Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

[Rumpnissen]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Det är ju bara ni som kan avgöra om ni vill "ta risken" och skaffa barn eller inte. Men så länge du rådfrågar på ett föräldraforum, där det mest är föräldrar som skriver, kommer ni nog få i stort sett samma råd = "oroa er inte - försök få barn". Det är helt enkelt för att innan man får barn så är det omöjligt att förstå den kärleken. Föräldrar vet något som icke-föräldrar inte vet, det är en helt ny dimension av livet som börjar och kärleken till ett barn är inte likt något annat överhuvudtaget.

Jag har växt upp i helt idealiska förhållandet om man ska se till att "minimera allergirisken", det finns inga allergier i min släkt överhuvudtaget. Ändå började jag utveckla allergier i 14-års ålder och trots hyposensibilisering kan jag inte sitta rakt upp och ner utan medicinering två gånger om dagen. Dock - med medicinering klarar jag mig utmärkt och lever ett helt vanligt liv.

Jag vet dock inte hur man kan medicinera barn med allergier.

 

[Hiddeous]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag tycker att du förutsätter lite väl mycket. Hela TS grundproblem är att hon inte vågar skaffa barn för rädsla av att barnet blir allergiskt och hon således måste göra sig av med djuren. Jag tycker mig läsa in att TS är villig att göra den uppoffringen men undviker detta genom att helt enkelt inte skaffa barn.

Och jag menar att det mindre hypotetiskt problem jämfört med de många andra dilemman som den typen av hängivenhet till djur kan ge upphov till. "Jag skulle lätt dö för mina djur" tycker jag är ett uttryck för en direkt osund inställning och absolut ingenting som jag tycker låter vettigt, varken för djur eller människor.

 

[Kallebus]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Min sambo var hyperallergisk mot det mesta i djurväg när han var liten, 14 mediciner om dagen, special sängkläder och kuddarna fick ligga i frysen för att minimera kvalster mm.
Efter mycket behandlingar så är han relativt symptomfri men reagerar fortfarande med kliande ögon ibland och då på djur han inte träffar så ofta (mina hästar)
Vi har hund, katt och två utekaniner hemma.

Han var väldigt rädd att barnen skulle bli allergiska men än så länge har vi inte märkt något.
Sönerna är 5 år resp 7 månader.
Båda två har krälat på golvet i stallet och tuggat på hunden

Tror att mycket av allergierna beror på att man inte utsätts för djur och natur som man gjorde förr.
Det finns inte många på ålderdomshemmen som är allergiska har vi märkt (flera vänner jobbar inom vården)
Visst finns det bönder/bondungar som reagerar på pollen eller pälsdjur men dom reaktionerna är oftast inte så kraftiga att det är någon fara å färde.
Om man föds och växer upp bland djur så är nog risken att man blir allergisk väldigt liten.

 

[Björk]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

vi skulle aldrig kunna vara lyckliga med bara ett barn och inga djur.

Det tycker jag är väldigt kategoriskt uttalat. Innan man har barn så är det faktiskt inte fullt ut begripligt hur man känner för sitt barn. Man kan begripa det intellektuellt, men känslomässigt, nej, det tycker jag inte.

Och som sagt: då är ju djur viktigare än ett barn (eller fler) för er. I så fall finns ju ett enkelt alternativ: avstå barn! Man MÅSTE inte ha barn i sitt liv. Man kan leva ett gott liv ändå!

Och vi kan aldrig prata med någon om detta heller, för ingen förstår att man kan tänka eller resonera såhär. Det är tydligen nästan straffbart...

Straffbart är det ju inte. Men för mig obegripligt. Hur din sambo kan känna att det vore hemskare att ett av djuren dog än hans egen bror; förutsatt att han och brodern hade en bra relation så är det för mig obegripligt.

Oavsett hur älskade mina djur varit så har jag aldrig fått det fulla utbytet av ett djur som jag kan få av en människa. Det är mer komplicerat med människor och just därför så är det för mig en dimension extra som jag aldrig kan få med ett djur.

Dessutom; om sorgen efter ens djur är större än efter en bror så undrar jag varför man utsätter sig för att skaffa djur - de allra flesta djur har betydligt kortare livslängd än människor. Det låter lite ..... hittar inte rätt ord här... naivt kanske? Att inse att djuren kommer att dö och ha en strategi för att genomgå en någorlunda normal sorgeprocess över det djuret tycker jag är en insikt man kanske borde skaffa sig om man tänker sig ha djur...

 

[Kattennizze]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Som sagt var, det finns inga garantier alls för att ert barn inte skulle bli allergiskt och/eller få astma. Tvärtom är det ju ganska vanligt, min egen son har det t ex. Jag tycker att ni ska avstå barn och leva med era djur i stället.

 

[Petruska]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Men så länge du rådfrågar på ett föräldraforum, där det mest är föräldrar som skriver, kommer ni nog få i stort sett samma råd = "oroa er inte - försök få barn".

Ok, då skulle jag ändå vilja säga det motsatta. Om en sådan sak som ev allergi (vanligt, och de flesta kan uppenbarligen leva med det) framstår som ett så stort problem som det gör för TS, då tycker jag att det vore väldigt konstigt att skaffa barn. Varför då, liksom, när det ändå står så klart att djuren känns viktigare och att allergi hos barn skulle förstöra livet, mer eller mindre?

Det är ju inte heller bara allergi som kan göra att det är svårt att kombinera barn med djur (eller andra hobbies). Sjukdom, handikapp etc som inte har med allergi att göra kan ju i praktiken få samma effekt.

Jag tycker att det verkar vara ett högriskprojekt att skaffa barn när man har en så bestämd uppfattning om hur livet måste vara som TS har.

 

[Rumpnissen]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag skrev det utifrån att jag är helt övertygad om att TS kommer ändra sin uppfattning när hon fått barn.

Men å andra sidan så finns det ju klart undantag och då håller jag med om att TS absolut inte bör skaffa barn.

Jag vet inte hur gamal TS är, men för mig kom det med åldern, att vara villig att ge upp vissa saker som jag absolut inte skulle gjort när jag var 22-23 år.

 

[Kattennizze]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag skrev det utifrån att jag är helt övertygad om att TS kommer ändra sin uppfattning när hon fått barn.

Men å andra sidan så finns det ju klart undantag och då håller jag med om att TS absolut inte bör skaffa barn.

Jag vet inte hur gamal TS är, men för mig kom det med åldern, att vara villig att ge upp vissa saker som jag absolut inte skulle gjort när jag var 22-23 år.

Och vissa vill aldrig ge upp sitt liv eller sina intressen oavsett hur gammal man är. Jag önskar många fler verkligen vore ärliga med sin barnlängtan och bestämmer sig för att nej, mina intressen är viktigare än barn, och kanske bestämmer sig för ett liv utan barn. Det är alls inget fel i att göra det, tvärtom jag tycker det tyder på att man inte följer någon slags barnnorm, utan man fattar ett moget och väl övervägt beslut. Det borde flera göra! Precis som Petruska skriver, ett barn kan ju vara sjukt eller handikappat och då måste man vara beredd på att sälja kanske alla djuren för att ta hand om sitt barn. Det är nog inte TS beredd på vad jag förstår av hennes inlägg. Och då är det bättre att man lever sitt liv med sina djur och struntar i det här med barn, tycker jag.
När jag fick barn sålde jag en av våra hundar, och min häst såldes också såsmåningom. Jag hade och har inte den tiden som behövs för att ta hand om djur just nu utan lever ett djurfritt liv för första gången sen jag flyttade hemifrån för många år sen. Detta var jag helt på det klara med innan jag "skaffade" barn. (och sen att andra kan ha mängder av djur och barn spelar ingen roll för mig eftersom jag fattar beslut utifrån just min livssituation).

 

[Petruska]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag skrev det utifrån att jag är helt övertygad om att TS kommer ändra sin uppfattning när hon fått barn.

Men varför i all världen ska TS förlita sig på det, när hon inte alls tror det själv? Jag tycker att det låter galet att skaffa barn i förhoppning om att man kommer att vilja ha det när det väl är fött. Brukar du inleda andra stora livsavgörande projekt på det viset?

Det finns väl ingen anledning att generellt uppmuntra folk att skaffa barn? Det råder ju inte direkt brist på människor.

 

[Rumpnissen]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Du har helt rätt, ts ska absolut inte förlita sig på det. Jag syftade och formulerade mig konstigt. Det var inte tänkt som ett råd till ts utan som allmän fundering. Jag håller i sak med om att ts inte bör skaffa barn om hon inte kan tänka sig att göra sig av med djuren för barnets skull. Men i min värld är det helt obegripligt att man inte skulle kunna tänka sig att göra det om man har barn/stark barnlängtan.

 

[ako]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag tycker inte det är onormalt att tänka som ni, och jag vet inte hur stor risk det är att ett ev barn blir allergiskt. Om ni verkligen inte vågar ta risken så får ni vl helt enkelt låta bli att skaffa barn, annars försöker ni få barn och hoppas på att barnet inte blir allergiskt (de flesta människor är ju inte allergiska), men om det ändå blir så så är det ju självklart så att ni måste lösa situationen på något sätt, barnets hälsa måste ju först, t ex genom att omplacera hunden och låta kattarna bo i stallet e d. Men troligen kommer ni ju inte att få ett allergiskt barn.

 

[ako]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Men varför i all världen ska TS förlita sig på det, när hon inte alls tror det själv? Jag tycker att det låter galet att skaffa barn i förhoppning om att man kommer att vilja ha det när det väl är fött. Brukar du inleda andra stora livsavgörande projekt på det viset?

Det finns väl ingen anledning att generellt uppmuntra folk att skaffa barn? Det råder ju inte direkt brist på människor.

FAst hon skriver ju i sitt grundinlägg att hon verkligen längtar efter barn och inte tror sig kunna leva ett lyckligt liv utan, men är rädd för allergi och att behöva göra sig av med djuren... Att då sktiva att hon ska ta saken som den kommer o försöka få barn om hon vill är väl inget konstigt råd?

 

[Kattennizze]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Ja fast att skaffa barn är ju inte som att köpa en ny bil som man ångra sedan. Man kan liksom inte bara ta det som det kommer, utan man måste vara väl förberedd och väl medveten om vad som kan hända. Jag tycker att man är skyldig sina barn det. Och är man då inte ens beredd att göra sig av med alla djuren för att mitt barn kräver det, ja då ska man inte skaffa barn. Anser jag.
Att man sedan bär på en stor barnlängtan och gärna vill ha barn, det är liksom en annan sak, det är det nog många som gör. Kan man inte ta ansvar för dem så bör man inte skaffa barn. Att ta ansvar i detta fallet är alltså att man kanske måste göra sig av med djuren. Hade jag varit TS hade jag sökt en samtalskontakt för att bena ut vad som är vad i mina känslor och sedan agerat efter det. Man kan ju inte helt enkelt ha ett barn som får astmaanfall pga sin hemmiljö och två föräldrar som kategoriskt nekar till att göra sig av med djuren eftersom de älskar djuren så mycket. Det vore ju vansinne, men knappast första gången det händer i världshistorien i och för sig, vilket inte gör det mindre illa. Jag menar, många har väl stött på kvinnor i stall som har flera barn där hemma som knappt har pengar till mat när hushållskassan gått till hästar, hundar, katter etc.

 

[Thera]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag håller med, för mig låter det inte som en helt sund inställning. Jag älskar mina djur, men skulle aldrig i livet sörja dem mer än en närstående människa. Det vore ju sjukt, dessutom med tanke på hur mycket kortare livslängd de har.

Vad gör man om barnet faktiskt blir allergiskt - lämnar bort barnet?

Nä, TS bör nog avstå barn till man vet vad skulle prioritera.

 

[kamomillo]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

*knapp lån*
Man kan ju inte gå genom livet och vara ständigt rädd, det finns ju ändå inga garantier.
När ett ev. barn är fött finns det tusen andra saker att vara rädd för...
Och för mej är då en ev allergi minsta bekymret.
Olyckor, allvarliga sjukdomar, brand, att ens partner lämnar en, eller dör...

De som sedan händer, de kan man inte påverka.
Det är livet!
Nu ska jag köra bil, tänk om jag krockar?
Ska in för en operation, tänk om det går snett?
Ska bära ut tvätt, tänk om jag ramlar i trappan?
De finns 1000 olika saker man kan vara rädd för, men man kan ju inte gå genom livet fångad i den rädslan.
Att rädslan ska styra mitt liv.

Visst hade vi betänkligheter att vårt barn skulle bli allergiskt, vi hade en högt älskad tax på den tiden, men... Vi ville verkligen ha barn, och då var vi beredd att chansa.
Sonen fick lite allergi, men vi har valt allergiVÄNLIGA hundar, hästkläder lämnas ute, och han slipper hjälpa till i stallet, och med hö.
Nu är han 21 år, och bor inte hemma. Men jag tycker inte att dom ev. uppoffringar vi gjort varit jobbiga, sonen är ju de viktigaste!

Allt löser sig!

* Jenny *

 

[BaraDjuren]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Många av er som svarat mig angående min ts har varit väldigt trevliga och förstående, det tackar jag verkligen för. Jag har fått bra råd och tankeställare, som ofta behövs när man "fastnat" i en tanke eller skräcksenario.


Jag vill förtydliga vissa saker och kommentera några av ovanstående kommentarer.

Någon tyckte jag behövde hjälp för min inställning till djuren och menade på att jag var fixerad och pratade om att jag kunde låta mina djur svälta!
Jag är väl försjutton ingen djurplågare för att jag älskar mina djur eller för att jag skulle kunna dö för dom. Säger inte föräldrar så om sitt barn kanske? Det betyder väl inte att dom ska svälta dom? Eller låta dom lida på annat vis?
Jag har haft djur hela mitt liv, jag kan heller inte ens räkna på fingrarna hur många gånger jag tvingats ta beslut om avliving (då jag också jobbat med djur). Jag har aldrig låtit ett svårt sjukt djur lida för att jag inte kunnat släppa taget! Skulle aldrig göra det. Men jag gör allt jag kan för dom. Skulle jag behöva kasta mig ut framför en bil för att hunden står mitt i vägen och är på väg att bli påkörd så skulle jag. Så som föräldrar gör för sitt barn.
Jag blir lite ledsen över att jag fick en sådan kommentar, jag vill mina djurs bästa. Jag skulle aldrig någonsin ta på mig fler djur än vad min ekonomi klarar. Och jag vet att djur dör, blir sjuka och man själv får ta beslutet. Men behöver dom vård om det så är en katt och det skulle kosta 60.000:- så får dom den vården om det gör dom bra. Det är skillnad. Hoppas du som skrev det ändrar din uppfattning nu.

Att min sambo sa det han sa när hans bror dog hade inget att göra med att det är fel, han var otroligt ledsen. Hysterisk och jag trodde aldrig han skulle klara det. Jag borde väl förklarat bättre från början inser jag nu.
Han menade, att alla djur fanns där för att trösta sig med. Djurens tröst kan ge så mycket mer än tröst av en människa. Och då menade han att hade till ex en häst eller hund gått bort vad hade tröstat då? Jo visst, de andra djuren men det skulle ändå fattas ett.
Svårt att förklara, men han skulle aldrig ha velat att hans bror skulle dö i stället för ett djur. Bara att djuren kan vara sådan tröst fast ens egen bror dör.
Han har varit med om det med, att vi fått avliva och det har han klarat.

Jag tycker inte vi gjort fel, vi har ju inte valt djuren framför ett barn som finns! Det kan väl inte vara hemsk att välja bort ett barn som inte ens finns? Det finns ju dom som skaffar barn och sedan struntar i sitt barn. Här gör vi vårt val och tänker igenom vad vi gör.

Hade vi varit kapabla att välja djuren framför ett barn som finns, då hade vi ju redan gjort det och skulle inte haft sådana problem. Då hade vi ju försökt få barn och hoppats på det bästa och hade allergi uppstått så hade vi låtit barnet få leva med allergin oavsett vad. Men i och med att vi aldrig skulle kunna göra en sådan sak, vi fattar ju att djuren måste bort då, så har vi inte försökt få barn. Hade vi varit helt oansvariga hade vi aldrig ens funderat kring dessa saker.

Jag vill inte bli missförstådd. Eller bli tagen för en elak människa.
Det är svårt att få fram det på rätt sätt i bland.

 

[Kattennizze]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag tror inte alls du är en elak människa. Däremot så tror jag ert djurintresse krockar med barn, precis som du själv skriver. I ditt fall hade jag, som sagt, avstått barn till förmån för djur. Just nu är inte era intressen förenliga.

 

[BaraDjuren]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag tror inte alls du är en elak människa. Däremot så tror jag ert djurintresse krockar med barn, precis som du själv skriver. I ditt fall hade jag, som sagt, avstått barn till förmån för djur. Just nu är inte era intressen förenliga.

Vad bra Jo jag vet att det är så, men det är faktisk svårt att ha en längtan efter barn som funnits länge och att sedan ställa om sig till att det kommer inte gå. Ett eget val, absolut. Det går inte gnälla när man väljer själv. Och det är inte alls som att vara ofrivilligt barnlös heller. Och det låter säkerligen jätte själviskt.

Det är bara så sorgligt och man letar efter all information i panik. Man vill hitta en lösning, man vill försöka på alla sätt.
Jag har vetat svaret hela tiden, att vi kommer inte försöka få barn men det går inte att stänga av tankarna för det.
Man vill veta om det kan finnas lösningar ändå, eller sätt att förhindra allergi.

Jag tror du förstår vad jag menar

 

[Hiddeous]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Det är bara så sorgligt och man letar efter all information i panik. Man vill hitta en lösning, man vill försöka på alla sätt.

Men att denna fixering stannat just vid allergi är ju märklig. Om ditt liv blir förstört av att inte ha djur, eller djur på det sätt du väljer, hur ska du göra om du av andra skäl tvingas göra dig av med dem? Hur överlever du det?

Att älska djur på det sätt du beskriver leder inte sällan till att folk samlar på sig alldeles för många och inte ger dem vad de behöver. Jag säger inte att du har gjort det, jag säger bara att det inte alls är ovanligt. Många av de fall av vanskötsel vi läser om handlar just om det. Och jag vill verkligen understryka: God djurhållning har ingenting med att göra att vilja kasta sig framför en bil för att rädda en hund. Det du talar om som kärlek till djur har enbart med dina känslor att göra, inte djurens behov. Och känslor kan man både påverka och resonera med. Men om man inte är beredd att ta det snacket med sig själv, ja då hamnar man i sådana här konstiga valsituationer som du beskriver här. Men jag håller med dem som skrivit att du bör undvika att skaffa barn under rådande omständigheter.

 

[BaraDjuren]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Men att denna fixering stannat just vid allergi är ju märklig. Om ditt liv blir förstört av att inte ha djur, eller djur på det sätt du väljer, hur ska du göra om du av andra skäl tvingas göra dig av med dem? Hur överlever du det?

Att älska djur på det sätt du beskriver leder inte sällan till att folk samlar på sig alldeles för många och inte ger dem vad de behöver. Jag säger inte att du har gjort det, jag säger bara att det inte alls är ovanligt. Många av de fall av vanskötsel vi läser om handlar just om det. Och jag vill verkligen understryka: God djurhållning har ingenting med att göra att vilja kasta sig framför en bil för att rädda en hund. Det du talar om som kärlek till djur har enbart med dina känslor att göra, inte djurens behov. Och känslor kan man både påverka och resonera med. Men om man inte är beredd att ta det snacket med sig själv, ja då hamnar man i sådana här konstiga valsituationer som du beskriver här. Men jag håller med dem som skrivit att du bör undvika att skaffa barn under rådande omständigheter.

Det är väl en helt annan sak om det skulle ske något som jag inte kan påverka mot något som jag kan påverka.
Om jag skulle åka av hästen och bli förlamad och inte längre skulle kunna sköta mina djur, ja det hade jag inte kunnat påverka och då måste man ta det beslutet.
Att skaffa barn och på grund av till exempel allergi då behöva göra sig av med dom, det hade jag genom att inte skaffa barnet kunnat påverka.

Och som jag skrev, jag vet ju att vi inte kommer skaffa barn. Men det betyder inte att man inte får längta, önska eller prata om det.