När man var en elak liten skitunge

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sker mobbing alltid av personer som har ett socialt övertag? Eller är det kanske grunden i de flesta mobbningssituationer, den skeva maktfördelningen som utgångspunkt?

Beklagar min okunskap här. Försöker lära mig mer.
Rätta mig @hastflicka jag är inte helt säker på det här. Efter enstaka random artiklar för länge sedan. Engelskspråkiga verkar ha två uttryck? Mobbing och bullying? En bully slåss och agerar ut? mobbing är när många går ihop mot en. En bully kan bli mobbed eftersom hen agerar ut. Ledaren av mobben kan vara socialt skicklig och kan vara bra med lärare, en bully kan vara mindre socialt skicklig?

typ för vuxna, human resource law, advice
https://hrlawyers.ca/2023/04/03/crowd-control-how-to-combat-mobbing/

You can recognize a ringleader by the characteristics and the tactics they use to entrench their power and build the mob. They:

  • are socially adept and popular
  • are highly effective at organizing others to participate
  • use peer pressure, intimidation and fear
  • manipulate coworkers into believing that the ringleader is the only one who can be trusted, fostering an “us against them” mentality, including against leadership
  • ostracize and socially isolate those that don’t join the mob
 
Senast ändrad:
Rätta mig @hastflicka jag är inte helt säker på det här. Efter enstaka random artiklar. Engelskspråkiga verkar ha två uttryck? Mobbing och bullying? En bully slåss och agerar ut? mobbing är när många går ihop mot en. En bully kan bli mobbed eftersom hen agerar ut. Ledaren av mobben kan vara socialt skicklig och kan vara bra med lärare, en bully kan vara mindre socialt skicklig?

Det låter inte orimligt. I mitt huvud innefattar nog mobbing båda varianterna. Men att kriteriet på något vis är att en och samma person (eller personer) blir medvetet måltavla under upprepade tillfällen/längre tid.

Jag tänker också att ett socialt övertag är en vanligare variant av mobbing, oavsett om den sker fysiskt eller psykiskt. Att mobbaren lutar sig tillbaks på en social trygghet/skydd. Men känner att jag vet för lite här.
 
https://sv.wiktionary.org/wiki/förlåta titta här så förstår du kanske diskussionen. Det är Inte ett värdefritt ord.
Ord kan förvisso ha en historisk innebörd men en annan praktisk. Just ordet förlåt har i mångas ögon exakt samma innebörd som att tala om att man är ledsen för att man har gjort någon illa. Men, som jag skrev i ett tidigare inlägg, det kan upplevas som magstarkt att be om förlåtelse eftersom det innebär att någon annan ska förlåta. Då är det nog bättre att säga "jag är väldigt ledsen och ångrar vad jag gjorde".
 
Ah, kanske, jag är inte så förtjust i det jag läst om honom rent allmänt.

(tycker inte han tar hänsyn till barn som omger ett barn som agerar utåt.)

Men när det gäller förskoleföräldrar så fungerar det ju tydligen så. Att få en straffavgift -betala, för att hämta sent gjorde att fenomenet ökade. Man gottgjorde ju/betalade för "tjänsten" att hämta sent (i en stad, i ett annat land, har jag för mig, ej sparat artikeln).

Men tänker att utredning av "bråk" mellan individer behöver vara mer ingående än att bara skälla på den som slog hårdast sist. Och den här biten med att belöna och uppmärksamma bra beteenden, eller visa hur man ska uppvisa ett bra beteende med små barn och direkt berömma
Han är min husgud, och han har gjort mig till en bättre assistent, förälder och faktiskt person. Sen blir det väldigt generellt i böcker och på föreläsningar, i privat handledning finns det utrymme för mycket mer nyanser och där finns den där hänsynen till andra. Fast visst, han är tydlig med att "rättvist är inte lika för alla".

Hur som haver så kommer straff aldrig att hjälpa. De smarta barnen lär sig komma undan, de impulsiva får inte bättre kontroll för att det utdelas straff.
 
Bör bli neutral till personerna? Jag kan aldrig bli neutral till en person jag överhuvudtaget inte litar på och aldrig kommer att lita på någonsin.

Det kostar mig verkligen inget att hata min mobbare. Det som kostar är det han utsatte mig för och att fortfarande behöva stå upp för mig själv för att jag blivit mobbad. Är det så svårt att acceptera att det man gör får konsekvenser? Ibland i form av att en person för alltid kommer tycka illa om en.

Jag tycker att en del här i tråden går rejält över gränsen när ni berättar för folk som blivit mobbad hur de ska tänka om sin mobbare många år efteråt!
Nej det kostar inget på individnivå. Eller kanske för dig, men ingen lider av att bli hatad i tysthet. Men på systemnivå blir jag väldigt skrämd av tankesättet att barn ska straffas, tas från sina föräldrar, stämplas som onda. Tankar på karma och hämd, att må bra när andra lider och dör, det är också rätt så läskigt om det finns substans bakom.
 
Nej det kostar inget på individnivå. Eller kanske för dig, men ingen lider av att bli hatad i tysthet. Men på systemnivå blir jag väldigt skrämd av tankesättet att barn ska straffas, tas från sina föräldrar, stämplas som onda. Tankar på karma och hämd, att må bra när andra lider och dör, det är också rätt så läskigt om det finns substans bakom.

Vad ska man göra om mobbaren vägrar sluta enligt dig? Som idag? D.v.s ajabaja och sen låta hen fortsätta.
 
Det är ju dock en hel del användare i tråden som verkar lägga en ohälsosam mängd energi på tankarna kring det här.
Man kanske inte upplever att man har ett problem med som utomstående verkar väldigt många behöva bearbeta det som hänt dem som barn.

Bara faktumet att man verkar önska folk olycka och dålig karma + verkar anse att barn ska straffas för all evighet är ju ett rätt osunt tankesätt imo.

Med det sagt - jag tycker verkligen inte man behöver förlåta eller glömma, men man kanske bör bli neutral till personerna. 🤷‍♀️
Här är ett gyllene tillfälle att istället för att tala om hur andra bör göra berätta hur du har gjort. Hur har du hanterat dina trauman? Hur tänker du själv kring de övergrepp du har utsatts för?
 
Vad ska man göra om mobbaren vägrar sluta enligt dig? Som idag? D.v.s ajabaja och sen låta hen fortsätta.
1. Man ska sätta av tillräckliga resurser för att upptäcka dåliga strukturer i skolan. Det behövs mycket personal på fritids.

2. Utbilda all personal och ha ständig dialog med barnen kring vad mobbing är och hur man förhindrar det.

3. Kalla in föräldrar till båda parter, och om man misstänker dåliga hemförhållanden ska man göra en orosanmälan.

4. Punktbevakning av de inblandade och vid behov förflyttning av den som mobbar. Den mobbade ska inte behöva byta om hen inte vill. Men det krävs såklart att nya skolan kan möta upp sin nya elev och att de är medvetna om problematiken. Jag gissar att det kan vara svårt om föräldrarna inte säger ja till detta dock.

För att ta några exempel.
 
1. Man ska sätta av tillräckliga resurser för att upptäcka dåliga strukturer i skolan. Det behövs mycket personal på fritids.

2. Utbilda all personal och ha ständig dialog med barnen kring vad mobbing är och hur man förhindrar det.

3. Kalla in föräldrar till båda parter, och om man misstänker dåliga hemförhållanden ska man göra en orosanmälan.

4. Punktbevakning av de inblandade och vid behov förflyttning av den som mobbar. Den mobbade ska inte behöva byta om hen inte vill. Men det krävs såklart att nya skolan kan möta upp sin nya elev och att de är medvetna om problematiken. Jag gissar att det kan vara svårt om föräldrarna inte säger ja till detta dock.

För att ta några exempel.

Ok, och om vi jobbar med nuvarande resurser? D.v.s det finns inte en massa pengar till att anställa fler. Vad ska man göra då tycker du?
 
Det är viktiga diskussioner.

Mobboffer är absolut INTE skyldiga att förlåta sina mobbare.

Jag vet att diskussionen är större nu, men jag kan ändå inte släppa att fundera på min del.

Jag vet inte om hon ser det som att jag har mobbat henne och det kanske är lite det som ligger och skaver, att jag inte vet på vilken nivå det var. Jag har sett att hon är vän på Facebook med samtliga tjejer från klassen (utom jag då). Hon kanske inte var utstött från gruppen. Eller så har de funnit varandra senare.
Fast hur jag än tänker på det så kommer jag ju inte att få ett svar. Det är hennes upplevelse som avgör hur illa det var.
Jag tror du har svaret där, om hon är vän med alla utom dig så finns det ett skäl och det är troligen inte att hon uppfattade dig som trevlig eller någon neutral.
 
Ok, och om vi jobbar med nuvarande resurser? D.v.s det finns inte en massa pengar till att anställa fler. Vad ska man göra då tycker du?
Då får man trolla med knäna. Dvs ta befintlig personal och sätta in. Det innebär såklart att personaltätheten minskar i övriga grupper.
 
Ett stort problem är att skolor bedriver gaslighting av mobbade elever. Jag tror att de tror att de försöker övertala den mobbade eleven att det inte är så farligt för att eleven inte ska ta åt sig. Men det är ett mycket elakt sätt att bemöta en som blir trakasserad.
 
Ett stort problem är att skolor bedriver gaslighting av mobbade elever. Jag tror att de tror att de försöker övertala den mobbade eleven att det inte är så farligt för att eleven inte ska ta åt sig. Men det är ett mycket elakt sätt att bemöta en som blir trakasserad.

Eller så skyller de på den mobbade för att hen inte passar in bland de andra barnen. Det hände mig. De vuxna som skulle ha skyddat mig var i högsta grad deltagande i mobbningen. Så det går verkligen inte att ursäkta allt som skedde med att mobbarna bara var barn...
 
Han är min husgud, och han har gjort mig till en bättre assistent, förälder och faktiskt person. Sen blir det väldigt generellt i böcker och på föreläsningar, i privat handledning finns det utrymme för mycket mer nyanser och där finns den där hänsynen till andra. Fast visst, han är tydlig med att "rättvist är inte lika för alla".

Hur som haver så kommer straff aldrig att hjälpa. De smarta barnen lär sig komma undan, de impulsiva får inte bättre kontroll för att det utdelas straff.
Jag tror man väldigt sällan använder straff i skolan på det viset, såvitt jag förstått är det inte tillåtet att straffa barn - med tex skamvrå eller liknande. Så det blir kanske lite konstigt att prata om att just han inte skulle använda straff. Jag uppfattar snarare hans ord som att han vill undvika att just det barn som agerar ut drabbas av konsekvenser utan skjuter över konsekvenserna på de andra barnen. Dvs om X agerar i klassrummet bör de andra barnen få konsekvensen och lämna klassrummet och sina saker i klassrummet. Sedan tycker jag nog att hänsyn till andra barn inte hör hemma i nyanser utan andra barn är också barn och har tillgång till känslor som ledsenhet och det kan vara väldigt mycket känslor i att få saker man arbetat hårt med förstörda. Alla barn är i skolan för att få lära sig.
 
Senast ändrad:
Så du menar alltså att det man gjorde som barn innebär att man förtjänar att straffas 10 ggr värre än att bli mobbad? Att de får skylla sig själva? Hade du velat att mobbande barn ska straffas där och då (hur?), eller ska man vänta tills de blivit vuxna? Tänk om du får barn och det visar sig att det är din unge som varit taskig mot någon annan?

KL
Har man tillbringat några timmar med barn så blir det rätt snabbt uppenbart att de som snabbt sluter upp och vill frysa ut andra är de som är socialt osäkra. Det är en jättehemsk egenskap, men det är också en väldigt mänsklig egenskap. I vissa fall kan goda föräldrar förhindra detta, men där de inte lyckas är det ju skolan som är ansvarig för det som händer på skoltid. Är det något man ska vara förbannad på så är det ju ett fallerat skolsystem. Börjar man att dela in världen i de onda och de goda, att man aldrig kan sona sina brott osv så har man helt låst fast sig i en position där ingen förbättring kan ske.

Japp, det tycker jag... i teorin och delvis praktik. För de förstörde mitt liv så varför ska jag inte få känna så? Sedan innebär det inte att jag sjäöv skulle hämnas. Jag lever efter att karma kommer till den som väntar.

Om jag hade barn (hoppas inte för vill inte ha) som mobbade hade det varit förkrossande och jag skulle självklart göra allt för att hjälpa mitt barn att sluta, men även hjälpa offret.

Man kan inte och ska inte förminska offers känslor. Och ja, jag hoppas verkligen min vidrigaste mobbare (16 år då) fått känna på riktig smärta. Det betyder inte att jag är oempatisk utan att jag faktisk lidit så mycket att jag vill att hon ska få känna samma smärta. Detta för att ge henne insikt om hur hon förstörde mitt liv.

Ja hon var ett barn, men inte "dum" som så att hon inte förstod hur det hon gjorde skadade. Hon njöt av det. Barn är smartare än man tror även om de inte har konsekvenstänk.
 
Det där kanske stämmer för dig men för mig är det bara en jävla pinsam jadda jadda. Jag hatar dessa personer intensivt och kommer definitivt tala om det för dom om de tar kontakt. Men jag tänker inte på dom dagligen utan när sådana här ämnen kommer upp.

Jag hade förmodligen haft ett helt annat liv utan mobbningen, jag hade 5 fina år I skolan innan och var en öppen, uttåtriktag unge. Efter 4 år med dessa steter jag (o) medvetet bort folk, är inåtvänd och håller mig helst för mig själv men mår inte direkt dåligt av det. Man vänjer sig och bygger upp ett nytt liv.
Du gör ju precis som du vill, starka känslor som hat tar mycket energi. Känner du att du her den energin att ödsla på hatet så gör det. JAg tycker själv att det är obehagigt med hat och vill inte ha det i mitt liv.
 
Först av allt vill jag beklaga det lidande så många i tråden vittnar om, det är verkligen fruktansvärt att läsa om mobbing och dess långtgående konsekvenser för alla drabbade:cry:

Jag är både förälder och arbetar inom skolan på gymnasiet så jag hör i allra högsta grad till de som bär på ansvar att se och göra någonting åt mobbning och andra former av destruktiva beteenden mellan barn och unga.

Jag skulle vilja ställa frågan till den/de som vill svara: Vad önskar ni med egna erfarenheter av att bli utsatt att någon i min position gjort? Fanns det någon som faktiskt agerade på ett sätt som gjorde skillnad för er, i så fall hur?
 
Först av allt vill jag beklaga det lidande så många i tråden vittnar om, det är verkligen fruktansvärt att läsa om mobbing och dess långtgående konsekvenser för alla drabbade:cry:

Jag är både förälder och arbetar inom skolan på gymnasiet så jag hör i allra högsta grad till de som bär på ansvar att se och göra någonting åt mobbning och andra former av destruktiva beteenden mellan barn och unga.

Jag skulle vilja ställa frågan till den/de som vill svara: Vad önskar ni med egna erfarenheter av att bli utsatt att någon i min position gjort? Fanns det någon som faktiskt agerade på ett sätt som gjorde skillnad för er, i så fall hur?
Den lärare som i gymnasiet räddade mig, efter många år av utfrysning och mobbning, gjorde något så enkelt som att hon skrev några uppmuntrande ord på en uppgift jag lämnat in, om hur hon såg mig och förstod hur jag hade det. Det fick mig att inte ta livet av mig.
Hade det kallats till stormöte med lärare och föräldrar och mobbare och gjort ett väldigt hallå av allt samman hade jag knappast klarat av det, jag hade mycket hellre dött än deltagit i något sådant.
 
Den lärare som i gymnasiet räddade mig, efter många år av utfrysning och mobbning, gjorde något så enkelt som att hon skrev några uppmuntrande ord på en uppgift jag lämnat in, om hur hon såg mig och förstod hur jag hade det. Det fick mig att inte ta livet av mig.
Hade det kallats till stormöte med lärare och föräldrar och mobbare och gjort ett väldigt hallå av allt samman hade jag knappast klarat av det, jag hade mycket hellre dött än deltagit i något sådant.
Tack för att du svarade, vad glad jag blir att det fanns någon som såg dig :heart
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 364
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 105
Senast: Whoever
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det här inlägget skriver Livia och jag, Livias pappa, tillsammans för att försöka reda ut lite av det som utspelats här de senaste...
Svar
4
· Visningar
1 994
Senast: LiviaFilippa
·
Relationer Jag är en arbetande småbarnsförälder till två barn som är mycket energiska, aktiva och säger vad de tänker all vaken tid. Även min man...
2 3
Svar
52
· Visningar
6 373
Senast: Fruentimber
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Uppdateringstråd 29
  • Airtags, selar etc

Hästrelaterat

  • Vad gör halvblodsägare?
  • Ridskoleryttare
  • Dressyrsnack 17

Omröstningar

Tillbaka
Upp