Sv: minigris?
Det varierar nog väldigt mycket i storlek. Men de flesta minigrisar är nog inte så små som namnet säger. Dock är de ju betydligt mycket mindre än grisar av slaktras (som är otäckt stora
). Kanske i storlek med en Newfoundlandshund?
Det varierar nog väldigt mycket i storlek. Men de flesta minigrisar är nog inte så små som namnet säger. Dock är de ju betydligt mycket mindre än grisar av slaktras (som är otäckt stora
). Kanske i storlek med en Newfoundlandshund?
M
mallotten
Sv: minigris?
Min kompis hade en minigris å den va inte stor kan ja säga som en mini vovve fast mycke fetare då
Min kompis hade en minigris å den va inte stor kan ja säga
som en mini vovve fast mycke fetare då
G
Gris-Eva
Sv: minigris?
Hej!
Jag har varit uppfödare av minigrisar i 12 år och jag skulle vilja påstå att "snittstorleken" för en vuxen och rätt utfodrad minigris är ca 70-90 cm lång, 35-50 cm hög och väger ca 25-45 kg.
Som en Bullterrier ungefär.
Man får inte tro att 45 kg gris är lika stor som 45 kg hund. Grisar är väldigt kompakta.
Minigrisen har ingen standard och det är därför de varierar så mycket i storlek och färg.
För den som är nyfiken på dessa envisa men underbara djur, kan ta en titt på min hemsida. http://www.minigrisar.se
Hej!
Jag har varit uppfödare av minigrisar i 12 år och jag skulle vilja påstå att "snittstorleken" för en vuxen och rätt utfodrad minigris är ca 70-90 cm lång, 35-50 cm hög och väger ca 25-45 kg.
Som en Bullterrier ungefär.
Man får inte tro att 45 kg gris är lika stor som 45 kg hund. Grisar är väldigt kompakta.
Minigrisen har ingen standard och det är därför de varierar så mycket i storlek och färg.
För den som är nyfiken på dessa envisa men underbara djur, kan ta en titt på min hemsida. http://www.minigrisar.se
P
Phillippa
Sv: minigris?
*kl*
Jag vet inte så mycket om riktiga minigrisar, men jag kan ju ändå dela med mig av följande "erfarenhet" (från bekanta).
Se till att uppfödaren är seriös!! Jag har träffat på tre fall där ägaren köpt hem en "minigris" som sedan visat sig vara en helt vanlig kulting O: De här djuren har blivit GIGANTISKA. Helknäppt!
Men jag har hört att grisar i allmänhet skall vara helt underbara husdjur. Renliga och sociala.
//Phillippa, som konstigt nog aldrig varit inne på att skaffa just gris...?
*kl*
Jag vet inte så mycket om riktiga minigrisar, men jag kan ju ändå dela med mig av följande "erfarenhet" (från bekanta).
Se till att uppfödaren är seriös!! Jag har träffat på tre fall där ägaren köpt hem en "minigris" som sedan visat sig vara en helt vanlig kulting O: De här djuren har blivit GIGANTISKA.
Helknäppt!Men jag har hört att grisar i allmänhet skall vara helt underbara husdjur. Renliga och sociala.
//Phillippa, som konstigt nog aldrig varit inne på att skaffa just gris...?
G
Goat lover
Sv: minigris?
Det är också viktigt att skilja på minigris och hängbuksvin. Minigrisen är riktigt liten och hängbuksvinet (som är det vanligaste i sverige på minifronten) blir en del större.
Det är också viktigt att skilja på minigris och hängbuksvin. Minigrisen är riktigt liten och hängbuksvinet (som är det vanligaste i sverige på minifronten) blir en del större.
G
Gris-Eva
Sv: minigris?
Vad menar du med riktigt liten?
Och jag måste nog förklara lite om minigrisens "historia"
I dag finns det knappast några renrasiga Vietnamesiska Hängbuksvin i Sverige men alla minigrisar härstammar från dom.
Här är ett utdrag från min hemsida.
Alla minigrisar i Sverige härstammar från det Vietnamesiska hängbuksvinet. Ett äkta Vietnamesiskt hängbuksvin väger ca 100-150 kg, är oftast svarta, har en massa valkar, stor hängmage och har ett kort tryne.
Flyktingar från Vietnamkriget tog med sig sina grisar till bl.a. Europa.
Många hamnade på Djurparker.
I Kanada blev man på 60-70-talet intresserade av dessa "exotiska" grisar man hört finnas i Europa, och man köpte hem några till sina egna djurparker. Då man upptäckte att hängbuksvin är både intelligenta och läraktiga (som alla tamgrisar är), blev de snart en "nytt" sällskapsdjur att ta in i hemmen.
Det vietnamesiska hängbuksvinet korsades med andra småväxta raser som t.ex. Kune Kune, Göttingegrisen, Ossabaw, men även våra svenska försöksgrisar har haft en mycket betydande roll i deras avelsarbete.
På 80-talet köpte de in 14 suggor och 4 galtar från Sverige!
Eftersom ordet "vietnamesisk" inte var populärt under den tiden, kallade man dessa avkommor för "Canadian miniatyre potbellied pig" som betyder Kanadensiskt miniatyr hängbuksvin. (potbellied = hängbuk)
I Sverige kallar vi dom ofta för Kanadensisk minigris, vilket egentligen inte är riktigt rätt.
Kanadensisk minigris är ingen egen ras, utan bara en benämning.
Den som säger sig ha en "Äkta Kanadensisk Minigris", vet oftast inte historien bakom minigrisen. Dagens svenska minigrisar innehåller dessutom också raser som Linderödsvin, Vildsvin och Eketorpsvin (Ollonsvinet) Det är därför minigrisen inte har någon standard och kan se ut i princip hur som helst och variera så mycket i storlek.
Hur stora tror ni att en " liten" minigris är.
Och då menar jag inte vad den väger.
Vad menar du med riktigt liten?
Och jag måste nog förklara lite om minigrisens "historia"
I dag finns det knappast några renrasiga Vietnamesiska Hängbuksvin i Sverige men alla minigrisar härstammar från dom.
Här är ett utdrag från min hemsida.
Alla minigrisar i Sverige härstammar från det Vietnamesiska hängbuksvinet. Ett äkta Vietnamesiskt hängbuksvin väger ca 100-150 kg, är oftast svarta, har en massa valkar, stor hängmage och har ett kort tryne.
Flyktingar från Vietnamkriget tog med sig sina grisar till bl.a. Europa.
Många hamnade på Djurparker.
I Kanada blev man på 60-70-talet intresserade av dessa "exotiska" grisar man hört finnas i Europa, och man köpte hem några till sina egna djurparker. Då man upptäckte att hängbuksvin är både intelligenta och läraktiga (som alla tamgrisar är), blev de snart en "nytt" sällskapsdjur att ta in i hemmen.
Det vietnamesiska hängbuksvinet korsades med andra småväxta raser som t.ex. Kune Kune, Göttingegrisen, Ossabaw, men även våra svenska försöksgrisar har haft en mycket betydande roll i deras avelsarbete.
På 80-talet köpte de in 14 suggor och 4 galtar från Sverige!
Eftersom ordet "vietnamesisk" inte var populärt under den tiden, kallade man dessa avkommor för "Canadian miniatyre potbellied pig" som betyder Kanadensiskt miniatyr hängbuksvin. (potbellied = hängbuk)
I Sverige kallar vi dom ofta för Kanadensisk minigris, vilket egentligen inte är riktigt rätt.
Kanadensisk minigris är ingen egen ras, utan bara en benämning.
Den som säger sig ha en "Äkta Kanadensisk Minigris", vet oftast inte historien bakom minigrisen. Dagens svenska minigrisar innehåller dessutom också raser som Linderödsvin, Vildsvin och Eketorpsvin (Ollonsvinet) Det är därför minigrisen inte har någon standard och kan se ut i princip hur som helst och variera så mycket i storlek.
Hur stora tror ni att en " liten" minigris är.
Och då menar jag inte vad den väger.
G
Goat lover
Sv: minigris?
Pratade med en norrman för en liten tid sedan som hade minigris, han sa iaf. att de flesta av svenska "minigrisar" är väldigt mycket större än norges minigrisar och att de oftast är hängbukssvin.
men iof. så kallar de min åsna på 115 cm för miniåsna när miniåsnans rasstandard säger max 90 cm så allt är väl i betraktarens ögon ang. mini eller ej.
Pratade med en norrman för en liten tid sedan som hade minigris, han sa iaf. att de flesta av svenska "minigrisar" är väldigt mycket större än norges minigrisar och att de oftast är hängbukssvin.
men iof. så kallar de min åsna på 115 cm för miniåsna när miniåsnans rasstandard säger max 90 cm så allt är väl i betraktarens ögon ang. mini eller ej.
Zizzy
Trådstartare
Sv: minigris?
har du några bilder på dina grisar så man kan se storleken?
Jag e lite småsugen på att skaffa mig en lite sugga.
Men jag vill inte ha en stor, bara en liten plutt..
som kan böka sönder min gräsmatta och jaga hundarna lite.
vad ligger dom i för pris idag?
(har hafte en sk minigris, väger välla minst 80 kilo idag, bor just nu hos släktingar. och han är inte liten och kompakt.. )
har du några bilder på dina grisar så man kan se storleken?
Jag e lite småsugen på att skaffa mig en lite sugga.
Men jag vill inte ha en stor, bara en liten plutt..
som kan böka sönder min gräsmatta och jaga hundarna lite.
vad ligger dom i för pris idag?
(har hafte en sk minigris, väger välla minst 80 kilo idag, bor just nu hos släktingar. och han är inte liten och kompakt.. )
G
Gris-Eva
Sv: minigris?
Det är lite intressant det du säger, med tanke på att Norges minigrisar kommer från Sverige.
Utan att säga något namn, så finns det en "seriös" uppfödare i Norge som påstår att hans "äkta kanadensiska minigrisar" (som har avelsdjur från Sverige) inte blir större än 10 -15 kg.
Det är iof. sant att de inte blir så stora och det beror på den svältdiet som han rekommenderar.
Självklart så stannar grisen i växten om den inte får mat, och tyvärr blir dom inte så långlivade.
Tyvärr råder det (både i Sverige och Norge) mycket inavel också, vilket visserligen gör grisarna små, men ofta på bekostnad av deras hälsa.
Många har fått för sig att grisar är vegeterianer, men det är fel.
Dom är allätare och har också ett proteinbehov.
Det finns det inte mycket av i bara en näve grönsaker och en skiva vitt bröd. OM DAN
Senast för några månader sen så läste jag på ett norskt forum om en gris som bara dog. Vid en obduktion så visade det sig att grisen var helt undernärd och led av vitaminbrist. Och den personen hade följt sin uppfödaren råd. Den grisen blev inte ens två år.
Många norrmän är också livrädda för grismat.
-"Det är till slaktsvin som ska bli stora och feta"
Men det måste väl finnas stora suggor i Norge också?
Suggfoder är idealiskt för minigrisar och sen är det ju mängden mat man ger som gör att grisen blir fet.
Om du tittar på bilder på en del Norska minigriskultingar, så lägg märke till blicken. Den är ofta "död"
Dom saknar också "babyhullet" som små bäbisar ska ha.
Många är raggiga och ser "taniga" ut.
Nu ska jag inte dra alla de få Norska uppfödare som finns över en och samma kam.
Det finns en kvinnlig mycket bra och seriös uppfödare som försöker informera om minigrisens storlek och ursprung på samma sätt som jag försöker göra , och vi har aldrig haft kontakt med varandra.
Tyvärr förekommer det också "svältdvärgar" i Sverige med.
Alla vill ha så små minigrisar som möjligt, och det råder en "vikthysteri".
Varför pratar man om minigrisar i vikter?
Den kan ju som sagt lätt regleras med maten.
Själv så önskar jag att man talade om höjden och längden i stället
Självklart så finns det väldigt små individer som är fullt friska och vid gott hull, samtidigt som det finns lite större minigrisar med alldeles för mycket hull.
Oj, oj...vad det här inlägget blev långt. Jag kan (tyvärr) prata om detta ämne hur länge som helst
Men efter 17 år med minigrisar så vet jag lite om vad jag talar om och jag vill inte att någon ska bli lurad om dom köper sig en liten gris och upptäcker att den blev större än vad man väntade sig.
Det är bättre att vara ärlig och tala om att det faktiskt kan bli små monster av dom också...
Det är lite intressant det du säger, med tanke på att Norges minigrisar kommer från Sverige.
Utan att säga något namn, så finns det en "seriös" uppfödare i Norge som påstår att hans "äkta kanadensiska minigrisar" (som har avelsdjur från Sverige
) inte blir större än 10 -15 kg.Det är iof. sant att de inte blir så stora och det beror på den svältdiet som han rekommenderar.
Självklart så stannar grisen i växten om den inte får mat, och tyvärr blir dom inte så långlivade.
Tyvärr råder det (både i Sverige och Norge) mycket inavel också, vilket visserligen gör grisarna små, men ofta på bekostnad av deras hälsa.
Många har fått för sig att grisar är vegeterianer, men det är fel.
Dom är allätare och har också ett proteinbehov.
Det finns det inte mycket av i bara en näve grönsaker och en skiva vitt bröd. OM DAN
Senast för några månader sen så läste jag på ett norskt forum om en gris som bara dog. Vid en obduktion så visade det sig att grisen var helt undernärd och led av vitaminbrist. Och den personen hade följt sin uppfödaren råd. Den grisen blev inte ens två år.
Många norrmän är också livrädda för grismat.
-"Det är till slaktsvin som ska bli stora och feta"
Men det måste väl finnas stora suggor i Norge också?
Suggfoder är idealiskt för minigrisar och sen är det ju mängden mat man ger som gör att grisen blir fet.
Om du tittar på bilder på en del Norska minigriskultingar, så lägg märke till blicken. Den är ofta "död"
Dom saknar också "babyhullet" som små bäbisar ska ha.
Många är raggiga och ser "taniga" ut.
Nu ska jag inte dra alla de få Norska uppfödare som finns över en och samma kam.
Det finns en kvinnlig mycket bra och seriös uppfödare som försöker informera om minigrisens storlek och ursprung på samma sätt som jag försöker göra , och vi har aldrig haft kontakt med varandra.
Tyvärr förekommer det också "svältdvärgar" i Sverige med.
Alla vill ha så små minigrisar som möjligt, och det råder en "vikthysteri".
Varför pratar man om minigrisar i vikter?
Den kan ju som sagt lätt regleras med maten.
Själv så önskar jag att man talade om höjden och längden i stället
Självklart så finns det väldigt små individer som är fullt friska och vid gott hull, samtidigt som det finns lite större minigrisar med alldeles för mycket hull.
Oj, oj...vad det här inlägget blev långt. Jag kan (tyvärr) prata om detta ämne hur länge som helst
Men efter 17 år med minigrisar så vet jag lite om vad jag talar om och jag vill inte att någon ska bli lurad om dom köper sig en liten gris och upptäcker att den blev större än vad man väntade sig.
Det är bättre att vara ärlig och tala om att det faktiskt kan bli små monster av dom också...
G
Gris-Eva
Sv: minigris?
har du några bilder på dina grisar så man kan se storleken?
QUOTE]
Här är några av mina minigrisar.
Dom är mellan 2-5 år gamla
Estrella, Helga, Jennie, Elin, Moa
Gudrun, Irma & Gertrud
Esbjörn & Laban
Kan inte låta bli att visa en bild på vår blivande avelsgalt Ms Piggy's Lord lever.
Här är han 6 veckor gammal.
En kulting från oss kostar 3000 kr.
Mer info finns på min hemsida.
http://www.minigrisar.se
Sv: minigris?
Just det och det är HEMSKT!
Förrförra vintern kom en sån gris hem till mig ( dvs vintern 05-06). Fick reda på att ett par skulle ta ut skilsmässa. ( bekantas,bekantas, bekanta). Mannen skulle behålla villan och frun skulle bo i lägenhet.
Grisen skulle bara BORT!
Jag fick reda på att det var en jättefin och tam gris och att jag kunde hämta den när jag vill.
Det är vinter, kallt och snö, det hade varit 10-15 minusgrader de senaste dagarna.
Jag kommer till en liten trevlig villa, det visar sig att grisen bor ute i ett som dom säger -stall.
"Stallet" visar sig vara ett dragigt skjul modell hönsahus. Det är glipor i väggarna och den kalla vinden ilar fritt in och ut.... Det finns inga riktiga boxar utan mest fallfärdiga brädkonstruktioner med avbrutna bräder och vassa spikar som sticker ut litet huller om buller.
INGEN värmelampa och det lilla strö som finns är mest grått & mögligt.
Grisen är liten, med STORT huvud och ser ut som ett staket. När jag försiktigt föser henne mot dörren så blir hon rädd och försöker springa men hon kan inte hålla sig på benen och hon trillar omkull och hon kan inte resa sig igen.
Grisen skriker! Hon är rädd!
När jag undersöker henne närmare ser jag att framklövarna är nästan 15 cm långa och kröker sig uppåt. Och hon blöder! Troligen har hon trillat fler gånger den dagen och då rivit upp sig någonstans i stallet.
Just då känner jag att jag inte vill ha hem henne. Tänk om hon är smittsamt sjuk och mina andra grisar också kommer bli sjuka!
Jag frågar kvinnan som äger henne hur länge grisen varit så här. Hon vet inte, en tid säger hon, men kan inte specificera.
SUCK.
Jag bär grisen till bilen, hon orkar inte protestera, men gråter lite på grisars vis.
Jag tar grisen för jag tänker att hon lika gärna kan dö hemma hos mig. I en box med massor av ren halm och under en varm lampa. Jag inser att dessa människor inte kommer ta henne till en veterinär eller slaktare för avlivning eller fixa en jägare som kan skjuta henne.
Ägarinnan verkar helt oförstående, hon babblar på om hur gullig grisen är och hur mycket hon älskar grisen.
Jag lägger in grisen i den bur jag snickrat. Den är så stor det går för att ge så mycket plats som möjligt till en välväxt vuxen minigrissugga och fortfarande få plats inne i en Skoda Fabia med fällt baksäte.
Den lilla grisen ser löjligt liten ut därinne, men hon lägger sig i halmen och kryper in under filten.
Nu frågar jag ägaren vad hon fodrat med och hur mycket. Visst ja! Hon hade en säck foder som jag skulle få med och ett par stora rostfria hundmatskålar. Hon vecklar upp säcken och tar en foderskopa för att visa vad hon fodrar. I skopan lägger hon typ en HALV näve foder och säger att hon ger det till grisen morgon och kväll samtidigt som hon kvittrar att grisen är så matglad!
Klart grisen är matglad! Den har för tusan inte sett en sjysst måltid på GUD VET hur länge! Jag orkar inte ens kommentera, vill typ slå henne! Jag tar fodret och tackar för mig och kör den timmeslånga vägen hem.
Jag gråter så jag nästan inte ser vägen!
Väl hemma ströar jag upp en ledig hästbox och hänger in en värmelampa i ett hörn och bär dit grisen. Ställer fram en foderskål med en näve mat och friskt vatten. Vågar inte ge henne för mycket på en gång. Viktigast att få henne varm. Ge henne lugn! Går och hämtar trädgårdssekatören och sätter mig i halmen. Ta grisen i famnen och klipper alla klövarna så kort det går precis så man ser att pulpan anas men inte så att det kommer blod.
Sen lämnar jag henne och hoppas att nästa dag är en ny dag i grisens liv.
/KT
Just det och det är HEMSKT!
Förrförra vintern kom en sån gris hem till mig ( dvs vintern 05-06). Fick reda på att ett par skulle ta ut skilsmässa. ( bekantas,bekantas, bekanta). Mannen skulle behålla villan och frun skulle bo i lägenhet.
Grisen skulle bara BORT!
Jag fick reda på att det var en jättefin och tam gris och att jag kunde hämta den när jag vill.
Det är vinter, kallt och snö, det hade varit 10-15 minusgrader de senaste dagarna.
Jag kommer till en liten trevlig villa, det visar sig att grisen bor ute i ett som dom säger -stall.
"Stallet" visar sig vara ett dragigt skjul modell hönsahus. Det är glipor i väggarna och den kalla vinden ilar fritt in och ut.... Det finns inga riktiga boxar utan mest fallfärdiga brädkonstruktioner med avbrutna bräder och vassa spikar som sticker ut litet huller om buller.
INGEN värmelampa och det lilla strö som finns är mest grått & mögligt.
Grisen är liten, med STORT huvud och ser ut som ett staket. När jag försiktigt föser henne mot dörren så blir hon rädd och försöker springa men hon kan inte hålla sig på benen och hon trillar omkull och hon kan inte resa sig igen.
Grisen skriker! Hon är rädd!
När jag undersöker henne närmare ser jag att framklövarna är nästan 15 cm långa och kröker sig uppåt. Och hon blöder! Troligen har hon trillat fler gånger den dagen och då rivit upp sig någonstans i stallet.
Just då känner jag att jag inte vill ha hem henne. Tänk om hon är smittsamt sjuk och mina andra grisar också kommer bli sjuka!
Jag frågar kvinnan som äger henne hur länge grisen varit så här. Hon vet inte, en tid säger hon, men kan inte specificera.
SUCK.
Jag bär grisen till bilen, hon orkar inte protestera, men gråter lite på grisars vis.
Jag tar grisen för jag tänker att hon lika gärna kan dö hemma hos mig. I en box med massor av ren halm och under en varm lampa. Jag inser att dessa människor inte kommer ta henne till en veterinär eller slaktare för avlivning eller fixa en jägare som kan skjuta henne.
Ägarinnan verkar helt oförstående, hon babblar på om hur gullig grisen är och hur mycket hon älskar grisen.
Jag lägger in grisen i den bur jag snickrat. Den är så stor det går för att ge så mycket plats som möjligt till en välväxt vuxen minigrissugga och fortfarande få plats inne i en Skoda Fabia med fällt baksäte.
Den lilla grisen ser löjligt liten ut därinne, men hon lägger sig i halmen och kryper in under filten.
Nu frågar jag ägaren vad hon fodrat med och hur mycket. Visst ja! Hon hade en säck foder som jag skulle få med och ett par stora rostfria hundmatskålar. Hon vecklar upp säcken och tar en foderskopa för att visa vad hon fodrar. I skopan lägger hon typ en HALV näve foder och säger att hon ger det till grisen morgon och kväll samtidigt som hon kvittrar att grisen är så matglad!
Klart grisen är matglad!
Den har för tusan inte sett en sjysst måltid på GUD VET hur länge! Jag orkar inte ens kommentera, vill typ slå henne! Jag tar fodret och tackar för mig och kör den timmeslånga vägen hem.Jag gråter så jag nästan inte ser vägen!
Väl hemma ströar jag upp en ledig hästbox och hänger in en värmelampa i ett hörn och bär dit grisen. Ställer fram en foderskål med en näve mat och friskt vatten. Vågar inte ge henne för mycket på en gång. Viktigast att få henne varm. Ge henne lugn! Går och hämtar trädgårdssekatören och sätter mig i halmen. Ta grisen i famnen och klipper alla klövarna så kort det går precis så man ser att pulpan anas men inte så att det kommer blod.
Sen lämnar jag henne och hoppas att nästa dag är en ny dag i grisens liv.
/KT
Senast ändrad:
G
Gris-Eva
Sv: minigris?
KT
Gud en sån gripande historia.
Jag blev själv gråtfärdig när jag läste det du skrev.
Tack och lov att du tog hand om henne.
Hon hade säkert svultit eller fryst ihjäl hos dom. Stackars lilla gris.
Tyvärr förekommer det många sådana här fall.
Har själv tagit hand om två st magra små saker.
Idag ser dom i alla fall ut som grisar ska göra.
Runda, pigga och med en glad blick.
Har du några bilder på "före" och "efter"
Det hade varit roligt att se förändringen.
KT
Gud en sån gripande historia.
Jag blev själv gråtfärdig när jag läste det du skrev.
Tack och lov att du tog hand om henne.
Hon hade säkert svultit eller fryst ihjäl hos dom. Stackars lilla gris.
Tyvärr förekommer det många sådana här fall.
Har själv tagit hand om två st magra små saker.
Idag ser dom i alla fall ut som grisar ska göra.
Runda, pigga och med en glad blick.
Har du några bilder på "före" och "efter"
Det hade varit roligt att se förändringen.
G
Gris-Eva
Sv: minigris?
Ett bra kännetecken för att det är en minigris eller hängbuksvin, är att dom har små öron, kortare tryne och rak svans.
Ingen knorr alltså, men glada ändå.
*kl*
Se till att uppfödaren är seriös!! Jag har träffat på tre fall där ägaren köpt hem en "minigris" som sedan visat sig vara en helt vanlig kulting O: De här djuren har blivit GIGANTISKA.
Ett bra kännetecken för att det är en minigris eller hängbuksvin, är att dom har små öron, kortare tryne och rak svans.
Ingen knorr alltså, men glada ändå.
Sv: minigris?
Nej inga bilder från hennes magertid.....
Men jag kan berätta att hon var totalt livrädd för mig i ca 2 veckors tid. Hon rusade runt runt längs väggarna i boxen och SKREK när jag gick in för att fylla på mat och vatten. I varje hörna ramlade hon pga av att hon var så svag och ostadig och då skrek hon ännu värre...
Jag tror inte dom varit så snälla mot henne heller...för då hade hon inte varit så livrädd.
Jag lät inte veterinären titta på henne förrän efter nästan 2 månader just pga av att hon var så fruktansvärt rädd. Och då var hon fortfarande mager.
Men veterinären tyckte att jag gjorde helt rätt eftersom hon inte verkade direkt sjuk dagarna efter hemkomsten hit. Detta pga av att för mycket stress och hantering kanske kunde gjort att hon inte klarat sig, utan det hon behövde var mat i lagom mängd, värme och lugn och ro, samt en chans att börja känna sig hemmastadd.
Nu är hon fortfarande liten ( typ hälften så stor som min andra sugga Trissa) men ingen kan påstå hon är särskilt mager....
Lilla Nasa kan dock vara säker på att ingen mer kommer slå eller sparka henne samt att hon kan gå till sängs varje kväll mätt och belåten.
Iofs när vi fick hem vår nya galt i våras så skulle hon försvara honom och så blev hon alldeles mörk i blicken och sedan bet hon mig i stöveln- då fick hon en åthutning som bestod i att jag skällde varningsläte och gjorde en "stöt" med handen mot hennes hals, samt att jag jagade henne ett par meter...
Men eftersom det var samma sak som en annan gris som var högre i rang skulle gjort, blev hon bara lite rädd och sedan kom hon direkt fram till mig när jag lockade på henne.
Man kan ju liksom inte tolerera att grisar biter en i stövlarna, men hon har inte gjort om det.
/KT
Nej inga bilder från hennes magertid.....
Men jag kan berätta att hon var totalt livrädd för mig i ca 2 veckors tid. Hon rusade runt runt längs väggarna i boxen och SKREK när jag gick in för att fylla på mat och vatten. I varje hörna ramlade hon pga av att hon var så svag och ostadig och då skrek hon ännu värre...
Jag tror inte dom varit så snälla mot henne heller...för då hade hon inte varit så livrädd.
Jag lät inte veterinären titta på henne förrän efter nästan 2 månader just pga av att hon var så fruktansvärt rädd. Och då var hon fortfarande mager.
Men veterinären tyckte att jag gjorde helt rätt eftersom hon inte verkade direkt sjuk dagarna efter hemkomsten hit. Detta pga av att för mycket stress och hantering kanske kunde gjort att hon inte klarat sig, utan det hon behövde var mat i lagom mängd, värme och lugn och ro, samt en chans att börja känna sig hemmastadd.
Nu är hon fortfarande liten ( typ hälften så stor som min andra sugga Trissa) men ingen kan påstå hon är särskilt mager....
Lilla Nasa kan dock vara säker på att ingen mer kommer slå eller sparka henne samt att hon kan gå till sängs varje kväll mätt och belåten.
Iofs när vi fick hem vår nya galt i våras så skulle hon försvara honom och så blev hon alldeles mörk i blicken och sedan bet hon mig i stöveln- då fick hon en åthutning som bestod i att jag skällde varningsläte och gjorde en "stöt" med handen mot hennes hals, samt att jag jagade henne ett par meter...
Men eftersom det var samma sak som en annan gris som var högre i rang skulle gjort, blev hon bara lite rädd och sedan kom hon direkt fram till mig när jag lockade på henne.
Man kan ju liksom inte tolerera att grisar biter en i stövlarna, men hon har inte gjort om det.
/KT
G
Gris-Eva
Sv: minigris?
Skönt att hon har blivit OK och t.o.m. kan försvara sig.
Och du har talat om för henne på "grisiska" vem som är ledaren.
Det är riktig "pigmanship"
Skönt att hon har blivit OK och t.o.m. kan försvara sig.
Och du har talat om för henne på "grisiska" vem som är ledaren.
Det är riktig "pigmanship"
Sv: minigris?
Jo det kanske man kan kalla det hela....... Som med alla djur så har man en enorm fördel i hanteringen om man känner till hur djuren fungerar som art med varandra.
Vad jag inte fattar är att folk skaffar sig djur utan att ha en susning om hur man ska kommunicera med djuret och sköta om det på bästa sätt.... så jämrans svårt är det väl inte.....
/KT
ps/ om du undrar varför jag inte är medlem i grisföreningen i år är det pga av att jag opererat ena ögat 3 ggr senaste halvåret och inte orkat engagera mig för fem öre i nåt!
Det är riktig "pigmanship"
Jo det kanske man kan kalla det hela......
. Som med alla djur så har man en enorm fördel i hanteringen om man känner till hur djuren fungerar som art med varandra.Vad jag inte fattar är att folk skaffar sig djur utan att ha en susning om hur man ska kommunicera med djuret och sköta om det på bästa sätt.... så jämrans svårt är det väl inte.....
/KT
ps/ om du undrar varför jag inte är medlem i grisföreningen i år är det pga av att jag opererat ena ögat 3 ggr senaste halvåret och inte orkat engagera mig för fem öre i nåt!
G
Gris-Eva
Sv: minigris?
Jag håller med dig.
För att man ska kunna ha en god och harmonisk relation med sitt djur så måste man ju veta vad dom säger och hur dom beter sig.
Man måste lära sig att förstå varandra.
När vi har kundbesök så visar jag alltid hur grisarna beter sig mot varandra och att det är så grisen kommer att göra mot dom.
Många tror tyvärr att grisen har blivit aggresiv när den attakerar främlingar, när grisen igentligen helt naturligt talar om att denne inte tillhör flocken. (för den som inte vet så slåss alltid grisar med varandra innan rangordningen är gjord.)
Det går dock att lära grisen att acceptera främlingar.
Och du KT.... No hard feelings....Du är alltid välkommen tillbaka till SMGS när du känner dig redo.
Jo det kanske man kan kalla det hela......
Vad jag inte fattar är att folk skaffar sig djur utan att ha en susning om hur man ska kommunicera med djuret och sköta om det på bästa sätt.... så jämrans svårt är det väl inte.....
/KT
ps/ om du undrar varför jag inte är medlem i grisföreningen i år är det pga av att jag opererat ena ögat 3 ggr senaste halvåret och inte orkat engagera mig för fem öre i nåt!
Jag håller med dig.
För att man ska kunna ha en god och harmonisk relation med sitt djur så måste man ju veta vad dom säger och hur dom beter sig.
Man måste lära sig att förstå varandra.
När vi har kundbesök så visar jag alltid hur grisarna beter sig mot varandra och att det är så grisen kommer att göra mot dom.
Många tror tyvärr att grisen har blivit aggresiv när den attakerar främlingar, när grisen igentligen helt naturligt talar om att denne inte tillhör flocken. (för den som inte vet så slåss alltid grisar med varandra innan rangordningen är gjord.)
Det går dock att lära grisen att acceptera främlingar.
Och du KT.... No hard feelings....Du är alltid välkommen tillbaka till SMGS när du känner dig redo.
G
Gris-Eva
Sv: minigris?
Liknande trådar
Kropp & Själ
Jag har väldigt små/smala/trånga hörselgångar och har svårt att hitta in ear-lurar som håller sig kvar i öronen. Jag byter alltid till...
Senast: Murray
·
Anläggning
En sak som jag tycker borde debatteras mer är utevistelse och hagar. Jag vet ett antal stall som fortfarande bara har typ fyra timmars...
Senast: Linda_A
·
Relationer
Vi har pratat om att gifta oss ett bra tag nu, men med 3 små barn och gård så finns ingen tid för planering. Vi har även räknat lite på...
Senast: Amha
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Ulrika Fåhraeus: ”Avfärda inte ryttares upplevelser”
- Hästnyheter Jag är ju på de där 8-10 tävlingarna per år som jag talar om. Förvisso i en ganska isolerad bubbla eftersom det är islandshästar vi har...
- Roheryn
- Svar: 64
- Visningar: 2 259
- Hästnyheter
-
Ryttare sover för lite på tävlingsplatsen- Hästnyheter Som sagt vila, inte sova. Jag vet att hästar inte sover i sträck ;) Däremot är natten en stund där de slipper massa folk som går in och...
- Hoarfrost
- Svar: 15
- Visningar: 677
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Varulvslekarnas anmälningstråd- Tjatter Tänker som BSF att det nog är bra att kolla att de som är uppskrivna fortfarande kan vara med, så jag börjar med att tagga de som är...
- heffaklumpen
- Svar: 1 106
- Visningar: 35 526
- Allmänt
-
Testamente- Juridik & Ekonomi Jag ska upprätta ett testamente. Har inga barn som kan ärva och har en del saker jag ska gå till specifika personer. Exakt hur mycket...
- MidnightSoul
- Svar: 0
- Visningar: 27
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Funktionell träning och friskvård för hund- Hundträning Haha jag vet! De har så sjukt mycket bra grejer 🥰
- DeCloe
- Svar: 8
- Visningar: 411
- Hund
Hästrelaterat
-
Hjälp mig bolla täckespassform 🙈
- Utrustning Ah, det känner jag igen xD Mitt halvblod var smal i fronten men med lång rygg, täcken var hopplöst! På henne var Shires täcken super ^^...
- Nikan
- Svar: 10
- Visningar: 259
- Utrustning
-
Bildtråden- Svar: 1 659
- Visningar: 155 033
- Hästmänniska
