När man dör...

[Magiana]

Jag borde ordna med testamente då jag absolut inte skulle vilja att huset hamnade i fel händer. Båda mina föräldrar är ju i livet och farsan ska definitivt inte ha något. Resten spelar inte så stor roll men huset skänker jag gärna till välgörande ändamål så har jag gjort någon nytta i alla fall.

Något annat än testamente har jag inte funderat på.

 

[Fibusen]

Är ganska säker på att det inte finns nån rättighet att träffa släktingar tyvärr. Övrigt vet jag inte, är ingen expert.

Uff... Det vore ju fruktandsvärt om han inte fick träffa sin "mommo".... Dom har verkligen ett speciellt band dom där två. Bara hoppas på att pappan tycker att det är ok att se till att dom får fortsätta ses om olyckan skulle vara framme...

 

[Karfitsa]

Testamente är skrivet och jag är anmäld till donationsregistret sedan tio år tillbaka. Har pratat med mina anhöriga om att jag gärna blir kremerad/spridd. Å andra sidan får de göra som de önskar. Eftersom jag precis tömt ett hem (föräldrar som avlidit) har jag själv börjat dödstäda. Jag vill inte att mina efterlevande ska behöva rota i en massa papper.

 

[tanten]

Testamente är skrivet och jag är anmäld till donationsregistret sedan tio år tillbaka. Har pratat med mina anhöriga om att jag gärna blir kremerad/spridd. Å andra sidan får de göra som de önskar. Eftersom jag precis tömt ett hem (föräldrar som avlidit) har jag själv börjat dödstäda. Jag vill inte att mina efterlevande ska behöva rota i en massa papper.

Ja, döstäda....
Jag har gjort det ett par gånger och det är dags igen.

All skit som i princip bara är att köra på tippen som brännbart. Jag borde rensa mer.
Har bara en familjemedlem och hen ska inte behöva ta rätt på mer än nödvändigt.

 

[LadyCovergirl]

Min dotter är ensam bröstarvinge. Hon är bara knappt sju år än så länge så hon hade fått en överförmyndare.
Hennes pappa hade blivit ensam vårdnadshavare. (Till sin stora glädje ...)
Största bekymret är om han skulle slarva bort hennes arv men överförmyndaren får ha den kontrollen.

Den ena ponnyn äger jag själv och den andra är jag och mina föräldrar ägare till. Det hade löst sig med hjälp av mina föräldrar.

Begravning kan kvarlevande få bestämma men jag föredrar begravning med gravsten. Var den ska vara är upp till kvarlevande.

Huset ägs av mina föräldrar så det löser sig själv. Katten hade fått flytta till min granne.

Jag har i svaret utgått från att jag skulle dö i förtid och att dottern är omyndig men att mina föräldrar lever.

 

[Amha]

Är ganska säker på att det inte finns nån rättighet att träffa släktingar tyvärr. Övrigt vet jag inte, är ingen expert.

Alla regler har undantag, om det jag hört stämmer. Minns inte om det var jag eller morsan som läste en artikel där morföräldrar fick rättighet att träffa sitt barnbarn pga nära band när mamman dog. De drev alltså ärendet.

 

[Bison]

Jag är inte så brydd om detta.
Har inga direkta tillgångar, knappt några släktingar.
Skulle jag dö nu kommer bästis ta hand om Ruben, det har vi pratat om och mina bröder kommer inte ha några åsikter om det.
Resten får de göra vad de vill med.
Molnet är en enkel häst och lätt att sälja, den andra tar fodervärden över.
Vi har familjegrav så de slänger väl ner mig där bland de andra

 

[Amha]

Jag är gift så maken ärver det som finns. Jag har precis informerat honom om att om jag dör ska han kontakta hundens uppfödare för hjälp med omplacering. Resten hoppas jag att han lyckas ta hand om själv

 

[Miao]

Är gift, så skulle nått hända mig under närmsta tiden så får ju min make allt. Har skrivit in i Vita Arkivet hur jag vill att min död hanteras. Jag vill ha det enkelt som möjligt, kremera mig och häll mig i nån minneslund/sprid mig över något bra naturområde så ingen ska behöva sköta om en gravplats.

Har skrivit att jag själv inte vill att det ska vara någon ceremoni/samling/begravning, men att mina efterlevande ska göra precis som de vill utan att känna något tvång att de ”ska” göra på något sätt.

Däremot funderar jag på hur man gör när jag (förhoppningsvis) dör av hög ålder och inte av sjukdom/olycka i för unga år, och vi ponerar att maken dött innan mig. Jag och maken har inga och kommer inte skaffa några barn då vi inte vill ha det, men jag har en systerson som kommer vara närmsta familjens enda barn och då alltså den enda överlevande efter mig. Måste jag skriva testamente om att han kan få ärva mig när jag går hädan? Eller går arv vidare till syskonbarn ”automatiskt” när ingen bröstarvinge finns?

 

[LadyCovergirl]

Är gift, så skulle nått hända mig under närmsta tiden så får ju min make allt. Har skrivit in i Vita Arkivet hur jag vill att min död hanteras. Jag vill ha det enkelt som möjligt, kremera mig och häll mig i nån minneslund/sprid mig över något bra naturområde så ingen ska behöva sköta om en gravplats.

Har skrivit att jag själv inte vill att det ska vara någon ceremoni/samling/begravning, men att mina efterlevande ska göra precis som de vill utan att känna något tvång att de ”ska” göra på något sätt.

Däremot funderar jag på hur man gör när jag (förhoppningsvis) dör av hög ålder och inte av sjukdom/olycka i för unga år, och vi ponerar att maken dött innan mig. Jag och maken har inga och kommer inte skaffa några barn då vi inte vill ha det, men jag har en systerson som kommer vara närmsta familjens enda barn och då alltså den enda överlevande efter mig. Måste jag skriva testamente om att han kan få ärva mig när jag går hädan? Eller går arv vidare till syskonbarn ”automatiskt” när ingen bröstarvinge finns?

Inga problem. Ärvdabalken 2:2. Dock kommer dina eventuellt överlevande syskon ärva dig före systersonen. (Eftersom du skrev hög ålder utgår jag från att dina föräldrar inte lever.)

 

[Miao]

Inga problem. Ärvdabalken 2:2. Dock kommer dina eventuellt överlevande syskon ärva dig före systersonen. (Eftersom du skrev hög ålder utgår jag från att dina föräldrar inte lever.)

Toppen, tack !

Nä, jag planerar att leva till jag är runt 100 så då bör bägge föräldrarna ha gått hädan ! Syrran är äldre än mig så rent naturligt borde hon vara borta med, men är hon inte det så är det helt OK att hon blir arvtagare innan systersonen .

 

[TinyWiny]

Vet du hur det funkar med släkt? Jag och barnets pappa är ju separerade, och sonen och min mamma, alltså sonens mormor, har verkligen ett speciellt band. Sonen sover där var fjärde lördag och träffas nästan varje dag på mina veckor. Har hon nån juridisk rätt att fortfarande få träffa honom? Eller kan exet neka henne?

Vad händer om exet tex vill flytta 60 mil om jag dör, får han göra det utan att informera någon på min sida av släkten?

Finns det nån möjlighet att tex min mamma hyr huset av sonen tills den dagen han är 18 och kan bestämma själv om han vill sälja/behålla? (Bostadsbristen är inte att leka med, och huset stiger ju förhoppningsvis i värde)

När jag var gift hade vi försäkring så att skulle jag dö så skulle banken betala min del av lånet så att maken hade råd att bo kvar, finns det nån sån försäkring som ensam ägare, eller kommer sonen få betala hela skulden själv?

Och vad händer om både jag och sonen dör, blir det mina föräldrar eller blir det min bror som ärver? Jag har även 2 halvsystrar på pappas sida, ärver dom också?

Tänkt kolla upp försäkringar och sånt i flera månader, känner nu att jag måste ta tag i det....

Någon juridisk rätt att träffa sina barnbarn har man inte men du bör skriva in i testamente och/eller i vita arkivet att det är din vilja att deras relation får fortsätta. Barnets bästa ska tas hänsyn till i alla lägen och att du skrivit din önskan ger extra tyngd men någon garanti för att de får fortsätta träffas är det inte.

 

[Rosett]

Alla regler har undantag, om det jag hört stämmer. Minns inte om det var jag eller morsan som läste en artikel där morföräldrar fick rättighet att träffa sitt barnbarn pga nära band när mamman dog. De drev alltså ärendet.

Om det var så så var det säkert tvärtom, barnet fick rättighet att träffa morföräldrarna för att det var för barnets bästa.
Mor/farföräldrar har inga såna rättigheter.

 

[Amha]

Om det var så så var det säkert tvärtom, barnet fick rättighet att träffa morföräldrarna för att det var för barnets bästa.
Mor/farföräldrar har inga såna rättigheter.

Ja naturligtvis men det var ju morföräldrarna som drev ärendet och det var de som fick rätt. Sen att det var med barnets bästa i fokus är väl rätt uppenbart iom att det är så de jobbar om de gör rätt

 

[MJLee]

Någon juridisk rätt att träffa sina barnbarn har man inte men du bör skriva in i testamente och/eller i vita arkivet att det är din vilja att deras relation får fortsätta. Barnets bästa ska tas hänsyn till i alla lägen och att du skrivit din önskan ger extra tyngd men någon garanti för att de får fortsätta träffas är det inte.

Apropå det här med att inte ha någon juridisk rätt. Var lite flyktigt bekant med ett otroligt tragiskt fall. Mamma har två barn med en man, mannen överger henne när minstingen är någon månad. Hon träffar därefter en annan man och de gifter sig. Barnen har ingen kontakt öht med sin biologiska far, den enda far de känner och älskar är alltså deras 'plastpappa'. Mamman dör plötsligt i en olycka när barnen är runt tio, elva. Det visar sig då naturligtvis att den biologiska pappan är ensam vårdnadshavare och har för avsikt att ta med sig barnen hem. De tänkte väl inte på att 'pappa' skulle adoptera dem formellt och det är väl också relativt sällsynt i Sverige.

Barnen var lika förtvivlade som deras pappa var desperat så han tog helt sonika sina barn och stack utomlands. Jag vet inte hur det slutade, inte bra är jag tämligen säker på. Men jag vet att mannen var otroligt bitter över att han inte hade några juridiska rättigheter över 'sina' barn. Att en man som aldrig varit intresserad av eller haft kontakt med barnen plötsligt hade alla juridiska rättigheter. Nu var det här en hel del år sedan så jag hoppas att lag/praxis har ändrats men det är kanske något som man ska tänka på när det är så vanligt med olika familjekonstellationer.

 

[TinyWiny]

Apropå det här med att inte ha någon juridisk rätt. Var lite flyktigt bekant med ett otroligt tragiskt fall. Mamma har två barn med en man, mannen överger henne när minstingen är någon månad. Hon träffar därefter en annan man och de gifter sig. Barnen har ingen kontakt öht med sin biologiska far, den enda far de känner och älskar är alltså deras 'plastpappa'. Mamman dör plötsligt i en olycka när barnen är runt tio, elva. Det visar sig då naturligtvis att den biologiska pappan är ensam vårdnadshavare och har för avsikt att ta med sig barnen hem. De tänkte väl inte på att 'pappa' skulle adoptera dem formellt och det är väl också relativt sällsynt i Sverige.

Barnen var lika förtvivlade som deras pappa var desperat så han tog helt sonika sina barn och stack utomlands. Jag vet inte hur det slutade, inte bra är jag tämligen säker på. Men jag vet att mannen var otroligt bitter över att han inte hade några juridiska rättigheter över 'sina' barn. Att en man som aldrig varit intresserad av eller haft kontakt med barnen plötsligt hade alla juridiska rättigheter. Nu var det här en hel del år sedan så jag hoppas att lag/praxis har ändrats men det är kanske något som man ska tänka på när det är så vanligt med olika familjekonstellationer.

Sådana fall är helt vidriga De måste då haft gemensam vårdnad sedan tidigare mamman och pappan och då kan det bli så illa. Hade de inte haft gemensam vårdnad sedan tidigare är jag tämligen säker på att det idag hade utretts var det var för barnens bästa att bo men finns det en bioförälder som redan har vårdnaden så är det nog ganska kört

 

[MJLee]

Sådana fall är helt vidriga De måste då haft gemensam vårdnad sedan tidigare mamman och pappan och då kan det bli så illa. Hade de inte haft gemensam vårdnad sedan tidigare är jag tämligen säker på att det idag hade utretts var det var för barnens bästa att bo men finns det en bioförälder som redan har vårdnaden så är det nog ganska kört

Jag har för mig att det är tämligen svårt att få ensam vårdnad om barn om man inte kan visa att den ena föräldern är direkt olämplig och att inte vilja ha/inget intresse av kontakt med barnen inte räcker?

 

[Killaloe]

Jag hoppas och tror ju att jag ska överleva Svansson och så länge jag gör det så är resten rätt oviktigt faktiskt för han är mitt största huvudbry. Jag tänker ju att mina föräldrar tar över ansvaret alternativt min bästa vän men det är ju långt ifrån självklart att det fungerar eftersom han är såpass jobbig att äga (mardrömmen är nämligen att jag är på resa med mina föräldrar och vi dör när vi är iväg - det är faktiskt något jag verkligen nojar äver när vi åker iväg ihop)

Men annars så har jag inga direkta tillgångar, sambon kommer inte behöva flytta från huset efteraom han har råd att bo kvar samt att han och mina föräldrar med största sannolikhet kommer överens (det kommer antagligen bli bra mycket svårare om sambon dör före mig dock eftersom han har betydligt mer tillgångar och svårare familj).

 

[nightcrawler]

Mina hästar ska säljas eller avlivas (den gamla). Har inga övriga tillgångar så den som hoppas på att ärva kan känna sig blåst. Jag ska kremeras och ligga i minneslunden eller bli spridd i nått naturområde. Begravningen ska ske i kapellet utan präst och kristet svammel. Går dom mot min vilja så kommer jag att hemsöka dom.

Det är planen för tillfället. Vet inte hur det ser ut i framtiden. Skulle jag bli rik så ska jag göra av med alla pengar innan jag dör.

 

[Raderad medlem 68338]

Ja, döstäda....
Jag har gjort det ett par gånger och det är dags igen.

All skit som i princip bara är att köra på tippen som brännbart. Jag borde rensa mer.
Har bara en familjemedlem och hen ska inte behöva ta rätt på mer än nödvändigt.

Jag har döstädat i flera veckor nu! Mkt skönt. Har blivit av med mycket skräp som bara tynger ner. Lämnat in enorma mängder kläder och skor etc på kommission. Är sen länge anmäld till donationsregistret. Blir jag sjuk så pass att jag inte tycker att jag har livskvalitet tänker jag dock ta livet av mig. Har förberett även det mentalt och i viss del praktiskt.