Jobbig 6åring

Funkar och funkar. Jag resonerar nog som @Mabuse här. Om barnet gör saker jag ogillar, så blir jag ju sur/arg (ja, lite beroende på, ibland är det ju bättre att ta ett djupt, pedagogiskt andetag och sedan förklara). Precis som folk blir sura/arga på mig om jag är dum eller gör fel. Jag ser inte direkt som en "uppfostringsmetod", utan mer som socialisering, rätt och slätt. Det är i hög grad genom att visa gillande och ogillande mot varandras handlingar som vi formar varandra, det gäller även vuxna (fast barn är mer formbara och har ju allmänt inte hunnit lära sig lika mycket om livet).

Att barnet ska göra något därför att jag uppmanar det till det, är inte riktigt något jag fäster särskilt stort avseende vid. För mig är det en ganska marginell del av mina funderingar kring att leva med barn. Jag har absolut inte lydnad som mål, och att barnet gör det jag beordrar det därför att det vet att jag alltid står på mig när jag ger en order, är helt enkelt inte mitt sätt att relatera till människor. Om jag beordrar och står på mig fyrkantigt och oflexibelt, är det snarare ett tecken på att jag är trött. Det är inget jag försvarar.

Man ser ju många sådana maktkamper mellan barn och föräldrar, och här på forumet ser man mycket bekymmer från föräldrar som inte har framgång i dessa kamper, och man ser en hel del stolthet från föräldrar som har sådan framgång. Jag tycker att det är rätt obehagligt. Jag tror att det lär barnen andra saker än vad avsikten är att de ska lära sig.

Om jag måste välja mellan ett dammigt hem och ständiga maktkamper med barnen, väljer jag dammet. Eller tänker ut något annat.
 
Funkar och funkar. Jag resonerar nog som @Mabuse här. Om barnet gör saker jag ogillar, så blir jag ju sur/arg (ja, lite beroende på, ibland är det ju bättre att ta ett djupt, pedagogiskt andetag och sedan förklara). Precis som folk blir sura/arga på mig om jag är dum eller gör fel. Jag ser inte direkt som en "uppfostringsmetod", utan mer som socialisering, rätt och slätt. Det är i hög grad genom att visa gillande och ogillande mot varandras handlingar som vi formar varandra, det gäller även vuxna (fast barn är mer formbara och har ju allmänt inte hunnit lära sig lika mycket om livet).

Att barnet ska göra något därför att jag uppmanar det till det, är inte riktigt något jag fäster särskilt stort avseende vid. För mig är det en ganska marginell del av mina funderingar kring att leva med barn. Jag har absolut inte lydnad som mål, och att barnet gör det jag beordrar det därför att det vet att jag alltid står på mig när jag ger en order, är helt enkelt inte mitt sätt att relatera till människor. Om jag beordrar och står på mig fyrkantigt och oflexibelt, är det snarare ett tecken på att jag är trött. Det är inget jag försvarar.

Man ser ju många sådana maktkamper mellan barn och föräldrar, och här på forumet ser man mycket bekymmer från föräldrar som inte har framgång i dessa kamper, och man ser en hel del stolthet från föräldrar som har sådan framgång. Jag tycker att det är rätt obehagligt. Jag tror att det lär barnen andra saker än vad avsikten är att de ska lära sig.

Om jag måste välja mellan ett dammigt hem och ständiga maktkamper med barnen, väljer jag dammet. Eller tänker ut något annat.

Jag håller med dig när det gäller maktkamper med barn, men jag undrar lite över första stycket. Som jag ser det är det bra att ha lite mer genomtänkta, långsiktiga strategier egentligen? Jag vill ju tex att ungarna gärna ska bli bättre än jag på något sätt... Att då bara reagera på känsla i stunden, och forma dem automatiskt, slår mig då som att verkligen forma dem efter mig själv - inte som jag skulle önska, efter ett slags idealbild.

(Att använda "idealbild" i sammanhanget låter lite vrickat, men jag kommer inte på ngt bättre. Det handlar alltså inte om att forma übermänniskor, utan bara att jag gärna vill ha ett slags övergripande plan som inte utgår från mig själv. Om det gjorde något klarare...)
 
@Monstermom Ja, jag vet inte riktigt. En del verkar tänka sig eller drömma om att de fostrar framtida helt enastående vuxna. Jag tror kanske ännu mindre på det än du?

Men man pratar ju också. Om varför man blir arg/sur och när man blir det och om det är begripligt eller försvarligt eller inte. Jag känner nog att något slags "pedagogiska reaktioner" där man inte alls uttrycker vad man känner utan agerar på sina pedagogiska övertygelser, gör en till en väldigt underlig människa inför barnen och gör relationen rätt distanserad?

Hursom, skulle inte mina pedagogiska beteenden i sammanhanget, om jag har några, handla om vikten av att sätta gränser. Jag ser inget skäl att tro att barn blir "bättre" som vuxna genom den där typen av gränssättning (som ofta snarare handlar om maktutövning).
 
@Monstermom Ja, jag vet inte riktigt. En del verkar tänka sig eller drömma om att de fostrar framtida helt enastående vuxna. Jag tror kanske ännu mindre på det än du?

Men man pratar ju också. Om varför man blir arg/sur och när man blir det och om det är begripligt eller försvarligt eller inte. Jag känner nog att något slags "pedagogiska reaktioner" där man inte alls uttrycker vad man känner utan agerar på sina pedagogiska övertygelser, gör en till en väldigt underlig människa inför barnen och gör relationen rätt distanserad?

Hursom, skulle inte mina pedagogiska beteenden i sammanhanget, om jag har några, handla om vikten av att sätta gränser. Jag ser inget skäl att tro att barn blir "bättre" som vuxna genom den där typen av gränssättning (som ofta snarare handlar om maktutövning).

Nej, det var inte specifikt i fråga om "gränssättning" som jag funderade (där håller jag som sagt med dig, att hålla på med barndressyr är inte riktigt min grej), utan mer allmänt bara. Men tack för förklaringen, jag tror jag måste fundera vidare på hur jag själv egentligen tänker om det - även om det är lite sent påtänkt i mitt fall! :D
 

Liknande trådar

Relationer För min mentala hälsas skull så söker jag objektiva tolkningar kring det nyligen utbrutna WW3 mellan mig och min karl. Konflikten...
19 20 21
Svar
410
· Visningar
38 021
Övr. Barn Min äldsta dotter är nyligen fyllda åtta år. Hon har alltid varit en ganska orolig själ. Kolik som bebis, sov (sover) dåligt, vaknade...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
20 368
Senast: Zewz
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
59 639
Senast: lundsbo
·
Småbarn Jag tänkte först skaffa ett anonymt konto, men jag orkar inte. Det är ju heller inget att skämmas för tänker jag (försöker jag tänka)...
3 4 5
Svar
97
· Visningar
14 182
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp