När man dör...

[MJLee]

Satte och funderade lite på vad som händer när man dör. Ska även CSN betalas tillbaka av dödsboet som andra skulder? Har ni skrivit testamente och utsett en exekutor? Skrivit ner FB och andra social media lösenord så folk kan radera? Läste om någon vars släkting dog och hens FB konto är fortfarande aktivt eftersom ingen kan komma åt att radera det. Planerat begravningen, om man vill ha en gravplats eller kremeras. Lämnat instruktioner om vad man vill ska hända med allt praktiskt. Jag vill tex inte att vissa privata papper och liknande ska gås igenom och läsas, lägga dem i en mapp som det står, bränns oläst på. Samma sak med datorn. Hur många har bestämt sig om att donera sina organ? Jag tänker jämt att jag ska göra det men det blir liksom aldrig av, men meddelat familjen att jag vill det, så de vet. Men vet inte om det räcker eller om man måste skriva under ett kort själv eller inte.

Tänker mycket på katten, hon är inte direkt purung och har lite medicinska krämpor plus är en mycket speciell dam med starka åsikter. Hellre än att hon far illa så vill jag nog att hon ska avlivas. Men hur ser man till allt sånt?

Jo, jag vet att det är lite morbid men känns som det är ganska viktiga saker att planera om något skulle hända. Jag personligen har inte planerat ett dugg.

 

[Fibusen]

Att donera är verkligen livsviktigt, och går ursnabbt att anmäla sig här https://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret

Du kan hämta vita arkivet hos tex fonus (vet ej om det går att beställa hem?) där du kan fylla i resterande önskemål och lägga på lämpligt ställe.

Jag har ett barn vv, äger ett hus, och dör jag så ärver han såklart det. Dock är han bara 5,5 år än så jag vet inte riktigt vad som blir, men gissar att huset säljs och han får pengarna?

Jag har sett till så jag har bra livförsäkringar så sonen får en slant där också.

Har hund och hon får mamma ta hand om, ingen häst nu, men när det blir så lämnar jag över den till min bästa vän, sen får hon antingen behålla eller sälja, litar på henne fullt ut i det, vilket jag kommer ta upp med henne när jag köper häst igen.

 

[Jenka]

Anmäld till donationsregistret och har utsedda förmånstagare (eller vad det nu heter) på pensionsförsäkring. I övrigt ingenting. Att prata om önskemål kring begravning tycker jag dock är jättebra och har försökt få min nära familj att förmedla (det var en trygghet när vi begravde pappa).

Djuren har jag ärligt talat inte haft nån plan för så sett.

 

[Raderad medlem 94602]

Facebook går numera att radera som anhörig.

Jag har upplyst mina närmste (sambo och bror) om hur jag i stora drag vill ha det men har inget nerskrivet. Känner att jag inte behöver det då de känner mig väl. Jag vet också att man som anhörig kan behöva få vara lite delaktig i vissa val som en del i sorgeprocessen och överlåter därför resten till dem.
Min sambo har de flesta av mina inloggningar både socialt men även "nyttokoder".
Jag finns i donationsregistret.

 

[Jenka]

Att donera är verkligen livsviktigt, och går ursnabbt att anmäla sig här https://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret

Du kan hämta vita arkivet hos tex fonus (vet ej om det går att beställa hem?) där du kan fylla i resterande önskemål och lägga på lämpligt ställe.

Jag har ett barn vv, äger ett hus, och dör jag så ärver han såklart det. Dock är han bara 5,5 år än så jag vet inte riktigt vad som blir, men gissar att huset säljs och han får pengarna?

Jag har sett till så jag har bra livförsäkringar så sonen får en slant där också.

Har hund och hon får mamma ta hand om, ingen häst nu, men när det blir så lämnar jag över den till min bästa vän, sen får hon antingen behålla eller sälja, litar på henne fullt ut i det, vilket jag kommer ta upp med henne när jag köper häst igen.

Ja huset lär väl säljas, sen tror jag han får en god man att "förvalta" pengarna.

Kl
Gällande Facebook så har det levt vidare som en minnessida för de som dött när det gäller mina vänner och släktingar.

 

[Oldie]

Har en vän från Halmstad som faktiskt dog när hon och mitt ex red på ridbanan. Hjärnblödning hon var borta innan jag han fram från huset 50meter bort. Ambulansen var snabbt där och påbörjade livräddande insatser men förgäves.
Hennes fb sida ligger kvar fortfarande på hennes barn o mans vilja. Så vi gratulerear henne på födelsedagen i alla fall varje år. Gone but not forgotten. Känns fint tycker jag. Hon var verkligen en toppenmänniska, alltid glad, skojfrisk så det känns rätt att man blir påmind.

 

[astronaut]

Satte och funderade lite på vad som händer när man dör. Ska även CSN betalas tillbaka av dödsboet som andra skulder?

Från CSNs hemsida:
"
Vid dödsfall
Vid dödsfall skriver CSN av hela lånet och eventuella återkrav, när vi fått uppgift om dödsfallet från Skatteverket."

 

[Oldie]

Själv donear jag allt dom kan använda. Vad spelar det mig för roll? Då är jag ju död.

 

[hallonsaft]

Jag har allt klart med ordentligt testamente och tog tag i det när jag flyttade hemifrån redan, uppdaterat noggrant vart efter ändringar skett. Den dagen det behövs finns det lätt att hitta grundläggande information var annan information finns som jag vill ha på annat tryggt ställe, både för det inte ska kunna komma i fel händer och för att jag vill vara säker på att all information finns utifall att en brand skulle utbryta t.ex. så det som finns i hemmet försvinner detta finns även personer som vet om men inte kan få tillgång till det förens den dagen det behövs.
Jag har inga barn, släktingar som skrivits bort så mycket det går tyvärr inte kunnat få bort allt (surt) medans andra släktingar och annat folk/föreningar what ever får arvsrätt efter mig. Pälsfröken (katt) finns med noggrant upptaget hur/vad jag har som sista vilja angående henne.
Det är fruktansvärt att vara med och ta hand om ett dödsbo och ingen vet något.

 

[MJLee]

Det är nog Nikita jag bekymrar mig mest för. Känns otroligt jobbigt att fundera på vad som är bäst för henne.

Tack @astronaut jag trodde jag läst det någonstans. @Fibusen tack för länk. Nu är jag anmäld Alltså min släktingar vet muntligen vad jag vill ska hända med vad jag lämnar efter mig, men det är inte juridiskt bindande även om alla skulle göra som jag vill. @hallonsaft jag trodde att om man inte har barn så har man inga bröstarvingar och kan göra vad man vill vad gäller arv?

 

[hallonsaft]

Det är nog Nikita jag bekymrar mig mest för. Känns otroligt jobbigt att fundera på vad som är bäst för henne.

Tack @astronaut jag trodde jag läst det någonstans. @Fibusen tack för länk. Nu är jag anmäld Alltså min släktingar vet muntligen vad jag vill ska hända med vad jag lämnar efter mig, men det är inte juridiskt bindande även om alla skulle göra som jag vill. @hallonsaft jag trodde att om man inte har barn så har man inga bröstarvingar och kan göra vad man vill vad gäller arv?

Till stor del kan man göra mycket men sen kan man ju ha tex. försäkringar som styr en del som inte känns helt bekvämt, i mitt fall är försäkringarna av betydelse så länge jag själv kan tänkas ha nytta av dom. Jag har diskuterat det här en hel del med en nära släkting som är jurist och bollat lite "anonyma" frågor utan att nämna namn eller avslöja att det är om mig själv osv. utan lagt det helt allmänt, klassikern " en kompis, jag läste på nätet".
Testamentet är skrivet med hjälp av en advokat och bevittnat med fristående personer.

 

[TinyWiny]

När jag var som sjukast skrev jag i vita arkivet och informerade mina barn och sambo om att jag hade gjort det. Vi har testamente oss emellan jag och sambon och mina barn är informerade om vad det innebär och min önskan. Med särkullsbarn kan man önska att de väntar med att få ut sitt arv till förmån för partnern men det är inget någon kan kräva.
Mina barn och sambo vet min önskan om att kremeras och spridas för vinden, jag inte vill ha någon grav, men också att det är upp till dem hur de vill göra och vad de behöver går före, mig kvittar det ju. Att jag inte vill ha någon grav hör ihop med att jag inte vill att någon ska känna att de måste sköta en grav jag ändå inte har något behov av.
Djuren är dock så mycket svårare. Jag kan inte tänka så att om jag dör ska x ha det djuret och y ha det djuret för vem vet vilka djur jag har när den dagen kommer utan jag utgår ifrån att de som är kvar löser det på det sätt de finner bäst.
Jag har inget som någon skulle fara illa av att läsa/se om jag är borta så den biten har jag inte brytt mig om.
Organdonator har jag varit längre än jag kan minnas och nu är det ju så enkelt när det bara är att anmäla på nätet. Donatorkort har jag i plånboken.
Jag tycker inte alls att det är morbid att planera, skriva testamente osv. Mina barn hade precis blivit vuxna när jag skrev i vita arkivet och jag gjorde det för att de skulle slippa undra vad jag hade velat och för att de ska veta att de kan göra precis som de vill och har behov av.

 

[Görel]

Var jag ska ta vägen är klart, vi har en familjegrav där tre generationer ligger. Jag tillbringar gärna resten av evigheten ihop med dem.
Min syster har kontaktuppgifter till den jag har mina hästar uppstallad hos. Hon vet att gammeltanten ska tas bort för hon ska inte fara runt och att hennes dotter ska säljas.

Mer än så har jag inte tänkt på.

 

[cirkus]

Jag är anmäld till donationsregistret sen säkert 20 år.
Testamente skrevs också för över 20 år sen.

Mina hästar får sambon och barn förvalta enligt kloka huvuden. Jag tror de skulle ta bra beslut.

 

[Unafraid]

Donationsregistret finns jag i. Sambon är förmånstagare på mina försäkringar.

I två års tid har han lovat att fixa advokat så vi ärver varandra. Blir galen på att tjata.

Tänker att när jag är död så spelar grejer och gravplats, begravning osv ingen roll, välj det som är enklast! Jag litar på att eventuellt efterlevande sköter det. Även djur.

 

[tanten]

Jag har ju bara en närstående. Vi har inte pratat. Tänker väl som de flesta andra att de finns tid sedan när jag blir dålig.

Men om jag förolyckas hastigt så finns inga anvisningar.

Det enda jag vet är att avkomman kommer att sälja mitt hus och all min konst.
Huset är för lågt i tak för en lång person. På övervåningen kan hen bara gå raklång under nocken. Och vi har TOTALT olika smak vad gäller konst. hahaha

Konkret så tänker jag att begravingar och annat är något för efterlevande. Likaså grav. När jag är död så är jag och behöver inte bekymra mig. Det fåre bli hens sak att bestämma. Jag önskar ingen grav och ingen begravning. Men det är inte min sak att bestämma.

 

[Fibusen]

Ja huset lär väl säljas, sen tror jag han får en god man att "förvalta" pengarna.

Kl
Gällande Facebook så har det levt vidare som en minnessida för de som dött när det gäller mina vänner och släktingar.

Vet du hur det funkar med släkt? Jag och barnets pappa är ju separerade, och sonen och min mamma, alltså sonens mormor, har verkligen ett speciellt band. Sonen sover där var fjärde lördag och träffas nästan varje dag på mina veckor. Har hon nån juridisk rätt att fortfarande få träffa honom? Eller kan exet neka henne?

Vad händer om exet tex vill flytta 60 mil om jag dör, får han göra det utan att informera någon på min sida av släkten?

Finns det nån möjlighet att tex min mamma hyr huset av sonen tills den dagen han är 18 och kan bestämma själv om han vill sälja/behålla? (Bostadsbristen är inte att leka med, och huset stiger ju förhoppningsvis i värde)

När jag var gift hade vi försäkring så att skulle jag dö så skulle banken betala min del av lånet så att maken hade råd att bo kvar, finns det nån sån försäkring som ensam ägare, eller kommer sonen få betala hela skulden själv?

Och vad händer om både jag och sonen dör, blir det mina föräldrar eller blir det min bror som ärver? Jag har även 2 halvsystrar på pappas sida, ärver dom också?

Tänkt kolla upp försäkringar och sånt i flera månader, känner nu att jag måste ta tag i det....

 

[Hyacinth]

Jag älskar vita arkivet och dödsplanering.
Säkert knäppt men sant. Jag brukar säga att jag tänker på döden tre gånger om dagen så det är väl naturligt att jag har sånt lite på banan.
Inget testamente, vi gifte oss istället. Jag dödsstädar mina papper med jämna mellanrum, finns inget jag inte vill någon ska hitta.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag har faktiskt inte ägnat ämnet en tanke ens, men det kanske har med min ålder att göra. Jag planerar att leva i typ 60 år till.
Däremot, nu när jag läser detta, blir jag lite oroad över att jag inte vet någonting om hur mina föräldrar vill ha det. De är trots allt inte särskilt unga längre, har "bara" 15-20 år kvar, jag är dessutom deras enda barn.

 

[Jenka]

Vet du hur det funkar med släkt? Jag och barnets pappa är ju separerade, och sonen och min mamma, alltså sonens mormor, har verkligen ett speciellt band. Sonen sover där var fjärde lördag och träffas nästan varje dag på mina veckor. Har hon nån juridisk rätt att fortfarande få träffa honom? Eller kan exet neka henne?

Vad händer om exet tex vill flytta 60 mil om jag dör, får han göra det utan att informera någon på min sida av släkten?

Finns det nån möjlighet att tex min mamma hyr huset av sonen tills den dagen han är 18 och kan bestämma själv om han vill sälja/behålla? (Bostadsbristen är inte att leka med, och huset stiger ju förhoppningsvis i värde)

När jag var gift hade vi försäkring så att skulle jag dö så skulle banken betala min del av lånet så att maken hade råd att bo kvar, finns det nån sån försäkring som ensam ägare, eller kommer sonen få betala hela skulden själv?

Och vad händer om både jag och sonen dör, blir det mina föräldrar eller blir det min bror som ärver? Jag har även 2 halvsystrar på pappas sida, ärver dom också?

Tänkt kolla upp försäkringar och sånt i flera månader, känner nu att jag måste ta tag i det....

Är ganska säker på att det inte finns nån rättighet att träffa släktingar tyvärr. Övrigt vet jag inte, är ingen expert.