Bukefalos 28 år!

Köpt för svår häst till dottern?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Därför vill jag att ni tänker en extra gång innan ni skriver att hästen måste dö och att jag är en dålig mor (det kanske jag är, men jag gör så gott jag kan). Allas verklighet ser inte ut som er, och att ta den här hästen från min dotter vore att ha ihjäl henne psykiskt. Och det tänker jag inte göra, inte när vi äntligen fått tillbaka den glada, goa tjej hon var förr. Då kan jag faktiskt känna att den här risken är värd att ta.

Hur är det med alla andra som kommer i kontakt med hästen - veterinärer, hovslagare, tränare, publik + funktionärer + andra deltagare på träningar och tävlingar? Vet de verkligen tillräckligt om hästen för att veta om de tycker att risken är värd att ta? Ni lyckades ju inte förmedla hur hästen var till den okända förmåga ni hade att sko henne - och det höll på att kosta en annan människa livet! De tre andra ekipagen som var i manegen när din dotter longerade - vet de vilka risker de tar när de uppehåller sig runt er och er häst?

Jag har under 20+ år som hästintresserad stött på EN häst som på allvar anföll människor (och trots det har jag lite trasiga bitar efter bet och avramlingar). Folk förväntar sig inte en häst som er. Ni har ett stort pedagogiskt problem.
 
Dottern har tre andra hästar att rida på, det är den här hon vill ha.

Fast vad din dotter vill är väl totalt underordnat det faktum att du ansvarar för hennes säkerhet? Jag fick också köpa en knäpp häst som 16-åring och så här 15 år senare ifrågasätter jag faktiskt mina föräldrars omdöme på den punkten (och då var han inte i närheten av din dotters häst).

Vad är det värsta som kommer att hända om hästen avlivas? Dottern kommer vara förbannad och ledsen, men hon kommer över det. Kommer hon inte över det kan du åtminstone leva med gott samvete att du tagit ett ansvarsfullt, vuxet beslut. Hellre en ledsen och förbannad dotter än skadad eller död dotter (eller veterinär, make, hovslagare...).
 
Fast vad din dotter vill är väl totalt underordnat det faktum att du ansvarar för hennes säkerhet? Jag fick också köpa en knäpp häst som 16-åring och så här 15 år senare ifrågasätter jag faktiskt mina föräldrars omdöme på den punkten (och då var han inte i närheten av din dotters häst).

Vad är det värsta som kommer att hända om hästen avlivas? Dottern kommer vara förbannad och ledsen, men hon kommer över det. Kommer hon inte över det kan du åtminstone leva med gott samvete att du tagit ett ansvarsfullt, vuxet beslut. Hellre en ledsen och förbannad dotter än skadad eller död dotter (eller veterinär, make, hovslagare...).

Det värsta? Jag tycker nog att tre år av självmordstankar + självmordsförsök gör dottern lika mycket till en tickande bomb som den här hästen. Skulle vi sälja den andra storhästen, då skulle vi kunna tala om "ledsen och förbannad", i det här fallet handlar det om att ta bort det enda som får henne att orka leva.
 
Först ang hovslagaren. Du uttrycker nu vad som hände på ett HELT annat sätt än du ursprungligen skrev. Efterhandskonstruktion eller ej (man får onekligen den känslan) så var det du som inledningsvis valde att uttrycka dig som du gjorde och ev utelämna information.

Vad gäller dottern så samma där. Du har valt att delge information kring hästen utan att nämna något om dotterns mående och dess ev koppling till hästen. Sen, i din sits skulle jag ändå som minst vilja se en "intressekonflikt" mellan att för dotterns skulle behålla hästen och samtidigt förnuftet att hästen är farlig.

Av anledning som bara du vet valde du - och ingen annan - att lägga fram informationen såsom du gjort i tråden. Då får man räkna med att folk svarar utefter informationen som delges. Och inte kan läsa in en massa annat!

