När båda föräldrarna jobbar obekväma arbetstider.

Mina föräldrar jobbade obekvämt några år när jag och min bror var små. Pappa hade ett kontorsjobb när jag föddes, men strax innan min bror kom gick det företaget i konkurs. Och då fick han ta ett jobb med skift (dagar, kvällar, nätter). Mamma jobbar inom vården. Hon slutade med nätterna när pappa började på skiftet, men var ju ändå tvungen att jobba sina kvällar och helger. Jag upplevde ändå att vi var hemma mycket med båda våra föräldrar, jämfört med mina kusiner idag som har två föräldrar med kontorstider. Att mamma och pappa själva kanske gick om varandra är ju en annan femma, men inget vi som barn märkte, för oss var det mindre tid hos dagmamman eftersom den ena kanske inte lämnade förrän halv ett och sen kom den andre och hämtade vid fyra.

Mormor och morfar ställde upp jättemycket. Mormor var bara 50 år när jag föddes, och hon hade inget yrkesarbete. Morfar egen företagare som kunde styra sina tider själv och jobbade hemifrån. Vi kunde hänga på honom när han jobbade det första vi var så stora att vi kunde sitta och gå själva. Det var ju andra tider då.

Pappa bytte till kontorstider det första han fick en chans, så han har nog jobbat som han gör idag sen jag började skolan på mitten av 90-talet.
 
Fast jag håller inte alls med dig. Varför skulle någon välja den mest oekonomiska lösningen? Eller ska jag byta yrke för att kunna tjäna mer?
Personligen tycker jag att det vore klokare att ha samma ersättning oavsett vilken förälder som är hemma så blir det mer jämlikt.
Då tror jag att betydligt fler män skulle vara hemma.
Problemet är bara att 85% av alla föräldrar drygt gör precis som ni gör, mamman är vackert hemma och mannen jobbar. Därför vore det kul att läsa om de som INTE gör så.
 
Sett från verksamhetens sida, slår det också väldigt hårt inom kvinnodominerade yrken (som t.ex. barnomsorgen) när det nästan alltid är mammorna som är hemma och vabbar. Vi fattas många pedagoger och får ta in många vikarier, verksamheten blir lidande, och medarbetarna blir stressade. Sett från en lite annan synvinkel. Man får då ofta höra att mamma måste vara hemma och vabba eftersom pappa inte "kan" vara hemma...
 
Fast jag håller inte alls med dig. Varför skulle någon välja den mest oekonomiska lösningen? Eller ska jag byta yrke för att kunna tjäna mer?
Personligen tycker jag att det vore klokare att ha samma ersättning oavsett vilken förälder som är hemma så blir det mer jämlikt.
Då tror jag att betydligt fler män skulle vara hemma.

Vi valde den mest oekonomiska lösningen när L var liten dels eftersom att jag ville inte avbryta mina studier för att vara föräldraledig och dels för att L:s pappa ville vara hemma mycket. Pappan har varit hemma heltid i nio månader, jag har varit hemma heltid i fyra månader och halvtid fyra månader. När karln var hemma heltid hade vi ungefär 22' kr netto, när jag var hemma heltid hade vi ca 35' kr netto och halvtid låg vi nånstans däremellan.

Och jag håller med de dom sagt att det sitter oftast inte i pengarna utan i viljan. Maken har alltid sagt att han ville vara hemma mycket och redan när vi flyttade ihop - flera år innan L föddes- och köpte bostadsrätt och bytte bil och planerade inför framtiden pratade han om hur vi skulle göra för att hålla nere kostnaderna så att han kunde vara hemma, räknade på hur vi behövde spara osv. De flesta skaffar barn eftersom de vill och de planerar för det och barn har rätt lång leveranstid och jag tror att många skulle kunna göra mycket mer för att ordna med ekonomin än vad de gör eftersom viljan (hos mannen eller hos båda) saknas.
 
Problemet är bara att 85% av alla föräldrar drygt gör precis som ni gör, mamman är vackert hemma och mannen jobbar. Därför vore det kul att läsa om de som INTE gör så.

Jag och min sambo tar nio månader var, för oss är det en självklarhet att sambon ska vara hemma lika mycket och såg därför till att vi har ekonomiska förutsättningar för det, det kommer bli lite snålt med pengar eftersom jag pluggar när jag inte är föräldraledig men vi klarar det :)
 
Vi valde den mest oekonomiska lösningen när L var liten dels eftersom att jag ville inte avbryta mina studier för att vara föräldraledig och dels för att L:s pappa ville vara hemma mycket. Pappan har varit hemma heltid i nio månader, jag har varit hemma heltid i fyra månader och halvtid fyra månader. När karln var hemma heltid hade vi ungefär 22' kr netto, när jag var hemma heltid hade vi ca 35' kr netto och halvtid låg vi nånstans däremellan.

Och jag håller med de dom sagt att det sitter oftast inte i pengarna utan i viljan. Maken har alltid sagt att han ville vara hemma mycket och redan när vi flyttade ihop - flera år innan L föddes- och köpte bostadsrätt och bytte bil och planerade inför framtiden pratade han om hur vi skulle göra för att hålla nere kostnaderna så att han kunde vara hemma, räknade på hur vi behövde spara osv. De flesta skaffar barn eftersom de vill och de planerar för det och barn har rätt lång leveranstid och jag tror att många skulle kunna göra mycket mer för att ordna med ekonomin än vad de gör eftersom viljan (hos mannen eller hos båda) saknas.

Vi hade liknande upplägg. Barnens pappa var hemma i 9 månader, jag i tre månader (sommarlov) och i två månader var barnet med mig i skolan. Det var verkligen inte den mest ekonomiska lösningen men för mig var det självklart att pappan skulle vara lika delaktig som jag. Jag hade inte ens då kunnat tänka mig att få barn med någon som inte såg sig själv som lika mycket förälder som jag. Det var inget konstigt för pappan heller utan var den mest praktiska lösningen men omgivningen tyckte annorlunda då 1990. Jag har svårt att förstå att det fortfarande är så ovanligt att pappor är delaktiga såhär 27 år senare. Att det fortfarande skylls på samma gamla saker istället för att folk öppnar ögonen och ser att det handlar om mönster. Om kvinnan studerar så menar "alla" att det är bättre att hon tar fl medans pappan jobbar och om mannen studerar så är det bättre att han blir klar och att mamman som jobbar tar fl. En egenföretagande man kan aldrig ta ut fl medans en kvinnlig dito till och med ses som att hon har lättare att ta ut fl för att hon kan styra sina tider osv. osv. i all oändlighet. Det handlar inte om pengar utan om viljan och att se och våga bryta destruktiva mönster.
 
Vi hade liknande upplägg. Barnens pappa var hemma i 9 månader, jag i tre månader (sommarlov) och i två månader var barnet med mig i skolan. Det var verkligen inte den mest ekonomiska lösningen men för mig var det självklart att pappan skulle vara lika delaktig som jag. Jag hade inte ens då kunnat tänka mig att få barn med någon som inte såg sig själv som lika mycket förälder som jag. Det var inget konstigt för pappan heller utan var den mest praktiska lösningen men omgivningen tyckte annorlunda då 1990. Jag har svårt att förstå att det fortfarande är så ovanligt att pappor är delaktiga såhär 27 år senare. Att det fortfarande skylls på samma gamla saker istället för att folk öppnar ögonen och ser att det handlar om mönster. Om kvinnan studerar så menar "alla" att det är bättre att hon tar fl medans pappan jobbar och om mannen studerar så är det bättre att han blir klar och att mamman som jobbar tar fl. En egenföretagande man kan aldrig ta ut fl medans en kvinnlig dito till och med ses som att hon har lättare att ta ut fl för att hon kan styra sina tider osv. osv. i all oändlighet. Det handlar inte om pengar utan om viljan och att se och våga bryta destruktiva mönster.

Jag är född -89 och trodde nästan att min pappa var unik, men han och mor delade föräldraledigheten med både mig och bror min. Pappa hade nog helst tagit alla dagar själv, han älskade att vara hemma. Dessutom var det han som vabbade mest, då han hade ett jobb som kunde skötas hemifrån och på lov/studiedagar var vi med honom till hans jobb eftersom mamma jobbade inom vården och hade svårare för vabb och liknande :)
 
Om paret inte anser att man har råd att den ena partnern är föräldraledig, hur har man tänkt om samma person skulle bli sjukskriven en längre period?
Löser man det bör man rimligtvis kunna lösa en föräldraledighet också.

Fast jag ser inte att det är riktigt samma sak.
Föräldraledighet är ju normalt sett planerad, det är inte så många sjukskrivningar...
 
Vi valde den mest oekonomiska lösningen när L var liten dels eftersom att jag ville inte avbryta mina studier för att vara föräldraledig och dels för att L:s pappa ville vara hemma mycket. Pappan har varit hemma heltid i nio månader, jag har varit hemma heltid i fyra månader och halvtid fyra månader. När karln var hemma heltid hade vi ungefär 22' kr netto, när jag var hemma heltid hade vi ca 35' kr netto och halvtid låg vi nånstans däremellan.

Och jag håller med de dom sagt att det sitter oftast inte i pengarna utan i viljan. Maken har alltid sagt att han ville vara hemma mycket och redan när vi flyttade ihop - flera år innan L föddes- och köpte bostadsrätt och bytte bil och planerade inför framtiden pratade han om hur vi skulle göra för att hålla nere kostnaderna så att han kunde vara hemma, räknade på hur vi behövde spara osv. De flesta skaffar barn eftersom de vill och de planerar för det och barn har rätt lång leveranstid och jag tror att många skulle kunna göra mycket mer för att ordna med ekonomin än vad de gör eftersom viljan (hos mannen eller hos båda) saknas.

Ja det är väl olika hur man resonerar.
Vi vill båda vara mycket med barnet men jag jobbar dygn och alla dagar i veckan, mannen jobbar kontorstider så han skulle behöva vara borta från jobbet fler dagar än jag för att komma upp i samma tid.
Dessutom är vi båda två lite av trygghetsnarkomaner när det gäller ekonomin så även om jag skulle jobba mest så skulle vi mista så mycket i tex vårt eget pensionssparande och det känns inte riktigt bra i magen.
Samtidigt vill vi också ha ett givande liv utanför barnet.
Skulle vi sälja hästarna och allt annat vi blir lyckliga i själen av så skulle det spela mindre roll.
Men ett liv utan livskvalitet känns inte så lockande för oss.
 
Vilket borde göra föräldraledigheten ännu lättare att lösa eftersom man kan planera och spara?
Eller hur menar du?

Inte för oss. Skulle mannen bli sjukskriven skulle vi såklart behöva dra ned på kostnader och eventuellt använda sparpengar.
Att använda sparpengar för att vara föräldraledig känns liksom inte försvarbart för oss. För oss är de mer till för krislägen eller om något går sönder.
 
Inte för oss. Skulle mannen bli sjukskriven skulle vi såklart behöva dra ned på kostnader och eventuellt använda sparpengar.
Att använda sparpengar för att vara föräldraledig känns liksom inte försvarbart för oss. För oss är de mer till för krislägen eller om något går sönder.

Men varför inte starta ett separat sparande för föräldraledigheten som ni kan använda med gott samvete? Så att ni får fler valmöjligheter än att du "måste" vara hemma för att din man tjänar mer?
 
Strax innan min pappa gick bort sa han att det var bara en sak han ångrade i sitt liv och det var att inte hade varit hemma mer med oss barn. Min pappa tjänade bra och mamma tjänade mindre så hon var hemma mest och jag minns att då när de var unga sa de att det fungerade bra och det var deras eget val.
När de blev äldre såg de saken från ett annat perspektiv.
 
Sett från verksamhetens sida, slår det också väldigt hårt inom kvinnodominerade yrken (som t.ex. barnomsorgen) när det nästan alltid är mammorna som är hemma och vabbar. Vi fattas många pedagoger och får ta in många vikarier, verksamheten blir lidande, och medarbetarna blir stressade. Sett från en lite annan synvinkel. Man får då ofta höra att mamma måste vara hemma och vabba eftersom pappa inte "kan" vara hemma...
Det där är jätteintressant.
Jag minns en kollega som tog ut all vab, all föräldraledighet, gick ner i tid etc. Hon sa ofta att ingen skulle lägga sig i hur hon och hennes man gjorde.
Men det hon inte insåg var att det var vi kollegor och arbetsgivaren som gjorde så den situationen var möjlig.
Jag har jobbat med många småbarnsmammor och i vissa fall får man stötta dessa så enormt mkt. Ingen pratar dock om det och vilken otrolig fördel mansdominerade företag får.
 
Jag är egentligen emot en individualiserad föräldraförsäkring och tycker att varje familj ska få lägga upp föräldraledigheten själva.

Samtidigt blir jag rätt provocerad av det här ständiga "vi har inte råd med att mannen är föräldraledig". Ja självklart finns det fall där man verkligen inte har råd, på grund av sjukskrivningar, ekonomiskt bistånd, lägstaersättning eller liknande.

Men de allra flesta fall som jag stöter på handlar om att mannen tjänar så pass mycket att han ligger en bit över taket för föräldraförsäkringen och inkomstbortfallet skulle då blir mycket större om mannen var hemma.

Det handlar inte om att man inte har råd. Det handlar om att man då har skaffat sig så höga kostnader i livet och att man på grund av de prioriteringar man har gjort anser att kunna betala de höga levnadskostnader är viktigare än att kunna vara hemma med barnen. Är man dessutom en så kallad "högavlönad" så har man allt som oftast en arbetsgivare som på ett eller annat sätt fyller upp föräldraförsäkringen i iaf 6 månader.

Jag tycker folk ska få prioritera bäst de vill, men de behöver ju inte skylla på att de inte har råd att vara föräldralediga. Det är ju ett slag i ansiktet på alla de som trots att de jobbar heltid har en lön som är lägre än 37 300:-....
 
Jag var förresten hemma 12 månader med vår son och min man 10 månader.
På den tiden det begav sig var fl 6 månader som vi delade rakt av. Vi skulle tjänat mycket på att han hade tagit hela eftersom jag inte haft inkomst tidigare (plugg). Fadern stod för nästan allt vabbande, då det var smidigast o påverkade respektive arbetsplats minst.
 
Min partner har varit föräldraledig mycket mer än jag. I slutet av sommaren kommer jag att ha tagit näst intill mina 3 obligatoriska månader, medan han har tagit resten. Vi har delat på föräldraledigheten från det att Miranda var 3 månader (innan dess hade jag semester och så tog vi alla våra dubbeldagar) så att jag jobbade 20 % redan från början och sen långsamt har ökat på tiden. Nu är hon snart ett år gammal och jag jobbar 60 %. Efter sommarlovet ska jag jobba 80 % fram till jul är det tänkt. Vi har kunnat vara hemma båda två mycket eftersom min man har arbetat hemifrån när jag har varit föräldraledig och tvärtom. Jag är nästan aldrig ensam hemma med min dotter mer än några timmar, medan min man ofta har henne hela arbetsdagar då jag är på jobbet. Det här funkar väldigt bra för oss men är en ganska ovanlig lösning. För oss var det en absolut nödvändighet för att partnern skulle få möjlighet att bli förälder på samma villkor som jag. Det märks också på deras relation och hur mycket koll han har på hennes behov, vanor och när saker och ting ändras. Hon har heller inte haft nån riktigt mammig period, mer mammiga timmar när jag varit på jobbet, men det har fort gått över när hon fått tanka närhet som hon vill.

Partnern kommer också skola in på förskola samt ta i princip all VAB framöver. Återigen en förutsättning för att den här familjen ska kunna vara lycklig och fungera.
 
Jag tycker alla får göra som de vill. Vi har officiellt inte tagit ut supermkt dagar, vi har mer än 200 dagar kvar och vår dotter är 1.5 år nu. Jag började jobba när hon var ca 2 månader (varannan/varje helg, varierade lite). Nu jobbar jag jättemkt. Både på mitt vanliga jobb och med eget. Börjar tidigt (05) så slutar tidigt.

Min sambo jobbar hemifrån alltid så vi löser det med flex typ kan man väl kalla det. Så fort jag kommer hem från jobbet så börjar han jobba. Utom de dagar jag jobbar länge, då har vi nanny.

Vab delar vi lika på, har inte behövt vabba mer än enstaka gånger. Min sambo är lika mycket primärförälder som jag trots att han inte är föräldraledig på det klassiska sättet. Det är 2017 nu, man kan lösa barnomsorgen (menar inte dagis, men skötsel lät fel) på många olika sätt.

Skulle min sambo vara helt 100 % föräldraledig skulle vi förlora ca en halv miljon om året (före skatt) kom vi fram till när vi räknade senast nu när han fått ännu högre lön osv. Det är mycket pengar. När han ändå får se sitt barn hela dagarna och har noll restid till jobb osv så tycker inte vi att det är värt det.

Min sambo ska sköta inskolningen i höst för övrigt. Han kommer också alltid lämna och jag kommer oftast hämta.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 049
Senast: mars
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 670
Senast: fejko
·
Övr. Barn ”Hoppas” det är fler som känner igen sig. Som går och lägger sig på kvällen med dåligt samvete att man inte räcker till. För visst är...
2
Svar
27
· Visningar
5 298
Senast: Cocos
·
Skola & Jobb Ja som rubriken säger, på mitt jobb har vi en kollega som rent skiter i att göra vissa arbetsuppgifter, vilket då är sådant som drabbar...
2 3
Svar
42
· Visningar
6 625
Senast: _Taggis_
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp