"Men det är ju jättebra!"

[Isituss]

För snart fyra veckor sedan genomgick jag en dubbel käkoperation. Flyttade alltså både över- och underkäken. Efter detta har jag självklart inte fått lov att äta ordentligt. Fram till i tisdags handlade det om bara flytande föda och nu får jag även lov att äta mjuk mat, så länge jag inte tuggar. De första två veckorna hade jag väldiga problem med att få i mig näring dels för att mådde illa och kräktes de första dagarna, och dels för att magsäcken hann krympa otroligt mycket efter det. Detta ledde till att jag gick ner 5 kg på mindre än två veckor.

Saken är då att när jag har berättat det att alla svarar "Men det är ju jättebra!", men det är det väl ändå inte? Jag är, och var, normalviktig men efter att den tionde personen sade det ovanstående börjar jag ju undra Visst, jag har tidigare önskat vara mer vältränad och slimmad utan att göra något åt det, och nu är jag ju så klart mindre. Det var ju dock inte smal men otränad jag ville bli, och absolut inte genom att svälta mig själv! De tre första dagarna fick jag ju max i mig en halv liter vätska, sammanlagt!

Så hur tänker egentligen folk med det resonemanget? Varför säger folk det? Mitt ansiktsuttryck när jag har berättat om min viktnedgång har ju dessutom varit ungefär såhär: Inte på grund av siffrorna, men på grund av hur mycket min kropp har förändrats. Jag har ju försvunnit! (okej, det var en överdrift)

 

[fridaxi]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

folk tänker som samhället gör. Och samhället är ätstört med en snedvriden syn på kroppsideal osv. Tyvärr

 

[niardasp]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Det är tyvärr så samhället i stort ser ut. Viktnedgång = något positivt.

Det är sorgligt när folk inte tänker längre än vad som står på löpsedlarna. Men samtidigt är det ju det idealet vi får inpräntat i skallen från den dag man lär sig läsa...

 

[LindgrenV]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Till ämnet: Folk tänker inte längre än vad näsan räcker, tyvärr.

Halvt OT: Vad var ditt bettfel och hur ser rehabiliteringen ut? Jag har tändställning just nu som jag ska ha i ett år till, sedan är det förmodligen operation som gäller. Jag har öppet korsbett med lätt underbett, eller hur man ska beskriva det. Kort sagt går bara tänderna längst bak ihop och det är en halv cm fram som är helt öppet, samtidigt som underkäken är snedvriden och lite framskjuten (sistnämnda kommer förvärras av tandställningen). Så är nyfiken

 

[bettysmatte]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Sorgligt !

 

[AgentCarter]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Jag gick ner tre kg på en helg, fick också bara höra positiva saker. Nu gick jag ner eftersom min mage fuckar upp då och då, inte så väldigt kul.

 

[Isituss]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Till alla - Egentligen vet jag ju det, men jag blir ändå förvånad när de som står mig närmast säger så. Det sårar ju faktiskt eftersom det får mig att tro att jag var tjock, vilket jag verkligen inte var!

LindgrenV - Nu vet jag inte exakt vad mina bettfel heter, mer än att när jag gick hos tandläkaren och där var en elev med som skulle lära sig så rabblades det nog upp fem olika termer Mitt huvudproblem var dock underbett precis som du. Sen var min överkäke roterad samt sne (den var inte helt vågrät utan satt högre på ena sidan). Sen var min underkäke också sne, eller olika lång beroende på hur man ser det vilket jag inte har koll på. Den kortades i vilket fall mer på ena sidan. I vilket fall tycker jag att det låter som att vi har rätt så lika bett, förutom att min överkäke också hade "fel".

Som det ser ut nu har jag i alla fall gummiband som sitter mellan käkarna, i krokar på tandställningen, för att hjälpa mig placera bettet. Dessa vet jag inte alls hur länge jag kommer ha. Eventuellt bara tills läketiden har gått på sex veckor, eller tandställningen ut. Det får jag veta på nästa återbesök. Sen kommer jag ha tandställning i ungefär ett halvår, kanske lite mindre, till.

Kring rehab vet jag inte riktigt hur det ser ut. Jag får veta rätt mycket pö om pö, men jag misstänker helt enkelt att det kommer av sig själv. Jag ska i alla fall få lov att börja äta fullt ut efter läktiden har gått, men jag måste ju självklart vara försiktig.

Om du vill ställa mer frågor kan du bara skicka ett PM!

 

[Sparrisen123]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Folk är så jävla dumma
Jag hör sånt där alldeles för ofta, folk bara kastar ur sig "åh vad bra" och "jamen det är ju bra!" om någon har gått ner i vikt. Sen om det är på grund av magsjuka, en operation, bantning eller en ännu oupptäckt ätstörning spelar liksom ingen roll. Okej om personen i fråga är överviktig och förändrat något för att gå ner i vikt, då är det givetvis bra. Men annars? Nej, jag fattar inte och jag ogillar det enormt.

 

[Isituss]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Kl

Måste säga att det är skönt att höra att det inte är jag som reagerar tokigt iaf!

 

[Lurv]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Det är klart när halva befolkningen dras med övervikt så tänker man att viktnedgång är bra. Dock verkar det ju inte passat så bra in på dig som är normalviktig. Jag skulle inte ens bry mig i dina kläder.

 

[Lurv]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

folk tänker som samhället gör. Och samhället är ätstört med en snedvriden syn på kroppsideal osv. Tyvärr

Det där kunde man säga på 80-talet. Dessvärre håller det inte längre. Jag tycker istället att folk har en snedvriden syn på mat. Det ska ätas så inihelvete vid alla tillfällen och nu börjar även barnen bli tjocka. Obs. Har inte med dig TS att göra.

 

[detordnarsig]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Det måste gjort helt otroligt ont att kräkas efter en käkoperation??

För att svara på frågan; Tror att de flesta någon gång försökt gå ner i vikt och insett att det tar lite tid och självdisciplin, alltså jobbigt. Och nu gick du ner fem kilo utan ansträngning, jättebra ju!

 

[TinyWiny]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Ibland undrar man verkligen hur folk tänker. Jag rasade i vikt för några år sedan när min mage sa upp sig. Det var jättejobbigt att inte få behålla någon mat men det var ingen ide att säga något för då fick jag bara höra att jag skulle vara glad som slapp kämpa för att gå ner i vikt Jag var redan smal innan så det var inte så att jag behövde gå ner. Min vad jag då trodde var min bästa kompis sa till mig att jag skulle skärpa mig för "du kan ju gömma dig bakom en lyktstolpe" och "vad säger din sambo när du går ner så mycket? Tycker han verkligen att det är snyggt?" Det var ju kul att höra. Eller inte.

En bekant rasade i vikt när hennes lever inte mådde bra av att hon hade satt in en hormonspiral. Hon fick höra av en dejt som hon träffade när hon var på bättringsvägen att hon fick ha koll på vikten nu så att hon inte gick upp igen för hon var så snygg nu. Då vägde hon 45 kg till sina 168 cm och hon såg verkligen sjuk ut.

Folk är helt enkelt avundsjuka. De tror att det är enkelt att gå ner i vikt när man gör det för att man av någon anledning inte kan behålla maten/inte kan äta/inte kan ta upp näring. De fattar inte att det är jättejobbigt. Du får säga till dem som säger något att det är bara att dricka en halv liter vätska om dagen så kommer de också gå ner Det är ju liksom inte enklare att äta/dricka så lite bara för att man har opererats/är sjuk på något sätt. Kroppen mår ju lika dåligt av att inte få näring iallafall.

 

[fridaxi]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Det där kunde man säga på 80-talet. Dessvärre håller det inte längre. Jag tycker istället att folk har en snedvriden syn på mat. Det ska ätas så inihelvete vid alla tillfällen och nu börjar även barnen bli tjocka. Obs. Har inte med dig TS att göra.

Ätstörning är inte bara att ära för lite/svälta sig själv. Det är en osund relation till mat, dvs äta för mkt kan också vara en ätatärning. Och det handlar även om tänket (dvs gå ner i vikt är bra o snabbare är ännu bättre!.....) jag menade när ja sa det

 

[Sparrisen123]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Det där kunde man säga på 80-talet. Dessvärre håller det inte längre. Jag tycker istället att folk har en snedvriden syn på mat. Det ska ätas så inihelvete vid alla tillfällen och nu börjar även barnen bli tjocka. Obs. Har inte med dig TS att göra.

Snedvriden syn på mat = ätstörning
Till exempel hetsätningsstörning, är en ätstörning. Och att problem med relationen sig själv - mat - sin kropp är "störd" hos väldigt många idag är väl inget som går att missa. Alltså både hos underviktiga, normalviktiga samt överviktiga.

För övrigt är samhällets ideal fortfarande det väldigt smala. Idealet är inte att vara överviktig även om många är det. Samhällets ideal är ungefär nåt sånt här:

Det är ju inte helt utan anledning som normala, vackra kvinnor retuscheras för att "bli mer attraktiva". Idealet ser ut så och det är snarare därför obetänksamma människor utbrister "men det är ju jättebra!" när normalviktiga personer (kvinnor) går ner i vikt, än för att andra är överviktiga.

 

[Sandorami]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Jag har en kronisk tarmsjukdom och för ett par år sedan hamnade jag i ett skov som bidrog till att jag rasade jättemycket i vikt, men till skillnad från hur det verkar vara för de flesta andra var det faktiskt ingen (som jag minns åtminstone) som påpekade det som något positivt. De flesta tyckte mest att jag såg sjuk ut och tja, tycket synd om mig. Visst hade jag tänkt tanken när jag var normalviktig att jag kanske kunde gå ner ett kilo eller två, men jag är hellre frisk och har kvar de där kilona än att tappa massor för att jag är sjuk. Alla dagar i veckan.

Om jag var du skulle jag faktiskt förklara för de som säger något om din viktnedgång att det inte är något positivt, utan att det är för att du inte mår bra. När jag var som sjukast orkade jag i princip bara få i mig näring i flytande form och att vara ute och flänga och träna och göra roliga saker hände inte ofta, det tycker jag verkligen inte är ett pris värt att betala för en (oönskad!) viktnedgång. Nu hade ju jag turen att ingen sa någonting "positivt" till mig, åtminstone inte när jag var med , men fy vad arg jag skulle ha blivit om någon gjort det!

 

[RostKaptenen]

Sv: "Men det är ju jättebra!"

Usch! Jag lider mer dig, det låter ont
Jag har haft tandställning och bara det gjorde ju rätt ont i början

Har varit med om en liknande grej för ett par år sedan, blev sjuk (körtelfeber), blev liggandes och kunde inte äta, när jag kom tillbaka tilljobbet (i stall) sa chefens mamma "Vilka fina former du har fått!" typ... Jag är 176 cm lång och vägde just då typ 55 kg, min normalvikt ligger på typ 65kg. Jag bara