Självklart, och det tror jag att vi alla förstår. Dock tänker jag att det är viktig för den fortsatta mentala hälsan att försöka få rätt på boendesituationen. Och om inte @Lyan passar på att göra det när hon mår bättre, när ska hon annars kunna göra det? Men till syvende och sist är det ju TS problem och något hon själv får bestämma om hon kan fortsätta leva med eller om det är viktigt att försöka lösa.
Jo, så känns det. Jag behöver den energin till Epica och Ailyn just nu
Tack! Jag hoppas verkligen det också!
Bara för att jag mår bättre så betyder inte det att jag mår tillräckligt bra även om jag såklart hade hoppats på att det skulle varit så. Jag kommer att ta tag i detta så fort jag har fått tag i alla fakta, när huvudet funkar och jag inte behöver den lilla energin jag har till att ta hand om sjuka och nyopererade djur. Jag ska be min vän bolla och skriva en lista medans vi kör för hon är mycket mer organiserad i sitt tänkande än vad jag är, hon jobbar på ett företag som har bland annat fastigheter och hon har även bott hos min hyresvärd. Visserligen i början av 2000-talet, men han var lika kass då
Så fruktansvärt. Jag beklagar sorgen.Ailyn är dödBi kom nästan bara precis innanför dörre hemma och så började hon krampa och dog i min famn
Jag beklagar så mycket! Ailyn är död
Det känns helt overkligt Och hon var ju bara 2,5 år med mer än halva livet framför sig De andra marsvinen är fortfarande väldigt dämpade och oroliga. Vet inte om det hade hjälpt att lägga in Ailyn, men hon ligger i frysen nu tills jag klarar att ta mig till veterinären för att lämna in henne för kremering. Jag känner mig hemsk som lät henne gå igenom detta och för att jag inte tog henne till fågelkliniken eller Lund för att jag inte orkade med ännu en så lång resa. Hade jag bara tagit mig i kragen så hade hon kanske levt Samtidigt så hade operationen fortfarande varit lika svår och troligen med samma komplikationer, men en veterinär med mer erfarenhet av just marsvin hade kanske kunnat göra annorlunda. Jag vet inte, men tankarna snurrar och snurrar och jag vill bara ha henne tillbaka Kanske hade hon klarat sig med metacam istället för en stor operation? Eller provat med chipkastrering trots att det inte funkade på Epica? Jag vet ju egentligen att det inte fanns något bra sätt att lösa detta på, men ändå kan jag inte släppa alla ”tänk om jag bara…”Jag beklagar. Men kan trösta dig med att det förmodligen inte fanns något annat du hade kunnat göra för henne. Marsvin är små ömtåliga djur, och du gjorde allting så bra det bara gick!Tack
Tack
Jag vet inte, men att bara låta henne vara var inget alternativ för hon hade ont så jag var ju tvungen att välja något och då blev det kastrering eftersom chip inte funkade på Epica och det är en väldigt stor kanyl för att få in chippet och metacam resten av livet på en 2,5åring kändes inte heller som ett bra alternativ. Hade jag vetat att hennes cystor skapat en massa sammanväxningar i buken så hade jag kanske valt annorlunda, men det var ju omöjligt att veta innan operationen. Och frågan är om det överhuvudtaget hade gått att få henne smärtfri även om de avbrutit och låtit det vara kvar. Så det känns som att vad jag än hade valt så hade det blivit dåligt på något sätt 
Ett par saker har blivit bättre, men flera saker har också blivit mycket sämre. Jag vill fortfarande inte leva, men nu vill jag inte längre aktivt dö. Jag vill vara borta och bortglömd, men döden är inget alternativ längre. Iallafall inte nu. Jag har redan skadat mina anhöriga för mycket. Och även om jag inte hade gjort det så är det inte lönt att försöka för jag dör ändå inte. Två av mina försök hade dödat så många att läkarna är förundrade över att jag fortfarande lever och ännu mer för att jag är så pass oskadd som jag är. Lite hjärnskador har jag nog eftersom jag inte hade adhd/add innan dess, men förutom det så kan jag inte komma på något särskilt som blivit skadat eller påverkat. 
Ett paket med kattmat som skulle komma idag är borta och jag bara orkar inte. Mycket ångest för första gången sedan jag började ta inderal varje dag. Jag hoppas verkligen inte att den slutar verka som så mycket annat gör! För även om allt fortfarande är grymt jobbigt så är det så skönt att slippa ha den slitande styckande ångesten hela tiden! Att ha den bara ibland klarar jag att stå ut med. Jag gav upp och tog stesolid idag så jag hoppas att jag kan somna en stund, men ibland blir jag pigg av den istället och jag vet aldrig i förväg vilket det blir 
Det känns rätt hemskt att göra det så fort efter Ailyns död för det känns som att jag försöker byta ut henne trots att ingen någonsin kan ersätta henne, men denna lilla fastnade jag för så fort uppfödaren la ut bild på facebook för ett par veckor sedan. Hon är verkligen overkligt söt så jag blev så förvånad när hon kom ut till salu. Jag hade velat köpa henne även om Ailyn fortfarande levt. Uppfödaren la upp fem andra bebisar också i samma inlägg och de andra har fått 3-8 gilla och den jag har tingat har fått 56 så det verkar som att alla andra också tycker att hon är söt 
Jag får hämta henne om en månad. Vi får se vad hon kommer att kallas till vardags, men det lutar åt Sammet
Eftersom det verkar vara nacken som utlöser den ångesten så koncentrerade han sig på käken idag och trots att han i princip bara har hållit i mig utan att trycka eller ta i alls så är jag alldeles öm och varm i hela vänstersidan av huvudet och ned mot nyckelbenet.
Jag får fortfarande inget gjort, men det är så skönt att ha sluppit ångesten! Det är som att ha haft nästan världens bästa semester. Det enda som har saknats är tillräckligt med energi för att få igång startmotorn och få något gjortNu har jag varit hos osteopaten så nu är jag jätterädd att det kommer bli som förra gången med så extrem ångest
Inderalen gör fortfarande underverk för ångesten, men igår och idag så har det börjat smyga upp lite ångest igen och jag hoppas verkligen att det är tillfälligt och inte betyder att kroppen har vant sig redan och att inderal inte kommer att funka mer
Ja, jag såg att mina tabletter har väldigt låg styrka och kort halveringstid och jag känner när de går ur kroppen så mer långtidsverkande hade nog varit ännu bättre! Jag ska ta upp det med psykiatrin nästa gång jag ska dit och hoppas på att de kan hjälpa till med det så jag slipper gå via vårdcentralen. Det är verkligen så skönt att ha kunnat minska rejält på stesoliden och ändå bara ha ca 3-4 på ångestskalan jämfört med 8-10 som det har varit de sista månaderna!Prata med sjukvården om hjälpen du tycker dig få av Inderalen, det finns både andra doseringar och andra mer långverkande betablockerare som skulle kunna vara ÄNNU bättre alternativ
Så var glad över att det funkar, det är både en skonsammare bra behandling och det finns mycket att ”skruva på” i den ännu så det kanske kan bli ännu bättre?
