Köpt för svår häst till dottern?

[Gimlan]

Mja, det kan allt bli rejäla skador även av varningskickar om de tar fel.

Förövrigt hoppas jag att TS står för hovslagarens inkomstbortfall under sjukskrivningen samt rehabersättning under tiden denne trappar upp sitt arbete igen. Det är en sak att nyttja sin försäkring vid olyckor, att utsätta sin hovis för hästen som beskrivs i tråden känns helt vansinnigt.

Om det nu inte rör sig om en trollhistoria då.

Då ska det ta jävligt fel.

 

[Lovisaleonora]

Tja, varningsspark som tog helt fel, knäckte knäet åt fel håll. Obotlig skada som aldrig blir bra, full funktion i knä kommer aldrig uppnås. Omskolning och förtidspension deltid.

Det behövs inte mycket.

 

[Migo]

Då ska det ta jävligt fel.

Jag säger som @Lovisaleonora, det behövs inte alls mycket för att göra skada om det tar på fel ställe. Inga av mina skador genom åren har skett på exceptionella sätt, utan det har handlat om halvbängliga hästar och otur.

 

[Gimlan]

Tycker hästskrället verkar fullständigt livsfarlig oavsett.

 

[Ryttarmamman]

@Ryttarmamman Jag beklagar din förlust av sonen... Och jag förstår ditt dilemma med hästen.

Jag tror dock fortfarande på att bara låta hästen vara ett tag. In och ut ifrån hagen kanske är vad hennes huvud orkar med? Det har ju bara gått 4 mån (?) det är inte lång tid för en häst som behöver lära sig bli häst igen.
Jag har själv ett sto som jag köpte för 7 månader sen, och nu början hon bli häst igen efter att ha gått i proffsträning (galoppör) i 2 år, hon trivdes inte alls i den vardagen dom hade där. Nu hade hon inte riktigt samma problematik som din, eller rättare sagt inte så långt gången.. Min var bara allmänt övertränad, hade ont i kroppen och trött på livet. Vi har precis börjat rida henne i skritt och trav, och hon sköter sig utmärkt. Visst är det tråkigt att bara låta dom vara, men det är värt väntan.

Vi försökte att låta henne vara, men det funkade tyvärr inte. Hon tycks vara överaktiv och blir lätt understimulerad, något som blir väldigt tydligt då det alltid är under hennes "vilodagar" som hon hoppar ut ur hagen/beter sig illa. Ju mer hon stimuleras, desto enklare blir hon att ha att göra med. Just pga detta är jag lite osäker på om betet/lösdriften vi ska släppa henne på i juli funkar... Men förhoppningsvis gör det det, det är en enorm hage med dammar, kullar, skog etc. En del att sysselsätta sig med med andra ord. Jag hade mer än gärna låtit henne gå där redan nu, men då det är tydligt att hon mår bra av att aktiveras får det vara så här nu.

Mja, det kan allt bli rejäla skador även av varningskickar om de tar fel.

Förövrigt hoppas jag att TS står för hovslagarens inkomstbortfall under sjukskrivningen samt rehabersättning under tiden denne trappar upp sitt arbete igen. Det är en sak att nyttja sin försäkring vid olyckor, att utsätta sin hovis för hästen som beskrivs i tråden känns helt vansinnigt.

Om det nu inte rör sig om en trollhistoria då.

Han visste vad det var han gav sig in på, då både vi och våran egentligen hovslagare berättat för honom om hästen. Även stygga hästar måste få fötterna verkade, inte sant? Vi har pratat om detta och det finns inget otalt där, han har själv sagt att det var dumt att drämma till hästen. Han är lite av den gamla skolans hästkarlar, och enligt egen utsago inte helt nöjd med dessa (sic) "lynneshandikappade sporthästar som var och varannan tävlingsryttare har i dag". Vi kommer att stå för rehabträning hos vår fysioterapeut.

 

[Alexandra_W]

Jag säger som @Lovisaleonora, det behövs inte alls mycket för att göra skada om det tar på fel ställe. Inga av mina skador genom åren har skett på exceptionella sätt, utan det har handlat om halvbängliga hästar och otur.

Jag har fått ett finger avsparkat - vilket får ses som lindrigt i jämförelse - av en varningsspark av en oskodd liten ponny. Allt handlar egentligen om var det tar och hur det tar. En kompis pappa fick fem revben avsparkade av ett surt litet russ som kosparkade i irritation. Nej han stod inte strategiskt placerad - men det visar på just att hur det tar och var är det avgörande.

Just att få ett knä avsparkat/söndersparkat är en av mina "nojor" med griniga hästar som vevar. En träff på knäet och det är rätt lite som krävs för det ska bli ett jävla elände...

 

[tuaphua]

Vi försökte att låta henne vara, men det funkade tyvärr inte. Hon tycks vara överaktiv och blir lätt understimulerad, något som blir väldigt tydligt då det alltid är under hennes "vilodagar" som hon hoppar ut ur hagen/beter sig illa. Ju mer hon stimuleras, desto enklare blir hon att ha att göra med. Just pga detta är jag lite osäker på om betet/lösdriften vi ska släppa henne på i juli funkar... Men förhoppningsvis gör det det, det är en enorm hage med dammar, kullar, skog etc. En del att sysselsätta sig med med andra ord. Jag hade mer än gärna låtit henne gå där redan nu, men då det är tydligt att hon mår bra av att aktiveras får det vara så här nu.



Han visste vad det var han gav sig in på, då både vi och våran egentligen hovslagare berättat för honom om hästen. Även stygga hästar måste få fötterna verkade, inte sant? Vi har pratat om detta och det finns inget otalt där, han har själv sagt att det var dumt att drämma till hästen. Han är lite av den gamla skolans hästkarlar, och enligt egen utsago inte helt nöjd med dessa (sic) "lynneshandikappade sporthästar som var och varannan tävlingsryttare har i dag". Vi kommer att stå för rehabträning hos vår fysioterapeut.

Problemet med såna här hästar är ju att de behöver lära sig att INTE göra så som de vill iom att det ju uppenbarligen INTE funkar.
Därför måste man vara rutinerad nog att veta hur man gör för att få till stånd en förändring i dem. Ibland behöver man göra saker de första tiden inte gillar. För att de ska komma till sans, lugna sig och förstå att andra saker kan vara trevligt.

Har man vana av såna hästar vågar man ha is i magen och göra de saker som funkat på den hög av likadana individer man hanterat. Man behöver inte testa och avbryta försök hit och dit.
Man är heller inte lika het på att avancera när det "går bra". Man vet med sig att man måste vara kvar i just det läget oändligt mycket längre än vad de flesta, tom proffs, orkar/vågar/vill vara för att få bestående och optimalt resultat.
Det är inte det roligaste. Men det ger resultat!

Såna här hästar brukar behöva hanteras lite extremt och de kan mycket väl först bli lite sämre innan de blir otroligt mycket bättre och man får en mer varaktig förhöjd nivå där man får mindre och färre bakslag.

Jag vidhåller att iaf jag inte tycker det är rätt att hatta runt så med hästen. Det känns som ett väldigt testande i brist på rutin av just den här typen av häst. Ni är säkert skitbra på att hantera normalindivider eller såna med lite issues.
Men just den här typen av häst hade iaf jag skött annorlunda.

Bla hade jag gett den tid att nolla sig. I hage den inte kommer ur. Helst lösdrift..
Bestämt mig för vad jag trodde på och konsekvent upprepat, upprepat och upprepat. Jag hade inte gjort så stora förändringar. Jag hade sen när jag börjar jobba den gjort samma grej där; upprepa, upprepa, upprepa för att ge den trygghet och förståelse för vad som önskas av den.

Hästar behöver lära sig impulskontroll. Speciell såna här hästar. Det är vad jag hade jobbat med den med. Och övningar som ger den tillit till människor och omgivning.
Skulle den motioneras hade jag hellre gått med den 4 h i skogen och tagit hjälp av naturen för att från grunden börja med sånt man lär föl och alltså helt(!) startat om den. Jag hade lagt den tid det tar att skola en häst från start.
Det inbegriper alltså att ge den impulskontroll och släcka ut ev triggers i hantering.
Den hade fått lära sig hantera stress, ångest etc på andra sätt än att bli farlig eller fly. Lära sig lugna sig själv.
Det finns många tekniker för det. Tyvärr inget som bokstavstränare brukar kunna.

Så jag säger det igen: Ta hjälp av någon som är expert på såna här hästar. För både dotterns, hästens och alla andras skull.

Visst fasen kan det gå! Men då måste man ta rätt hjälp.
Jag känner ett par stycken som har hästar som flera i Sveriges elit tackat nej till att ha i träning iom att de gjort sig ett rykte som omöjliga trots fantastiska fysiska förutsättningar. De har alla tagit lite okonventionell hjälp och rider idag svårklass.
Det finns liksom skäl till att hästar som uppnått viss ålder, har extrem talang inte tagits till toppen och fångats upp av proffsen.

En vän har en sån häst som vann alla unghästprylar. Men när det började komma till arbete och någon form av krav blev den fullständigt livsfarlig. Den stod hos en av Sveriges bästa. En som inte är rädd, sitter fantastiskt säkert och snyggt. En som aldrig i resterande karriär varit rädd för en häst. Men denna var man rent rädd för.
Efter att lång tid haft den var den stämplad som omöjlig i hela elitens ögon. Av förklarliga skäl!
Den ska väl ridas finalen i YR-SM nu för jag vet inte vilket år i rad.
Men att den kommit till den nivå av ridning den tål idag beror på att man gjort just det ingen annan gjort innan och längre än någon annan vågat ha is i magen att göra. Den stod i 2 eller 3 ÅR hos min tränare.
Det var en jäkla snackis då den första gången var med i finalen. Ryttaren som haft den var tvungen att komma och kolla om det verkligen var den hästen(var ju iaf på plats för senior-SM). Man trodde inte sina ögon.

Så man ska inte vara för lättvindig med såna här hästar. Att eliten inte tar dem beror på något. Oftast insikt om riskerna och bristerna i egen förmåga att få dem ok inom en tid som känns rimlig för en normal människa.
Ska ni kunna få ut full potential ur en häst så måste den vara så fruktansvärt kommunicerbar.
Ingen går att kommunicera med då den är rädd, stressad, ur balans etc.
Inte heller om de bara inte bryr sig och inte vill.

 

[Ryttarmamman]

@tuaphua

Tack för klok input! Det ska dock sägas att vi har väldigt bra stöd gällande den här hästen. Dottern tränar för en av Sveriges främsta hopptränare och denne tyckte inte att vi skulle skicka iväg henne. Till en början tyckte han det (ingen av två tillfrågade hade plats/tid/ville ta sig an henne...), men efter att ha sett den utveckling hon gjort tyckte han att vi skulle fortsätta på inslagen väg. Min dotter har under hela sitt liv fått ta de ponnyerna som ingen annan velat ha, och fått fram flera elitponnyer ur dessa "odjur". Nu är det så klart skillnad på en ponny och en stor häst, inte minst när man är 16, men hon har alltså även en rutinerad mamma som sedan barnsben tvingats upp på bråkiga unghästar då det var vad vi hade hemma när jag växte upp.

Nu är "Nessie" det svåraste fall jag varit med om, men jag tror inte att hon är omöjlig. Vi har inga tävlingsmässiga mål med den här hästen, hon får ta den tid hon behöver och i nuläget känns det som att vi jobbar på i en rimlig takt. Jag har varit med om hästar som fått gå i hage tills de varit vuxna för att de helt enkelt inte fixat att man hanterat dem, men min magkänsla säger att det inte är rätt väg att gå med just den här individen.

 

[Migo]

Även stygga hästar måste få fötterna verkade, inte sant?

Såvida full information ges i förväg så är det ju upp till varje yrkesutövare, men nej, jag tycker faktiskt inte att nån ska offra livet bara för att en del har svårt att se att deras "bebis" är farlig eller ouppfostrad. Min erfarenhet är att hästägare generellt bagatelliserar problembeteenden som utgör en reell hälsorisk för hovslagare/tränare.

 

[Migo]

@tuaphua

Dottern tränar för en av Sveriges främsta hopptränare

Har du läst inläggen? En hopptränare är nödvändigtvis inte speciellt duktig på sånt här. Lika lite som en westerntränare utbildar inom fälttävlan eller en ARinstruktör inom fyrspannskörning. Läs @tuaphua s inlägg igen!

 

[EmmaW]

Problemet med såna här hästar är ju att de behöver lära sig att INTE göra så som de vill iom att det ju uppenbarligen INTE funkar.
Därför måste man vara rutinerad nog att veta hur man gör för att få till stånd en förändring i dem. Ibland behöver man göra saker de första tiden inte gillar. För att de ska komma till sans, lugna sig och förstå att andra saker kan vara trevligt.

Har man vana av såna hästar vågar man ha is i magen och göra de saker som funkat på den hög av likadana individer man hanterat. Man behöver inte testa och avbryta försök hit och dit.
Man är heller inte lika het på att avancera när det "går bra". Man vet med sig att man måste vara kvar i just det läget oändligt mycket längre än vad de flesta, tom proffs, orkar/vågar/vill vara för att få bestående och optimalt resultat.
Det är inte det roligaste. Men det ger resultat!

Såna här hästar brukar behöva hanteras lite extremt och de kan mycket väl först bli lite sämre innan de blir otroligt mycket bättre och man får en mer varaktig förhöjd nivå där man får mindre och färre bakslag.

Jag vidhåller att iaf jag inte tycker det är rätt att hatta runt så med hästen. Det känns som ett väldigt testande i brist på rutin av just den här typen av häst. Ni är säkert skitbra på att hantera normalindivider eller såna med lite issues.
Men just den här typen av häst hade iaf jag skött annorlunda.

Bla hade jag gett den tid att nolla sig. I hage den inte kommer ur. Helst lösdrift..
Bestämt mig för vad jag trodde på och konsekvent upprepat, upprepat och upprepat. Jag hade inte gjort så stora förändringar. Jag hade sen när jag börjar jobba den gjort samma grej där; upprepa, upprepa, upprepa för att ge den trygghet och förståelse för vad som önskas av den.

Hästar behöver lära sig impulskontroll. Speciell såna här hästar. Det är vad jag hade jobbat med den med. Och övningar som ger den tillit till människor och omgivning.
Skulle den motioneras hade jag hellre gått med den 4 h i skogen och tagit hjälp av naturen för att från grunden börja med sånt man lär föl och alltså helt(!) startat om den. Jag hade lagt den tid det tar att skola en häst från start.
Det inbegriper alltså att ge den impulskontroll och släcka ut ev triggers i hantering.
Den hade fått lära sig hantera stress, ångest etc på andra sätt än att bli farlig eller fly. Lära sig lugna sig själv.
Det finns många tekniker för det. Tyvärr inget som bokstavstränare brukar kunna.

Så jag säger det igen: Ta hjälp av någon som är expert på såna här hästar. För både dotterns, hästens och alla andras skull!


Så man ska inte vara för lättvindig med såna här hästar. Att eliten inte tar dem beror på något. Oftast insikt om riskerna och bristerna i egen förmåga att få dem ok inom en tid som känns rimlig för en normal människa.
Ska ni kunna få ut full potential ur en häst så måste den vara så fruktansvärt kommunicerbar.
Ingen går att kommunicera med då den är rädd, stressad, ur balans etc.
Inte heller om de bara inte bryr sig och inte vill.

 

[OutOfService]

En häst måste inte vara elak för att det ska gå fel.

Jag red ett 4 årigt fullblodssto för några år sedan och hon var världens snällaste i all hantering och även ridningen. Både jag och ägaren hjälptes åt att rida in henne och förutom några bocksprång så var det aldrig några konstigheter.

En dag när vi lastade henne så resten hon sig på bakbenen så högt att hon slog runt, såg ut som hon gjorde en bakåt kullerbytta. Efter det vart hon kollad och fick vara i någon månad, sen började vi sakta igen med ridningen och det funkade problemfritt i några veckor.

En dag när jag skulle rida så stod jag på gången med henne.. hade sadlat och stod och knäppte det sista på tränset (hästen stod alltså "lös" i en stor och luftig stallgång), rätt som det var så kastar sig hästen handlöst bakåt(likadan bakåt kullerbytta igen) så illa att hon bröt ryggen/nacken, veterinär på plats efter bara 10 min lyckligtvis och kunde avsluta hästens lidande.

Men tänk om hästen fått det "rycket" 2 minuter senare? Då hade jag suttit på ryggen och vill inte ens föreställa mig hur det hade gått... även om hästen hade överlevt den olyckan så hade gröna ängarna vart nästa stopp tyvärr.

Det var alltså en häst som var lika lätt i all hantering för ALLA. Eran häst är bara helt genomsnäll mot dottern. Jag skulle inte med gott ssamvete kunna utsätta andra människor för en sådan häst.

Jag förstår att det är en oerhört svår situation och tycker absolut inte att du är en dålig mamma. Men det krävs så lite för att det ska kunna gå så fel.

 

[Lobelia]

Mja, det kan allt bli rejäla skador även av varningskickar om de tar fel.

Förövrigt hoppas jag att TS står för hovslagarens inkomstbortfall under sjukskrivningen samt rehabersättning under tiden denne trappar upp sitt arbete igen. Det är en sak att nyttja sin försäkring vid olyckor, att utsätta sin hovis för hästen som beskrivs i tråden känns helt vansinnigt.

Om det nu inte rör sig om en trollhistoria då.

Om det rör sig om svartjobb eller om hovslagaren inte var informerad om problematiken, fast om det är svartjobb bör paterna dela på smällen.

Anlitar jag en yrkesman vitt räknar jag med att vederbörande har det försäkringsskydd denne anser rimligt samt avvisar jobb denne ser för riskfyllda samt har hästvett nog att inte förorsakaolyckor utan avbryta om situationen kräver det.

 

[Petruska]

Tack för klok input! Det ska dock sägas att vi har väldigt bra stöd gällande den här hästen. Dottern tränar för en av Sveriges främsta hopptränare

Min dotter har under hela sitt liv fått ta de ponnyerna som ingen annan velat ha, och fått fram flera elitponnyer ur dessa "odjur".

Jag har läst det du har skrivit om din dotters problematik, och för min del ändrar det inte min uppfattning.

Som jag läser dina inlägg, har du lagt en oerhörd börda och press på din dotter att prestera när det gäller den här hästen. Visst, din dotter svarar på det, hon är starkt bunden till hästen och hon speglar sig kanske i den, men hur det kan vara något du vill uppmuntra övergår mitt förstånd.

Du skriver gång på gång att ni inte har några tävlingsmässiga ambitioner med den här hästen. Mot bakgrund av det undrar jag verkligen varför du också gång på gång skriver om hästens fantastiska talang för hoppning och om den högt meriterade tränare din dotter rider för.

Jag har svårt att formulera vad jag tänker när jag läser dina inlägg, men jag känner verkligen ett stort obehag över hela situationen - både över hur du beskriver den och över hur jag föreställer mig den.

Jag tycker att du förringar skaderisken, men det är inte det som är mitt största problem med det här.

Det är hur du pratar om din dotter och om den här hästen. De krav du ställer på din dotter, hur lite du än håller med om att det är vad du gör. Hela tiden betonar du för oss hur enastående duktig hon är, vilka monster till hästar hon mirakulöst har ridit till. Och samtidigt mår hon så dåligt.

Vad som händer med dig och henne om hon misslyckas eller sluta prestera, vågar jag knappt tänka på.

Din berättelse går mig verkligen i magen av obehag.

 

[Leoni]

Snacka om försök till vuxenuppfostran i denna tråden..
Hästen är svår och det vet alla om. Man väljer själv vilka risker man vill ta , med denna häst som med allt annat man gör i livet
Dom inblandade är knappast några duvungar och en hovvis väljer själv om han ha vill ta risken att dunka ett verktyg i magen på en häst han vet inget om.

 

[Trissa]

Vi försökte att låta henne vara, men det funkade tyvärr inte. Hon tycks vara överaktiv och blir lätt understimulerad, något som blir väldigt tydligt då det alltid är under hennes "vilodagar" som hon hoppar ut ur hagen/beter sig illa. Ju mer hon stimuleras, desto enklare blir hon att ha att göra med. Just pga detta är jag lite osäker på om betet/lösdriften vi ska släppa henne på i juli funkar... Men förhoppningsvis gör det det, det är en enorm hage med dammar, kullar, skog etc. En del att sysselsätta sig med med andra ord. Jag hade mer än gärna låtit henne gå där redan nu, men då det är tydligt att hon mår bra av att aktiveras får det vara så här nu.

Hon kanske var så uppstressad då att hon inte klarade att varva ner, helt enkelt. Hoppas det går bättre i juli, och att ni hittar ett sätt att lära henne att varva ner. För det tror jag alla hästar måste kunna, och en del har nog svårare än andra att lära sig det.

 

[Sofie.S]

På ett sätt så förstår jag dig @Ryttarmamman, jag har också kämpat med en väldigt speciell häst. Men är du verkligen beredd på vad som kan hända?

Jag köpte ett tyskt sto med väldigt fin stam, hon var väldigt understimulerad när jag provred henne och mer stressad häst hade jag aldrig sett, MEN - försäljaren skulle skicka tillbaka henne till Tyskland om ingen köpte henne, där väntade slakt. Så jag köpte henne, jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Första året gick rätt så hyfsat, vi tränade för tränare och lyckades börja rida ut med sällskap. Hon hade aldrig vart i skogen innan, aldrig på banan själv, behövde drogas för att skos, svårlastad och livrädd för män.. Saker som vi både upptäckte och som hovslagaren berättade för oss, vi behöll honom pga hon var rätt van vid honom.

Men när jag och tränaren började att pressa henne lite, hoppade högre och hade mer krav då sket sig allt. Gick inte att lasta, en man som är känd för att aldrig ha misslyckats att lasta en häst fick missnöjt ge sig. Han sa redan då att hon har ett väldigt märkligt sätt att kommunicera.

Hon började strax efter att bocka något våldsamt och stegrade så att vi höll på att slå över flera gånger. Mamma sa stopp och hästklinik kopplades in, hittade inget direkt fel på henne, något stel i ryggen så vi behandlade två gånger. Hon fortsatte på samma vis, rullade ögon och fick kortslutning som jag kallade det, när hon fick det var det bara att försöka hålla sig kvar eller kasta sig av. Ett blåsljud upptäcktes, antagligen så fick hon inte tillräckligt med syre till hjärnan.

Under tre år kämpade jag och flera veterinärer har fått undersöka henne, både allmäntillstånd och lyssnat på hjärtat, men ingen hörde blåsljudet fören efter tre år.
Det var absolut ingen elak häst, stod som en ängel när barn var i stallet och väldigt sällskapssjuk, men ändå visste man aldrig vart man hade henne.
Har fått reda i efterhand att hon har vart på antal försäljningsstall och att ärren på hennes kropp kommer ifrån straffning.
Hon fick somna in stilla och ligger begraven i skogen, jag ångrar inte det beslutet en minut. Min säkerhet kom först..

 

[Sleepy]

gång på gång skriver om hästens fantastiska talang för hoppning

Det är nog den talangen som gör att hästen inte tagits bort för flera år sen, skulle jag tro.

 

[Sleepy]

Min dotter satt upp och det var inte svårt att förstå varför de i princip ville ge bort hästen. Betslad med det skarpaste bett jag någonsin skådat och mer i luften än på marken. Skrittade inte ett steg under provridningen och säljaren fick kasta upp min dotter i farten.

Tränaren trodde att den skulle gå att fixa och den var ju i princip gratis...

Jag får ont i magen bara jag tänker på hästen... Vad ska jag göra!? Det värker av oro i mammahjärtat när jag hjälper henne upp på hästen

Jag önskar du kunde följa din ursprungliga instinkt att det här inte var en häst ni skulle ha - även om den hoppar hus. Jag beklagar djupt att du förlorat din son; var rädd om dottern nu och ta ditt vuxenansvar.

 

[bizzy]

vår dotter köpte också en häst från tyskland (5 år sedan) den hade aldrig gått i hage, 3 år gammal och gjort hingstproven i tyskland. Han var riktigt jobbig de första månaderna, sprang rakt igenom staket, hoppade över staket, rullade frenetiskt i boxen vid stress. Vi gjorde en hage i hagen åt honom, tog ut och in honom först. När sommaren kom öppnade vi upp mellan hagarna, de andra hästarna hade fullt upp med gräset och den nye sprang som en tok i flera veckor när hösten kom var han som alla de andra. Han fick vila ca 1 månad när han kom från tyskland, bara pyssel och gos. sedan började dottern att promenera med honom och han fick nog 2 månaders tillvänjning av vårt sätt att ha häst. Detta gick väldigt enkelt då han inte hade upplevt något trauma. Jag hade gett stoet mera tid, inte flyttat runt henne, hon kanske behöver 1 år med lugn och ro, fasta trista rutiner som hon kan lita på och tid att skapa en kontakt med din dotter eller dig som är trygg men fast. Det är väldigt kämpigt med problem djur och jag tycker också att du ska sätta din dotter först men det känns som om du skulle kunna fixa det där med kontakten häst och människa? För att senare fixa kontakten mellan häst och häst? Alltså när stoet känner sig trygg. Jag hade inte flyttat runt henne.