Med risk för att låta helt inkompetent...

B

blindmelon

Jag var ute med tiken på promenad i morse och när vi gått en bit stöter vi på en tjej i svart rock och hon har "huvan" på huvudet. Tiken blir totalt vettskrämd och börjar morra. När vi kommit närmare så börjar hon tokskälla, jag har slakt koppel men hon håller sig bakom mig hela tiden och med lite rest ragg. Tjejen tar av sig huvan, sätter sig på huk och sträcker fram handen. Jag sätter mig också på huk och tiken kommer till min sida och vågar slutligen, efter lite övertalning och mycket misstänksamt, gå fram till tjejen och lukta (hon var mest skeptisk mot rocken). Men vad jag undrar är hur man egentligen ska göra då hunden gör såhär. Är det rätt att låta henne hälsa? Jag tänkte att det kanske är bra om hon får se att det inte är nåt farligt. Men jag vill inte göra fel heller.
Ingen av våra andra hundar har någonsin gjort såhär och inte tiken heller förrän idag. Och en tant som tiken har hälsat på förut såg ju att hon stod och skällde och hon såg helt vettskrämd ut när hon smög förbi så henne lär vi ju inte få hälsa på mer :angel: .
 
Sv: Med risk för att låta helt inkompetent...

Ja det är väl jättebra att hon får hälsa och chans till att avreagera! Sen om jag skulle satt mig på huk är en annan sak. Men det kanske fungerar för er.
 
Sv: Med risk för att låta helt inkompetent...

Jag gjorde så med valpen när hon var hemkommen. Hon var rädd för allt och alla, hundar och människor. Människorna hälsade jag på som vanligt, men med hundar satte jag mig på huk så de kom fram och då smög hon upp bakom mig och kollade.
Det har inte gjort henne fegare, tvärtom är hon nu glad i allt och alla (utom skrikiga ungdomskillar :p ).
 
Sv: Med risk för att låta helt inkompetent...

Jag tycker att ni hanterade det hela bra med tanke på att det kom som en överraskning för er. :bow: Sen kanske man vill hantera det liiite annorlunda om det händer igen, just för att det inte ska bli en dålig vana för hunden.

Nu känner ju inte jag din hund, men om du frågar mig så beror hela grejen med hur man gör på vilken sorts hund man har. Jag tar ett exempel från min hunds valptid:

Min hund har alltid varit väldigt självständig och en aning kaxig. Det var hon redan när jag träffade henne första gången, då var hon sju veckor gammal. När hon var tio veckor morrade hon för första gången åt en annan hund - en 10 år gammal svart labradorhane som stod på andra sidan ett hönsnätsstaket utanför vårt hyreshus. Jag stod och pratade med ägaren och hans hund gjorde absolut inte ett dugg, utan bara stod där och väntade tålmodigt på sin husse.
Så, vad gör man när ens pyttevalp står och blåmorrar mot en större och äldre hund?
Eftersom jag visste att min hund troligtvis inte var rädd för den andra hunden så gick jag därifrån. Lämnade hunden utan stöd för att se vad hon skulle göra. Hon slängde en lätt förvirrad blick bakåt mot mig, men ställde sen upp sig mot den andra hunden och morrade igen!

Nu får jag väl skit så det räcker på detta forum, men jag ville INTE ha nån hund som morrade åt andra hundar bara sådär så jag tog tre snabba kliv fram till min lilla kaxmaja och sög tag i henne.. la henne uppochner och körde bibelläsning för henne. Lugn och malande röst, inte högljutt eller nåt, utan bara: Vem tror du att du är, ska du stå här och morra åt äldre och större hundar, det tror jag väl ändå inte att du ska va, nu tycker jag du lägger av med såna här dumheter och ber först mig och sen den andra hunden om ursäkt, vad säger du? Fick en slick på nosen och då släppte jag upp henne och sen kollade jag av om hon hade nåt mer att säga till den andra hunden och det hade hon inte.. då klev vi runt staketet så att de fick hälsa och det gick också bra. :)

Hon har ALDRIG morrat åt en annan hund sedan dess, iaf inte åt en hund som inte morrar/skäller/gör utfall mot henne först och oftast skiter hon i det också och vi kan fortsätta gå. :bow:

Har man däremot en hund som INTE är skarp och som bara KANSKE är rädd, så tycker jag att det sätt som du hanterade det på är bra, men jag skulle inte sätta mig på huk då det kan uppfattas av hunden som att du stödjer att hon morrar/skäller. Hellre då bara stå still och vara lugn, (om den andra personen kan tänka sig ta kontakt med hunden), eller avleda din hund genom att begära kontakt med dig.

Träna även hemma på att hunden ska ta kontakt med dig (dvs titta upp på dig) på nåt kommando (jag har valt Kontakt! som kommandoord). Börja med att sätta hunden bredvid dig, inte säga någonting alls utan bara vänta ut henne. Förr eller senare kommer hon att titta upp på dig och då berömmer du på det sätt du brukar berömma (jag har ett klicker-ord och godis som beröm, eller ibland får hon vara lös sen, eller så får hon en leksak som hon gillar).

Självklart kanske det inte ens behöver hända igen det som hände för dig och din hund, men att vara beredd och ha en plan för vad man gör OM det händer är ju aldrig fel. :D

/JES
 
Sv: Med risk för att låta helt inkompetent...

Om det är rätt att låta henne hälsa?

Ja, troligtvis. Det beror helt på vad du har för hund. För att kunna veta hur man ska hantera en situation, måste man först känna sin egen hund och hur denne fungerar.

Troligtvis så var det rätt sätt med Din hund, men det finns även hundar som skulle bli värre av sättet Du skötte situationen på. Men de hundarna är ganska få. De är de hundar som är väldigt osäkra och som helt enkelt inte vill ha kontakt med andra människor och hundar. Hade Du då utsatt en sådan hund för ovanstående så hade Du snart haft en hund som tappat allt förtroende för Dig och börjat agera själv.

Men, jag vill bara nämna det, så Du och övriga som läser denna tråd har det i bakhuvudet. Det finns oftast minst två sidor av allt. Vilket gör hundars beteenden så väldigt intressant. :)

Lycka till med Din lilla!
 
Sv: Med risk för att låta helt inkompetent...

De är de hundar som är väldigt osäkra och som helt enkelt inte vill ha kontakt med andra människor och hundar. Hade Du då utsatt en sådan hund för ovanstående så hade Du snart haft en hund som tappat allt förtroende för Dig och börjat agera själv.

Det här förstår jag inte riktigt... en osäker hund behöver ju stöd från sin flockledare, för att övervinna räddslan. Varför skulle hunden tappa förtroendet för flockledaren då?

Den här hunden har ju reagerat med rädsla för något som den inte kunde uppfatta vad det var. Skulle hunden reagera likadant på en människa utan rock o huva skulle jag vilja påstå att den inte är riktigt samhällsvänlig.

om en hund inte vill ha kontakt med andra människor/hundar går den ju bara förbi om den inte upplever mötet som ett hot.
 
Sv: Med risk för att låta helt inkompetent...

Det här förstår jag inte riktigt... en osäker hund behöver ju stöd från sin flockledare, för att övervinna räddslan. Varför skulle hunden tappa förtroendet för flockledaren då?

Därför att dessa typer av hundar inte på några villkor vill ha kontakt med främmande människor. Om då ägaren går in och "tvingar" hunden till kontakt, så kommer det sluta med att denna hund antingen kommer att börja agera utåt = utfall. En hund som gör utfall är det få människor som tar kontakt med = hunden slipper mötet.

Har själv haft några av dessa hundar på privatträningar. Ägarna kommer och är förtvivlade för att deras hundar har börjat göra utfall och/eller bitit ägaren. De talar samtliga om att de har varit noga med att träna den sociala biten med hundarna. Vilket vanligtvis är jättebra, men inte på denna typen av hund.

Det råd ägarna har fått är att ignorera andra människor, låta hunden slippa möten och hjälpa hunden om någon kommer fram och vill klappa. Sätta hunden bakom och säga -Nej, min hund vill inte hälsa. På så sätt hjälper Du hunden och hunden tappar inte förtroendet för Dig.

Trådskaparen: Jag vill återigen säga att Du troligen gjorde helt rätt och att Din hund inte är som de jag beskriver ovan, men det är bra att ha i bakhuvudet, att dessa hundar finns och att det enda man kan göra med dessa är att låta dem slippa möten. Det går inte att träna bort.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Med risk för att låta helt inkompetent...

om en hund inte vill ha kontakt med andra människor/hundar går den ju bara förbi om den inte upplever mötet som ett hot

Precis, men om ägaren har märkt att hunden är osäker inför människor och börjat "träna" det, så dröjer det inte länge förrän en sådan hund ser alla människor som hot. Det måste den ju, då det är hundens enda sätt att säga att den inte vill ha kontakt med människor.
I och med dessa träningar, så kommer hunden tillit och förtroende att sjunka för varje möte.
 
Sv: Med risk för att låta helt inkompetent...

Mitt agerande i en sån situation skulle nog vara att inte reagera på ngt speciellt vis, utan betee som som om det var den mest naturliga saken i världen.

För min uppfattning är att; när aningen veka hundar skäller, eller säger till så, frågar de egentligen husse/matte om det inte är lite märkligt/farligt. Tycker man då synd om hunden, sätter sig på huk osv, bekräftar man bara att; jo visst är det märkligt/farligt. Men om jag inte reagerar utan bara säger: det är ok, och fortsätter som vanligt, uppfattar hunden det, och förhoppningsvis litar hunden på dig så mkt att den gör som du, inte bryr sig.

Hoppas jag gjort mig förstådd... :smirk: Fråga gärna om det är oklarheter! ;)

Mysan :D
 
Sv: Med risk för att låta helt inkompetent...

Jo, det är också ett alternativ. Det är så olika från hund till hund. Sätta mig på huk skulle jag aldrig göra i någon situation med någon hund.
 
Sv: Med risk för att låta helt inkompetent...

Jag gör inte det av flera anlendingar. Några är:

1. Hotet, dvs jag, kommer ännu närmare hunden
2. Situationen blir "speciell"
3. Jag är mer rädd om mitt ansikte än så.

Börja istället att vara neutral mot alla hundar även om de är glada (bra träning). Om ägaren vet av tidigare erfarenhet att hunden slappnar av om jag sätter mig ned så får de säga det och då gör jag det. Men det räknar jag mer som ett undantag. Ju mindre kontakt och ju mindre man pressar sig på hunden, ju snabbare kommer de fram. Och vill de inte det så varför ska man tvinga dem? Detta gäller hund som alltså befäst beteendet.
 
Sv: Med risk för att låta helt inkompetent...

cassiopeja skrev:
Varför inte?
*nyfiken* :-)

Som Tippan skrev. Inför en främmande hund sätter jag mig aldrig på huk. Om ägaren ber mig så visst, men aldrig annars.

1. Hotet (=mina ögon) kommer närmare hunden, ögonen ser också större ut när man är på samma nivå som hunden än om hunden ser en snett nerifrån. Det blir en onödig press på hunden.

2. Om det smäller, så är jag mest rädd om ansiktet.

3. På vissa raser (tex kuvar) kan det utlösa ett anfall.

4. Finner ingen anledning att hälsa så "intensivt" (finner inte rätt ord. :confused: ) på en främmande hund. Vill de hälsa så får de nosa av mig, jag behöver inte "kladda" i onödan. Finns ingen anledning för varken mig eller hunden.
 

Liknande trådar

Hundträning Hej allihopa. Jag behöver be om hjälp. Har suttit och tänkt och försökt förstå men kommer inte fram till något. Kan vara att jag är...
2
Svar
24
· Visningar
2 753
Senast: Migo
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 423
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Jag har lessnat på mina svärföräldrars hund och dennes totala oförmåga att läsa andra hundar. Hon är en tik, jämnårig med vår tik (det...
2 3
Svar
41
· Visningar
4 792
Senast: em-pirre
·
Övr. Hund Hej! Den här frågan har säkert varit uppe på tapeten många gånger men eftersom jag inte hittade en tråd som riktigt relaterar till min...
Svar
11
· Visningar
3 866
Senast: Dopy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp