Inte som alla andra....

[mandalaki]

Jag menade inte att du skulle sätta henne i ett katthem utan ta kontakt med dom och höra vad dom tror skulle fungera bäst. Dom möter ju nya typer av beteendestörningar och katter hela tiden så bara för du samarbetat med dom tidigare så är det ju inget son säger att dom kanske inte kan ha bra tips och råd nu, kanske kan dom komma hem till dig och träff katten och sen ge tips på hur du kan hantera situationen.

Ofta blir man ju lite hemmablind så ett par objektiva ögon eller två kan ju inte skada

Problemet med det är nog bara att åtminstone en del katthemsmänniskor blir närmast rabiata om de får vittring på att man överväger avlivning. Jag följer och är fadder i Kattkommando Syd och blir alldeles matt ibland när jag ser vad de utsätter katter för, för att slippa avliva dem. Så @EmmaW om du överväger att kontakta ett katthem, andas inte en stavelse om hur du tänker i just den frågan.

 

[EmmaW]

@mandalaki
Den jag pratat med som jobbar på djurhem är av samma åsikt som mig. Någon annan tänker jag inte ens rådfråga eftersom man som du säger får det ena konstiga rådet efter det andra och alla ska räddas till varje pris.

Den här tråden har ändå varit bra för mig, känner att jag blir en aningen provocerad om svar som släpp ut henne. Hon kommer och stanna osv, jag vet att det inte är så för jag vet att hon inte fungerar som alla andra katter vilket man skulle märka om man träffat henne.Jag avlivar henne hellre än släpper ut henne vind för våg och riskerar att hon får gå en plågsam död till mötes som bortsprungen och vild. Det är inte att ta sitt ansvar som djurägare enligt mig.
Det gör också att jag analyserat hennes beteende ännu mera i dag med nya ögon (för hundrade gången säkert) och blir mer och mer övertygad om ett beslut jag helst inte vill ta men nog borde ta både för hennes och min skull. Jag slogs även av tanken på att min andra katt, som adopterat och tagit hand om massor av övergivna kattungar genom åren vägrade adoptera henne som liten. Efter ca 1,5 år som först kunde hon acceptera henne fullt ut. Och det är enda gången det någonsin hänt. Det säger även det mig en hel del.

 

[mandalaki]

@mandalaki
Den jag pratat med som jobbar på djurhem är av samma åsikt som mig. Någon annan tänker jag inte ens rådfråga eftersom man som du säger får det ena konstiga rådet efter det andra och alla ska räddas till varje pris.

Den här tråden har ändå varit bra för mig, känner att jag blir en aningen provocerad om svar som släpp ut henne. Hon kommer och stanna osv, jag vet att det inte är så för jag vet att hon inte fungerar som alla andra katter vilket man skulle märka om man träffat henne.Jag avlivar henne hellre än släpper ut henne vind för våg och riskerar att hon får gå en plågsam död till mötes som bortsprungen och vild. Det är inte att ta sitt ansvar som djurägare enligt mig.
Det gör också att jag analyserat hennes beteende ännu mera i dag med nya ögon (för hundrade gången säkert) och blir mer och mer övertygad om ett beslut jag helst inte vill ta men nog borde ta både för hennes och min skull. Jag slogs även av tanken på att min andra katt, som adopterat och tagit hand om massor av övergivna kattungar genom åren vägrade adoptera henne som liten. Efter ca 1,5 år som först kunde hon acceptera henne fullt ut. Och det är enda gången det någonsin hänt. Det säger även det mig en hel del.

Jag förstår dig när du säger att du älskar henne. Sådana där "egna" katter rör vid något speciellt i en. Den av mina båda katter som jag betraktade som lite bakom flötet hade jag starkare band till än hans bror, som var en vanligare kattpersonlighet (hm, det ser inget vidare ut att jag kände mig besläktad med den lite korkade katten ... )

Jag tror att många "problemkatter" kan få det bättre när de får gå ut. Men: i ditt fall går det ju inte att chansa. Om du tror att hon skulle dra - så stämmer det förmodligen. Och i det läget hjälper det ju inte att du intalar dig att Vad var det jag sa, det skulle inte gå ... Jag kan inte föreställa mig något värre som kattägare än att katten blir påkörd, inte dör direkt utan plågas ihjäl vid nån vägkant. Det får bara inte hända.

 

[EmmaW]

Jag förstår dig när du säger att du älskar henne. Sådana där "egna" katter rör vid något speciellt i en. Den av mina båda katter som jag betraktade som lite bakom flötet hade jag starkare band till än hans bror, som var en vanligare kattpersonlighet (hm, det ser inget vidare ut att jag kände mig besläktad med den lite korkade katten ... )

Jag tror att många "problemkatter" kan få det bättre när de får gå ut. Men: i ditt fall går det ju inte att chansa. Om du tror att hon skulle dra - så stämmer det förmodligen. Och i det läget hjälper det ju inte att du intalar dig att Vad var det jag sa, det skulle inte gå ... Jag kan inte föreställa mig något värre som kattägare än att katten blir påkörd, inte dör direkt utan plågas ihjäl vid nån vägkant. Det får bara inte hända.

Visst är det så, dom berör något i en och det är väl därför man kämpar på och hoppas det ska bli bra till slut och det är det som gör beslutet svårt samtidigt som jag nog känner att det är det enda rätta för att vi båda ska få frid, vi mår ju inte bra varken hon eller jag som det är nu även om det typ funkar för det mesta, men egentligen inte...

 

[EmmaW]

I går fick hon somna in mitt lilla hjärta
Det gick väldigt lugnt och fint till och vi fick göra det på vårat vis dvs det som passade henne bäst för att minimera all stress. Jag hoppas hon äntligen har frid i både kropp och själ nu ....Älskade lilla skruttkatt

 

[athena_arabians]

I går fick hon somna in mitt lilla hjärta
Det gick väldigt lugnt och fint till och vi fick göra det på vårat vis dvs det som passade henne bäst för att minimera all stress. Jag hoppas hon äntligen har frid i både kropp och själ nu ....Älskade lilla skruttkatt

*stor kram*

 

[mandalaki]

I går fick hon somna in mitt lilla hjärta
Det gick väldigt lugnt och fint till och vi fick göra det på vårat vis dvs det som passade henne bäst för att minimera all stress. Jag hoppas hon äntligen har frid i både kropp och själ nu ....Älskade lilla skruttkatt

Och fy, stackare! Jag har gjort det två gånger, det sliter bokstavligen sönder en.

Jag tror trots allt att det var en bra lösning. Så anklaga inte dig själv.

 

[EmmaW]

Lyfter tråden igen med en ny fråga men inom samma .....

Min gamla katt sörjer den jag tog bort och nu kissar han inne....han pratar lite mer än vanligt,lite mer orolig (han har alltid varit lite av en orolig själ i perioder) och jag inser nu att han nog kanske hade en liten del i kisseriet här hemma utan min vetskap men nu kissar han verkligen överallt Vi fick några dagar där vår vanliga sand inte gick att få tag på och jösses då gjorde han inte ens nr 2 på lådan utan utanför vilket aldrig hänt förr även om vi använt samma ersättningssand förut. Han går på lådan nu men kissar även ute och så klart i alla hundbäddarna . Har kollat med urinsticka och kan inte se något konstigt varken på stickan eller i urinen. Han kissar heller inte mer än vanligt så jag tror han sörjer....jag har aldrig varit med om det här förr men ger honom extra tid, gos och sånt och hoppas det ska släppa.

Några tips?

 

[TinyWiny]

@TinyWiny
Tack för dina ord och din berättelse. Hon är harmonisk ganska ofta trots allt och det kan gå månader utan att hon kissar någonstans men skillnaden är som du beskriver att en normal katt vet att det är lönt att stanna kvar och få mat. Hon är inte sån. Hon trampar och myser när jag pratar med henne men om jag släppte ut henne skulle hon aldrig stanna kvar. Det är svårt att förklara för en normal katt skulle det , tom vilda men inte hon, det är bl.a. Sånt här som gör henne annorlunda. Jag är inte heller ensam om att ha den uppfattningen. Att chansa och sen ha på mitt samvete att hon springer till skogs och ev går en plågsam svältande död till mötes är inte heller något något jag vill utsätta varken mig eller henne för.
Jag älskar ju trots allt kattskrället

Jag förstår verkligen din oro och det är du som känner din katt bäst. Du kan bara göra det du tror fungerar bäst för henne.

 

[TinyWiny]

I går fick hon somna in mitt lilla hjärta
Det gick väldigt lugnt och fint till och vi fick göra det på vårat vis dvs det som passade henne bäst för att minimera all stress. Jag hoppas hon äntligen har frid i både kropp och själ nu ....Älskade lilla skruttkatt

Du gjorde allt du kunde och jag tror att hon trots allt har haft ett bra liv hos dig.

Många tröstkramar.

 

[TinyWiny]

Lyfter tråden igen med en ny fråga men inom samma .....

Min gamla katt sörjer den jag tog bort och nu kissar han inne....han pratar lite mer än vanligt,lite mer orolig (han har alltid varit lite av en orolig själ i perioder) och jag inser nu att han nog kanske hade en liten del i kisseriet här hemma utan min vetskap men nu kissar han verkligen överallt Vi fick några dagar där vår vanliga sand inte gick att få tag på och jösses då gjorde han inte ens nr 2 på lådan utan utanför vilket aldrig hänt förr även om vi använt samma ersättningssand förut. Han går på lådan nu men kissar även ute och så klart i alla hundbäddarna . Har kollat med urinsticka och kan inte se något konstigt varken på stickan eller i urinen. Han kissar heller inte mer än vanligt så jag tror han sörjer....jag har aldrig varit med om det här förr men ger honom extra tid, gos och sånt och hoppas det ska släppa.

Några tips?

Det är ovanligt att katter får bakterier i urinen utan de brukar få inflammation i urinblåsan. Jag hade tagit katten till veterinären så att han hade fått metacam eller någon annan inflammationshämmande medicin. Det brukar bli bättre redan efter någon dag.

Torka överallt där han har kissat med ättikssprit och citron. Det avskräcker katter ifrån att kissa där igen men det vet du kanske redan.

 

[EmmaW]

Det är ovanligt att katter får bakterier i urinen utan de brukar få inflammation i urinblåsan. Jag hade tagit katten till veterinären så att han hade fått metacam eller någon annan inflammationshämmande medicin. Det brukar bli bättre redan efter någon dag.

Torka överallt där han har kissat med ättikssprit och citron. Det avskräcker katter ifrån att kissa där igen men det vet du kanske redan.

Efter kontakt med vetten är kissen insatt på medicin, synolux (stavning) och vi ska avvakta ett par dagar och hoppas det blir bättre.
Skrubbat med ättika redan

 

[Asko]

Beklagar förlusten, men jag tror att du gjorde rätt hellre än att släppa ut en katt som kanske aldrig skulle komma i närheten av människor igen. Och så verkade hon ju inte vilja gå ut heller. Kram!

Appropå den sörjande katten, är det inte möjligt att han vill/behöver sällskap? Även om den andra katten inte kom i närheten av er så kanske hon var ett stort sällskap för honom?

 

[EmmaW]

Beklagar förlusten, men jag tror att du gjorde rätt hellre än att släppa ut en katt som kanske aldrig skulle komma i närheten av människor igen. Och så verkade hon ju inte vilja gå ut heller. Kram!

Appropå den sörjande katten, är det inte möjligt att han vill/behöver sällskap? Även om den andra katten inte kom i närheten av er så kanske hon var ett stort sällskap för honom?

Dom två var rätt tajta, jag har ju en vuxen kisse till och för tillfället även två kattungar här hemma och dessutom hunden som han är supertajt med så sällskapet finns.


Jag tog ju med lilla pälsklingen hem efter avlivningen och lät katterna hemma lukta på henne när hon låg i lådan. Jag har aldrig upplevt det som ett problem att göra så snarare tvärtom men kanske var det ingen bra ide trots allt för honom...

 

[Mia_R]

Dom två var rätt tajta, jag har ju en vuxen kisse till och för tillfället även två kattungar här hemma och dessutom hunden som han är supertajt med så sällskapet finns.


Jag tog ju med lilla pälsklingen hem efter avlivningen och lät katterna hemma lukta på henne när hon låg i lådan. Jag har aldrig upplevt det som ett problem att göra så snarare tvärtom men kanske var det ingen bra ide trots allt för honom...

Jag tror nog att det var en god idé, men han måste få sörja även nu när han vet att hon är död och inte bara försvunnen. Stackarna.

 

[EmmaW]

Ännu en natt med kiss på golvet Jag vet ju att det tar lite tid innan medicinen verkar om det nu är det men ändå känns det väldigt jobbigt, hela situationen för att det känns som om jag inte riktigt kan lämna avlivningen bakom mig och gå vidare.
Insåg i dag på morgonen att han faktiskt slutat leka...han leker inte längre med mina andra katter här hemma och inte direkt med mig heller.....

 

[TinyWiny]

Det tar tid även för en katt att sörja. Du får ge honom en tid så kommer han nog att vara som vanligt igen sen.

Hoppas verkligen att kissandet på golvet slutar snart iallafall. När vi har haft katter med problem i urinvägarna så har det tagit några dagar innan medicinen gett full verkan.

 

[EmmaW]

Liten uppdatering:

Han har börjat leka igen inte lika orolig längre men kissar inne till och från fortfarande Det känns som om han borde ha svarat på medicinen vid det här laget om det varit det som spökat...

 

[EmmaW]

Jag hade tänkt skriva att han inte hade kissat mer men så hittade jag hans nya "gömma" och ja han går bananas här hemma och kissar Jag vet inte vad mer jag kan göra?
Det finns ingen fysiskt fel på honom men jag tror att han har kanske varit en del av kisseriproblemet hela tiden till viss del (Det var inte han som kissade i sängen)

 

[Sassy]

Antibiotika är oftast bara en del av behandlingen vid långvariga urinvägsproblem hos katt. Ta kontakt med en vet som kan FLUTD och kolla upp det och idiopatisk cystit på egen hand också. Det krävs ofta en kombination av fysisk och psykisk behandling, då stress är en av de utlösande faktorerna. Många veterinärer är tyvärr väldigt dåliga på det, och kollar möjligen upp bakterier och kristaller innan de dömer ut det som ett rent beteendefel som inte går att göra något åt.