Bukefalos 28 år!

Läraryrket

Status var nog ett lite fel ordval från min sida, var i samhällsstegen jag befinner mig enligt andra spelar mig mindre roll:)
Det jag tänkte på var nog mer hur lärarna ses utav eleverna, då jag läst i trådar på andra forum att de lärarna känner att de inte har så mycket att säga till om i klassrummen längre, att auktoriteten (kanske inte rätt ordval det heller) har sjunkit ?

Som lärare måste man själv hålla den ordning man vill ha i klassen. Det är inte så att någon annan ordnar ordning åt mig utan den måste jag fixa själv. Generellt är jag själv mycket mer noggrann med ordning och reda än mina kollegor är, jag tycker att det är mycket enklare att jobba om vi gemensamt i klassen har några förhållningsregler. De flesta av dem bestämmer jag eftersom det är jag som är läraren men vissa saker får eleverna vara med och bestämma, jag brukar gå med på det mesta så länge det finns en bra motivering :) Mitt tips till den som börjar är att välja någon ordningsgrej som man tycker är viktig och vara enormt noga med den, Rom byggdes inte på en dag som man brukar säga.
 
Jag får dåligt samvete när jag läser ditt inlägg - vi hade som sport att knäcka lärare när vi var i den åldern tyvärr. Fick vi en lärare till att storgråtande rusa ut ur klassrummet hade vi uppnått vårt mål. Sorgligt men sant, nog inte av elakhet egentligen utan vi begrep inte bättre helt enkelt.

Elakhet är väl nästan alltid tanklös? Jag tror ingen ser sig själv som elak, men man tänker inte på hur den andre upplever det man utsätter dem för, och då gör man elaka saker.
 
Funderar på vad jag ska bli om jag inte lyckas ta mig in på drömutbildningen , och har ett flertal gånger kommit tillbaka till att fundera över läraryrket!

Är isådanafall ämneslärare i historia/engelska eller år4-6 , jag är intresserad av, tycker om själva "skolvärlden" och tycker att det är jätte roligt att lära ut Men får intrycket av att det är ett väldigt tungt/stressigt arbete?
Att det inte är världens bäst betalda yrke är jag medveten om och det stör mig inte då pengar inte är min första prio, men känner mig osäker på att sätta mig i skolbänken under 5 år och så kommer man ut i arbetslivet och så har man en urusel arbetmiljö.

Så tänkte kolla om det finns någon här på buke som är lärare, och undrar hur ser det ut i yrket, trivs ni med ert arbete? Är lärarens status och arbetsvilkor alldeles för dåliga i dagens samhälle?

Tusen tack på förhand:)

Jag är numera lärare, sedan i augusti. Jag arbetar på en 0-9 skola och undervisar år 6-9 i engelska och svenska. Än så länge trivs jag väldigt bra. Mina kollegor har varit guld värda hittills. De har fått guida mig i alla de delar av yrket som inte undervisats underutbildningen och de är många. Jag visste nog ganska väl om innan jag började arbeta att yrket innehåller många delar förutom undervisningen, men blev nog ändå lite förvånad över vad liten del undervisningen har i mitt dagliga arbete. Så det är nog bra att förbereda dig på om du söker.

Periodvis upplever jag arbetet som stressigt, men med god planering och stöttning av kollegor känns det inte oöverstigligt. Jag upplever att det stressiga och tunga arbetet går i skov så att säga, men att det däremellan går att samla ny kraft och ork.

Nu har jag ju inte jobbat så länge än, så du får ta mina upplevelser för vad de är. Lycka till med ansökningen!
 
Elakhet är väl nästan alltid tanklös? Jag tror ingen ser sig själv som elak, men man tänker inte på hur den andre upplever det man utsätter dem för, och då gör man elaka saker.
Inte så säkert faktiskt när det gäller barn, det beror på ålder.
 
Mina kollegor har varit guld värda hittills. De har fått guida mig i alla de delar av yrket som inte undervisats underutbildningen och de är många. Jag visste nog ganska väl om innan jag började arbeta att yrket innehåller många delar förutom undervisningen, men blev nog ändå lite förvånad över vad liten del undervisningen har i mitt dagliga arbete. Så det är nog bra att förbereda dig på om du söker.
Just detta jag är lite orolig över! Att det är så mycket mer än bara själva undervisningen är jag ju medveten om och har egentligen inget emot det, men rädd för att många av dessa delar i yrket inte ges ordentliga verktyg till under utbildning.

Tänkte även kolla om det är någon som vet hur det ser ut om man skulle flytta utanför Sveriges gränser? Planen är att söka sig utomlands i framtiden, förmodligen England, men finns det någon chans att få något arbete där med den svenska lärarutbildningen? Googlat som en tok, men får bara upp info om svenskaskolor utomlands:)
 
Just detta jag är lite orolig över! Att det är så mycket mer än bara själva undervisningen är jag ju medveten om och har egentligen inget emot det, men rädd för att många av dessa delar i yrket inte ges ordentliga verktyg till under utbildning.

Tänkte även kolla om det är någon som vet hur det ser ut om man skulle flytta utanför Sveriges gränser? Planen är att söka sig utomlands i framtiden, förmodligen England, men finns det någon chans att få något arbete där med den svenska lärarutbildningen? Googlat som en tok, men får bara upp info om svenskaskolor utomlands:)


Om du inte vill jobba inom svenska skolan utomlands, eller ev på en skandinavisk skola, så är det svårt att få fast jobb med en svensk lärarexamen. Inte för att den har dåligt rykte - utan för att många länder kräver att lärarna ska ha det egna landets pedagogiska och ämnesmässiga examina.

Du kan få vic och sådär, men det är svårt att hitta fast anställning. Om ingenting ändrats på de senaste åren, så tror jag att du (om du planerar en flytt) ska ta reda på vad du måste komplettera med på brittisk universitet för att kunna validera din svenska examen där. Tyskland och Österrike är likadant, men jag har inte koll på Östeuropa eller medelhavsområdet.

Men det finns ju (liksom här) en hel del privata alternativ, ex svenskkurser i London, men enskilda företag som bedriver utbildning. De är inte lika petiga, men då är det också sämre arbetsvillkor och sämre lön.
 
Inte så säkert faktiskt när det gäller barn, det beror på ålder.
Inte så säkert faktiskt när det gäller barn, det beror på ålder.

Snarare i så fall att barn tenderar att vara tanklösare, och därför elakare. Empati behöver man ju lära sig, utan den blir man lätt tanklös, och därför elak. Det är ju olika hur fort man förstår det där med hur det känns för andra. Men redan en tvååring, t ex, förstår ju ofta att någon som gråter är ledsen, och vill trösta. Att en tioåring t ex inte förstår det skulle jag nog tycka var lite problematiskt, om det var mitt barn.
 
Snarare i så fall att barn tenderar att vara tanklösare, och därför elakare. Empati behöver man ju lära sig, utan den blir man lätt tanklös, och därför elak. Det är ju olika hur fort man förstår det där med hur det känns för andra.
Man kan se det som elakt men jag tycker inte att det ur barnets perspektiv behöver vara det. I den ålder 7-8 år är vuxenvärlden ganska långt bort, och det vi gjorde var inte utstuderat eller mobbande utan ganska vanligt "bus", som tex. att kasta suddgummi eller skjuta gummiband på läraren och som vi själv tyckte var roligt att göra mot varandra.

Det fanns också en ganska stor känsla av "fair play" som bla. kom i uttryck av att man inte gav sig på någon som var svagare, det hände aldrig att någon av dem i klassen som inte gillade våldsamheter trakasserades. Däremot ansågs vuxna ha ett så stort övertag att det var ok.
 
Man kan se det som elakt men jag tycker inte att det ur barnets perspektiv behöver vara det. I den ålder 7-8 år är vuxenvärlden ganska långt bort, och det vi gjorde var inte utstuderat eller mobbande utan ganska vanligt "bus", som tex. att kasta suddgummi eller skjuta gummiband på läraren och som vi själv tyckte var roligt att göra mot varandra.

Det fanns också en ganska stor känsla av "fair play" som bla. kom i uttryck av att man inte gav sig på någon som var svagare, det hände aldrig att någon av dem i klassen som inte gillade våldsamheter trakasserades. Däremot ansågs vuxna ha ett så stort övertag att det var ok.

Självklart är det så att föräldrar och andra vuxna till stor del är ansvariga för vad en åttaåring har fått lära sig i termer av värderingar och empati. Så om åttaåringar beter sig som du beskriver, ser det som en sport att göra andra ledsna och få dem att gråta, så har ju nånting gått väldigt snett. Uppenbarligen, eftersom en genomsnittlig tvååring har förmågan att förstå att det är fel att göra andra ledsna, oavsett ålder. Om barn inte förstår att lärare är människor precis som de själva, så har man ju snarare lärt dem grunderna för fascism: vissa människor är av en annan sort, att göra dem ledsna är bara skoj. När jag och de som är som jag gråter, däremot, då är det allvar.
 
Självklart är det så att föräldrar och andra vuxna till stor del är ansvariga för vad en åttaåring har fått lära sig i termer av värderingar och empati. Så om åttaåringar beter sig som du beskriver, ser det som en sport att göra andra ledsna och få dem att gråta, så har ju nånting gått väldigt snett. Uppenbarligen, eftersom en genomsnittlig tvååring har förmågan att förstå att det är fel att göra andra ledsna, oavsett ålder. Om barn inte förstår att lärare är människor precis som de själva, så har man ju snarare lärt dem grunderna för fascism: vissa människor är av en annan sort, att göra dem ledsna är bara skoj. När jag och de som är som jag gråter, däremot, då är det allvar.
Men nu missade du helt vad jag skrev, man skulle mycket väl istället kunna se det som att vi behandlade människor rättvist och försvarade de som var svagare bara det att vi utgick från vår värld som inte alltid hade samma regler man som vuxen vill ha.

För egen del tycker jag fortfarande att en klass gärna kan få vara som vi var, om jag hoppat in som lärare så hade jag inte haft något mot det, en lärare vi hade gjorde för övrigt samma själv fast han använde tavlans kritor istället. Problemet var snarare att, främst vikarier, inte hade det stöd från ordinarie lärare de borde haft som mycket väl visste hur det kunde gå till och som också lätt kunde satt stopp för det.
 
Men nu missade du helt vad jag skrev, man skulle mycket väl istället kunna se det som att vi behandlade människor rättvist och försvarade de som var svagare bara det att vi utgick från vår värld som inte alltid hade samma regler man som vuxen vill ha.

För egen del tycker jag fortfarande att en klass gärna kan få vara som vi var, om jag hoppat in som lärare så hade jag inte haft något mot det, en lärare vi hade gjorde för övrigt samma själv fast han använde tavlans kritor istället. Problemet var snarare att, främst vikarier, inte hade det stöd från ordinarie lärare de borde haft som mycket väl visste hur det kunde gå till och som också lätt kunde satt stopp för det.
När jag tänker efter hände det faktiskt ett par gånger otrevliga saker av mobbingkaraktär, ganska otäcka händelser faktiskt. Vi hade några sådana element i vår klass som inte följde spelreglerna om en juste fight där grundregeln var att man aldrig gav sig på någon som var svagare, jag gillade ingen av dessa personer utan tvärtom ogillade dem skarpt.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb (På förhand, sorry för wall of text.) Kära bukefalos, jag behöver er hjälp så jag inte tjatar hål i huvudet på mina stackars vänner...
Svar
13
· Visningar
1 021
Senast: Wysiwyg
·
Skola & Jobb Kan någon hjälpa mig och att avgöra om jag borde bli lärare eller inte? Jag vill ha möjlighet att ta egna initiativ och en av mina...
2 3
Svar
53
· Visningar
7 782

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp