När båda föräldrarna jobbar obekväma arbetstider.

[Lingon]

Jag är egentligen emot en individualiserad föräldraförsäkring och tycker att varje familj ska få lägga upp föräldraledigheten själva.

Samtidigt blir jag rätt provocerad av det här ständiga "vi har inte råd med att mannen är föräldraledig". Ja självklart finns det fall där man verkligen inte har råd, på grund av sjukskrivningar, ekonomiskt bistånd, lägstaersättning eller liknande.

Men de allra flesta fall som jag stöter på handlar om att mannen tjänar så pass mycket att han ligger en bit över taket för föräldraförsäkringen och inkomstbortfallet skulle då blir mycket större om mannen var hemma.

Det handlar inte om att man inte har råd. Det handlar om att man då har skaffat sig så höga kostnader i livet och att man på grund av de prioriteringar man har gjort anser att kunna betala de höga levnadskostnader är viktigare än att kunna vara hemma med barnen. Är man dessutom en så kallad "högavlönad" så har man allt som oftast en arbetsgivare som på ett eller annat sätt fyller upp föräldraförsäkringen i iaf 6 månader.

Jag tycker folk ska få prioritera bäst de vill, men de behöver ju inte skylla på att de inte har råd att vara föräldralediga. Det är ju ett slag i ansiktet på alla de som trots att de jobbar heltid har en lön som är lägre än 37 300:-....

Precis, det är många av de som säger sig inte ha råd som helt enkelt inte vill minska på utgifter (mindre lyx i vardagen) för att kunna vara föräldralediga. Det tycker jag är provocerande. Jag vet en man som sa rätt ut att han skulle inte vara föräldraledig eftersom de prioriterade att köpa hus istället.

 

[Emtherlia]

För mig har det varit en förutsättning för att ens skaffa barn, att båda vill vara hemma med barnet och inte bara ta det den måste.

Vi pratade mycket om detta innan vi började tillverkningen och har valt ett boende och annat som gör att vi kan ta föräldrarledighet utan att leva på marginalen.

Det tragiska i det hela är att alla som vi pratar med om föräldrarledighet blir förvånade över att vi kommer dela lika, de antar liksom att jag kommer ta mer än min man, enbart för att jag är kvinna. Och då vet de ändå att jag är feminist och tycker jämlikhet är viktigt.

Jag hade inte skaffat barn med någon som inte vill vara lika mycket förälder som jag.

 

[BernT]

För mig har det varit en förutsättning för att ens skaffa barn, att båda vill vara hemma med barnet och inte bara ta det den måste.

Vi pratade mycket om detta innan vi började tillverkningen och har valt ett boende och annat som gör att vi kan ta föräldrarledighet utan att leva på marginalen.

Det tragiska i det hela är att alla som vi pratar med om föräldrarledighet blir förvånade över att vi kommer dela lika, de antar liksom att jag kommer ta mer än min man, enbart för att jag är kvinna. Och då vet de ändå att jag är feminist och tycker jämlikhet är viktigt.

Jag hade inte skaffat barn med någon som inte vill vara lika mycket förälder som jag.

Fast hur mycket förälder man är har ju inget med antal föräldradagar man tar ut? Isåfall är varken jag eller min sambo föräldrar då eftersom vi inte tagit ut särskilt många dagar med föräldrapenning.

 

[Emtherlia]

Fast hur mycket förälder man är har ju inget med antal föräldradagar man tar ut? Isåfall är varken jag eller min sambo föräldrar då eftersom vi inte tagit ut särskilt många dagar med föräldrapenning.

Jag tycker det har med att göra om man lär känna barnet ensam, alltså om någon inte är föräldrarledig så kan den personen inte förstå eller lära känna barnet lika bra som den som är ensam om dagarna med barnet. Sen kanske er situation är annorlunda, vad vet jag. Men generellt.

Lite allmänt:
Hur ska någon som bara ser sitt barn på kvällarna (när partnern dessutom ofta är hemma) kunna lära känna barnet och förstå dess behov lika bra som någon som är hemma hela tiden, ensam med barnet, förstår jag inte.

