Min min min...

[dorisdoris]

Min lilla guldklimp är snart 2.5 år och har upptäckt ordet "min".

Hur skall jag bemöta det? Ignorera? Förklara att vissa saker är "allas" vissa "mammas" etc eller är det "upp till kamp" varenda gång ?

Hiitintills har jag/vi kört på mellanmetoden, har han något som är ok att att bara han har det så låt gå, har han något farligt/något som man måste dela med sig av, tex mjölken vid frukosten, så är det bara så att "det där delar vi med sig av"

Tips på hur jag skall få honom att sluta jaga hundarna? Han jagar o tycker det är superkul och de springer. Vet inte hur många gånger jag säger till honom på skarpen varje dag, men det är som vatten på en gås...
¨
Typisk skapr till sägelse är: NEJ, A, du får INTE jag hundarna, de tycker inte om det. Du kan klappa dem istället! Och tar tag om hans armar och tittar på honom på hans nivå, men enda reaktionen är att han bara skrattar... suck..

 

[Madick]

Sv: Min min min...

Det är ett led i utvecklingen. Är det något som är hans, ok då. Är det allas säg, "allas", är det din säg "min" (här måste han ju lära sig att "min" är det egna för olika personer). Sen kan man göra en lek av det och lägga fram olika saker och säga min´, pappas, mammas, din, hundens, osv.

 

[mino]

Sv: Min min min...

När småbarn skrattar när man säger åt dem skarpt så är det ofta en rädslereaktion. De förstår inte, det blir lite läskigt och så skrattar de "på prov". När drar han igång hundjagandet? Är det så att du är upptagen och han har hittat ett säkert sätt att få din uppmärksamhet? Se till så att det inte utvecklas åt det hållet att han gör hyss för att få kontakt med dig. Bryt hellre hysset genom ett kort nej och involvera honom i det du håller på med så att han får mer uppmärksamhet när han gör nåt bra än något dåligt.

Vad det gäller min och din så var inte min dotter så noga med det men jag kan tänka mig att det underlättar om man är tydlig med vad som är hans och respekterar det och samtidigt är tydlig med vad som är ditt och vad man får göra med dina saker på nån sorts lagom nivå ("mjölken är min och pappas, den får bara vi hälla ur"). Men sen blir det ju en hel del konflikter med 2,5-åringar så till viss del är det nog bara att stå ut...