Bukefalos 28 år!

Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jag kan vara ute på djupt vatten här. Jag har bara läst den här tråden. Frågan jag ställer mig 'Har du accepterat att du mår dåligt'?
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Det som var typiskt och som jag själv la märke till, var att "stubinen" eller toleransen blev extremt låg. Det fanns liksom ingen tolerans-sträcka, utan minsta lilla sak drog en utan omsvep rakt in i känslan av nästan sammanbrott. Det kunde räcka med en pytteantydning till något, så var man redo att lägga sig ner och skrika/gråta.

Absolut, jag blev skitarg (inombords) när jag inte kom till skjutbanan först kl 19 i tisdags, skjuttid 1 timme till och 12 pers före mig. Bara att vända, inget mer med det.
Så idag gjorde jag allt klart så jag kunde hänga på låset kl 18. Men maken kom inte hem först 18:45.
Skulle inte åkt dit alls men ångrade mig på vägen och svängde upp, var inte alls lika mycket folk där men inte alls läge för att skjuta så jag "torrklickade" bara och tränade position, uthållighet och anläggningar.
Åkte sen och lämna en stol innan jag åkte till stallet och mockade åt en kompis. På vägen dit ringde maken och frågade när jag kommer hem. Inte ens 1½ timme var jag hemifrån.

Så sa jag att på söndag kan vi ju åka upp båda två på fm. Kan ju vara kul. Men han vill inte att hans mamma ska vara barnvakt och lämna bort ungarna hela tiden.

Hela tiden? De har varit hemma sen juni när skolan slutade!
Är inte läge att disskutera något nu, jag är bara förbannad.
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men herregud! Om jag ska iväg på något - ensam - så att sonen är hemma med sambon, så skulle han aldrig ringa och fråga när jag kommer hem eller annat. Det pratar vi om innan jag åker, och då kanske man har ett klart besked eller ett mer vagt.

Och då kan det tilläggas att han inte är sonens pappa ens, utan "bara" har levt med honom i ett knappt år.
Samma sak gäller om jag har bonusen hemma om sambon behövde rycka in på jobbet eller något, då kommer han när han kommer liksom. Man ställer väl ändå upp för varandra?
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

1 ggr om dagen, går på max5 min. Runt trösklarna och i de hörn där håret samlar sig och så köket.
Sen vid storstädning blir det ju hela huset, mattor, under soffa/sängar inne i sovrum, badrum och hela vardagsrummet. Vårt hus är litet. Har 15m slang till centraldammsugaren och behöver inte byta uttag.

Vi har betydligt fler hundar än ni har och vi dammsuger 2 gånger i veckan :cool: Fast då är det dammråttor också :D

Folk som kommer hem till oss oannonserat får acceptera hur det ser ut, vi har roligare saker för oss än att rasta snabeldraken :idea: Jag sitter hellre och umgås med liten son än dammsuger.

Fast en robotdammsugare står högst upp på önskelistan då vi vill ha det mer pälsfritt :o
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Absolut, jag blev skitarg (inombords) när jag inte kom till skjutbanan först kl 19 i tisdags, skjuttid 1 timme till och 12 pers före mig. Bara att vända, inget mer med det.
Så idag gjorde jag allt klart så jag kunde hänga på låset kl 18. Men maken kom inte hem först 18:45.
Skulle inte åkt dit alls men ångrade mig på vägen och svängde upp, var inte alls lika mycket folk där men inte alls läge för att skjuta så jag "torrklickade" bara och tränade position, uthållighet och anläggningar.
Åkte sen och lämna en stol innan jag åkte till stallet och mockade åt en kompis. På vägen dit ringde maken och frågade när jag kommer hem. Inte ens 1½ timme var jag hemifrån.

Så sa jag att på söndag kan vi ju åka upp båda två på fm. Kan ju vara kul. Men han vill inte att hans mamma ska vara barnvakt och lämna bort ungarna hela tiden.

Hela tiden? De har varit hemma sen juni när skolan slutade!
Är inte läge att disskutera något nu, jag är bara förbannad.

Men i tidigare svar har du ju skrivit att barnen har varit mycket hos dina föräldrar i sommar, så inte har väl barnen varit hemma sen i Juni? :confused:

Jag undrar liksom många andra; om du verkligen tänker efter och känner efter är det då Rasmus beteende som är problemet?

Jag hoppas du pratar med din läkare nu när du ska dit om dina tankar med träden.
Jag tycker det känns riktigt obehagligt när du svarar att du inte skulle köra in i träden när barnen är med för då kommer dem med dit du vill vara själv :crazy:
PRATA MED LÄKAREN!
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men det är väl bara bra att barn har flera vuxna omkring sig som bryr sig om dem? Jag sörjer att vi inte har ett större nätverk av bra vuxna runt min son då vi bor så många mil från min egen släkt. Då kanske din man kan vara hemma med barnen på söndag och du får egen tid och en chans till återhämtning?:idea:
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men herregud! Om jag ska iväg på något - ensam - så att sonen är hemma med sambon, så skulle han aldrig ringa och fråga när jag kommer hem eller annat. Det pratar vi om innan jag åker, och då kanske man har ett klart besked eller ett mer vagt.

Och då kan det tilläggas att han inte är sonens pappa ens, utan "bara" har levt med honom i ett knappt år.
Samma sak gäller om jag har bonusen hemma om sambon behövde rycka in på jobbet eller något, då kommer han när han kommer liksom. Man ställer väl ändå upp för varandra?

skönt för dig att du har en bra relation tilkl din sambo, men jag undrar på vilkjet sätt ditt inlägg hjälper TS?

jerseyko; du MÅSTE inse och förstå att du mår dåligt. du måste erkänna för dig själv, för du är på väg att bränna ut dig och då får du det ännu värre.
kom inte med några "jamen, det är inte så farligt", för vi märker ju allihopa hur du sätter upp garden och försvarar dig när någon ifrågasätter.
att rasmus påhitt tat dig så hårt - tydligt tecken.
sambons samtal om när du kommer hem och din reaktion på det - jättetydligt tecken!!!!

snälla vännen, du exploderar snart av frustration ov viljan att få lugnt och ro.
vi försöker hjälpa dig, ingen här ifrågasätter något, men sålänge du själv inte accepterar hur du mår och tar emot hjälp, så kommer du fortsätta titta på träd och sätta taggarna utåt vid minsta lilla.

du är inte svag om du ber om hjälp, däremot visar du både rasmus och tilde ett sätt att hantera sina känslor.
du vill ju "klara av" rasmus och stå ut under trotsen, eller hur?
då måste du först klara av dig själv och du saknar uppenbarligen verktyg till att klara det själv.
KBT kan hjälpa dig enormt, men framför allt kommunikation med maken.
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Du är klok du :bow:

Jersey: ta emot den hjälp du får här. Ingen
vill dig något illa, men alla ser att du mår dåligt.
 
Senast ändrad:
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Hon behöver inse att det hennes make gör inte är normalt, och att hon kan kräva så mycket mer. Anser jag.

Jag har själv varit i samma sits som henne, fast jag stod ännu mer ensam - och med mina psykiska problem så förstörde det hela min tillvaro!
Bara det "lilla" att träffa min sambo och ha någon som verkligen spelar en stor roll i både barnets och mitt liv med diverse praktisk hjälp och ansvarsfördelning gjorde bördan sjukt mycket mindre, och jag kunde då - för första gången sen sonen föddes för 5 år sedan - få energi nog till att slutföra en del arbete på psyk som gjorde att jag ÄNTLIGEN kunde få rätt hjälp.
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men i tidigare svar har du ju skrivit att barnen har varit mycket hos dina föräldrar i sommar, så inte har väl barnen varit hemma sen i Juni? :confused:

Jo, sonen gick ju på allmän förskola, då går de inte på sommarloven och jag tror väl de fick sommarlov den 13 juni eller något sånt.

De har varit hos mina föräldrar eftersom de bor så långt här ifrån, och när mormor och morfar har semester så kan de ju umgås mer än bara komma hit och hälsa på. Jag vet inte hur många vändor de bott där. Vi har åkt ner fredag, plockat upp maken på jobbet. Sen åkt dit. Åkt hem sen på lördagen och haft lördagkväll+söndag för oss själva :love: Och sen har barnen blivit hit skjutsade nån gång i början av nästa vecka.

Sen har de varit där om vi behövt barnvakt. När vi behövt barnvakt en dag t.ex. när vi var och tränade med hunden. Så bodde barnen där i 4 dagar. Fast träningen bara tog en fm ;)

Rasmus kallar mormor och morfars hus för hans barnhem :D Han har grannen som är ½år yngre och de är bästa kompisar. Han har varit väldigt sen och omogen i allt, även gått på utredningar. Nu när han träffat Rasmus så mycket den här sommaren har han lärt sig prata "flytande" han har gått från att stoppa ALLT i munnen till att börja bygga. Pappa berättade igår om en grill Rasmus byggde vid sandlådan av några gamla kantstenar och pinnar. För några dagar sen när grannarna var på besök gick grannpojken dit och byggde en likadan grill. Första saken han byggt.
Så Rasmus är ju ingen dum kille. Han är helt fantastiskt och säkert bra mycket smartare än mig.
Men när han går emot, som någon tidigare skrev har han aldrig haft någon trotsperiod tidigare och det är så jobbigt när han konfronterar mig. En vuxen hade jag väl skällt ut efter noter med både hög röst och fula ord. Funkar inte riktigt på ett barn.


Idag har jag varit funktionär på en stor ponnytävling. Jag är helt slut i skallen. Men så otroligt mycket beröm jag fick av både ryttare, föräldrar och överdomare.
Men så kom jag nu på det där med kontrollbehovet. Jag var ringmaster, jag hade kontroll på närmare 200 ekipage + förälder och ev. tränare. Antal på framridning, framhoppning, hade 2 ekipage på banan + 1 i collectingring.

När jag kom hem var hela huset städat och maten stod på bordet. Av min man som gick upp kl 3 i morse för att släppa hunden, och faktiskt sitter på pass nu.

Är faktiskt roligare och möta ungarna när de kommer utspringandes och hoppar upp i famnen på en och pussas och kramas än ha dom tjutandes dragandes i en varje timme varje dag.

Å igår åkte jag och en kompis på spontanresa till furuvik. Åkte 12 hemma kl 19. Supermysigt, avstressande och roligt.
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Skitbra!

Jag hoppas att ni kan fortsätta såhär.

Du behöver ju få "Jerseykotid"!
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Vilken jättebra tråd. Även om man inte fått utmattningsdepression tror jag många känner igen sig i den vardagen emellanåt som Jerseyko beskrivit.

Jag har läst hela tråden och många har kommit med kanonbra tips jag verkligen tar åt mig utav och ska tänka på i framtiden.
Jag känner igen mig så mycket i det här eviga plockandet hemma. Och att nästan bli irriterad på barnen när dom drar ut sakerna igen när jag precis röjt. Och sen få dåligt samvete för det.
Ju längre jag går hemma dessto mer pedant blir jag. Ingen bra kombination med barn.


Till dig Jerseyko: Jag tror du måste få mer självinsikt. Du säger att det inte är jobbigt eller tråkigt att röja, baka, stycka, jaga, klippa gräset, ta ut soporna. MEN, varför har du då fått en utmattningsdepression?
Lägg ner ribban och gör som du gjort senaste dagarna ta dig mer egentid!
jag tror också mycket kommer lösa sig till det bättre när du börjar jobba igen och sätt mer press på karln. Du får du komma hemifrån och även om man jobbar är det ett break att få bara vara Jerseyko och inte mamma-Jerseyko hela dagarna. Sen längta efter barnen om dagarna. Och se till att du och karln gör 50/50 av allt ansvar där hemma. Såklart är det viktigt att även karln får egentid, men om han kanske kan vänta lite med det nu tills du mår bättre vore nog smart.
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

man kan också begränsa sig till att ha jätteordning på diskbanken och/eller hela köket så finns det ett rum att andas i :) Jag plockar sporadiskt på dagarna. Stora plocket gör vi på kvällen. Den som orkar plockar, vi får protestera ibland. Vill ingen peppar vi varandra och gör det ihop eller så struntar vi i det och lägger oss på soffan istället :) Oftast blir det att den som inte lägger barnen plockar så kan vi sitta och mysa en stund i lugn och ro efteråt.
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jo så gör vi också. Röjjer det stora på kvällen. Den som intre lägger barnen röjjer eller så hjälps vi åt. Men karln här störs inte ett dugg av att vakna på morgonen till ett bombnedslag, det är bara jag som känner att humöret är vid fotknölarna om jag måste börja dagen med att röja upp.
Så det är mest på mitt initativ vi städar och röjer här hemma. Vilket också är stressande och gör att man blir irriterad. Även om karln hjälper till så måste jag piska på om det oftast.
Städar han på eget initiativ gör han det för min skull, inte för att det faktiskt är stökigt.
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jo så gör vi också. Röjjer det stora på kvällen. Den som intre lägger barnen röjjer eller så hjälps vi åt. Men karln här störs inte ett dugg av att vakna på morgonen till ett bombnedslag, det är bara jag som känner att humöret är vid fotknölarna om jag måste börja dagen med att röja upp.
Så det är mest på mitt initativ vi städar och röjer här hemma. Vilket också är stressande och gör att man blir irriterad. Även om karln hjälper till så måste jag piska på om det oftast.
Städar han på eget initiativ gör han det för min skull, inte för att det faktiskt är stökigt.

oj, ALLT utom de 7 sista orden är som taget ur mitt liv. :eek:
den som inte badar och nattar barn, röjer upp hemmet, så vi kan krascha på soffan samtidigt. :D

har sen läääääänge gett upp att städa på dagen, utom köket, döe ska det vara rent och städat!!!!
men vi har lekrum till barn i anslutning till kök och altan, så det är väldigt lättplockat hemma hos oss. bara ta alla leksaker och slänga in i expedithyllorna och köra ett sorteringsrace med samband med storstädning, att försöka hålla ordning på vart alla saker ska stå är ju helt omöjligt.......

jersey; skönt att du kom dig hemmifrån en stund, det behövde du!!!! och skönt att gubben fixade på eget inititativ. :love:
fortsätt ta din tid och låt honom röja och stöka med ungarna lite.

fast jag tycker fortfarande att du bör vara sjukskriven ett tag.....
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Ja det är riktigt irriterande om det görs därför, fast det görs! Här hemma det nog oftare jag som slarvar, men vi plockar för att barnen leker mycket bättre på morgonen och det gillar vi båda :)
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Absolut gör han det, han är inte något svin som många verkar fått uppfattningen. Men han gillar inte att bli nämnd på nätet men ibland blir jag bara så arg att jag måste, och arg blir jag ju inte alla gånger han gör bra saker.

Till helgens lista var han ut på fm med ungarna och klippte gräset så jag gick och la mig en stund efter frukosten, eller faktiskt ända fram till lunchen.

Har varit riktigt dåligt väder idag så vi har varit slöa allihopa. Han och ungarna gick ut efter maten oxå och jag bakade en kaka till kvällsfika att äta när ungarna gått och lagt sig.


Det enda dryga var väl att man vaknade i morse av en 1½ åring dränkt i spackel från topp till tå. Spackel på golvet och spackel på alla köksredskap. Men hellre de än typ jord eller sand. Maken städade ju igår och så blev golven moppade idag. Men jag blir så arg när Rasmus smyger upp utan att väcka oss! Och det var ju inte direkt så att en spackelburk stod framme och öppnad utan det krävs ju först att leta upp den, få fram den och sen även öppna den. När sen vaknade och började städa så gömde han sig. Letade i hela huset innan jag tillslut hittade honom.
Och jag HATAR när han gömmer sig, för det är farligt. Han gömmer sig även när han är hos dagmamma ibland när de går till lekparken med alla andra barn, de är då 3-4 dagmammor (ibland har de 1 extra och den här gången var det farmor) och 15 barn (om alla är där) han gömde sig bakom en stor snöhög och de var 2 st som fick leta jättelänge efter honom.

I stallet har han också gömt sig så nu stänger jag in dem i en box om jag inte kan ha båda ögonen på dem. När han gömde sig i stallet gick jag och hällde ut en vattenhink, kom tillbaka och där var bara Tilde. Letade som en tok efter honom då satt han inne i mitt foderbås bakom massa tunnor och grejjer.

När man hittar honom så står han bara och flinar. Inte alls att han lekt någon form av kurragömma och blir glad/hoppar fram när man hittar honom eller att han blir ledsen när man säger åt honom att det är farligt att skämmas. Ögonkontakt är jättesvårt att få, fast jag alltid går ner i barnens höjd när det ska snackas allvar.
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Går det inte att undvika att han tar sig runt i huset på egen hand på morgnarna? Köp ett par grindar och sätt upp så att han inte kommer någon annan stans än till ert sovrum eller ha larm på golvet eller något annat. Jag tycker jag har läst om sjutton hyss han hittat på när ni har sovit och han varit uppe. Tänk om han hittar något farligt nån gång?

Vi har en grind där uppe och ett sånt där gummispänne så Sam kommer ingen annan stans än till mej och sin pappa och vardagsrummet. Aldrig att han hade fått gå ner utan mej.
 
Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Sebbe hade också en sådan period, riktigt farligt kan det bli. Han kunde smyga upp på morgonen, pyssla med grejer och sen gå och lägga sig igen så att han sov när jag vaknade..

Det slutade med grind in till köket där han försökte komma åt farliga saker, hasp på ytterdörren där han försökte rymma etc. Efter ett halvår eller så gick fasen över, och alla hinder kunde sluta användas. Sen väckte han mig alltid så fort han vaknat och kissat. Nu (5 år nästa månad) skulle han aldrig komma på tanken att experimentera med saker själv! Det största som kan hända numera är att han vaknar, kissar och sen plockar fram det han vill ha till frukost och sen väcker mig med mycket stolthet i rösten och berättar att frukosten är klar :D
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp