Jag blir förbannad på denna oseriösa avel!

[Mia_R]

Jag har gett min syster en hund efter en väldigt trevlig tik som hade papper, var parad med en meriterad hanne osv, resultatet blev inte som förväntat. Dels ser hon verkligen inte ut som en representat av sin ras och trots föräldrarnas A och B på HD så har halva kullen, däribland den här, fel på lederna. Något som uppfödaren inte ens ville kännas vid, lite märkligt att jag som köpare av vaplen är mer insatt i än vad uppfödaren är ...

Nu är hon väldigt trevlig och en högt älskad familjemedlem, men det var verkligen inte en så i övrigt medioker representant jag trodde jag betalade för.

För närvarande har jag en gratishund, sista chansen för honom närmare bestämt. Det har inte varit en dans på rosor att vara fjärde hemmet på 1,5 år, men han landar mer och mer för varje dygn och är nu en glad och tillgiven skit från att haft en dödsdom hängande över sig. Nej, jag hade inte råd efter min separation där ex gav bort hundarna till höger och vänster efter att han kraschat min ekonomi och hellre skänte bort en halvblind 12 år gammal hund än att jag skulle få behålla henne.

Mitt tips om man är seriös är att kolla upp det här med att vara fodervärd istället för att köpa och stödja buskavel. Jag har haft två underbara hundar och träffat massor med trevliga människor genom hundklubbar och utställningar den vägen.

 

[Raderad medlem 94602]

#19

Fast att dra paralleller mellan slaktdjur som lever under extremt dåliga förhållanden och blandrasavel är väl att ta i? Möjligen skulle jämförelsen vara mer okej med de så kallade "valpfabrikerna" där hundarna lever i misär, men kärleksfulla familjer som avlar på sina egna hundar?

Absolut inte att ta i. För du avlar på hundar med höftledsproblem, allergier och gud vet allt och tycker det är okej att ge någon betalt för att göra det. Men fine...det är inte männsikan som går där och haltar sen och äter smärtstillande och specialkost.
Du kan också välja att köpa en renrasig hund från kontrollerad avel för halva priset pga skönhetsfel eller omplacering.
Ge mig ett vettigt skäl som berättigar att skita i hälsokontrollerad avel?

 

[Is]

@Nafayette

Jag kan göra ett tappert ( men ganska klantigt) försök att förklara hur jag tänker.

Vad som är BIG NO NO att blanda beror det på från vilket håll du kollar.
Psykiskt sett|
Jag tänker som så att hundar som i generationer är avlad för ett visst ändamål annat än sällskap bör aldrig blandas men andra raser avlad för andra ändamål om man inte vet precis och exakt vad man gör. Detta pga att du riskerar att avla fram hundar med drifter som går helt emot varandra och bokstavligen gör hundarna psykiskt sjuka när olika instinkter säger åt hunden att agerar olika i en och samma situation. Även om hunden i det fallet har två stabila föräldrar kan de krockande drifterna göra dem rent farlig både för sig själv och för sin omgivning.

Fysiskt sett bör du inte blanda raser som lider av samma eller liknande rassjukdomar och helst inte hundar som av raser med stora problem av rassjukdomar överhuvudtaget.
Sedan är ju storleken ganska logiskt. En stor hanne och en liten tik kan innebära en säker död för tiken trots att många fortfarande påstår att tikens valpar aldrig blir större än att tiken klarar av att föda fram dem.....


Men så till ditt sett att resonera i ditt första inlägg.
Det här är vad jag läser:

"Jag köpte en hund med minst 5 friska generationer bakom sig dvs hunden hade bra odds att bli en frisk individ. Trots oddsen förlorade jag och hunden blev sjuk. Därför valde jag sedan att köpa en lott där oddsen för att få en frisk hund är helt okända och där den verkliga jackpotten består av en hund som kanske har anlag för samtliga Rasbundna sjukdomar från 5 olika raser.
Men eftersom jag inte behöver gå igenom några vetterinärkontroller för de rassjukdomar som kan finnas i min hund kan jag låtsas att jag vet att hunden är fullt frisk så länge det inte märks på utsidan."

Näh inte riktigt så men krasst sätt så är det ungefär så och den sistnämnda meningen funkar fint så länge inte du eller någon med ett kullsyskon bestämmer sig för att avla vidare och fortsätter hoppas på att ingen av alla dessa sjukdomar bryter ut.

Allt detta är ju bara hypotetiskt och nu ska vi väl inte tro att din hund är sjuk på något vis men Får jag fram vad jag menar? Förstår du hur jag tänker?

 

[FreeLou]

#20
Nu anser inte jag att t.ex. hur grisarna har det i Danmark är jämförbart med blandrasaveln. Det finns risker att även en väl hälsokontrollerad avel ger hundar med de problem du beskriver, även om risken är mindre. Det finns även underbart välmående blandraser. Däremot tror jag chansen att du finner en lycklig, välmående gris bakom en billig, dansk fläskfilé är obefintlig.

Jag undrar även om du pekar på mig personligen när du skriver "Du" i ditt inlägg? Jag själv ägnar mig nämligen inte åt avel.

 

[Red_Chili]

Även jag är en av de människor som aldrig skulle köpa blandrashund. Inte heller skulle jag köpa vilken renras som helst, tvärt om, jag är jäkligt(!) petig med vad jag köper för hund.

Att jag är petig har resulterat i följande:
Hundar av en väldigt sund ras utan några direkta rasbundna sjukdomar/hälsofel.
Hundar från en uppfödare som är petig med just hälsan och som har fött upp länge och därmed har en enorm koll på vad som finns bak i stamtavlorna på hundarna.
Hundar vars föräldrar och andra nära släktingar är otroligt trevliga, något jag kan veta eftersom jag har träffat många av dem.

Kort sagt hundar vars förutsättningar till långa, bra liv har varit väldigt stor.

Resultatet? Otroligt trevliga, lätta hundar som passar mig perfekt. Även omplaceringen som kostade mig hela 4000kr, knappt 2 år gammal då, var helt otroligt bra. Henne tog jag hem utan tvekan trots att tidigare ägare beskrev henne som ett måndagsexemplar, helt hopplös och gud vet allt vad negativt det var. Eftersom jag hade koll på stora delar av hennes släkt så visste jag att hon omöjligt kunde vara sådan som förra ägaren beskrev henne utan mest troligt en riktigt bra hund som hamnat i fel hem. Jag hade utan tvekan rätt.

Om jag skulle göra samma sak med andra hundar ur samma ras? Aldrig i livet. Jag köper inte en saluki bara för att det är en saluki. Jag köper inte en SKK-reggad hund bara för att den är SKK-reggad. MEN eftersom mina hundar är reggade i SKK så har jag möjlighet att i förväg kolla upp väldigt många saker som ger mig och hundarna goda förutsättningar till ett långt och roligt gemensamt liv.

Kan även tillägga att jag inte haft något emot blandrasavel OM det funnits register liknande SKKs hunddata/avelsdata för dem samt att de också hälsotestades osv. Att ha specifika raser som så är inget jag bryr mig om annars, jag bryr mig mer om typen av hund, kroppskonstruktionen och mentaliteten.

 

[Raderad medlem 94602]

#20
Nu anser inte jag att t.ex. hur grisarna har det i Danmark är jämförbart med blandrasaveln. Det finns risker att även en väl hälsokontrollerad avel ger hundar med de problem du beskriver, även om risken är mindre. Det finns även underbart välmående blandraser. Däremot tror jag chansen att du finner en lycklig, välmående gris bakom en billig, dansk fläskfilé är obefintlig.

Jag undrar även om du pekar på mig personligen när du skriver "Du" i ditt inlägg? Jag själv ägnar mig nämligen inte åt avel.

"Du" är generellt syftat. det förstår man om man läser hela inlgget ordentligt. Men u som person får fotfarande hemskt gärna besvara min fråga: När anser du att det är vettigt att utföra icke hälsokontrollerad avel?
Grisen ska "bara"leva några månader i sin missär. En hund ska leva men sin hälsostatus i minst 10 år. Helt ärligt...tycker du att det är okej att folk avlar fram djur utan någon som helst kontroll för en billig slant? är inte bandisarna värda mer?

Bara för att det finns friska blandisar så är det inte samma sak som at okeja aveln. Lika dumt som att säga "Rök och drick du under graviditeten för det finns friska barn också"
Det handlar om att utgå från att göra sitt allra bästa och seriösaste för att minimera riskerna. Sen at ibland blir det skit ändå trots alla försiktighetsåtgärder gör ju inte att vi struntar i att försöka.

 

[Nafayette]

@Is
Missförstånd

Läser först rubrik att korsningsavel är närapå kriminellt.

Då berättar jag att för länge sen skaffade jag en Berner som jag sen fick ta bort trots väldokumenterade föräldrar.

Går sedan vidare och berättar att jag nu åter skaffat hund av liten sort med olika raser i.

Funderade igentligen vilka raser som man skall akta sig för att blanda...inget annat.
Du förklarade på ett bra sätt i ditt sista inlägg.

Tack.

För att återgå till ekonomi så anser jag att det är en privatsak.
Om jag köper för 5 tusen (ja besiktad vaccinerad maskad chippad osv)
eller en för 15000 är väl min ensak.
Måste vi alltid utgå på att en blandrashund är katastrof? I alla läger?

Den renrasiga aveln haltar ju också på defekter Och lär så fortsätta så länge det finns folk och utställningar som främjar lägre bakställ på shäfer eller ännu skrynkligare skrynkelhundar.. Finns renrasiga som måste förlösas med kejsarsnitt (tänker då på minishetland som dras med samma problem) Vissa hundar har svårt med andningen...ja listan kan bli lång.

När jag för ett par år sen började snegla på hundägandet så gick jag in på olika raser och kollade vad som var bra alternativt dåligt...

Må hända att det är hälsokontroller men då inte på alla renrasiga eller hur?
Annars skulle just höfter, andning, allergier, och förlossningshinder vara ett minne blott..

För mig är mental status viktig och visste att valpen jag har hade bra föräldrar som kunde nedärva detta. Inga fjanthundar som skvätter runt utan lugna och stabila saker. Barnvänliga. Brydde mig inte varken om utseende (men han blev riktigt fin) eller om det var champions på nåt..Risken att tredje led spökade fick jag ta på köpet..liksom Higgins som visade hade så dåliga höfter att han fick avlivas..

Måhända att jag är ett dumhuvud i min inställning med då är det väl så. Har i alla fall en rondellkorningshund av underbar sort med strålande mental status. Ångrar inte en sekund att jag beställde och sedan fick tillfälle att köpa honom. Det bästa fyrfota på länge

AM

 

[Raderad medlem 94602]

Men Brener är ju inte heller en av de sundaste raser precis.
Och det är väl lite det flera av oss vill få fram i våra inlägg här. SUND avel. Och det gäller även rasrena hundar. Och som @Red_Chili redan varit inne på så gäller det klok avel även på renraser. Och det kan givetvis aldrig bli helt klok och sund avel om man inte höftledsröntgar eller vad som nu behövs för att minimera sjukdomar.
Det är skittråkigt att se att många raser har så liten frisk genpool att de börjar sänka sina krav och avla på c-höfter och liknande. Men det finns faktiskt oändligt många sunda raser också. Gynna dom!!!
För det är faktiskt de osundaste raserna som är de populäraste av korsningsavla på. Schäfer, bulldoggar osv....

 

[linnsan]

Det man glömmer bort lite är att alla blandraser, kommer från renraser. Så alla dessa sjukdomar som renraser har, har även blandraser fast det är okontrollerat = värre. Självklart finns det oseriösa renrasuppfödare. Men då kan man som köpare kolla upp det, just eftersom att hundarna är registrerade och uppfödarna har mer krav på sig.

Men blandraser blir det lite svårt att kolla upp släktskap. Och jag har som Red_Chili inte problem med blandraser i sig, om de hade haft någon registrering med krav på hälsa och mental status så hade jag varken sagt bu eller bä om det.

 

[purity_666]

Jag har två blandraser och ser väl inte problem med blandraser i sig, utan dessa valpfabriker som spottar ur sig valpar på löpande band. Finns en i trakterna som säljer en sorts huskymix-valpar och har ständigt 2-3 kullar ute till försäljning. Vet inte hur många valpar han kastar ut per år, oreggade. Den aveln ger jag inte mycket för, det är ju bara valpfabrik. Å andra sidan vore det inte bättre om hundarna skulle vara reggade heller om man bara hade tänket att producera.

Jag blir nästan mer skeptisk till valpar som är renrasiga (eller påstås vara) men oreggade. Kostnaden för att regga en kull får man ju tillbaka på priset när man säljer valpen sen, så vad är anledningen till att inte regga kullen? Har någon förälder kanske avelsförbud? Blandraser är ju en självklarhet att de är oreggade, men "renrasiga"

Min hund har en bra uppfödare enligt mig. Både mamma och pappa är röntgade, båda har lyckats genomgå MH, mamma är tävlad i lydnad och uppfödaren är engagerad i "Blandis". Raserna drar åt samma håll och hon har varit ett bra stöd för oss. Vi hade valpträff 2 ggr/år tills hundarna var 3 ungefär.

Sen tycker jag det är synd när folk inte vet vad de säljer. Att sälja diverse arbetande hundar som härliga familjehundar är ju inte ok. Lika med skarpa raser, folk måste ju få veta vad de får.

Garantier för en frisk hund finns ju tyvärr aldrig. Men man får ju göra sitt bästa som hundägare också. Att köpa en hund från en husvagn någonstans kanske inte är så smart, även om hunden är SKK-reggad

 

[terrific]

Vi har haft hundar i ca 40 år, renrasiga schäfrar och Berner Sennen samt den bästa hunden någonsin- en blandras 75 % schäfer+25 % labrador+ 25 % Riesenschnauzer. Det var en planerad kull, och vi träffade både hane och tik innan valpköpet. Den hunden blev nästan 13 år och var aldrig sjuk, innan hon fick en stor ljuvertumör och måste avlivas. Hon var en helt fantastisk personlighet, hängde med på allt och verkade läsa våra tankar. Dessutom var hon en mycket vacker hund, såg ut som en svart schäfer helt och hållet. Jag fasade för den dagen då hon måste dö långt innan det skedde. Det var som att förlora en nära anhörig, när hon dog.
Nu har vi en renrasig kopia av blandrashunden, och hon kräver så oerhört mycket mer på alla sätt. Hon är en omplaceringshund som ägaren inte hade tid och ork för. Hon var 1 1/2 år, när hon kom till oss. Många gånger har vi ångrat, att vi öht åkte och tittade på henne. Samtidigt aktiverar hon oss verkligen, för det är ingen hund som bara kan knalla runt på gården och ha koll som den tidigare. Här är det aktivering som gäller, annars hittar hon på roligare saker alldeles själv. Om min man får bestämma, blir det ingen mer hund någonsin efter denna. Jag skulle vilja ha en mindre krävande gårdshund som kan följa med på ridturer utan att jaga vilt.

 

[TeamLundVer]

Jag är uppväxt med hundar. Renrasiga och blandraser. Min mor föder nu upp renrasiga hundar på ett sätt som jag stöttar till 100%. Hon tar en kull drygt vart tredje år och låter en tik bli champion innan hon tar en kull. Dessa hundar har nog veterligen inte haft några problem även om jag personligen tycker att rasen är ganska korkad

Hon har även en gammal blandras uppfödd av en familj som tydligen skaffade sig en ny hund genom att ta en kull. Dvs mamman fick en kull likaså mormor som fortfarande var i livet. Resterande valpar såldes för en symbolisk summa som gårdshundar. Denna hund (4 raser) är opererad i bägge höfterna som ung, har problem med klåda och ett humör som inte är av denna världen. Inte så att hon biter men hon är en bitch om hon anser sig bli störd.

Under min uppväxt har det också passerat en del blandraser: Gråhund/ lakeland terrier = aldrig sjuk eller skadad tills hon togs bort pga cancer 15år gammal.
75% schäfer / 25% labrador = aldrig sjuk dock skadad ofta pga grannens renrasiga schäfer som sprang över och attackerade (bodde på landet) vet frågade tillslut om vi inte kunde råka skjuta grannhunden.. Avlivades 14år gammal pga hjärnblödning men då började även höfterna bli slitna.

Cocker /King Charles = omplacering. Stora problem med öroninflammationer. Togs bort som 5 åring då dessa orsakade stort lidande och inte gick att behandla.

Labrador /golden = 1 korsförlamning som ung. Blev 14år togs bort pga ålder.

Alla utom omplaceringen och den nu levande köptes av bekanta för en symbolisk summa.

-------------
När jag och min man letade hund kunde vi verkligen inte komma överens. Jag hade pga schäferblandisen (såg ut som en svart schäfer) blivit förälskad i schäfrar och min man tyckte att en labrador som han var uppväxt skulle vara det perfekta alternativet. Efter månader av diskussioner kom vi fram till att vi skulle köpa en blandning av dessa två och så fick slumpen avgöra vår dispyt om utseende /psyke. Det slutade med att vi köpte Loppan (Hope) 87,5% schäfer och 12,5% labrador. Min man insåg som väl var inte att schäfrar inte föds med stående öron och klassisk schäferteckning vi betalade en symbolisk summa av 1500:- för en reggad, besiktigad och chippad hund. Då ingick även foder för en månad. Jag skulle alltså tippa på att denna uppfödaren inte gjorde detta för pengarna. Vi fick även träffa mamman samt en halvbror (renrasig schäfer). Pappan är en bruksschäfer som ägdes av en vän.

Vad vi har fått är en schäfer. Till utseende och psyke. En väldigt snygg sådan dessutom så schäferuppfödare har kommit fram mer än en gång och dreglande frågat efter vilken kennel hon kommer från. Hon är 3 år och har varit hos vet. 3 gånger. Spricka i tand, sönderviftad svans och nu sist påkörd. Hon är röntgad från topp till tå och vi har fått beröm pga hur bra kropp hon har. Ska jag säga något negativt om denna hund så är det att vi fått en högaktiv individ från en högaktiv ras. För att må helt hundra så borde hon tränas spår, lydnad mm minst 8 timmar om dagen och den tiden finns helt enkelt inte. Hon har dock anpassat sig en del nu och kan koppla av och ta det lugnt även om hon inte är trött.

Needless to say. Jag och mannen är nu överens. Nästa hund blir en renrasig bruksschäfer (gärna med mer normala aktivitetsbehov). Vi har ju fått prova rasen nu och vet att vi har hittat hem

Det jag ville komma till var att om man känner uppfödaren så borde det vara en mindre risk att köpa blandras då man även har koll på åtminstone ena föräldern. Ska man köpa blandras så ska man fundera ordentligt på varför man gör detta och vad man vill få ut av hunden. Man bör även fundera en hel del över raserna och tänka worst case scenario. Jag tror även att man löper mindre risk desto färre raser det är i. Helst inte mer än 2 alltså. Dessutom bör man känna efter hur uppfödaren känns. Varför har denna kull kommit till? Vad var syftet?

 

[FreeLou]

@Voff Nej, jag missförstod dig och undrade om "Du" var riktat till mig, men nu vet jag att det inte var så Angående din fråga "Ge mig ett vettigt skäl som berättigar att skita i hälsokontrollerad avel?". Nej, jag kan inte ge dig något vettigt skäl att inte ägna sig åt hälsokontrollerad avel. Att försöka få fram så friska hundar som möjligt är självklart det optimala. Men det händer och valpköpare (som jag själv) deltar självklart i att det fortfarande finns en marknad för blandraserna. Men många gånger tror jag absolut det handlar om emotionella skäl istället för ekonomiska. Rätt? Nej, det finns nog få som skulle ställa sig och påstå att det är lämpligt att avla fram valpar där vi inte har någon aning om framtida hälsostatus.

Jag har dock en fundering gällande ämnet, låt oss säga att vi har hälsokontrollerad tik och hane med god stam som är utmärkta för avel inom sina, olika, raser. Skulle man se annorlunda på en valp efter dessa föräldrar? Eller är det "blandras som blandras"?

Ofta tycke jag att gemene man lätt drar alla över en kam och att man ser alla blandraser på samma sätt. TS har ju nämnt en mindre lämpad blandras i sitt första inlägg, men när diskussionen kommer en bit känns det som att det är två läger: de som är mot och de som är för blandrasavel. Jag tycker inte man kan se det så svart eller vitt och jag vill inte ställa mig i något av de lägren, trots att jag är köpare av blandraser. Per automatik hamnar jag dock i "för-lägret" eftersom jag sponsrat blandrasuppfödare, men jag tycker det finns fler nyanser än att en "blandras är en blandras, punkt".

 

[FreeLou]

@Voff
Apropå det du nämnde om att det ofta är de mest osunda raserna man avlar på. Är det inte så att man ofta tror man kan få en friskare hund om man blandar raser? Detta försvarar jag absolut inte och håller heller inte med, men är det inte ofta så de tänker? Tycker jag hört det vid flera tillfällen, "jo, men nu har vi korsat henne med den här hannen av den här friska rasen, då "försvinner" hjärtfelen"...

 

[Lovisaleonora]

Vi har renrasiga hundar, omplaceringar. Tidigare tog vi rottweilers som inte fungerat p g a temperament (för skarpa). Vi har också haft omplaceringar som fått nya hem av andra skäl (allergier etc), men gemensamt är att vi tar vuxna hundar och då ser vi också hur djäkla mycket skräp det finns.

Förra tiken (sörjd och saknad) hade fått en kull innan hon kom till oss. Hur man väljer att avla på henne är mig en gåta. Gudasnäll och helt underbar i temperamentet, men med lösa benbitar, icke rastypiskt utseende, och tråkiga knän (upplagt för korsbandsskada). Nu har hon genom den kullen fört vidare sina defekter (vågar jag nästan lova).

Vi är inne på att byta ras (från rottweilers) just för att det finns så många tråkiga individer (mentalt och fysiskt). Nu binder jag ris till egen rygg, med tanke på att vi ju tagit över en del av dessa trashankar. Men jag skulle aldrig i hela mitt liv bidragit ekonomiskt till avel där man inte kontrollerar föräldrarna (köpt valp från de som föder upp utan kontrollerade föräldrardjur). Det är för mycket pengar och sorg inblandat. Det ska inte löna sig att ha som enda avelskriterie att bägge djuren är fertila. De valparna ska inte gå att sälja.

För nog katten är det en tragedi i miniforma i vår lilla hundbubbla att för tidigt tvingas ta farväl av hundar som egentligen inte borde sett dagens ljus. Som har problem med kroppen både i ena och andra änden. Lusten till hunderiet tar stryk.

 

[Is]

Jag har dock en fundering gällande ämnet, låt oss säga att vi har hälsokontrollerad tik och hane med god stam som är utmärkta för avel inom sina, olika, raser. Skulle man se annorlunda på en valp efter dessa föräldrar? Eller är det "blandras som blandras"?

.

Läste du början av mitt inlägg nr #23?
Med det i bakhuvudet så skulle jag vilja svara att nej det är inte "blandras som blandras" MEN tyvärr är den målinriktade blandrasaveln så försvinnande liten del av alla blandraser som föds upp i världen att det är som en droppe i havet

 

[Nominous]

@Voff

Jag har dock en fundering gällande ämnet, låt oss säga att vi har hälsokontrollerad tik och hane med god stam som är utmärkta för avel inom sina, olika, raser. Skulle man se annorlunda på en valp efter dessa föräldrar? Eller är det "blandras som blandras"?

Jag tycker inte det. Jag är starkt emot blandrasavel och speciellt de som avlar på sin söta psykiskt svaga tik för att dom vill ha en valp, och tar grannens halvknepiga hane och parar med och gärna två hundar från två helt olika användningsområden och de säljs som soffpotatisar. Det blir ofta inte alls bra. Och jag är totalt emot den aveln!!

Men jag är ändå för en liten klick blandrasavel där man verkligen har ett avelsarbete, och inte bara bedriver valpfabrik för att tjäna pengar eller låta sin hona få barn ( ). Jag har två konkreta väldigt lyckade exempel och det är en draghundsuppfödare i grannbyn. De föder upp Huskeykorsningar och använder näst intill alla hundar själv som visar anlag på att dra och vill göra det (har väl en 50 hundar de tävlar med) och omplacerar några av de mindre lyckade valparna eller så får de gå kvar på gården i hägnen med de andra. De tävlar alla stora mästerskap och har ägt alla generationer i många många led bak och har väldigt friska och framgångsrika hundar. Inte en enda med stamtavla så ingen hund med stamtavla duger till deras verksamhet. De behöver blanda olika blod för att få fram den hund de behöver för tillfället.

Sedan det andra exemplet är en uppfödare på älghund där min pappa (jägare) köper hund. De avlar på jaktmeriterade hundar, blandar gärna Jämthund och Laika och får SUVERÄNA älghundar som jagar riktigt bra till gammal ålder utan sjukdomar.

Denna typ av avel har jag inget problem med, för man har ett mål och en noga urval på sina djur. Och man använder sig av hundar av samma sort och de avlas för att användas för sitt ändamål. Då blir det ofta bra.
Men att avla en Jämte med en Husky och sälja som lägenhets hund Hemskt..

 

[Lovisaleonora]

Den stora frågan är: vad vill jag med min avel och hur når jag dit på ett för hundarna sunt sätt. Svårare är det egentligen inte...

 

[Hippocampus]

Jag har en blandras, jag var inte så förtjust i blandisar innan men när jag fick denna så. Hon är Shipperke/Papillon. Helt fantastisk, lätt hund, pigg och positiv, inte "bjebbig", vaktar lite hemma, funkar med alla människor, katter och många hundar (dock lite misstänksam sen hon blev påhoppad av en lös hund och rejält skadad).

Skulle jag någongång få för mig (det får jag inte) att avla vill jag använda en shipperke-hane.

 

[Raderad medlem 94602]

Hunden på min Avatar är min förra hund, Mira.
Miras pappa var en schäfer av brukslinjer och arbetande polishund. En hund som mao kollats på de mest tänkbara sätt.
Han rymde in i en hundgård och parade sig med en utställningschampion av rasen Kesshound. En tik som efter alla tänkbara kontroller tagits i avel och fått 2 mycket fina kullar.
Parningen upptäcktes inte förens tiken började visa täcken på dräktighet så uppfödren lät henne valpa naturligt. Detta var några år sen och då var det inte lika säkert att abortera som idag och hon var rädd om sin dyrbara avelstik.
Valparna föddes upp efter samma rutiner som hennes renrasiga valpar.
Prislappen var 1500:-
Men då är vi här med att raser kan gå emot varandra. Både psykiskt OCH fysiskt. Trots att Kees är en mycket frisk ras och pappa schäfer egentligen en optimal representant för sin ras så fick valparna fysiska problem. Främst ledproblem.
Mira kostade mig 18 000 de första två åren i operationer. Ingen försäkring täckte eftersom hon var blandras. Hade hon varit renrasig hade jag bara betalat självrisken.
När hon var 8 år var kroppen slut.

Hunden innan var en korsning med golden/labbe/rottis/springerspaniel.
Han kostade mig 11000:- första 2 åren i opererade leder. Detta var på tidigt 90-tal så det va en enorm summa då. Pappan var renrasig godkänd för avel golden. Mamman en "snäll och frisk" blandis.
Utöver att han underminerade min plånbok så fick han alla rasernas hjärna mixad i ett och samma. Han behövde i princip få jobba jämt. Han behövde få jaga men han nöjde sig inte bara med fågel tyvärr Han behövde ständigt nya uppgifter och utmaningar annars sökte han sig egna. Han vaktade ALLT! Han tog gärna på sig uppdrag som att vakta grannens tvättvinda så grannen inte kunde ta ner sintvätt, folk mot sina anhöriga, en möbel så att ingen kunde använda den osv.
Han hade även exemproblem pga pälsen blev för tät. Enligt veterinären så fick han labben och rottisens täthet av hårlagen men med längden av golden/spaniel. Hunden fick fläckvis rakas!

Dessa två hundarna kostade mig redan under sina första levnadsår mer än vad en renrasig hund kostade i inköp. Detta pga att försäkringsskydd inte alls har sammafördelar för blandisar. Det var också bevisat att en del av deras problem uppkommit just pga att kroppsbyggnad el pälstyp inte borde ha korsas med varandra. Det spelade alltså ingen roll att föräldrardjuren var friska och uppfödningen egentligen varit bra. De här raserna skulle aldrig ha mixats!