Helt annat sätt? "I veckan hade vi ute hovis och då bröt helvetet lös. Trots att hon var drogad blev hon vansinnig på honom sparkade honom riktigt ordentligt. Resultatet blev en bruten arm och en hyperstressad häst som inte var sig själv under hela veckan efteråt." skrev jag då jag inte kände att jag ville hänga ut vår tillfälllige hovslagare, men när folk i stället tolkade det som att hon fått ett frispel kände jag mig tvungen att förtydliga hur det faktiskt låg till.

Samma sak med dottern. Jag förstår om folk tolkar det som att vi är dumdristiga som håller dottern med ett psykfall till häst, men problemen har långt fler många bottnar än så. Det handlar inte om efterkonstruktioner utan om att jag hoppats på att det skulle kunna gå att utelämna vissa saker för andra människors skull.
 
@Ryttarmamman

Jag förstår dina tankegångar, verkligen. Jag var själv där i tonåren och mådde oerhört dåligt och min häst "räddade" mitt liv genom att finnas där just den hästen och ingen annan(enmanshäst). Pga av dvs orsaker lämnade mina föräldrar bort hästen nästan ett år på foder. Dom tog henne ifrån mig, mitt allt, jag fick inte ens hälsa på henne och jag tog nästan livet av mig, MEN jag reste mig också och tvingades ta i tur med mitt mående!
I dag har jag 3 hästar, varav en av dom är hon som får mig att orka när livet är skit men krasst, skulle hon gå och dö i morgon så skulle jag bryta ihop men jag skulle överleva och gå vidare.
Om din dotter mår dåligt så kanske du skulle ta tag i den delen i stället för att ge henne en häst som är farlig?
Min häst är i dagsläget inte alls farlig men jag känner ett enormt ansvar att fortsätta hålla det så, så inget ska kunna hända varken andra eller mig själv.

Om det vore en annan mamma, en vän till dig som gjorde samma sak och tog samma beslut och utsatte dig och din dotter för allt detta. Tycker du då verkligen att det är okej?
Vill du utsätta din dotter för andra som har likadan häst och vistas i närheten av din dotter och dig själv?
Jag tror du förlitar dig på att ponnyn ska läka din dotter till att må bra igen och blandar in för mycket känslor i det hela. Det är många hundra kilo kraft att kontrollera i en häst.
 
Helt annat sätt? "I veckan hade vi ute hovis och då bröt helvetet lös. Trots att hon var drogad blev hon vansinnig på honom sparkade honom riktigt ordentligt. Resultatet blev en bruten arm och en hyperstressad häst som inte var sig själv under hela veckan efteråt." skrev jag då jag inte kände att jag ville hänga ut vår tillfälllige hovslagare, men när folk i stället tolkade det som att hon fått ett frispel kände jag mig tvungen att förtydliga hur det faktiskt låg till.

Samma sak med dottern. Jag förstår om folk tolkar det som att vi är dumdristiga som håller dottern med ett psykfall till häst, men problemen har långt fler många bottnar än så. Det handlar inte om efterkonstruktioner utan om att jag hoppats på att det skulle kunna gå att utelämna vissa saker för andra människors skull.

Ok, jag förstår lite bättre varför ni har kvar stoet.
Men jag förstår inte tillvägagångssättet tyvärr.

Jag har varit i din dotters sits. Jag mådde likadant och råkade på en livsfarlig häst som jag föll för.
Mina föräldrar visste inte nog och köpte mig hästen.
Genom en jääääkla tur klarade vi oss helskinnade genom det.
Men idag förstår jag att det hade kunnat sluta på bårhuset för min del lika gärna.
Dock är tom min pappa som inte alls gillar hästar och inte alls var förtjust i kostnaden köpet medförde oändligt tacksam mot den gamle hästen IOM att den räddade mitt liv genom att vara beroende av mig och min vård.
Jag kände att jag inte kunde dö IOM att då måste han dö.
Helsjukt absolut att det var allt jag levde för. Men han fanns kvar tills jag var redo att leva för egen del, för min skull.

Så ja - jag fattar grejen!

MEN! Ge din dotter bättre hjälp!
För allas säkerhet..
Dvs ta hjälp av en specialist på problemlösning. Om man tagit fram klasshästar eller ej kvittar när hästen inte ens går att hantera från marken.
Så ta hjälp av de som gör just den biten bäst.
Man blir bra på det man tränar på. Om man dagligen hanterar problemfall endast utvecklar man sin förmåga kring det.
Rider man svårklass hopp blir man bra på det.
Så ta hjälp av en som är specialist på det ni nu behöver och inte grejar.
Så när det funkar börjar man träna för tävlingstränare.

Lycka till!
 
Helt annat sätt? "I veckan hade vi ute hovis och då bröt helvetet lös. Trots att hon var drogad blev hon vansinnig på honom sparkade honom riktigt ordentligt. Resultatet blev en bruten arm och en hyperstressad häst som inte var sig själv under hela veckan efteråt." skrev jag då jag inte kände att jag ville hänga ut vår tillfälllige hovslagare, men när folk i stället tolkade det som att hon fått ett frispel kände jag mig tvungen att förtydliga hur det faktiskt låg till.

Samma sak med dottern. Jag förstår om folk tolkar det som att vi är dumdristiga som håller dottern med ett psykfall till häst, men problemen har långt fler många bottnar än så. Det handlar inte om efterkonstruktioner utan om att jag hoppats på att det skulle kunna gå att utelämna vissa saker för andra människors skull.

Ja helt annat sätt. Inlägget i sin helhet handlade om bakslag, att hästen trots droger blev vansinnig på hovslagaren, en häst som flippade i skrittmaskinen och en häst som ur det blå försöker attackera en människa.

Ingenstans fanns minsta antydan, eller från läsarsida misstanke, om att hästens reaktion skulle berott på att hovslagaren gjort fel. En häst behöver drogas för att sko, och blev "helt vansinnig" på hovslagaren. Var ska man kunna gissa sig till att vansinnet beror på att hovslagaren betett sig fel?

Hade du skrivit allt från början så hade du nog fått lite andra svar, kan ju vara bra att tänka på framöver då jag antar att meningen med tråden är att få hjälp, pepp osv =)
 
Inte ens nu, efter den tillrättalagda versionen, tycker jag det är ett bra beslut att låta en minderårig umgås med den här hästen på det sätt som beskrivs.

Hästen är utan minsta tvivel farlig. Just nu arbetar ni med tesen att tur räddar henne från en dödsolycka. Är det verkligen rätt tillvägagångssätt? Är det så man handskas med tonåringars depressioner, låter dem utsätta sig för huvudlösa risker? Med en häst som är tillräckligt galen för att helt plötsligt försöka klättra ur en täckt skrittmaskin, som inte backar för att anfalla familjemedlemmar (som räddas enbart genom att det finns galler emellan), som inte är ridbar ö h t och som kräver en alt. två enskilda personer för att ens gå att hantera på ett genuint grundläggande plan.

Som sagt: jag hoppas arbetsplatsolyckan utreds ordentligt. Det är faktiskt lag på det.
 
Det värsta? Jag tycker nog att tre år av självmordstankar + självmordsförsök gör dottern lika mycket till en tickande bomb som den här hästen. Skulle vi sälja den andra storhästen, då skulle vi kunna tala om "ledsen och förbannad", i det här fallet handlar det om att ta bort det enda som får henne att orka leva.

Men... Lösningen på någons depression och självmordstankar är inte att ge dem ett dödligt vapen. Det är lite som att säga att "Vi låter henne ha rakbladen så hon kan skära sig, för det är hennes enda utlopp. Får hon inte göra det är vi rädd att hon hoppar framför ett tåg istället.". Är det så illa att din dotter inte lever för något annat än den där hästen, då behöver hon väldigt, väldigt mycket hjälp från psykvården.

Vill tillägga att jag varken tror eller tycker att du är en dålig mamma. Du är satt i en snudd på omöjlig sits där du har att välja mellan den värsta sortens pest eller kolera. Du försöker göra rätt vid din unge, annars hade du inte suttit här och skrivit sida upp och sida ner.
 
@Ryttarmamman

Jag förstår dina tankegångar, verkligen. Jag var själv där i tonåren och mådde oerhört dåligt och min häst "räddade" mitt liv genom att finnas där just den hästen och ingen annan(enmanshäst). Pga av dvs orsaker lämnade mina föräldrar bort hästen nästan ett år på foder. Dom tog henne ifrån mig, mitt allt, jag fick inte ens hälsa på henne och jag tog nästan livet av mig, MEN jag reste mig också och tvingades ta i tur med mitt mående!
I dag har jag 3 hästar, varav en av dom är hon som får mig att orka när livet är skit men krasst, skulle hon gå och dö i morgon så skulle jag bryta ihop men jag skulle överleva och gå vidare.
Om din dotter mår dåligt så kanske du skulle ta tag i den delen i stället för att ge henne en häst som är farlig?
Min häst är i dagsläget inte alls farlig men jag känner ett enormt ansvar att fortsätta hålla det så, så inget ska kunna hända varken andra eller mig själv.

Om det vore en annan mamma, en vän till dig som gjorde samma sak och tog samma beslut och utsatte dig och din dotter för allt detta. Tycker du då verkligen att det är okej?
Vill du utsätta din dotter för andra som har likadan häst och vistas i närheten av din dotter och dig själv?
Jag tror du förlitar dig på att ponnyn ska läka din dotter till att må bra igen och blandar in för mycket känslor i det hela. Det är många hundra kilo kraft att kontrollera i en häst.

Alla reser sej inte som du gjorde.
Jag har förlorat min allra bästa vän för hennes föräldrar tyckte hon skulle klara sej utan hästen och skickade den till slakt.

Sen undrar jag om jag är den enda som upplevt drogade hästar, och andra djur inklusive människor, som totalt flippat ut just för dom varit drogade ?

Har sett det massor med gånger under mina drygt 50 år med hästar.

JAG har huggit en hovslagarhammare i benet på en hovslagare som gett sej på min häst med samma hammare helt oprovocerat.

Jag har definitivt ingen romantiserad bild av "svåra" hästar, har jobbat med importerade sådana under många många år.
Dessa hästar har brutit nästan alla ben jag har i kroppen utom ryggen, nacken bröt jag på mitt "lönejobb,så kronisk smärta som är invalidiserande trots starka mediciner vet jag mycket väl hur det är att leva med. ....

Trots det ångrar jag mej inte en sekund och jag skulle göra allt igen om jag fick chansen.

Och att hästar liksom andra djur kan känna när människor är osäkra och rädda, och vissa djur ser det som en möjlighet att "ta över" medans andra gör tvärtom och "tar hand om" istället.
 
I min värld är det där inte bakslag. Det är endera grava hanteringsfel eller grava mentala fel på hästen.

Hos mig, om inte jag var anledningen, skulle det där innebära en enkelbiljett till Trapalanda. För BÅDE ponnyns och människornas skull. En ponny som beter sig så mår inte bra, och är livsfarlig för omgivningen.

Var har du fått ponny ifrån?????
 
Samma sak med dottern. Jag förstår om folk tolkar det som att vi är dumdristiga som håller dottern med ett psykfall till häst, men problemen har långt fler många bottnar än så. Det handlar inte om efterkonstruktioner utan om att jag hoppats på att det skulle kunna gå att utelämna vissa saker för andra människors skull.

Ryttarmamman - jag är ledsen, men jag förstår inte att ni fortsätter med hästen trots förklaringarna om omständigeterna runt omkring. Det är inte ok att låta 16-åriga dottern hantera en sån häst, även om hon blir ledsen/förtvivlad om den tas bort. Det är ditt vuxenansvar att sätta gränser.

Hästen låter faktiskt livsfarlig. Läs - och ta in - vad som hänt sista veckan. Det är en jäkla skarp häst. Under verkningen var den drogad, stod inte still så hovis drämde till den, hästens svar var att sparka armen av hovis. Det är inte normalt alls (oavsett om hovis dängde till den)... Tänk om din dotter behöver korrigera den och den svarar med samma mynt? Det är naivt att tro att dottern och hästen har så fin kontakt att det inte kan hända.

Det är tråkigt att din dotter mår dåligt, tro mig - jag är själv mamma och förstår hur fruktansvärt det måste vara. Men svaret är inte att låta henne ha kvar en opålitlig, aggressiv och farlig häst.
 
Senast ändrad:
Alla reser sej inte som du gjorde.
Jag har förlorat min allra bästa vän för hennes föräldrar tyckte hon skulle klara sej utan hästen och skickade den till slakt.

Sen undrar jag om jag är den enda som upplevt drogade hästar, och andra djur inklusive människor, som totalt flippat ut just för dom varit drogade ?

Har sett det massor med gånger under mina drygt 50 år med hästar.

JAG har huggit en hovslagarhammare i benet på en hovslagare som gett sej på min häst med samma hammare helt oprovocerat.

Jag har definitivt ingen romantiserad bild av "svåra" hästar, har jobbat med importerade sådana under många många år.
Dessa hästar har brutit nästan alla ben jag har i kroppen utom ryggen, nacken bröt jag på mitt "lönejobb,så kronisk smärta som är invalidiserande trots starka mediciner vet jag mycket väl hur det är att leva med. ....

Trots det ångrar jag mej inte en sekund och jag skulle göra allt igen om jag fick chansen.

Och att hästar liksom andra djur kan känna när människor är osäkra och rädda, och vissa djur ser det som en möjlighet att "ta över" medans andra gör tvärtom och "tar hand om" istället.

Och jag har aldrig sett en drogad häst flippa ur för att den just är drogad, med ett undantag och den hästen snedtände på pleg vilket märkes tämligen direkt och helt utan mänsklig inblandning.

Däremot har jag flera gånger sett hästar som TROTS droger kunnat bete sig riktigt ruttet, och hästar som reptilsnabbt "vaknat upp" ur drogdimman. Men dessa hästar har inte flippat pga droger - de har bara visat på hela grundanledningen till att man valt att droga i given situation - hästens beteende i den situationen.

Hästen lär ju ha någon sorts issues kring att bli skodd eftersom man valt att droga den och en veterinär skrivit ut lugnande medel inför skoning. DÄR är snarast grundanledningen till att hästen flippade och hovslagaren har en bruten arm.

Jag försvarar ingenstans hovslagare som slår till hästen med hammare eller liknande, men även jag har drabbats av det. Inte ens mina mer humörstarka hästar har slagit för att träffa hovslagaren i det läget. Dessutom hade jag om jag behövt droga en häst för hovis, och den ändå inte stått still valt att avbryta där, ta en paus eller vad som helst. Inte låtit hovslagaren tjafsa vidare med den - då försvinner ju hela poängen med att en period sedera vid hovslagarbesök.

Hästen var drogad inför hovslagarbesöket av en anledning. Trots drogerna stod den inte still. Såpass inte still att en hovslagare (de brukar vara ett tåligt släkte) lackade ur och drämde till den. Vilket är fel. Hästen svarar på detta genom att bli - jag citerar "vansinnig" på hovslagaren, och sparka av hans arm. Det är FORTFARANDE i min värld ett hästfel det som hände.
 
Ursäkta lite trådkap, men jag kom att tänka på uttrycket "Gå en mil i mina skor innan du dömer mig." . Man måste ju inte döma andra på förhand bara för att man kan. Det är fullt tillåtet att även anta att man kanske inte har hela bilden klar för sig. Även på ett internetforum där man kan vara anonym. Bara en tanke : )

(Har inte gjort många inlägg i "nya" Buke så vänligen ha överseende ifall jag inte gjort på "rätt" sätt. Min avsikt var att göra en allmän reflektion : )
 
Var har du fått ponny ifrån?????

Ren slentrian/rutinmisstag. Jag skrev ju "hos mig", och sen när jag fortsatte hade jag hos mig i tankarna, om någon av mina skulle bete sig så. Så då blev det ponny. Eftersom det är sådana som finns här hos mig.
(Tror några andra skrivit ponny med, vilket kanske påverkar. Men främst var det att hjärnan inte kopplade ut från 'om det var nån av mina')
 
Nu är min häst snäll att sko (tog dock ett par skoningar som unghäst innan han coolade ner sig helt). MEN om en hovslagare hade drämt hammaren i magen eller någon annanstans på min häst då hade jag tyckt att denne minst förtjänade en bruten arm. Och hade inte min häst tagit tag i saken så hade nog jag gjort det.

TS om incidenten med hovslagaren var först av de händelser du beskrev så kanske de andra händelserna också berodde på den? Hoppas du hänger med på hur jag menar.
 
Du väntar alltså med att avliva hästen tills din dotter blivit allvarligt skadad??
Du hör inte själv hur sjukt det låter?

Har jag påstått det? Jag sa att om hon nu skulle bete sig illa omkring min dotter, då är det stopp. Nu är den här hästen en ängel kring min dotter, men tro mig, jag är ytterst vaksam på om hon skulle börja bete sig på ett farligt sätt mot henne. Dessutom har hon både hjälm och väst i all hantering av hästen och är heller aldrig ensam med den (möjligen i stallet, men aldrig i ridhus/paddock och dyl).

Jag försvarar ingenstans hovslagare som slår till hästen med hammare eller liknande, men även jag har drabbats av det. Inte ens mina mer humörstarka hästar har slagit för att träffa hovslagaren i det läget. Dessutom hade jag om jag behövt droga en häst för hovis, och den ändå inte stått still valt att avbryta där, ta en paus eller vad som helst. Inte låtit hovslagaren tjafsa vidare med den - då försvinner ju hela poängen med att en period sedera vid hovslagarbesök.

Vi ville bryta där, men vår hovslagare tyckte att hon skulle skärpa sig. Hon har extremt svårt för att lita på främmande människor, och detta var han införstådd med, men han såg på det som olater och att hon skulle tuktas. En anmälan om arbetsplatsskada är gjord förresten (på vår inrådan!), så nu behöver inte folk tänka på det längre.

Nu är min häst snäll att sko (tog dock ett par skoningar som unghäst innan han coolade ner sig helt). MEN om en hovslagare hade drämt hammaren i magen eller någon annanstans på min häst då hade jag tyckt att denne minst förtjänade en bruten arm. Och hade inte min häst tagit tag i saken så hade nog jag gjort det.

TS om incidenten med hovslagaren var först av de händelser du beskrev så kanske de andra händelserna också berodde på den? Hoppas du hänger med på hur jag menar.

Det är väl lite det vi tror. Hon har nämligen varit jättefin de senaste veckorna, men är en extremt känslig individ och det krävs inte så mycket för att hon ska haka upp sig på saker och ting. Gemensamt för både min make och den här hovslagaren är att de är ganska stora (190+ och muskulösa) och hon blev väl helt enkelt rädd för min man. Skrittmaskinsincidenten vet jag inte riktigt vad jag ska säga om, men hon var som sagt stirrig efter händelsen med hovslagaren, så det kan mycket vara så att det var det som fortfarande spökade.

Nu har hon coolat ner sig avsevärt och hjärnskakningen verkar även ha släppt. I dag har dottern tömkört henne och hon var toppenfin, samma sak på morgonen när hon löslongerade henne för första gången. Det är en extremt smart häst (på gott och ont, så klart), det här. Lyssnar på dotterns minsta vink och verkar tycka att det är väldigt roligt och lätt att lära nytt. Det stora problemet är så klart att det alltid måste vara ganska kravlöst, det är onekligen en häst man alltid måste jobba med och inte mot.
 
Har jag påstått det? Jag sa att om hon nu skulle bete sig illa omkring min dotter, då är det stopp. Nu är den här hästen en ängel kring min dotter, men tro mig, jag är ytterst vaksam på om hon skulle börja bete sig på ett farligt sätt mot henne. Dessutom har hon både hjälm och väst i all hantering av hästen och är heller aldrig ensam med den (möjligen i stallet, men aldrig i ridhus/paddock och dyl).


Som mamma förstår jag dig, att ni gjort vad ni kunnat och känner en sådan hopplöshet så att det här är halmstrået ni tar. Hoppas verkligen att det går vägen!

En tanke är bara att om din dotter vet att det är stopp för hästen om hästen beter sig illa, är risken att din dotter mörkar för dig om den börjar bete sig sämre... du ska nog vara med även i stallet och jämt när din dotter är med hästen!
 
En häst som är stressad och även svårsederad kan vakna upp ur sederingen som en blixt, och faktiskt kan det hända att just sederingen gör dem extra "sura" när de väl vaknar upp. Jag tror det kan hänga ihop med att de känner sig desorienterade och blir ännu mer i försvarsposition.

Vår ponny var/är extremt svårskodd (men ljusår ifrån den här hästen), och det funkar faktiskt inte att sedera. Det tar udden av det lite, men blir det för mycket blir han desto värre. Av den anledningen har han gått oskodd i många år, i början har bara vi fått hålla på med hovarna, sedan har bara utvalda personer som SVÄR att de kommer respektera hans "problem" fått verka, och gradvis har det varit enklare och enklare att låta "andra" hålla på. Om hovis är riktigt mjuk i sin energi, kan han faktiskt sko runt om idag. Men inte annars.

Så, lösningen för er häst när nog inte att droga henne för hovisbesök tyvärr. Ni måste se till att ENBART låta "rätt" personer hålla på med hennes hovar. Och hur lätt blir det när hon är som hon är?


Jag måste säga som de andra tyvärr, det är sorgligt att dotterns välmående är så bundet till hästen, men jag tror att det bästa är att hitta en bättre hjälp för henne. Och göra sig av med stoet. Innan hon dödar någon.
Du måste få dottern att förstå detta, att hon utsätter andra, sin pappa, för livsfara genom att behålla den här hästen.
Att den inte mår bra och behöver få ro i sin själ.
Du kan inte låta henne spegla sig i den och tro att om hon hjälper den så blir hon själv räddad. Vad händer om hästen blir skadad och dör plötsligt? Vad händer om hästen skadar henne och DU plötsligt bestämmer att den ska dö?
Det kan verkligen bli dödsstöten för en ung tjej som redan mår dåligt.

Hon MÅSTE lära sig att leva för sin egen skull.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Ridning Jag är rädd varje gång jag rider min häst. Sitter hela tiden med en känsla av att han kommer att bocka och sticka iväg. Ska dra...
Svar
8
· Visningar
3 200
Senast: AbCdE
·
Ridning Var osäker på om tråden skulle vara här eller under Vård, men moderator kan ju flytta den om den ligger fel. Min vanligtvis relativt...
2
Svar
24
· Visningar
4 402
Senast: Linda_A
·
Hästhantering Någon här som haft en väldigt nervös och osäker häst? Blev det bättre? Varning för lång text: Köpte min dam i februari, känslig men...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
13 169
Ekonomi & Juridik Hej! Jag kommer inom snar framtid att lägga ut min häst på försäljning. Det blir första gången jag ska sälja en häst och jag har några...
Svar
9
· Visningar
2 580

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Hudvårdstråden 2
  • Melatonin
  • Var vill vi bo?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp