Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

[Hiddeous]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Det är väl en helt annan sak om det skulle ske något som jag inte kan påverka mot något som jag kan påverka.
Om jag skulle åka av hästen och bli förlamad och inte längre skulle kunna sköta mina djur, ja det hade jag inte kunnat påverka

Nej och ja. Genom att göra valet att inte rida minskar du den risken. Men å andra sidan tycker jag att det är dumt att resonera så, både gällande förlamning och allergi. det finns mycket i dina inlägg som jag inte begriper, och en annan del är din idé om lycka - som du beskriver som något statiskt när du har rätt förutsättningar (djur). Så fungerar det inte, enligt min erfarenhet.

 

[BaraDjuren]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Nej och ja. Genom att göra valet att inte rida minskar du den risken. Men å andra sidan tycker jag att det är dumt att resonera så, både gällande förlamning och allergi. det finns mycket i dina inlägg som jag inte begriper, och en annan del är din idé om lycka - som du beskriver som något statiskt när du har rätt förutsättningar (djur). Så fungerar det inte, enligt min erfarenhet.

Okej, säg att jag inte rider då. Men att jag krockar med bilen och blir rullstolsbunden då? Alltså, man kan inte undvika att leva. Då skulle jag inte kunna äta heller, då kan jag ju sätta i halsen och kvävas?
Saker som händer i livet, som att åka av hästen, krocka, ramla och bli allvarligt skadad kan man bara påverka om man isolerar sig från allt.
Det är väl inte något jag ens diskuterat kring.
Jag pratar om barn. En ända uppoffring. Ett barn jag inte ens har!

Jag förstår inte riktigt vart du vill komma? Vad anser du är så fel med mitt liv? Du vet ju inget om mig mer än att jag älskar djur, bor med djur, har en sambo och längtar efter barn men är orolig för allergi.

 

[ako]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Ja fast att skaffa barn är ju inte som att köpa en ny bil som man ångra sedan. Man kan liksom inte bara ta det som det kommer, utan man måste vara väl förberedd och väl medveten om vad som kan hända. Jag tycker att man är skyldig sina barn det. Och är man då inte ens beredd att göra sig av med alla djuren för att mitt barn kräver det, ja då ska man inte skaffa barn. Anser jag.
Att man sedan bär på en stor barnlängtan och gärna vill ha barn, det är liksom en annan sak, det är det nog många som gör. Kan man inte ta ansvar för dem så bör man inte skaffa barn. Att ta ansvar i detta fallet är alltså att man kanske måste göra sig av med djuren. Hade jag varit TS hade jag sökt en samtalskontakt för att bena ut vad som är vad i mina känslor och sedan agerat efter det. Man kan ju inte helt enkelt ha ett barn som får astmaanfall pga sin hemmiljö och två föräldrar som kategoriskt nekar till att göra sig av med djuren eftersom de älskar djuren så mycket. Det vore ju vansinne, men knappast första gången det händer i världshistorien i och för sig, vilket inte gör det mindre illa. Jag menar, många har väl stött på kvinnor i stall som har flera barn där hemma som knappt har pengar till mat när hushållskassan gått till hästar, hundar, katter etc.

Jag menar självfallet inte att man inte ska lösa problemet, utan att man ska lösa det om det BLIR ett problem. Som du kansle såg skrev jag oxå i mitt inlägg att de självfallet måste lösa problemet om barnet nu, mot förmodan, BLIR allergiskt, för helt givet måste barnets väl gå först! Dessutom skrev jag att om de VERKLIGEN inte kan leva med risken att de måste göra sig av med djuren så får de helt enkelt avstå barn, för man kan ju aldrig garantera något.

 

[Hiddeous]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag förstår inte riktigt vart du vill komma? Vad anser du är så fel med mitt liv? Du vet ju inget om mig mer än att jag älskar djur, bor med djur, har en sambo och längtar efter barn men är orolig för allergi.

Ditt liv? Ingenting. Det är dina resonemang som jag inte begriper. De flesta människor är anpassningsbara, det är därför vi har överlevt i alla möjliga miljöer. Men du verkar ha en väldigt fixerad idé om hur du ska leva, och jag tycker det verkar både naivt och sårbart. det troligaste är att du kommer att reflektera tusen och åter tusen gånger genom livet över vad som gör dig lycklig (alt olycklig), och inse att svaren ibland ändrar sig. Om man är lite flexibel och lösningsorienterad behöver man inte välja bort så mycket.

 

[BaraDjuren]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Ditt liv? Ingenting. Det är dina resonemang som jag inte begriper. De flesta människor är anpassningsbara, det är därför vi har överlevt i alla möjliga miljöer. Men du verkar ha en väldigt fixerad idé om hur du ska leva, och jag tycker det verkar både naivt och sårbart. det troligaste är att du kommer att reflektera tusen och åter tusen gånger genom livet över vad som gör dig lycklig (alt olycklig), och inse att svaren ibland ändrar sig. Om man är lite flexibel och lösningsorienterad behöver man inte välja bort så mycket.

Du kan knappast bedömma om jag är anpassningsbar eller inte! Du vet inget om hur jag lever eller hur mitt liv ständigt förändras både frivilligt och ofrivilligt. Du vet heller inte hur jag hanterar förändringar och problem.

Bara för att man väljer bort en sak i sitt liv för att minska eventuella problem så säger det ingenting om mig som person överlag. Det är normalt att göra val till sin egen fördel i livet. Det är mänskligt att värdera det man älskar högt.

Att säga att jag har en fixerad idé om hur jag ska leva för att jag vill ha kvar mina djur så länge det går tycker jag är väldigt överdrivet.
Jag har ju skrivit hur många gånger som helst nu att saker kan hända som gör det omöjligt, och då är det så. Annars skulle jag vara isolerad och livrädd. Att undvika en ända sak gör tydligen att du drar en hel del förhastade slutsatser kring mitt övriga liv och min personlighet.

 

[Petruska]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Att då sktiva att hon ska ta saken som den kommer o försöka få barn om hon vill är väl inget konstigt råd?

Jo, det tycker jag. Eftersom man som förälder har ansvar för barnet. Det handlar inte om att skaffa en segelbåt och se om man inte trots allt tycker att det är så roligt att segla att man är beredd att avstå från djuren för att kunna segla mer.

Jag tycker att svaren som säger just "skaffa barn, ni kommer att älska det" är rätt respektlösa mot (det för all del ofödda) barnet.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Mina djur har länge varit min "familj", de fanns alltid där. Lojala och gav ovillkorlig kärlek. Jag var rädd för att jag själv eller framtida barn skulle bli ordentligt pälsdjursallergiska. Det är inte svart eller vitt, det mesta går att lösa OM nu barnet blir allergiskt, så som jag såg det för MIN del:

Blir barnet dödsallergiskt får jag omplacera djuren, de flesta kunde jag förmodligen omplacera till vänner och släkt i min närhet. När barnet blivit vuxet och flyttat hemifrån har jag fortfarande många år kvar att vara aktiv med hund eller katt om jag så önskar. Mina djur far inte illa av att omplaceras till nya bra hem, de kan rent av få det bättre t.o.m, så för deras skull behöver jag inte ha dåligt samvete.

Sen finns ju alla grader där mellan med lättare allergi mot endast en typ av djur t.ex. För ett barns skull var jag i så fall beredd att anpassa mitt djurägande efter det.

(Nu är min son 2,5 mån och jag kan lätt säga att jag skulle offra alla djuren på en kvart för honom om det krävdes, men det kunde jag varken tro eller föreställa mig innan att jag skulle känna.)

Så visst finns det en risk, men om det allra värsta (allergimässigt) skulle hända så brukar det ändå finnas alternativ.

 

[mino]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Hade det varit så att du var tveksam till barn och inte längtade efter barn då hade jag varit inne på Petruskas linje att du bara borde strunta i det men nu skriver du ju att du längtar och drömmer. Så jag tror att du i stället behöver tänka om som Hiddeous är inne på, det låter som om du har ett tokigt perspektiv på något sätt. Jag hade haft större förståelse för hur du tänker om du hade skrivit "vi vill ha barn, hur ska vi få ihop det med våra djur" och sett det hela som ett praktiskt problem som går att lösa. I stället har du valt att lägga oproportionerligt stort fokus på barnets eventuella allergi, det känns som en fis i rymden i alla svårigheter man kan möta i livet, med eller utan barn. De flesta av era djur verkar ju dessutom vara utedjur vilket betydligt underlättar om man behöver hålla isär människor och djur. Ni kan ju också testa andra djur, tex höns. Jag tror att du behöver fundera över din tillit till din egen förmåga att faktiskt kunna möta och lösa problem som uppstår, ett allergiskt barn är sällan så katastrofalt, inte ens för en djurägare. Det kanske snarare är din egen förändring du är rädd för, när det gäller tanken på barn?

 

[Mabuse]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Det är helt enkelt för att innan man får barn så är det omöjligt att förstå den kärleken. Föräldrar vet något som icke-föräldrar inte vet, det är en helt ny dimension av livet som börjar och kärleken till ett barn är inte likt något annat överhuvudtaget. .

I så fall är det något som en hel del föräldrar inte heller vet, för jag känner inte alls igen mig i det du skriver, fast jag har barn. Jag tycker kärleken till barnet är väldigt likt kärleken till ett kärt djur, eller för den delen till partnern. Det är en annan levande varelse som man tycker alldeles väldigt mycket om, helt enkelt. Sen är det ju speciellt med barn eftersom man har ansvar för dem, men det har ju egentligen inte så mycket med kärlek att göra utan handlar mer om ansvar.

Så även om du känner så, så är det inte alls sagt att alla föräldrar gör det.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Med tanke på alla barn som far illa så finns det ju också en hel bunt med föräldrar som inte älskar sina barn eller som iaf inte ser till deras bästa.

 

[Björk]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Det är bara så sorgligt och man letar efter all information i panik. Man vill hitta en lösning, man vill försöka på alla sätt.
Jag har vetat svaret hela tiden, att vi kommer inte försöka få barn men det går inte att stänga av tankarna för det.
Man vill veta om det kan finnas lösningar ändå, eller sätt att förhindra allergi.

Jag tror du förstår vad jag menar

Ja, alltså, det är ju som flera sagt: OM man (ni) bestämmer er för att skaffa barn så är väl djurallergi liksom egentligen ett ganska litet bekymmer. För det GÅR att åtgärda för er och barnets del (=vara utan djur). Om barnet däremot får en mycket grav allergi för mycket mer än djur; då kan det bli ett riktigt problem för barnet. Och som sagt; om barnet får ett funktionshinder då som gör att ni måste ägna så mycket mer tid åt barnet än vad man behöver i "normalfallet" och att ni därför inte kommer ha tid till djuren? Alla föräldrar löper en risk när de blir föräldrar att deras barn kan bli sjuka på något sätt.

Så länge det allra värsta är att "jag/vi inte kan ha djur längre och kommer då känna oss som halva människor" istället för "om vårt barn får svår allergi och blir sjuk för resten av sitt liv" så tycker jag nog att ni ska prioritera livet med djur.

 

[Petruska]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Med tanke på alla barn som far illa så finns det ju också en hel bunt med föräldrar som inte älskar sina barn eller som iaf inte ser till deras bästa.

Bevisligen älskar ju inte alla föräldrar sina barn. Men det är ju inte så att man antingen inte älskar sina barn, eller känner på det sätt som Rumpnissen beskriver det. Jag tycker inte att kärleken till barn skiljer sig särskilt mycket från andra kärlekar. Jag skulle säga att den är starkast, men inte olik.

Dessutom visste jag innan jag fick barn att jag skulle utveckla en mycket stark kärlek till barnet. Trots allt är ju det det vanligaste, och jag hade ju fattat att mina föräldrar älskade oss syskon väldigt mycket, så det hade jag koll på. Jag tycker mest att det är sorgligt när folk säger att de inte anade hur de skulle älska sina barn - för mig låter det som att deras föräldrar har varit rätt kärlekslösa.

 

[Thera]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag tycker inte heller ni ska skaffa barn med den inställningen du har, men rent krasst, vad tror du att ditt 80-åriga jag hade velat?

Era djur ni har nu är borta för länge sen, åtskilliga andra har kommit och gått, men några barn eller barnbarn blev det aldrig..

 

[Mabuse]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Om jag spinner vidare lite på detta så tror jag att det som gör kärleken till ett barn speciell kanske är att den relationen är båda parter outbytbara. Och i princip alla andra relationer så är parterna inte det - jag är väldigt fäst vid min man, men i teorin tror jag vi skulle kunna skilja oss och ha en lika bra relation med någon annan istället. Men med barnet går inte det, eller åtminstone är det otroligt mycket svårare. Så man är bunden till varandra på ett annat sätt. Det är kanske det som gör att relationen känns väsensskild för en del.

 

[Mabuse]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag tycker inte heller ni ska skaffa barn med den inställningen du har, men rent krasst, vad tror du att ditt 80-åriga jag hade velat?

Era djur ni har nu är borta för länge sen, åtskilliga andra har kommit och gått, men några barn eller barnbarn blev det aldrig..

Eller så ser man tillbaka på livet och minns med glädje alla djur man har kunnat ha, just för att man inte skaffade barn, och är lycklig över det. Så kan det ju också bli.

 

[Thera]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Fast i detta fallet vet man ju inte om man hade kunnat ha bägge delar. Hade man vetat säkert att det fanns ett klart motsatsförhållande hade det kanske varit en sak, men nu vet man ju inte.

Sen har jag svårt att tro att man kan vara helt lycklig över det som gammal, när man faktiskt har en längtan efter barn nu. Är väl en sak om man inte vill ha barn alls.

 

[Petruska]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Om jag spinner vidare lite på detta så tror jag att det som gör kärleken till ett barn speciell kanske är att den relationen är båda parter outbytbara.

Ja, så kan det vara. Jag står inte i begrepp att byta partner, men om jag skulle tvingas välja skulle jag ju tveklöst föredra att byta ut min man framför att byta ut min son. Även hästen/hunden byter man ju de facto ofta ut, om inte annat så för att de vanligtvis har kortare liv än man själv.

Bindningen till barnet har också drag av "ofrivillighet". Jag vill tex inte (och kan knappt heller längre, men för resonemangets skull) ha fler barn. Därför att jag helt enkelt inte vill ha småbarnsförälderlivet en omgång till, jag vill leva ett annat liv nu. Men om jag av någon anledning ändå fick ett barn, skulle jag älska det lika hängivet.

Mao tycker jag inte att det där med "skaffa barn, du kommer att älska det" är någon tröst. Vad hjälper det när det är en viss livsstil jag vill ha? Som inte kan kombineras med vettigt föräldraskap.

Sen har jag svårt att tro att man kan vara helt lycklig över det som gammal, när man faktiskt har en längtan efter barn nu. Är väl en sak om man inte vill ha barn alls.

Jag tror egentligen inte att längtan efter barn säger särskilt mycket i sammanhanget. Den kanske går över. Den kanske visar sig stå för något annat. Det finns en massa möjligheter där.

 

[mino]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jag tror egentligen inte att längtan efter barn säger särskilt mycket i sammanhanget. Den kanske går över. Den kanske visar sig stå för något annat. Det finns en massa möjligheter där.

Jag kan hålla med dig om detta. Men hur vet man att det inte är samma sak med djurengagemanget? Personligen blir jag mer oroad för en person som uttrycker att den till varje pris vill låsa in sig i en livsstil än en som skippar att skaffa barn.

 

[ako]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Jo, det tycker jag. Eftersom man som förälder har ansvar för barnet. Det handlar inte om att skaffa en segelbåt och se om man inte trots allt tycker att det är så roligt att segla att man är beredd att avstå från djuren för att kunna segla mer.

Jag tycker att svaren som säger just "skaffa barn, ni kommer att älska det" är rätt respektlösa mot (det för all del ofödda) barnet.

Tacka f- n för att man har ansvar för sina barn, fattas bara annat! Jag föreslår att du läser HELA mina svar innan du reagerar !

 

[Petruska]

Sv: Jätterädd för allergi! Vågar inte skaffa barn

Det gjorde jag. Och jag tycker fortfarande är att det är konstigt att någon råder TS att skaffa barn med hänvisning till att "det ordnar sig", mer eller mindre.

Det är möjligt att TS känner något slags längtan efter barn. TS verkar dock inte känna någon som helst längtan efter själva livet som småbarnsförälder.

Att råda någon att skaffa barn bara för att den känner längtan efter barn, är ju som att råda mig att ta hem varenda kattunge, hundvalp och häst (samt även lamm och griskulting, galet nog) som jag förälskar mig i. Men jag fattar ju själv att jag inte vill ha oräkneliga katter, hundar och hästar i mitt liv, trots att jag kan längta efter att få olika djur.