Hur ska jag hantera allt?

[TinyWiny]

Hej! Den här formuleringen "Innan levde jag i framtid och i dåtid och det mår ingen människa bra av i längden för då missar man en massa som händer just nu" ställer jag mig frågande till. Jag missförstår säkert (inte medvetet dock!!) men låter trist att inte ha framtidsplaner? Drömmar? Nu menar jag absolut inte att insinuera att du är deprimerad, men en professor i psykiatri som var min lärare sa att framtidspresenter, och förväntan inför dem, är något som typiskt sett försvinner vid en depression. Hon menade på att de flesta människor finner mycket glädje i tanken på den stundande sommaren, resan hem till systrarna man inte sett på 2 år, B&Js nya glassmak osv osv. När man inte drömmer och förväntar sig något fint som ska komma längre är man faktiskt heller inte riktigt frisk enligt dagens DSM.

Jag tycker också om att stämma av den jag var i dåtid mot hur jag är i nutid, och tar därmed en trip down memory lane då och då. Det berikar mitt liv alldeles ypperligt och jag ser inte alls vad jag skulle vinna på att endast leva i nuet? Ens eget nu skapas väl av dåtid och dåtidens erfarenheter läggs ihop till en presumtiv framtid? Eller? Men som sagt jag kan förstå dig helt fel!

Då kanske du ska fråga din professor hur sunt det är att leva i dåtid och framtid istället för i nutid. Massor av människor lever i dåtid och tänker på det de minns som var bra då och drömmer om framtiden och hur bra allting ska bli då istället för att skapa sig ett bra liv att leva här och nu. De missar allt som händer omkring dem för att de är fullt upptagna med dåtid och framtid. Jag har valt att leva här och nu, inte i dåtiden eller i framtiden. Bara för att jag lever i nutid så innebär inte det att jag inte har drömmar om framtiden. Du behöver inte fundera på om jag är deprimerad för det är jag inte.

 

[Korven]

Jag lever mest i nutid för börjar jag tänka på framtiden blir jag bara stressad och sjuk.

 

[escodobe]

Då kanske du ska fråga din professor hur sunt det är att leva i dåtid och framtid istället för i nutid. Massor av människor lever i dåtid och tänker på det de minns som var bra då och drömmer om framtiden och hur bra allting ska bli då istället för att skapa sig ett bra liv att leva här och nu. De missar allt som händer omkring dem för att de är fullt upptagna med dåtid och framtid. Jag har valt att leva här och nu, inte i dåtiden eller i framtiden. Bara för att jag lever i nutid så innebär inte det att jag inte har drömmar om framtiden. Du behöver inte fundera på om jag är deprimerad för det är jag inte.

Fast jag får intrycket att det är du som är fördomsfull. I dina inlägg finns en ton av fördömmande, pratar man om framtid eller dåtiden så lever man enligt dig "inte i nuet" och man har ett meningslöst liv och mår dåligt...

För mig är ett liv alla tre delar. Det som har varit, det som är och det som kommer. Att blockera någon av delarna känns märkligt.

Du borde kanske byta ut "man" mot "jag" i dina påståenden.

 

[sjoberga]

Fast jag får intrycket att det är du som är fördomsfull. I dina inlägg finns en ton av fördömmande, pratar man om framtid eller dåtiden så lever man enligt dig "inte i nuet" och man har ett meningslöst liv och mår dåligt...

För mig är ett liv alla tre delar. Det som har varit, det som är och det som kommer. Att blockera någon av delarna känns märkligt.

Du borde kanske byta ut "man" mot "jag" i dina påståenden.

Både att blockera en del eller att fastna i ett ältande av någon av delarna känns märkligt. Från min horisont. Sedan har jag full förståelse för att man inte vill prata om saker som varit extremt jobbiga väldigt ofta och kanske inte alls med alla människor. Men alla har inte haft liv med perioder som varit extremt jobbiga.

 

[aprilmaj]

För mig är ett liv alla tre delar. Det som har varit, det som är och det som kommer. Att blockera någon av delarna känns märkligt.

Håller med. Det var någon existentialist (Kierkegaard?) som sa ungefär: Man förstår livet baklänges men måste leva det framlänges.

 

[Kattennizze]

Ja att ha kul ihop är definitivt en grundpremiss! Och det är underbart när det bara flyter på och man trivs, gärna med mycket begränsat tjorv . Men jag tycker definitivt att iaf jag inte spelar riktigt lika högt med vänskaper, säg att man har 4 riktigt nära vänner, och en faller bort, ja då är chansen ganska stor att man klarar sig fint ändå, på de man har kvar. Jag tycker nästan att jag är en annan människa när jag är förälskad, min känslomässiga amplitud ökar typ x20, och det får konsekvensen att jag känner på ett sätt som är rätt unikt just för förälskelseprocessen.

Sen är jag nog väldigt mycket kräsnare när jag ska välja någon att vara ihop med än mer vänner. Det hör delvis säkert ihop med att jag har nån smal definition av hur ett förhållande ska vara, och då måste jag vara tillsammans med nån som uppfyller mina krav (och föreställda krav från min sida på hur omgivningen ser på mig pga min partner) bla bla, men sen finns det också ganska många praktiska aspekter. Jag ska förmodligen sova med den jag är ihop med, vakna, käka frukost och måste se till att mitt liv är någorlunda drägligt eller kanske tom skojigt när den är med mig. För att ta ställning till om jag har lust med det tycker jag att jag behöver en ganska god bild av vem det är jag har framför mig, hur den är i relation till andra, och för det tycker jag oftast att lite snack om ex kan vara ett bra sätt att förstå sig på varandra. Kanske är lite väl intellektualiserande men gillar att ha det som hobby

Någon smal definition av ett kärleksförhållande har inte jag alls. Jag ser inte Kärleksförhållande som något med stort K som ska frälsa mitt liv typ, hela samhället bygger ju på den här erbarmliga och eländiga tvåsamhetsnormen, gärna monogam och heterosexuell och Sagan om Den Ende Rätte för mig. Jag värderar mina vänner fan så mkt högre, de har ju hängt med längre än min partner eller värderar och värderar, jag tänker nog egentligen inte så alls, tror jag. Förresten tycker jag att inledningen på en ny kvinnlig vän för mig påminner väldigt mkt om förälskelse, men kanske inte med den där attraktionen.

 

[Kattennizze]

Bra poäng! Jag har nog lättare att utveckla (smärre) kristillstånd vid situationer som ditt senare exempel, ja, då förälskelsen/kärleken tar slut snabbt. Detta gäller dock inte för folk jag bara ligger med. Sen kanske jag formulerade mig lite väl drastiskt, klarar mig gör jag ju generellt naturligtvis, men förhållandeförlust/hejdå dig som jag dejtar och är kär i tar generellt sett hårdare än vänskapsförluster på mig, så är det. Förmodligen är jag ganska bortskämd med bra vänskapsrelationer. Har heller aldrig prövat på ett ömsesidigt och utplanande farväl vilket nog bidrar till bilden.

Men det är väl inte så konstigt att du tar hårdare på kärleksrelationers avslutande eftersom hela samhällsnormen kräver att du ska göra det, om man hårdrar lite. Kvinnlig vänskap speciellt, bör ju helst inte finnas och underhållas men däremot ska kvinnor vara Kära i Män. Det är ju själva grundidén för vårt samhälle.

 

[monster1]

Men det är väl inte så konstigt att du tar hårdare på kärleksrelationers avslutande eftersom hela samhällsnormen kräver att du ska göra det, om man hårdrar lite. Kvinnlig vänskap speciellt, bör ju helst inte finnas och underhållas men däremot ska kvinnor vara Kära i Män. Det är ju själva grundidén för vårt samhälle.

Jag tänker att det är ganska sällan en nära vänskap slutar så abrupt som en kärleksrelation ofta gör. De gånger det händer en bästa vän som säger upp bekantskapen med en annan vän så verkar ju sorgeprocessen vara densamma.

 

[Och_Aye]

Förresten tycker jag att inledningen på en ny kvinnlig vän för mig påminner väldigt mkt om förälskelse, men kanske inte med den där attraktionen.

Det fick mig att tänka på när jag träffade min "bästis" för ett par år sedan. Herregud! Vi satt typ hela nätterna och fjantade oss på messenger, sms, telefonsamtal... Skickade skojiga bilder, updates, pratade om allt från filmer till tygpåsar... Det var verkligen en slags förälskelse - men som du sa, utan attraktion på samma vis.

(Däremot träffade jag min sambo ett par år innan så han står nog lite högre i kurs, han har helt enkelt funnits där längre. )