Jag ser så många gånger (där mamman alltid är föräldrarledig) att pappan säger "ta du hen" när barnet blir lite gnälligt eller om de tycker att matningen går långsamt för att de inte fått in samma knyck som mamman. Och det är så trist, hur ska barnet bli lika tryggt med pappan om den ändå bara skjuter över ansvaret när det blir lite jobbigt? Eller hur ska pappan lära sig hur han bäst får i barnet mat om han aldrig matar barnet? Det blir ju inte bättre eller lättare av att inte öva.

Jag tror alltså att om man delar föräldrarpenningen så delar man även ansvaret bättre och båda får en bättre förståelse för barn, partner och vardag.

 

[vallhund]

Precis, det är många av de som säger sig inte ha råd som helt enkelt inte vill minska på utgifter (mindre lyx i vardagen) för att kunna vara föräldralediga. Det tycker jag är provocerande. Jag vet en man som sa rätt ut att han skulle inte vara föräldraledig eftersom de prioriterade att köpa hus istället.

Visst är det fantastiskt att vi har ett skattefinansierat socialförsäkringssystem där låginkomsttagare bidrar till högavlönades lyxkonsumtion.

 

[Lingon]

Fast hur mycket förälder man är har ju inget med antal föräldradagar man tar ut? Isåfall är varken jag eller min sambo föräldrar då eftersom vi inte tagit ut särskilt många dagar med föräldrapenning.

Nä, men hur mycket förälder man är har väldigt mycket att göra med hur mycket tid man spenderar med sina barn.

 

[BernT]

Jag tycker det har med att göra om man lär känna barnet ensam, alltså om någon inte är föräldrarledig så kan den personen inte förstå eller lära känna barnet lika bra som den som är ensam om dagarna med barnet. Sen kanske er situation är annorlunda, vad vet jag. Men generellt.

Lite allmänt:
Hur ska någon som bara ser sitt barn på kvällarna (när partnern dessutom ofta är hemma) kunna lära känna barnet och förstå dess behov lika bra som någon som är hemma hela tiden, ensam med barnet, förstår jag inte.

Jag ser så många gånger (där mamman alltid är föräldrarledig) att pappan säger "ta du hen" när barnet blir lite gnälligt eller om de tycker att matningen går långsamt för att de inte fått in samma knyck som mamman. Och det är så trist, hur ska barnet bli lika tryggt med pappan om den ändå bara skjuter över ansvaret när det blir lite jobbigt? Eller hur ska pappan lära sig hur han bäst får i barnet mat om han aldrig matar barnet? Det blir ju inte bättre eller lättare av att inte öva.

Jag tror alltså att om man delar föräldrarpenningen så delar man även ansvaret bättre och båda får en bättre förståelse för barn, partner och vardag.

Okej förstår hur du menar men kan inte relatera alls i och med att min sambo känner vår dotter exakt lika bra och gör precis lika mycket som jag. Jag är aldrig ensam med dottern i och med att han jobbar hemma. När jag jobbar så är jag ju borta och då är de ensamma. Inser när jag läser här och på andra forum vilken fantastisk pappa jag har till mitt barn. De problem som beskrivs har vi aldrig upplevt.

 

[BernT]

Nä, men hur mycket förälder man är har väldigt mycket att göra med hur mycket tid man spenderar med sina barn.

Absolut men om man som pappa inte kan ens trösta sitt barn (som @Emtherlia skrev) så är ju något väldigt fel. Då känns det mer som att man inte var mogen att bli förälder om man inte ens fixar de mest simpla uppgifterna.

 

[Lingon]

Absolut men om man som pappa inte kan ens trösta sitt barn (som @Emtherlia skrev) så är ju något väldigt fel. Då känns det mer som att man inte var mogen att bli förälder om man inte ens fixar de mest simpla uppgifterna.

Men om pappan bara en person som gästspelar på kvällarna och inte engagerar sig så mycket på helgerna heller så blir det svårt för barnet och pappan att lära känna varandra. Jo, det finns såna fäder tyvärr. Som skaffar barn med avsikten att frun ska ta ansvaret så att han slipper.

 

[pulkaskurk]

Precis, det är många av de som säger sig inte ha råd som helt enkelt inte vill minska på utgifter (mindre lyx i vardagen) för att kunna vara föräldralediga. Det tycker jag är provocerande. Jag vet en man som sa rätt ut att han skulle inte vara föräldraledig eftersom de prioriterade att köpa hus istället.

Varför är det provocerande?

 

[pulkaskurk]

Men om pappan bara en person som gästspelar på kvällarna och inte engagerar sig så mycket på helgerna heller så blir det svårt för barnet och pappan att lära känna varandra. Jo, det finns såna fäder tyvärr. Som skaffar barn med avsikten att frun ska ta ansvaret så att han slipper.

Sen finns det ju även fäder som jobbar hårt för sin familj om dagarna och engagerar sig i fru och barn efter arbetstid och helger, men det verkar ju inte vara gott nog....

 

[Lingon]

Sen finns det ju även fäder som jobbar hårt för sin familj om dagarna och engagerar sig i fru och barn efter arbetstid och helger, men det verkar ju inte vara gott nog...

Barnet bryr sig inte det minsta om hur hårt pappa jobbar. Bara tiden pappan ägnar åt barnet räknas i barnets ögon.

 

[BernT]

Men om pappan bara en person som gästspelar på kvällarna och inte engagerar sig så mycket på helgerna heller så blir det svårt för barnet och pappan att lära känna varandra. Jo, det finns såna fäder tyvärr. Som skaffar barn med avsikten att frun ska ta ansvaret så att han slipper.

Isåfall skulle de inte blivit föräldrar. De är ju uppenbart inte redo för det/intresserade. Det är ju inte särskilt svårt att lära sig ta hand om ett barn, förutsatt att man vill.

 

[Lingon]

Varför är det provocerande?

Varför skaffa barn om man ändå inte vill umgås med det?

Jag känner flera som jobbar inom skolans värld och som berättar om barn som lämnas på fritids/förskola kl. 7 (eller innan) varje dag och hämtas efter kl. 17 varje dag som har föräldrar som har stort hus med pool, vars en dyr bil, fina jobb med bra betalt osv. Det tycker jag är provocerande.

 

[BernT]

Varför skaffa barn om man ändå inte vill umgås med det?

Jag känner flera som jobbar inom skolans värld och som berättar om barn som lämnas på fritids/förskola kl. 7 (eller innan) varje dag och hämtas efter kl. 17 varje dag som har föräldrar som har stort hus med pool, vars en dyr bil, fina jobb med bra betalt osv. Det tycker jag är provocerande.

Men det är inte provocerande om låginkomsttagare lämnar 07 och hämtar 17?

 

[Petruska]

Inte för oss. Skulle mannen bli sjukskriven skulle vi såklart behöva dra ned på kostnader och eventuellt använda sparpengar.
Att använda sparpengar för att vara föräldraledig känns liksom inte försvarbart för oss. För oss är de mer till för krislägen eller om något går sönder.

Att barnet får möjlighet att ha en lika nära relation till båda sina föräldrar är inte lika viktigt vid jämförelse, alltså?

 

[Rhinos]

För oss var det självklart redan från start att vi skulle dela lika på föräldraledigheten. Observera då att det nödvändigtvis inte innebär att båda tar ut exakt lika många dagar, men att vi var/är hemma lika lång tid var, eller åtminstone hyfsat likt. Om min sambo inte hade velat vara hemma med vår son under så lång tid hade jag starkt ifrågasatt hans värderingar och tagit mig en funderare om jag verkligen hade velat skaffa barn under de premisserna.

Jag hade funderat på varför han värderar sitt eget arbete högre än mitt och framförallt varför han prioriterar bort tid med sin son framför sitt arbete. För mig har det även känts självklart att leva snålare under föräldraledigheten för att kunna göra denna prioritering, och hade då funderat på varför inte min sambo kände likadant.

Vi valde att vara hemma i 9 månader båda två, och nu jobbar vi båda 90%. När nästa barn kommer gör vi likadant, men kommer även gå ner i tid när den andra är föräldraledig för att få mer tid med familjen. Jag är väldigt glad att vi har kunnat göra så, men då har vi skjutit på många stora investeringar till framtiden (som hus, t.ex.)

 

[escodobe]

Men det är inte provocerande om låginkomsttagare lämnar 07 och hämtar 17?

En känslolös
Lågavlönad person har ofta inget annat val om de ska kunna mata sina barn och ha tak över deras huvuden.
Som höginkomsttagare har man oftare större möjligheter till att prioritera vad man tycker är viktigt.
Att ha en dyr bostad eller tex gå ned i tid för att få mer tid med sina barn men ha ett "sämre/ billigare" boende?

 

[vallhund]

En känslolös
Lågavlönad person har ofta inget annat val om de ska kunna mata sina barn och ha tak över deras huvuden.
Som höginkomsttagare har man oftare större möjligheter till att prioritera vad man tycker är viktigt.
Att ha en dyr bostad eller tex gå ned i tid för att få mer tid med sina barn men ha ett "sämre/ billigare" boende?

Jag citerar mig själv:
"Visst är det fantastiskt att vi har ett skattefinansierat socialförsäkringssystem där låginkomsttagare bidrar till högavlönades lyxkonsumtion."

 

[TinyWiny]

Jag tycker det har med att göra om man lär känna barnet ensam, alltså om någon inte är föräldrarledig så kan den personen inte förstå eller lära känna barnet lika bra som den som är ensam om dagarna med barnet. Sen kanske er situation är annorlunda, vad vet jag. Men generellt.

Lite allmänt:
Hur ska någon som bara ser sitt barn på kvällarna (när partnern dessutom ofta är hemma) kunna lära känna barnet och förstå dess behov lika bra som någon som är hemma hela tiden, ensam med barnet, förstår jag inte.

Jag ser så många gånger (där mamman alltid är föräldrarledig) att pappan säger "ta du hen" när barnet blir lite gnälligt eller om de tycker att matningen går långsamt för att de inte fått in samma knyck som mamman. Och det är så trist, hur ska barnet bli lika tryggt med pappan om den ändå bara skjuter över ansvaret när det blir lite jobbigt? Eller hur ska pappan lära sig hur han bäst får i barnet mat om han aldrig matar barnet? Det blir ju inte bättre eller lättare av att inte öva.

Jag tror alltså att om man delar föräldrarpenningen så delar man även ansvaret bättre och båda får en bättre förståelse för barn, partner och vardag.

Att dela föräldraledigheten är för de flesta män en förutsättning för att kunna bli primärföräldrar det håller jag med dig om men för en kvinna är det mindre viktigt att vara föräldraledig. Det är att skapa en relation till barnet som är det viktiga och för det krävs det en önskan och vilja att knyta an och det krävs också tid, tid att umgås och tid att vara en förälder barnet kan räkna med. Antalet dagar någon tar ut säger dock lite om vilken relation man har. För de flesta män är det viktigt att ha hela ansvaret ensam och då inte bara någon kväll/helg då och då. De flesta mammor har (tyvärr) ett försprång både pga graviditeten men också för att man som kvinna av någon outgrundlig anledning antas ta det största ansvaret så även om kvinnan inte tar några fl dagar alls så är de flesta kvinnor ändå primärföräldrar. Det är viljan att skapa en relation med sitt barn som krävs och för de flesta män krävs det att de är ensamma med och ensamma har ansvaret för sitt barn under en längre period för att de ska skapa relationen och förstå hur viktig den är. Det finns forskning som stödjer tesen om att män behöver vara hemma med sina barn för att skapa en hållbar relation. Det är inte alls lika många pappor som försvinner ur barnens liv vid en separation om de har varit hemma med barnen/barnet.

Det är sorgligt att män ska behöva tvingas till en relation med sitt/sina barn men ska det gå framåt ser jag det som enda lösningen. Kanske kommer det en dag vara ett plus att ha varit föräldraledig i yrkeslivet. Att ha lärt sig jonglera med barn, hem och passa tider.