Bukefalos 28 år!

Köpt för svår häst till dottern?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Tänkte att vi kunde ta en liten uppdatering om läget med Nessie nu när jag ändå sitter uppe och inte kan sova.

Bakslag. Nog för att vi visste att det skulle komma ett och annat, men nu har det varit tre rejäla bakslag inom loppet av en vecka och då känns det lite tungt. Vår fina häst har tydligt visat att hon inte accepterar främmande människor och i synnerhet inte män. Dottern går det kanon med och även mig är hon hyfsat tillåtande mot, men ibland måste hästar ju träffa andra personer än dess ägare...

I veckan hade vi ute hovis och då bröt helvetet lös. Trots att hon var drogad blev hon vansinnig på honom sparkade honom riktigt ordentligt. Resultatet blev en bruten arm och en hyperstressad häst som inte var sig själv under hela veckan efteråt. När dottern hade henne i skrittmaskinen två dagar senare bestämde hon sig för att hoppa ut då hon från ingenstans fick panik (hon har gått där SÅ mycket och det har aldrig varit några större problem). Vår skrittmaskin har tak och hon fastnade mellan det och väggen och slog sig lite. Vi tog så klart ut vet som förmodade en lindrigare hjärnskakning samt att hon fick sys ihop på två ställen då det var en del blod.

Ytterligare två dagar senare var min make ute och tittade till henne i boxen då hon skulle ha ett par dagars boxvila, och från ingenstans (hon hade varit ganska dåsig efter olyckan med skrittmaskinen) flyger hon på honom genom boxgallret. Nu var boxgallret förvisso stängt, så det enda som hände var att hon började blöda på läppen, men min make tyckte att händelsen var extremt obehaglig då han är en smula hästrädd sedan tidigare.

En jobbig vecka i både vårt och Nessies liv, med andra ord... Det ska dock sägas att hon gjort fina framsteg innan det här. Vår tränare som vi löshoppar hos säger att det är en häst på miljonen om hon bara går att få ridbar (han har själv tagit fram internationella svårklasshästar så hans ord väger tungt). Dessutom har vi haft henne med oss till vår ridklubb där dottern longerat henne med 2-3 andra ekipage i ridhuset och hon har faktiskt skött sig över förväntan. Hon tyr sig väldigt till min dotter, så blir hon stressad väljer hon oftast att gå in till henne i stället för att få panik vilket är väldigt skönt. Planen är fortfarande att dottern ska börja sitta på henne så fort hjärnskakningen släppt, så ni får hålla tummarna för att hon håller sig på mattan!
 
Och just det ja, hennes små lekkompisar som ändå har en hel del energi hänger inte alltid med i hennes extrema tempo och vill ibland ta det lite lugnt i hagen. Då är Nessie alltid där och biter dem i rumpan tills de leker med henne. Det är Nessie som bestämmer när lekandet är slut och när det är slut är hon alltid så trött att alla tre ligger ner och sussar i hagen ;)
 
Tänkte att vi kunde ta en liten uppdatering om läget med Nessie nu när jag ändå sitter uppe och inte kan sova.

Bakslag. Nog för att vi visste att det skulle komma ett och annat, men nu har det varit tre rejäla bakslag inom loppet av en vecka och då känns det lite tungt. Vår fina häst har tydligt visat att hon inte accepterar främmande människor och i synnerhet inte män. Dottern går det kanon med och även mig är hon hyfsat tillåtande mot, men ibland måste hästar ju träffa andra personer än dess ägare...

I veckan hade vi ute hovis och då bröt helvetet lös. Trots att hon var drogad blev hon vansinnig på honom sparkade honom riktigt ordentligt. Resultatet blev en bruten arm och en hyperstressad häst som inte var sig själv under hela veckan efteråt. När dottern hade henne i skrittmaskinen två dagar senare bestämde hon sig för att hoppa ut då hon från ingenstans fick panik (hon har gått där SÅ mycket och det har aldrig varit några större problem). Vår skrittmaskin har tak och hon fastnade mellan det och väggen och slog sig lite. Vi tog så klart ut vet som förmodade en lindrigare hjärnskakning samt att hon fick sys ihop på två ställen då det var en del blod.

Ytterligare två dagar senare var min make ute och tittade till henne i boxen då hon skulle ha ett par dagars boxvila, och från ingenstans (hon hade varit ganska dåsig efter olyckan med skrittmaskinen) flyger hon på honom genom boxgallret. Nu var boxgallret förvisso stängt, så det enda som hände var att hon började blöda på läppen, men min make tyckte att händelsen var extremt obehaglig då han är en smula hästrädd sedan tidigare.

En jobbig vecka i både vårt och Nessies liv, med andra ord... Det ska dock sägas att hon gjort fina framsteg innan det här. Vår tränare som vi löshoppar hos säger att det är en häst på miljonen om hon bara går att få ridbar (han har själv tagit fram internationella svårklasshästar så hans ord väger tungt). Dessutom har vi haft henne med oss till vår ridklubb där dottern longerat henne med 2-3 andra ekipage i ridhuset och hon har faktiskt skött sig över förväntan. Hon tyr sig väldigt till min dotter, så blir hon stressad väljer hon oftast att gå in till henne i stället för att få panik vilket är väldigt skönt. Planen är fortfarande att dottern ska börja sitta på henne så fort hjärnskakningen släppt, så ni får hålla tummarna för att hon håller sig på mattan!
Hästen är ju livsfarlig!!! Vad som helst kan hända om det slår slint, nästa gång kanske hon inte bara sparkar av hovslagarens arm (vilket är illa nog) utan sparkar sönder din dotters huvud.
 
Jag är faktiskt förvånad över att ni HELT verkar sakna omdöme!!!
Avliva hästen NU! Jag är så upprörd att jag inte vet vad jag ska skriva. Du formulerar dig så fint om hästen, uppenbarligen är hästen värd mer för dig än vad din dotter, make, hovslagare mfl är???

Med tanke på att du vet hur hästen är, hoppas jag nästan du blir åtalad för "vållande till kroppskada"!
 
Alltså, hela den här historien påminner om hästböckerna man läste när man var 14 år... Men jag måste ändå förmoda att allt är sant.
Hästen har ju något mentalt fel. Oavsett vilken hoppkapacitet den har, så är den farlig att hantera och kommer aldrig vara lämplig att ta ut på tävlingsbanorna. Det finns massor med andra riktigt bra hästar, och ni verkar dessutom av det du skriver att döma ha resurser att köpa en lämpligare häst.
 
Tråkigt att det blev såna bakslag när det ändå gått framåt. Jag funderar bara över en sak, jag som inte är i/har varit i en sån sits som ni är med denna hästen -när är det stopp? Nu på en vecka som du beskriver har hästen brutit armen på hovslagaren, attackerat mannen (galler emellan iofs -men tänk om det inte varit galler, och hon attackerade ju så hon blödde själv) samt panikat och hoppat ut ur skrittmaskinen + fastnat så den skadade sig.
Det är rätt allvarliga incidenter och ja som sagt, nyfiken på hur man resonerar och tänker kring vad som man anser vara så pass allvarligt att man bestämmer att det inte är värt det längre?

Eftersom hon är så väldigt anti främmande personer, vad händer OM hon kommer lös? tex på ridklubben, hon kanske en dag känner sig hotad av de andra ekipagen och agerar därefter.

Hursomhelst, jag hoppas att detta kommer gå vägen för alla som är både direkt och indirekt inblandade, och att ingen skadas riktigt allvarligt/dödas.
Jätteintressant att du uppdaterar här i alla fall så man får följa resan.
 
Jag läste i början men inte vad ni till sist valde att göra. Men det där med att låta hästen vara verkar ni inte ha gjort?

Att du ens tycker att din dotter ska sätta sig upp på denna häst betyder för mig att du måste ha ett väldigt dåligt omdöme! Om du gör det själv, som vuxen person, är en annan sak. Men din dotter!

Vissa hästar gillar inte män. Hon har kanske blivit misshandlad av en man?

Det finns fler hästar på miljonen som är ridbara. Köp en sån, och låt din dotter utvecklas. Annars lär ni snart få gå på begravning, någons begravning.
 
Jag måste säga att jag tycker det spårat ur fullständigt. Hästen skadar yrkesmänniskor i sin utövning, attackerar och är fullständigt opålitlig.

Att hovslagaren har blivit så allvarligt skadad är ju fruktansvärt! Detta är en arbetsplatsolycka av allvarligare slag, och jag hoppas att den anmäls som den ska och det blir utredning, det är ju faktiskt ett lagkrav vid så allvarliga skador.

Var tänker ni sätta gränsen? När den egna familjen blir lemlästad? När dottern är söndersparkad?

Hästen har kapacitet - men den går inte att rida och hantera? Men herregud, den har inget existensberättigande! Om olyckan utretts och det utdelats vite och risken för fortsatt vite var överhängande - hade ni fortfarande valt att behålla hästen?

Detta är ingen ungdomsbok, det här är verkligheten. Att behålla den här hästen i livet är att leka med omgivningens liv.
 
Ni säger att ni ska få ordning på hästen för att det är typ "en på miljonen" och hästen är aggressiv stressad och farlig.
Vart är ert omdöme för andra människors säkerhet och när har hästen lidit nog? Den mår ju uppenbarligen inte alls bra på långa vägar. Hur länge ska den fortsätta lida och påvisa gång på gång att den inte mår bra?

För mig börjar det bli ganska uppenbart att hästen nog har någon form av mental störning eller kanske en skada i huvudet dom påverkar för det här är inte normalt.
Antingen vet ni inte alls vad ni gör och gör allt fel vilket ändå inte borde ge allt det här, eller så gör ni allt rätt men är hästen skadad i hjärnan på något vis så spelar det ju ingen roll.....

Så hur länge till ska ni utsätta andra människor för detta och hur länge ska hästen behöva lida innan ni har fått nog?
 
I min värld är det där inte bakslag. Det är endera grava hanteringsfel eller grava mentala fel på hästen.

Hos mig, om inte jag var anledningen, skulle det där innebära en enkelbiljett till Trapalanda. För BÅDE ponnyns och människornas skull. En ponny som beter sig så mår inte bra, och är livsfarlig för omgivningen.
 
Det är ju jättekul att det går framåt i löshoppning och longeringen och i tilliten (till dottern)

Men en bruten arm på stackars hovis och en attack mot maken är ju en fingervisning om vad som kan komma. Jag förstår att ni verkligen gillar den här hästen och tror på den men tänk igenom om det är värt det. Vad händer om det kommer ett barn imellan?

Väg nu fördelar mot nackdelar. En häst går rent krasst att ersätta men ett människoliv är det värre med. Om detta vore en hund med samma beteende, hur skulle tankegångarna gå då?
 
Hur kan du ens fundera på att låta ditt barn sitta upp på den hästen? Din dotter, ditt barn!!! Förstår du inte att du leker med ditt barns liv? Skulle du ge ditt barn en revolver med en kula i och låta henne leka rysk roulett också? Eller ställa henne mitt på autobahn? Det kan ju också gå bra om man har tur. För det är faktiskt det du gör när du ens låter henne vara i närheten av hästen. Du hoppas på att turen är med er.
Kanske är jag färgad av att jag lever med mycket svåra smärtor i hela kroppen men jag skulle aldrig utsätta mig själv eller någon annan för en sådan häst. Vad gör du om hovslagaren aldrig mer blir bra? Om hen aldrig mer kan jobba eller klara sig själv? Jag blev biten av en häst i armbågen och följden blev så svår att jag idag inte klarar mig själv utan har hemtjänst 5 dagar i veckan. Jag kan inte rida längre utan riktigt bra dagar kan jag åka häst i fem minuter. Mer klarar jag inte och tyvärr infaller dessa dagar väldigt sällan. Jag kan gå ca 20 meter och i övrigt sitter jag i rullstol. Jag äter stora doser morfin varje dag men blir ändå aldrig smärtfri. Om du skulle känna den smärtan jag känner varje dag så hade du förhoppningsvis tänkt en gång till innan du låter någon gå i närheten av den hästen. Hade det varit min häst så hade de enda som fått komma i närheten av hästen varit den som avlivar henne. Inse fakta! Om det här är på riktigt så ta bort hästen innan hon skadar någon mer eller faktiskt dödar någon. Det som du kallar bakslag är ju inget annat än det som hästen har visat hela tiden. Ta ditt ansvar som förälder och säg stopp! Låt inte din dotter gå i närheten av hästen mer. Avliva hästen omgående, sörj och gå vidare. Hellre få sörja hästen än ditt barn.
Det kommer aldrig bli så som du drömmer om att kunna skryta om att din dotter minsann fick ordning på det livsfarliga monstret. Istället kanske du få gå på din dotters begravning eller får ta hand om henne resten av livet efter en välriktad spark i huvudet. Är det verkligen värt det? Varför tar du inte ditt ansvar som förälder? Självklart drömmer din dotter som alla andra unga hästtjejer om att få ordning på den där tokiga hästen men det är du som är vuxen och faktiskt måste säga stopp. Gör det nu innan det är försent. Jag vill verkligen inte behöva läsa om att din dotter eller någon annan blir dödad eller svårt skadad för att du inte tar ditt ansvar.
 
@Ryttarmamman
Jag tänker delge mig av en erfarenhet som kanske får dig att tänka till....

På ridskolan jag red köptes en ponny in, underbar att rida och jättefin men han var arg på backen, han sparkade, trängde upp människor i väggen i boxen/spiltan och attackerade och högg. Han passade så klart inte alls in på ridskolan pga av detta och det blev farligt. Han var dock en riktig fin ponny med massor av kapacitet i ridningen. Han såldes till en jätteduktig tjej i tonåren som var väldigt hästvan vars plan var tävling vilket verkade lovande med hans kapacitet i ridningen.

En månad efter köpet när hon skulle hämta honom i hagen attackerade han henne oprovocerat rakt upp och ner, han högg och sparkade till hon låg medvetslös på backen trots hjälm och då tar han tag i henne och släpar henne fram och tillbaka i hagen som en trasdocka....Det var vidrigt! Människor kommer från alla håll och kanter och försöker på alla vis få honom att släppa flickan men han försvarar (?) henne med livet som insats och ca en timme senare skjuter dom honom för att rädda livet på flickan.
Hon överlevde med nöd och näpe, låg i koma en period och bodde på sjukhus under väldigt lång tid framöver och vad jag vet så har hon aldrig mer gått i närheten av en häst efter detta.

Det här är värsta senario men det hände och det var vidrigt och fruktansvärt och hade aldrig behövd hända om man som vuxna människor tagit sitt ansvar. Han var en väldigt fin ponny men det rättfärdigar inte att hålla dom vid liv till varje pris när det är farligt. Jag lovar dig att du aldrig vill uppleva det jag berättat.

Jag sitter själv med ett sto som är väldigt speciellt, hon har varit på gränsen till att bli riktigt farlig, hon kräver ett väldigt speciellt koncept för att fungera harmoniskt och fungera väl med människor och jag har därför bestämt att om jag inte kan ha henne kvar så ska hon den dagen tas bort för allas bästa och säkerhet. Jag vill inte ha på mitt samvete det jag vet att hon är kapabel att åstadkomma ens under vad som är normal hästhållning i inackorderingsstall.
Och då älskar jag henne nästan mer än livet själv men ändå skulle jag aldrig utsätta någon annan eller henne själv för det.
 
Jag har funderat lite när jag mockade över den här tråden, och jag måste erkänna att jag inte begriper hur man kan utsätta andra, till och med familjemedlemmar, för en häst som är farlig. Oavsett anledning.

Förut hade jag ett sto, jättetrevlig på alla sätt och vis både med veterinärer, hovslagare, mig osv. Men hon kunde lukta sig till rädsla på en kilometers håll. Var du osäker kände hon det - och utnyttjade det. Jag hade min mamma som hjälp att ta in/ut hästarna när jag jobbade dygn. Mamma är van med hästar men kan inte så mycket om dem, och kanske var hon lite för försiktig i början. För stoet tog över. De fick jobba lite ihop med ledarskapsövningar och jag skaffade en be nice-grimma som mamma kunde leda i (en hyfsat 'elak' repgrimma, men som ger omedelbar eftergift).

Det gick bra, men mamma slappnade aldrig riktigt av omkring hästen. Sen en dag när jag sitter på jobbet ringer mamma och gråter. Hon skulle ta ut hästarna som vanligt, och av någon anledning har hästen både bitit och sparkat mamma, och mamma konstaterar nu att det går inte. (Och jag mår fortfarande skit över att jag behövde svara att jag inte kunde komma, att hon måste försöka igen, men gör såhär).

Jag lät mamma hantera hästen när jag såg på, inga problem. Mamma tycker att "ja hon är snäll när du är med, men när vi är själva...". Så jag gömde mig. Och hästjäveln var ett hår av hin, så jäkla le mot mamma. Av ingen annan anledning än att hon kunde.

Här ska vi minnas att JAG älskade den hästen, hon hade inte varit problem för någon annan än mamma, hon var rätt ung, hon var lovande osv. Jag har aldrig sålt en häst och tveksamt om jag någonsin kommer kunna heller ;) Men för mig var det SJÄLVKLART att säga till mamma att "Jag säljer henne!". Det var SJÄLVKLART att min mamma inte skulle varken behöva vara jätterädd när hon skulle hantera mina hästar för att hjälpa mig, och SJÄLVKLART att det inte fungerade att mamma skulle riskera att bli skadad, eller dödad.

Nu ville min mamma inte att jag skulle sälja, så jag sa att vi ger det 2 månader, hon får ha grimma med en tamp i boxen, och du tar fast henne först, sen öppnar du och tar ut henne på gången och sätter fast henne där. Sen klär du på. Omvänt när hon ska in. Dessutom köpte jag nya funktionstäcken så de så långt som möjligt skulle kunna ha samma täcke inne som ute.

Hästen var gudasnäll på stallgången. Tyvärr fick hon tas bort pga skada något år senare, och mamma var rädd för henne tills dagen hon dog.

Det VÄRSTA är att sen när jag skaffade en ny häst, världens dumsnällaste kreatur. En darling. Första gången mamma skulle sätta på benskydden, så skakade hennes händer så mycket att det inte gick. SÅ mycket förstörde det där stoet.

Efter några år (med bara dumsnälla hästar) berättade mamma att hon fortfarande hade ont i magen en timme innan det var dags att ta in hästarna, och att det inte gick över innan hästarna var inne och allt gått bra. ;( De går nu på lösdrift...

Vill du utsätta din omgivning för det ovan? Förutom då risken nån dör eller blir lemlästad/skadad för livet?
 
Tänkte att vi kunde ta en liten uppdatering om läget med Nessie nu när jag ändå sitter uppe och inte kan sova.

Bakslag. Nog för att vi visste att det skulle komma ett och annat, men nu har det varit tre rejäla bakslag inom loppet av en vecka och då känns det lite tungt. Vår fina häst har tydligt visat att hon inte accepterar främmande människor och i synnerhet inte män. Dottern går det kanon med och även mig är hon hyfsat tillåtande mot, men ibland måste hästar ju träffa andra personer än dess ägare...

I veckan hade vi ute hovis och då bröt helvetet lös. Trots att hon var drogad blev hon vansinnig på honom sparkade honom riktigt ordentligt. Resultatet blev en bruten arm och en hyperstressad häst som inte var sig själv under hela veckan efteråt. När dottern hade henne i skrittmaskinen två dagar senare bestämde hon sig för att hoppa ut då hon från ingenstans fick panik (hon har gått där SÅ mycket och det har aldrig varit några större problem). Vår skrittmaskin har tak och hon fastnade mellan det och väggen och slog sig lite. Vi tog så klart ut vet som förmodade en lindrigare hjärnskakning samt att hon fick sys ihop på två ställen då det var en del blod.

Ytterligare två dagar senare var min make ute och tittade till henne i boxen då hon skulle ha ett par dagars boxvila, och från ingenstans (hon hade varit ganska dåsig efter olyckan med skrittmaskinen) flyger hon på honom genom boxgallret. Nu var boxgallret förvisso stängt, så det enda som hände var att hon började blöda på läppen, men min make tyckte att händelsen var extremt obehaglig då han är en smula hästrädd sedan tidigare.

En jobbig vecka i både vårt och Nessies liv, med andra ord... Det ska dock sägas att hon gjort fina framsteg innan det här. Vår tränare som vi löshoppar hos säger att det är en häst på miljonen om hon bara går att få ridbar (han har själv tagit fram internationella svårklasshästar så hans ord väger tungt). Dessutom har vi haft henne med oss till vår ridklubb där dottern longerat henne med 2-3 andra ekipage i ridhuset och hon har faktiskt skött sig över förväntan. Hon tyr sig väldigt till min dotter, så blir hon stressad väljer hon oftast att gå in till henne i stället för att få panik vilket är väldigt skönt. Planen är fortfarande att dottern ska börja sitta på henne så fort hjärnskakningen släppt, så ni får hålla tummarna för att hon håller sig på mattan!

Sätt för Guds skull inte upp din dotter på en häst som ibland exploderar så totalt!
Den måste funka prickfritt avsuttet innan man börjar rida.

Även jag undrar när det är nog?
Har ni funderat kring det och dragit en linje?
Det är lätt med såna här hästar att man bara låter den linjen flyta.

Det finns så himla mycket trevliga hästar!
Jag som tom jobbar som problemlösare(nej, inget jobbfiske.. Har för mkt en bra tid framöver..) känner att det där inte känns värt det. Jag har extremt mycket högre tolerans mot problembeteende än de flesta. Däremot har jag också vana av att bedöma när det går och inte.
Självklart kan jag inte bedöma om er häst är omöjlig eller ej via nätet.
Däremot blir jag oroad av er inställning, det ni gör etc. Det är en hel del saker som känns så orutinerat just för att kunna hantera en sån här häst. Det är för romantiserat och naivt. Det är inte avcheckat att saker funkar genom ett system. Det baseras bara på känslor.
Det är inte nog!

Hoppas ni sätter er ihop och tänker till!
 
Jag har följt den här tråden och jag blir mörkrädd över att ni fortsätter att försöka få fason på en häst som är ett osäkrat vapen som kan gå av när som helst!
Som mamma hade jag aldrig någonsin låtit mina barn ens gå i närheten av denna häst!Den dagen kommer när hästen allvarligt skadar någon värre än vad hovslagarens brutna arm är och det är illa nog!
 
Med tanke på att du vet hur hästen är, hoppas jag nästan du blir åtalad för "vållande till kroppskada"!

Nu var det så att vår hovslagare drog till henne med hammaren i magen då hon inte stod still, så det var inte en oprovocerad attack. Detta är inte våran ordinarie hovslagare, denne är på semester, men denne hovslagare var väl medveten om hästens problematik men var ändå fullt villig att ta sig an henne.


Tråkigt att det blev såna bakslag när det ändå gått framåt. Jag funderar bara över en sak, jag som inte är i/har varit i en sån sits som ni är med denna hästen -när är det stopp? Nu på en vecka som du beskriver har hästen brutit armen på hovslagaren, attackerat mannen (galler emellan iofs -men tänk om det inte varit galler, och hon attackerade ju så hon blödde själv) samt panikat och hoppat ut ur skrittmaskinen + fastnat så den skadade sig.
Det är rätt allvarliga incidenter och ja som sagt, nyfiken på hur man resonerar och tänker kring vad som man anser vara så pass allvarligt att man bestämmer att det inte är värt det längre?

Den dag då hon agerar opålitligt kring min dotter alternativt när dottern känner att hon inte vill mer är det stopp. Sedan min dotter valde att verkligen gå in helhjärtat med det här stoet har hon bara blivit finare och finare. Hon har inte krökt ett hårstrå på min dotters huvud och även om hon förvisso blir stressad i vissa situationer är hon redan nu, knappt ett halvår senare, ljusår mildare och tryggare än vad hon var när hon kom till Sverige.


Jag läste i början men inte vad ni till sist valde att göra. Men det där med att låta hästen vara verkar ni inte ha gjort?

Det finns fler hästar på miljonen som är ridbara. Köp en sån, och låt din dotter utvecklas. Annars lär ni snart få gå på begravning, någons begravning.

Dottern har tre andra hästar att rida på, det är den här hon vill ha. Och gällande att låta henne vara så funkade inte det tyvärr, men hon har utvecklats enormt ändå. I juli ska hon ut på bete i en månad med sina ponnykompisar för att smälta allt nytt.
 
Den stora anledningen till att vi behåller henne handlar, som tidigare nämnt, inte om kapacitet eller "drömmar om att kunna skryta inför andra med att min dotter visst lyckades tämja det fruktansvärda monstret", som någon föreslog. Den stora anledningen är att min dotter behöver den här hästen. Utan att gå in på närmre detaljer så kan jag säga att min dotter mått otroligt dåligt under en lång tid och att det var den här hästen som faktiskt gjorde henne frisk. Jag kan inte ta ifrån henne det som räddat henne från de svartaste av tankar, det som fått gnistan i hennes ögon att tändas igen efter tre år av konstant mörker.

Nog är jag medveten om riskerna alltid, och min make mer än mig. Många nätter låg jag vaken och oroade mig över den här hästen och hennes beteende. Ont i magen hade jag jämt under en tid, men nu så här några månader senare vill jag faktiskt tro att vi gjort rätt. Och när dottern kommer till frukostbordet om morgnarna med ett leende på läpparna, då känner jag faktiskt att det varit värt det. Hon har tre andra fina, välridna hästar men det är likväl Nessie hon älskar mest. Tusentals rosetter och fina placeringar med de andra hästarna gör ingen skillnad på det. Hon ser sig själv i den här hästen, och ibland tror jag nästan att de räddat varandra. När Nessie kom hit fanns ingen livsgnista i hennes ögon, bara rädsla, ilska och likgiltighet. Hos dottern fanns ingenting alls. I dag ser det helt annorlunda ut.

Därför vill jag att ni tänker en extra gång innan ni skriver att hästen måste dö och att jag är en dålig mor (det kanske jag är, men jag gör så gott jag kan). Allas verklighet ser inte ut som er, och att ta den här hästen från min dotter vore att ha ihjäl henne psykiskt. Och det tänker jag inte göra, inte när vi äntligen fått tillbaka den glada, goa tjej hon var förr. Då kan jag faktiskt känna att den här risken är värd att ta.
 
Den stora anledningen till att vi behåller henne handlar, som tidigare nämnt, inte om kapacitet eller "drömmar om att kunna skryta inför andra med att min dotter visst lyckades tämja det fruktansvärda monstret", som någon föreslog. Den stora anledningen är att min dotter behöver den här hästen. Utan att gå in på närmre detaljer så kan jag säga att min dotter mått otroligt dåligt under en lång tid och att det var den här hästen som faktiskt gjorde henne frisk. Jag kan inte ta ifrån henne det som räddat henne från de svartaste av tankar, det som fått gnistan i hennes ögon att tändas igen efter tre år av konstant mörker.

Nog är jag medveten om riskerna alltid, och min make mer än mig. Många nätter låg jag vaken och oroade mig över den här hästen och hennes beteende. Ont i magen hade jag jämt under en tid, men nu så här några månader senare vill jag faktiskt tro att vi gjort rätt. Och när dottern kommer till frukostbordet om morgnarna med ett leende på läpparna, då känner jag faktiskt att det varit värt det. Hon har tre andra fina, välridna hästar men det är likväl Nessie hon älskar mest. Tusentals rosetter och fina placeringar med de andra hästarna gör ingen skillnad på det. Hon ser sig själv i den här hästen, och ibland tror jag nästan att de räddat varandra. När Nessie kom hit fanns ingen livsgnista i hennes ögon, bara rädsla, ilska och likgiltighet. Hos dottern fanns ingenting alls. I dag ser det helt annorlunda ut.

Därför vill jag att ni tänker en extra gång innan ni skriver att hästen måste dö och att jag är en dålig mor (det kanske jag är, men jag gör så gott jag kan). Allas verklighet ser inte ut som er, och att ta den här hästen från min dotter vore att ha ihjäl henne psykiskt. Och det tänker jag inte göra, inte när vi äntligen fått tillbaka den glada, goa tjej hon var förr. Då kan jag faktiskt känna att den här risken är värd att ta.

Först ang hovslagaren. Du uttrycker nu vad som hände på ett HELT annat sätt än du ursprungligen skrev. Efterhandskonstruktion eller ej (man får onekligen den känslan) så var det du som inledningsvis valde att uttrycka dig som du gjorde och ev utelämna information.

Vad gäller dottern så samma där. Du har valt att delge information kring hästen utan att nämna något om dotterns mående och dess ev koppling till hästen. Sen, i din sits skulle jag ändå som minst vilja se en "intressekonflikt" mellan att för dotterns skulle behålla hästen och samtidigt förnuftet att hästen är farlig.

Av anledning som bara du vet valde du - och ingen annan - att lägga fram informationen såsom du gjort i tråden. Då får man räkna med att folk svarar utefter informationen som delges. Och inte kan läsa in en massa annat!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Ridning Jag är rädd varje gång jag rider min häst. Sitter hela tiden med en känsla av att han kommer att bocka och sticka iväg. Ska dra...
Svar
8
· Visningar
3 237
Senast: AbCdE
·
Ridning Var osäker på om tråden skulle vara här eller under Vård, men moderator kan ju flytta den om den ligger fel. Min vanligtvis relativt...
2
Svar
24
· Visningar
4 451
Senast: Linda_A
·
Hästhantering Någon här som haft en väldigt nervös och osäker häst? Blev det bättre? Varning för lång text: Köpte min dam i februari, känslig men...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
13 242
Ekonomi & Juridik Hej! Jag kommer inom snar framtid att lägga ut min häst på försäljning. Det blir första gången jag ska sälja en häst och jag har några...
Svar
9
· Visningar
2 607

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp