Bukefalos 28 år!

Medarbetarsamtal

Jag önskar verkligen att det kunde bli vanligare med tankesättet... Jag har aldrig varit någon som hela tiden vill utvecklas och sträva uppåt och vidare i organisationen. Jag är typen som bara vill ha mina arbetsuppgifter och är nöjd med det. När man då har ett system där lön sätts efter prestation och måluppfyllelse, så blir det jobbigt. Jag har släpat efter lönemässigt på min arbetsplats i flera år, har nu slutat och bytt yrke helt.
Ja, om jag får generalisera lite så är nog många chefer "karriärsdrivna" och utgår från sig själva ofta i sin relation till sina medarbetare. Om man istället fattar att folk har olika drivkrafter och kan stötta medarbetare som "bara vill vara nöjda" (med rimliga förväntningar på att hålla sig uppdaterade i sitt område osv såklart) så tror jag det skulle bli mindre besvikelse från båda håll.
 
Jag önskar verkligen att det kunde bli vanligare med tankesättet... Jag har aldrig varit någon som hela tiden vill utvecklas och sträva uppåt och vidare i organisationen. Jag är typen som bara vill ha mina arbetsuppgifter och är nöjd med det. När man då har ett system där lön sätts efter prestation och måluppfyllelse, så blir det jobbigt. Jag har släpat efter lönemässigt på min arbetsplats i flera år, har nu slutat och bytt yrke helt.
Fast för mig handlar inte utveckling om att sträva uppåt i organisationen. Det handlar om att bli bättre på sitt jobb och det bör väl alla vilja bli?
 
Jag önskar verkligen att det kunde bli vanligare med tankesättet... Jag har aldrig varit någon som hela tiden vill utvecklas och sträva uppåt och vidare i organisationen. Jag är typen som bara vill ha mina arbetsuppgifter och är nöjd med det. När man då har ett system där lön sätts efter prestation och måluppfyllelse, så blir det jobbigt. Jag har släpat efter lönemässigt på min arbetsplats i flera år, har nu slutat och bytt yrke helt.

Jag tänker att prestation och måluppfyllelse inte alls är synonymt med att sträva uppåt och vidare. Det finns så många olika sätt att prestera bra och hjälpa organisationen att uppfylla sina mål.

För egen del tycker jag att det är självklart att lön ska sättas efter prestation (och måluppfyllelse är en del av det i någon grad). Men det finns väldigt många dimensioner i det, varav några är kompetens, förmåga, resultat, ansvar, kunskapsförmedling, attityd, kollegialt bemötande, kundbemötande osv. Vilka kriterier tycker du är mer relevanta som grund?
 
Nu är det dags för det årliga medarbetarsamtalet.
Jag gör ett vad jag tycker bra jobb och har en bra relation till min närmaste chef.
Ändå skapar det ångest. Första gången med nuvarande chef var i fjol och jag var ärlig med att jag tycker att det är jobbigt. Delvis pga en dålig chef förr.
Med det här inlägget vill jag egentligen inget speciellt.
Kanske någon har några peppande ord?
Eller några bra tips?
Hur känner ni för dessa samtal?
Det är ju inte tvingande men min åsikt är att det inte känns ok att inte gå.

Tidigare avskydde jag medarbetarsamtal. Jag tyckte inte att jag hade något gott att säga om mig själv, och jag duckade helt ärligt för samtalen. Tror att jag var på ett eller två medarbetarsamtal hos min förra arbetsgivare. Mitt självförtroende (i en extremt högpresterande och kompetitiv miljö) var verkligen uselt. Jag trodde att jag var tvungen att vara perfekt för att duga.

Självförtroendet är fortfarande rätt uselt, men min nuvarande arbetsplats lyfter mig mer och jag har blivit bättre på att lyfta fram saker jag är bra på, men jag vågar också prata om mina brister. Jag behöver inte vara perfekt. Jag vågar också ta upp saker som jag tycker är mindre bra.

Summa summarum: Jag har börjat gilla medarbetarsamtalen. Jag är en starkare person än för bara fem år sedan - dock fortfarande med ett väldigt bräckligt självförtroende.
 
Just det här har framhållits på de chefsutbildningar jag gått - att alla har olika drivkrafter och att man som chef behöver ha respekt och förståelse för den som "bara vill jobba på" utan att applicera sina egna mål och mätvärden på andra.
Alltså - det ska vara helt ok att vara nöjd och inte hela tiden sträva efter något annat.
På mitt nuvarande jobb är det väldigt skönt att alternativet "jag är nöjd med det jag gör nu" finns som alternativ bland framtida utvecklingsvägar. Mycket trevligare än jobb där utveckling varit lika med "vill du bli chef eller projektledare?". Jag vill inte ha såna ledarroller, jag vill gillar att jobba som utvecklare och vill fortsätta med det.
 
Jag har varit med om det motsatta på ett tidigare jobb. Vi skulle få betyg på hur bra vi presterade på olika punkter, en siffra på typ 1 till 4 är 4 var bäst. Det var typ effektivitet, noggrannhet och lite annat som skulle bedömas. Av chefen, baserat på vad han hade fått höra från teamleadern (för nej, det fanns inget annat sätt för chefen att ens ha ett hum om hur effektiv osv man var). Jag fick höra att jag alltid gjorde mitt jobb, hjälpte andra vid behov och alltid var i tid med allt. Fick näst högsta betyg på effektivitet. När jag frågade vad som krävdes för högsta betyg, så fick jag helt enkelt svaret "Ingen på mina kontor får det" :banghead:


Med andra ord: jag kunde inte förbättra något. Men jag fick ändå inte högsta betyg. Kan tilläggas att eventuell löneförhöjning baserades på ens betyg.

Förutom vid sådana tillfällen brukar jag gilla att ha medarbetarsamtal. Jag gillar att få möjlighet att framföra mina åsikter och att det förtydligas vad arbetsgivaren förväntar sig av mig.

Så har de sagt här också. Fast med orden "Om man får högsta betyg är man överkvalificerad".
 
Jag har mitt i eftermiddag. Meningslöst ur ekonomisk synvinkel men bra att kolla läget med chefen. För någon annan personlig feedback får en ju inte.
 
Jag tänker att prestation och måluppfyllelse inte alls är synonymt med att sträva uppåt och vidare. Det finns så många olika sätt att prestera bra och hjälpa organisationen att uppfylla sina mål.

För egen del tycker jag att det är självklart att lön ska sättas efter prestation (och måluppfyllelse är en del av det i någon grad). Men det finns väldigt många dimensioner i det, varav några är kompetens, förmåga, resultat, ansvar, kunskapsförmedling, attityd, kollegialt bemötande, kundbemötande osv. Vilka kriterier tycker du är mer relevanta som grund?
Jag beskrev bara min dåvarande arbetsplats, övriga arbetsplatser har varit som hästskötare, och därmed inte haft några medarbetarsamtal. Mina samtal innehöll många positiva saker, men de låg aldrig rätt och gav därför inte mer lön, vilket ju får sägas tyder på en dålig arbetsplats, såhär i efterhand. Jag var fullständigt nöjd med mina arbetsuppgifter, gick kurser för att ta del av ny kunskap inom området, men det räckte ändå inte. Så att jag fick bra betyg på kundbemötande, mina kollegor gillade mig, jag skötte mina arbetsuppgifter, det var helt enkelt inte nog. Jag skulle vilja lära mig nya arbetsuppgifter, starta egna projekt, komma på saker som behövde förbättras på arbetsplatsen. Men det är inte jag, jag vill veta vad mina arbetsuppgifter är, sedan utför jag dem efter bästa förmåga, och det får faktiskt räcka.
 
Fast för mig handlar inte utveckling om att sträva uppåt i organisationen. Det handlar om att bli bättre på sitt jobb och det bör väl alla vilja bli?
Fast är det så självklart? Om jag håller mig uppdaterad gällande lagar och regler, och ny forskning, utför mina arbetsuppgifter, funkar bra med kollegorna och har ett bra kundbemötande, vad behöver förbättras? Och jag gör ju mitt jobb, så varför ska jag inte få en löneökning?
 
Fast är det så självklart? Om jag håller mig uppdaterad gällande lagar och regler, och ny forskning, utför mina arbetsuppgifter, funkar bra med kollegorna och har ett bra kundbemötande, vad behöver förbättras? Och jag gör ju mitt jobb, så varför ska jag inte få en löneökning?
Ja, någon gång har man ju lärt sig sitt jobb och behöver ”bara” hänga med i utvecklingen och göra sitt jobb på ett så bra sätt som möjligt. Jag fick gå en förändringsledningsutbildning som var helt bortkastad på mig. Dels har jag ingen ledningsposition och dels är jag inte intresserad av det. Och så mycket dravel man var tvungen att häva ur sig på kursen om hur man kände, tyckte och tänkte. Det blev mest hittepå för att ha något att säga. Vi fick också ett litet projekt att ta med oss ut i verksamheten, även det krystat och utanför vad jag egentligen gör på jobbet och sedan rann uppföljningen dessutom ut i sanden. Och nu är allt som vanligt igen!
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 207
Senast: Sasse
·
Skola & Jobb Skriver med nytt nick här… Jag har hamnat i en, för mig, jättejobbig situation på jobbet. Vi är bara 4 personer, varav en är tf chef...
Svar
19
· Visningar
2 586
Senast: Bortglömd
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
5 192
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
5 079
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp