När ni var små...

[Lillgrådis]

Jag ville bli ridande polis.
Sen insåg jag att det krävs att man bor i storstan och får usel lön för ett riskfyllt och stressigt arbete och då gick det över.

Jag hade också en överdrivet romantisk-idyllisk syn på både ridande polis och veterinäryrket som barn. Absolut inga besvärliga demonstranter, kravaller, stenkastare eller bangers. Utan i min föreställningsvärld så skulle jag mest skritta runt på en jättehäst och se oerhört myndig och viktig ut. Nicka lite till folket då och då, kanske peka på någon som slängt skräp på ett dumt sätt, så att den genast skärpte till sig och städade upp.

Veterinärdrömmarna skyller jag mycket på I vår herres hage och James Herriot. Tänkte mig att det gick ut på att rädda den absoluta majoriteten av alla djur, som värst någon kalv som låg fel som man skulle fixa ut på ett klokt och bra sätt med lycklig utgång.

Det hade blivit en katastrof varje gång jag skulle bli tvungen att avliva en älskad familjemedlem och jag hade antagligen gråtit ikapp med ägaren så jag inte sett vad jag skulle göra. Eller att avliva friska djur som ägaren bara tröttnat på, jag skulle ju ha samlat på mig ett helt zoo för att slippa det.

 

[Fideli]

Jag ville först bli lastbilschaufför! Drömde lite om veterinär, men insåg att jag gärna skulle kunna jobba med djur, men att det inte är så roligt att jobba med sjuka och döende djur varje dag... Sedan ville jag bli pilot, men hade för dålig syn, funderade på trafikledare (flyg), men hade för dålig syn för det också, dessutom för dåliga betyg.
Där slutade jag väl drömma och blev praktisk, sökte gymnasie som jag kunde komma in på med mina betyg (handel- & kontor) och sökte sedan jobb inom handel. Jobbade ett par år i butik. När jag blev arbetslös tänkte jag återigen på det där med lastbil och om man som arbetslös kunde få bidrag via af för att ta lastbils-kort. Det kunde man, "men inte du, du är ju tjej och ingen kommer ju anställa en tjej för att köra lastbil!" enligt arbetsförmedlaren. Pluggade ett par år på folkhögskola, för att få högskolebehörighet, ifall jag skulle vilja studera vidare, vilket jag inte ville. Nu jobbar jag som produktutvecklare/inköpare, absolut inte något jag tänkt tanken att jag skulle kunna fixa, tycker inte jag är tillräckligt kreativ, men det funkar ju bra!

Skulle fortfarande kunna tänka mig att byta karriär och börja köra lastbil, men då vill jag i så fall ha långkörningar och det funkar ju inte när man har djur (katt och häst), så det blir nog inget med det.

 

[Red_Chili]

Jag ville bli veterinär när jag var liten. Det ville jag väldigt länge, fram tills jag insåg att jag aldrig någonsin skulle klara av allt teoretiskt plugg som krävs för det.

Nu? Tja... Jag har skippat tankar på drömyrken utan är istället nöjd om jag har något där jag trivs för stunden och där vardagen går ihop. I dagsläget jobbar jag i ett stall, men vad som helst där jag får jobba på "icke-kontorstider", slipper stillasittande kontorsmiljö och som går bra ihop med hundarna skulle fungera.

Skulle jag fantisera ihop något drömyrke så är det väl i så fall rallyförare, men det lär aldrig bli av heller. Däremot tänker jag någon gång köpa sån där "upplevelsepresent" till mig själv där det går att välja att köra rallybil. Jag har sett några sådana som varit väldigt lockande och planerar att spara ihop pengar till sådant så att det kanske kan bli av nästa år.

 

[athena_arabians]

Som 15-åring ville jag blir seminör (och hade en realistisk plan för att bli det).

Jag är utbildad till berggrundsgeolog och jobbar med prospektering

 

[Lillgrådis]

@athena_arabians Jag blir lite nyfiken på hur och när man kommer på att man ens kan utbilda sig till berggrundsgeolog? Jag tror inte jag riktigt fattat att det jobbet fanns innan jag läste om ditt yrke.

Jag menar för min del så handlade mina val främst om det jag såg närmast omkring mig (bonde, kassörska, fabriksarbetare, bagare/kock, läkare, polis, brandman etc) eller det jag såg på tv - typ Lagens änglar. Och I vår Herres hage. Och sånt.

Men jag har väldigt få minnen av att ha sett någon berggrundsgeolog som huvudperson i någon tv-serie. Därmed inte sagt att det inte borde finnas någon sådan! Jag anar en spännande och nyskapande manusidé.

 

[Wysiwyg]

...vad ville ni då bli när ni blev stora?
Hur långt från er drömbild av vad ni skulle jobba med hamnade ni?
Vågade ni statsa på drömmen?
Vad gjorde att ni inte satsade?

Jag ville bli ridande polis när jag var i 10-årsåldern. Läste alla böcker om Utter och tyckte det verkade SÅ roligt och coolt. Sen svalnade polisdrömmen ju äldre jag blev. På högstadiet och gymnasiet var jag allmänt förvirrad utan något egentligt mål alls. Det enda jag visste var att jag INTE skulle bli läkare, för det frågade folk om hela tiden genom att jag har en förälder som är det. På frågan om jag skulle gå i förälderns fotspår svarade jag att jag hellre skulle dö.

Nu har jag 3 terminer kvar på läkarprogrammet, så kan det gå! Vägen hit har verkligen inte varit rak. Struntade helt i skolan på högstadiet och gymnasiet och gick ut med under VG i snitt från samhällsvetenskaplig linje. Efter ett par år med timvikariat och lite random plugg bestämde jag mig ändå för att satsa på läkarprogrammet, jag vet att jag ångrat ihjäl mig annars. Pluggade basår i Uppsala och skrev högskoleprovet för att kunna ta mig in.

Annars hade det nog blivit något slags hästjobb för mig. Var iväg och provjobbade hos en stor arbetsgivare i Tyskland för 6-7 år sedan men det var en redig käftsmäll. Vet inte riktigt vad jag väntat mig men det var hårdare än jag trott på många plan. Hade jag varit lite mer förberedd på det och varit iordning i mitt mående hade jag förmodligen stannat kvar längre men nu blev det en kort session.

 

[hagel]

Jag hade också en överdrivet romantisk-idyllisk syn på både ridande polis och veterinäryrket som barn. Absolut inga besvärliga demonstranter, kravaller, stenkastare eller bangers. Utan i min föreställningsvärld så skulle jag mest skritta runt på en jättehäst och se oerhört myndig och viktig ut. Nicka lite till folket då och då, kanske peka på någon som slängt skräp på ett dumt sätt, så att den genast skärpte till sig och städade upp.

Veterinärdrömmarna skyller jag mycket på I vår herres hage och James Herriot. Tänkte mig att det gick ut på att rädda den absoluta majoriteten av alla djur, som värst någon kalv som låg fel som man skulle fixa ut på ett klokt och bra sätt med lycklig utgång.

Det hade blivit en katastrof varje gång jag skulle bli tvungen att avliva en älskad familjemedlem och jag hade antagligen gråtit ikapp med ägaren så jag inte sett vad jag skulle göra. Eller att avliva friska djur som ägaren bara tröttnat på, jag skulle ju ha samlat på mig ett helt zoo för att slippa det.

Jag hade en ganska oromantisk bild av veterinäryrket (mamma djursjuksköterska på Ultuna) och ville bli husdjursagronom, journalist eller lärare.

Kommer dock så väl ihåg när jag i tidiga tonåren, efter att vi avlivat älskad hund där hemma, storbölande proklamerar "När jag blir stor ska jag bli veterinär, så att jag också kan avliva djuren hemma ". Blev veterinär . Arbetar dock statligt, så jobbet innehåller både undervisande (lärare) och skrivande (journalistik) .

 

[Araminta]

Från det att jag var 10 tills jag var drygt 20 så var jag stensäker på att jag skulle bli arkitekt, eller möjligen ingenjör. Min far har alltid varit starkt drivande i att både jag och min bror ska läsa naturvetenskap och har under min uppväxt ständigt inspirerat och uppmuntrat intresse i den riktning. Så länge jag kan minnas har han alltid haft små experiment och projekt för sig. Från det något kuriosa försöket att motorisera en laserpekare så att den ritar fyrkanter i taket (det är lika omöjligt som att blåsa kvadratiska såpbubblor) till den fixa idén att ta hem jobbets gigantiska, överblivna kaffemaskin och såga den itu för att få plats med den på diskbänken (den är fortfarande i bruk, med vattenbehållaren stående på golvet).

Ett par år efter gymnasiet insåg jag dock att jag inte hade någon lust alls att ta mig igenom fem års matematikstudier. Ett par år efter det, med byte av framtidsplaner i snitt var tredje månad, så hittade jag logopedin genom att lusläsa universitets programkatalog. Det är rätt långt ifrån arkitektdrömmarna men jag kunde inte vara mer nöjd över valet

 

[Dressyrtjejen_97]

Mina planer har svängt väldigt mycket inser jag

Som riktigt liten (> 7-8 år) älskade jag att bada och simma runt med cyklop-glasögon. Så därför ville jag bli marinbiolog - för då fick man ju just simma runt hela dagarna, trodde jag

När jag sedan började i skolan mera "på allvar" (typ 3-4:an, dvs. när jag var 9-10 år) så insåg jag att svenska var mitt bästa ämne. Så då ville jag bli något där man fick läsa och skriva mycket. Typ journalist eller författare.

Under senare delen av mellanstadiet och fram tills typ 9an (ca. 10-15 år), ville jag bli hästskötare...

...I 9an insåg jag dock att den linjen inte gav högskolebehörighet, och mina föräldrar ville absolut inte att jag skulle läsa på en linje som inte gav det. Så då fick jag tänka om. Samtidigt började jag bli mer intresserad av samhället, och framförallt det här med brott/straff/ekonomi/nationalekonomi. Så då valde jag ekonomiprogrammet inr juridik till gymnasiet.

I gymnasiet ville jag helst av allt bli jurist. Sökte även den linjen på SU i första hand nu HT -16. Var faktiskt "bara" 3 333e reserv i andra antagningen.............

Så jag fick tänka om ännu en gång. Och skriva HP en gång till. Nu till hösten har jag sökt socionom + ek.kand på SH. Hoppas att jag kommer in på det. Min nuvarande dröm är att jobba med ungdomar som av olika anledningar hamnat snett. Gärna jobba på fritidsgård eller med andra typer av stödprojekt för dessa ungdomar. Har även börjat nattvandra på helgkvällar.

 

[stjarnhimmel]

Först bli hästuppfödare. Sen sångerska och författare.
Sen pluggade jag arkeologi då jag gillar historia.
I slutändan blev jag personalvetare. Med musik, skrivande och hantverk som hobby.

 

[aiquen]

Jag ville också bli författare. Hela min barndom tillbringade jag med näsan i böcker och jag ockuperade familjens dator i timmar när jag satt och skrev mina berättelser. Även om jag inte har en fullt så romantiserad bild av yrket ifråga nu i vuxen ålder är det fortfarande något jag kan drömma om lite sådär i hemlighet ibland.

Fast jag har insett mina begränsningar och skaffat mig ett "riktigt jobb" istället. Dock ingenting jag någonsin har drömt om eller ens direkt har strävat efter, utan någonting jag mest bara råkat halka in på. Men det känns ok för stunden i alla fall, även om jag fortfarande kan fundera över vad jag egentligen vill vidare till.

 

[LillaMy84]

Mina planer har svängt väldigt mycket inser jag

Som riktigt liten (> 7-8 år) älskade jag att bada och simma runt med cyklop-glasögon. Så därför ville jag bli marinbiolog - för då fick man ju just simma runt hela dagarna, trodde jag

När jag sedan började i skolan mera "på allvar" (typ 3-4:an, dvs. när jag var 9-10 år) så insåg jag att svenska var mitt bästa ämne. Så då ville jag bli något där man fick läsa och skriva mycket. Typ journalist eller författare.

Under senare delen av mellanstadiet och fram tills typ 9an (ca. 10-15 år), ville jag bli hästskötare...

...I 9an insåg jag dock att den linjen inte gav högskolebehörighet, och mina föräldrar ville absolut inte att jag skulle läsa på en linje som inte gav det. Så då fick jag tänka om. Samtidigt började jag bli mer intresserad av samhället, och framförallt det här med brott/straff/ekonomi/nationalekonomi. Så då valde jag ekonomiprogrammet inr juridik till gymnasiet.

I gymnasiet ville jag helst av allt bli jurist. Sökte även den linjen på SU i första hand nu HT -16. Var faktiskt "bara" 3 333e reserv i andra antagningen.............

Så jag fick tänka om ännu en gång. Och skriva HP en gång till. Nu till hösten har jag sökt socionom + ek.kand på SH. Hoppas att jag kommer in på det. Min nuvarande dröm är att jobba med ungdomar som av olika anledningar hamnat snett. Gärna jobba på fritidsgård eller med andra typer av stödprojekt för dessa ungdomar. Har även börjat nattvandra på helgkvällar.

Vad roligt att du skriver marinbiolog! Det var nämligen mitt drömyrke i ungefär den åldern också.. Hittills har folk sett ut ungefär såhär när jag berättat det
Jag vet inte varifrån den tanken kom då och jag är inte ens idag säker på vad en sån gör

 

[Dressyrtjejen_97]

Vad roligt att du skriver marinbiolog! Det var nämligen mitt drömyrke i ungefär den åldern också.. Hittills har folk sett ut ungefär såhär när jag berättat det
Jag vet inte varifrån den tanken kom då och jag är inte ens idag säker på vad en sån gör

Jag har också fått exakt samma reaktion av folk när jag berättat det!
Nä, precis! Men Dressyrtjejen för typ 13 år sedan antog väl att sådana höll på och simmade hela dagarna

 

[LillaMy84]

Jag har också fått exakt samma reaktion av folk när jag berättat det!
Nä, precis! Men Dressyrtjejen för typ 13 år sedan antog väl att sådana höll på och simmade hela dagarna

Jag tror att jag trodde att man typ gick på stränderna och kollade på stenar och annat i vattnet

 

[Raderad medlem 19815]

Ja du ... jag ville bli författare och veterinär.
Sen insåg jag att skriva var det enda jag ville och satsade på att bli journalist. Råkade bli socialantropolog mitt i alltihop, ångrade mig och blev journalist i alla fall. Skrev några böcker också. Sen blev jag arbetslös och då satsade jag på mitt eget skrivande.
Frilansade några år och skrev böcker också. Numera är jag författare på heltid sen snart 20 år.

Jag läste en av dina böcker för mina barn (4 och 6 år) igår och idag, vi läser mycket men denna blev de helt tagna av.

 

[Miran]

Jag läste en av dina böcker för mina barn (4 och 6 år) igår och idag, vi läser mycket men denna blev de helt tagna av.

Vad kul! Vad kan det ha varit för någon? Så små ... Svante?

 

[Raderad medlem 19815]

Vad kul! Vad kan det ha varit för någon? Så små ... Svante?

Saga på ridläger! (Det är väl du som skrivit den)? Fyraåringen fick darr på underläppen och tyckte att det var "en sorglig bok" när Saga inte fick vara med.

 

[Miran]

Saga på ridläger! (Det är väl du som skrivit den)? Fyraåringen fick darr på underläppen och tyckte att det var "en sorglig bok" när Saga inte fick vara med.

Ja det är jag. Stackars lilla 4-åringen. Men då var det väl tur att Saga har en sån bra kompis som Max, trots att hon inte är så värst snäll mot honom alla gånger .

 

[athena_arabians]

@athena_arabians Jag blir lite nyfiken på hur och när man kommer på att man ens kan utbilda sig till berggrundsgeolog? Jag tror inte jag riktigt fattat att det jobbet fanns innan jag läste om ditt yrke.

Jag menar för min del så handlade mina val främst om det jag såg närmast omkring mig (bonde, kassörska, fabriksarbetare, bagare/kock, läkare, polis, brandman etc) eller det jag såg på tv - typ Lagens änglar. Och I vår Herres hage. Och sånt.

Men jag har väldigt få minnen av att ha sett någon berggrundsgeolog som huvudperson i någon tv-serie. Därmed inte sagt att det inte borde finnas någon sådan! Jag anar en spännande och nyskapande manusidé.

Jag är bonnjänta i grunden och har älskat djur i hela mitt liv. Efter att jag inte fick gå APR-kursen som man var tvungen att ha för att blir seminör blev jag arg och läste in natur på ren ilska på Komvux, jag var nämligen tvungen att mjölka kor i ett halvår till för att få gå den och jag ansåg att jag redan kunde det efter att ha jobbat i en ladugård i ett och halvt år (jag har alltså aldrig läst traditionellt gymnasium).

Sedan hade jag en idé om att agronom var en bra idé. Efter ett år på Ultuna tyckte jag inte det längre (jag trivdes inte med halvmilitanta veganer och godsägarungar om vi ska vara lite stereotypa plus att jag kände inget intresse för att fortsätta rent ämnesmässigt). Vi hade läst kemi på Ultuna och det var ju rätt roligt så jag tänkte att kemist var en bra idé. Sedan läste jag kemi i "stan" (U-a) i ett halvår En kemist i korridoren tyckte att jag behövde ju ändå ett biämne så läs geologi ett halvår medan du funderar på vad du vill göra.

Jag blev kvar där

Att det blev berggrundsgeologi var på ren känsla, det var det som "talade" till mig så att säga (jag avskyr kvartärgeologi, "löst krafs" ). Jag skulle AALDRIG jobba norr om Dalälven eller med prospektering heller... jag har nu två andra hem i Norrland och älskar att jobba med prospektering

Senare har jag insett att det var geologi när min morfar förklarade varför det inte skulle bli en vulkan på vår gård när jag blev rädd efter att ha sett om Mt St Helens utbrott när jag var sju år (han förklarade tektonik för en sjuåring ). Jag kan tillägga att jag är den första i min familj med universitetsutbildning men min morfar var enormt intresserad av naturvetenskap och det förde han vidare till mig Min släkt är inte standard på något sätt, på gott och ont

 

[Miran]

J

Jag blev kvar där

Att det blev berggrundsgeologi var på ren känsla, det var det som "talade" till mig så att säga (jag avskyr kvartärgeologi, "löst krafs" ).

Talade till dig - vad fint!