När vården inte hjälper till

[MissFideli]

Jag drog sönder vristen för ett gäng år sedan. Det var svullet över ett halvår iaf minst och värkte en del.
Jag hade dragit sönder ledbanden.

Jag hade tur i att min kiropraktor och sjukgymnast(han var båda) jobbar med basketlandslaget och är van vid stukningar etc. Han hade tom forskat på det.
Jag fick dels övningar, fick lära mig tejpa foten för att stabilisera(med kinesiotejp) så jag inte drog upp det igen och han fick behandla foten kiropraktiskt.
Iom att jag slet sönder ledbanden funkade inte djupsensibiliteten och jag hade felbelastat ett tag pga skadan. Så jag fick övningar för att både hitta min kropp igen och öva på styrka/balans/koordination. Iom felbelastninen fick jag en del låsningar i foten. Det tog kiron bort.

Jag var lite dum och pressade för hårt då och då. Svårt att låta bli när man jobbar med hästar. Det gjorde nog att min läkning gick lite långsamt. Hade det hänt idag hade jag kört långsammare igångsättning sas. Och käkat Hyaluronsyra.

Så din syrra kanske behöva hjälp från flera olika typer av behandlare.

Ja, hon gjorde nog samma sak. Jobbade på. Hon bor ju tyvärr i en liten stad och vet inte riktigt var hon ska vända sig. Hon ska i alla fall ta en second opinion från en annan ortoped och sen får vi se. Bor du i Stockholmsområdet? En sån som du gick till skulle vi behöva. Hon bor i Västmanland, men då våra föräldrar bor i Stockholms län så letar vi här för större utbud.

 

[kryddelydd]

Så för att det var en häst så ska man rycka på axlarna och gå vidare tycker du? Men om det hade varit en trafikolycka så hade det varit en annan sak? Ja, så kan man ju tycka om man vill. För mig spelar orsak ingen roll.

Vilken dum reaktion från din sida.
Nej, det hade varit detsamma om det varit en trafikolycka: ibland skadar vi oss, och det är inte alltid det kan repareras. Det är inte alltid det går att sätta fingret på vad som är orsaken till en människas symtom.
Ibland får man acceptera att det blir långvariga symtom efter en olycka.

 

[MissFideli]

Vilken dum reaktion från din sida.
Nej, det hade varit detsamma om det varit en trafikolycka: ibland skadar vi oss, och det är inte alltid det kan repareras. Det är inte alltid det går att sätta fingret på vad som är orsaken till en människas symtom.
Ibland får man acceptera att det blir långvariga symtom efter en olycka.

Eftersom du poängterade just att det var en häst med i det hela, så läste jag det så.
Nej, ibland kan det inte repareras. Men när vissa inom vården antyder att man överdriver för att smärtan inte motsvarar fynden så är det svårt att inte reagera.

Vi kommer i alla fall gå till åtminstone en annan ortoped på annan ort för att få ett andra utlåtande.

 

[kryddelydd]

Eftersom du poängterade just att det var en häst med i det hela, så läste jag det så.
Nej, ibland kan det inte repareras. Men när vissa inom vården antyder att man överdriver för att smärtan inte motsvarar fynden så är det svårt att inte reagera.

Vi kommer i alla fall gå till åtminstone en annan ortoped på annan ort för att få ett andra utlåtande.

Poängterade och poängterade...

Nej, jag antydde inte att någon överdriver.
Jag konstaterade att man inte alltid hittar förklaring och inte alltid kan reparera.

Jag tycker att du reagerar överkänsligt på det jag skrivit.

 

[Görel]

Ta ny kontakt med fysioterapeuten.
Man har gjort ganska mycket för din syster, tycker jag, i och med att ortoped har bedömt och MRT har gjorts.

Det är ju inte alltid som "vården" kan bota de problem människor får när vi skadar oss.
Om ortopeden inte ser operation som en behandling med chans till förbättring så är ju rätt träning och rätt belastning det som gäller.
Eventuellt fundera på vilka skor man använder.

Jag tycker att ditt svar är intressant. Hur pass bra är läkarkåren på att föra fram att man bedömer att det inte finns något som läkarvetenskapen kan göra för en patient?

Jag har själv kronisk värk efter en ärftlig skada ihop med några andra skador. Min kontakt med läkarkåren har gett mig ett extremt lågt förtroende för läkare som under årtionde efter årtionde fått mig att känna mig som en kverulant som bara fjompar mig.

Man kan ju framföra saker på olika sätt för att få folk med sig eller mot sig. Själv är jag utbildad i något som heter MI, motiverande intervjuer, vilket är ett bra sätt att nå fram till andra. Bland de sämsta möten jag haft med en läkare var förra året då jag behövde förnya citodon och fick träffa en ny läkare. Hon höll ett långt anförande om olika sorters receptfria värktabletter innan hon talade om att hon tänkte skriva ut tabletterna, vilket gjorde att jag inte hörde något av anförandet eftersom jag bara lyssnade efter om jag skulle få medicinen eller inte.

 

[MissFideli]

Poängterade och poängterade...

Nej, jag antydde inte att någon överdriver.
Jag konstaterade att man inte alltid hittar förklaring och inte alltid kan reparera.

Jag tycker att du reagerar överkänsligt på det jag skrivit.

Det var inte du som antydde det, det var ortopeden. Av egen erfarenhet så vet jag att folk kan tolka saker olika (nu menar jag inte dig) och ha olika erfarenhet av samma sak. Min katt röntgades i höfterna och ortoped ett sade att det inte var så farligt och ortoped två sade att det var katastrof.
Därför väljer vi att ändå försöka hitta en annan för ny åsikt.

 

[kryddelydd]

Jag tycker att ditt svar är intressant. Hur pass bra är läkarkåren på att föra fram att man bedömer att det inte finns något som läkarvetenskapen kan göra för en patient?

Jag har själv kronisk värk efter en ärftlig skada ihop med några andra skador. Min kontakt med läkarkåren har gett mig ett extremt lågt förtroende för läkare som under årtionde efter årtionde fått mig att känna mig som en kverulant som bara fjompar mig.

Man kan ju framföra saker på olika sätt för att få folk med sig eller mot sig. Själv är jag utbildad i något som heter MI, motiverande intervjuer, vilket är ett bra sätt att nå fram till andra. Bland de sämsta möten jag haft med en läkare var förra året då jag behövde förnya citodon och fick träffa en ny läkare. Hon höll ett långt anförande om olika sorters receptfria värktabletter innan hon talade om att hon tänkte skriva ut tabletterna, vilket gjorde att jag inte hörde något av anförandet eftersom jag bara lyssnade efter om jag skulle få medicinen eller inte.

Antagligen för dåliga.
Därför att de flesta nog inte "vågar" säga rakt ut att "jag förstår att du har problem och jag kan dessvärre inte påverka din situation."
Och även den typen av uttalande, som är neutralt i tonfall, uppfattas många gånger som en förolämpning eller ett avvisande.
Många människor "kräver" att "vården" ska kunna reparera allt och blir missnöjda och många gånger arga när man får höra att "vården" inte kan.
Då skriver personer titlar som "när vården inte hjälper till" trots att "vården" faktiskt gjort ganska mycket för att hjälpa.
Det "vården" inte gjort är att förklara eller reparera felet. Vården har däremot inte "inte hjälpt till" i många fall.

Och det är faktiskt inte ovanligt att människor som inte får det de vill (ibland bot, ibland vissa läkemedel) hotar vårdpersonalen (alla yrken) på olika sätt.
Det är inte trevligt att sitta och säga "jag beklagar, men jag kan inte åtgärda ditt problem" utifrån hur många människor reagerar.
Det ursäktar inte bristen på tydlighet men det kan förklara den.

Ibland ligger "felet" i att den som säger - som ortopeden verkar ha sagt i TS systers fall - "fyndet förklarar inte smärtan" tror att den sagt att "vi har inte hittat förklaringen till dina besvär och jag kan då dessvärre inte åtgärda eller bota dina besvär".

 

[Alexandra_W]

Jag skulle även jag vilja slå ett slag för olika sorters rehab samt alternativa behandlingar som t ex stötvåg och liknande. Dvs inte hokus pokus men sådana som inte alltid används generellt av vården.

Jag hade satans ont i en höft för x år sen. Man hittade inget fel. Sjukgymnastik förvärrade. De slätröntgade, gjorde MRI och tog enormt mycket provet. På nivån de tom letade efter nån slags cancermarkör i blodprovet. Jag fick antiinflammatoriskt och smärtstillande och Gud vet allt. Inget hjälpte, lika ont. Kändes som någon körde knivar i höften. De gjorde utökad röntgen, provade skicka mig en vända via gyn ifall ”smärtan kändes från fel ställe” jmf med där felet satt. Men gick inte hitta minsta lilla förklaring. Man provade att sätta in starka smärtstillande för att se om det var någon slags ”smärtloop” (svårt förklara vettigt, men man försökte genom att ta bort all smärta ett tag se om det skulle försvinna)

Det gick totalt 1.5 år. Ingen förbättring och som sagt inga svar. Min kiropraktor tyckte att hen kunde ju prova köra shockwave så kunde vi se, kanske kunde ge lite temporär smärtlindring iaf.

Tre omgångar shockwave senare var vad det nu var borta. Jag vet ju fortfarande inte vad som strulade (förutom att det garanterat var ofarligt), eller om det var shockwave eller slumpen som löste det till slut.

Så om vården gör rimlig mängd undersökningar och inte hittar något som förklarar så kan det vara värt att se vad som kan finnas att göra i lindrande/stärkande/rehabiliterande syfte tycker jag. Man har inte så mycket att förlora.

Och för att förtydliga - jag är mer än nöjd med vårdens insats. Det är/var ju inte deras fel att det onda inte gick att se/hitta men de försökte verkligen. Och ffa var det tryggt att veta att vad det än var var det med 99.9% sannolikhet inget allvarligt/farligt.

 

[MissFideli]

Jag skulle även jag vilja slå ett slag för olika sorters rehab samt alternativa behandlingar som t ex stötvåg och liknande. Dvs inte hokus pokus men sådana som inte alltid används generellt av vården.

Jag hade satans ont i en höft för x år sen. Man hittade inget fel. Sjukgymnastik förvärrade. De slätröntgade, gjorde MRI och tog enormt mycket provet. På nivån de tom letade efter nån slags cancermarkör i blodprovet. Jag fick antiinflammatoriskt och smärtstillande och Gud vet allt. Inget hjälpte, lika ont. Kändes som någon körde knivar i höften. De gjorde utökad röntgen, provade skicka mig en vända via gyn ifall ”smärtan kändes från fel ställe” jmf med där felet satt. Men gick inte hitta minsta lilla förklaring. Man provade att sätta in starka smärtstillande för att se om det var någon slags ”smärtloop” (svårt förklara vettigt, men man försökte genom att ta bort all smärta ett tag se om det skulle försvinna)

Det gick totalt 1.5 år. Ingen förbättring och som sagt inga svar. Min kiropraktor tyckte att hen kunde ju prova köra shockwave så kunde vi se, kanske kunde ge lite temporär smärtlindring iaf.

Tre omgångar shockwave senare var vad det nu var borta. Jag vet ju fortfarande inte vad som strulade (förutom att det garanterat var ofarligt), eller om det var shockwave eller slumpen som löste det till slut.

Så om vården gör rimlig mängd undersökningar och inte hittar något som förklarar så kan det vara värt att se vad som kan finnas att göra i lindrande/stärkande/rehabiliterande syfte tycker jag. Man har inte så mycket att förlora.

Och för att förtydliga - jag är mer än nöjd med vårdens insats. Det är/var ju inte deras fel att det onda inte gick att se/hitta men de försökte verkligen. Och ffa var det tryggt att veta att vad det än var var det med 99.9% sannolikhet inget allvarligt/farligt.

Shockwave har jag använt med gott resultat på min plantar fasciit som jag gått med i 1 år. Tyvärr finns det inte i den staden hon bor i, får kolla hur långt de behöver åka för att hitta en som är landstingsansluten.

 

[mandalaki]

Jag skulle även jag vilja slå ett slag för olika sorters rehab samt alternativa behandlingar som t ex stötvåg och liknande. Dvs inte hokus pokus men sådana som inte alltid används generellt av vården.

Jag hade satans ont i en höft för x år sen. Man hittade inget fel. Sjukgymnastik förvärrade. De slätröntgade, gjorde MRI och tog enormt mycket provet. På nivån de tom letade efter nån slags cancermarkör i blodprovet. Jag fick antiinflammatoriskt och smärtstillande och Gud vet allt. Inget hjälpte, lika ont. Kändes som någon körde knivar i höften. De gjorde utökad röntgen, provade skicka mig en vända via gyn ifall ”smärtan kändes från fel ställe” jmf med där felet satt. Men gick inte hitta minsta lilla förklaring. Man provade att sätta in starka smärtstillande för att se om det var någon slags ”smärtloop” (svårt förklara vettigt, men man försökte genom att ta bort all smärta ett tag se om det skulle försvinna)

Det gick totalt 1.5 år. Ingen förbättring och som sagt inga svar. Min kiropraktor tyckte att hen kunde ju prova köra shockwave så kunde vi se, kanske kunde ge lite temporär smärtlindring iaf.

Tre omgångar shockwave senare var vad det nu var borta. Jag vet ju fortfarande inte vad som strulade (förutom att det garanterat var ofarligt), eller om det var shockwave eller slumpen som löste det till slut.

Så om vården gör rimlig mängd undersökningar och inte hittar något som förklarar så kan det vara värt att se vad som kan finnas att göra i lindrande/stärkande/rehabiliterande syfte tycker jag. Man har inte så mycket att förlora.

Och för att förtydliga - jag är mer än nöjd med vårdens insats. Det är/var ju inte deras fel att det onda inte gick att se/hitta men de försökte verkligen. Och ffa var det tryggt att veta att vad det än var var det med 99.9% sannolikhet inget allvarligt/farligt.

Shockwave? Halleluja. Kunde kanske vara något för mitt onda ben, en del dagar är jag helt halt. Behöver man läkarbedömning innan?

 

[MissFideli]

Shockwave? Halleluja. Kunde kanske vara något för mitt onda ben, en del dagar är jag helt halt. Behöver man läkarbedömning innan?

Jag hade ingen kontakt med läkare alls. Gjordes på en mottagning utan egen läkare dessutom. Fick under fötterna. Gjorde skitont första gångerna, men varje gång jag gick därifrån så var det som att gå på moln. Underlig känsla

 

[Alexandra_W]

Shockwave? Halleluja. Kunde kanske vara något för mitt onda ben, en del dagar är jag helt halt. Behöver man läkarbedömning innan?

Jag älskar shockwave. Var suveränt när min whiplash läkt men smärta kvar. Det minskar smärtan enormt om jag bara går hyfsat regelbundet. Generellt behövs inget läkarbesök här iaf, men just med whiplashskadan ville de ha okej från läkare först och det kan man ju förstå.

 

[Görel]

Antagligen för dåliga.
Därför att de flesta nog inte "vågar" säga rakt ut att "jag förstår att du har problem och jag kan dessvärre inte påverka din situation."
Och även den typen av uttalande, som är neutralt i tonfall, uppfattas många gånger som en förolämpning eller ett avvisande.
Många människor "kräver" att "vården" ska kunna reparera allt och blir missnöjda och många gånger arga när man får höra att "vården" inte kan.
Då skriver personer titlar som "när vården inte hjälper till" trots att "vården" faktiskt gjort ganska mycket för att hjälpa.
Det "vården" inte gjort är att förklara eller reparera felet. Vården har däremot inte "inte hjälpt till" i många fall.

Och det är faktiskt inte ovanligt att människor som inte får det de vill (ibland bot, ibland vissa läkemedel) hotar vårdpersonalen (alla yrken) på olika sätt.
Det är inte trevligt att sitta och säga "jag beklagar, men jag kan inte åtgärda ditt problem" utifrån hur många människor reagerar.
Det ursäktar inte bristen på tydlighet men det kan förklara den.

Ibland ligger "felet" i att den som säger - som ortopeden verkar ha sagt i TS systers fall - "fyndet förklarar inte smärtan" tror att den sagt att "vi har inte hittat förklaringen till dina besvär och jag kan då dessvärre inte åtgärda eller bota dina besvär".

Det är precis så jag tänker. Man skulle vinna mycket med vänlig tydlighet.

För flera år sedan tog sig en ortoped ordentlig tid på sig att förklara hur ett av mina problem uppstått och varför läkarvetenskapen inte kunde hjälpa mig. Det var ovärderligt och gjorde att jag kunde acceptera och förhålla mig till skadan på ett annat sätt än tidigare.

 

[Raderad medlem 68338]

Ibland kan inte vården hjälpa och liksom göra en hel. Jag skadade mig i en rulltrappa (well afterwork, höga klackar, joråsåatt, glad att jag överlevde ) fick ett diskbråck. Har fått acceptera att jag kommer ha problem med detta resten av livet. I det akuta skedet kunde jag knappt röra mig, tappade känseln i benen och underlivet osv. Det jag måste göra är att rehabträna och verkligen göra mina övningar från sjukgymnast. Jag har fortfarande känselbortfall, stickningar i händer och fötter osv och känner av ryggen dagligen.
Inte så upplyftande svar tyvärr, men ibland kan inte alla skador liksom fixas av vården. I mitt fall ligger allt på mig i nuläget, välja arbetsställningar, rehabträna regelbundet (jag slarvar med det då och då och det känns direkt att ryggen blir sämre). Mina övningar gör jag hemma så inget gym behövs.
Din syster kanske kan få ett individanpassat träningsschema av sjukgymnast?

 

[MissFideli]

Ibland kan inte vården hjälpa och liksom göra en hel. Jag skadade mig i en rulltrappa (well afterwork, höga klackar, joråsåatt, glad att jag överlevde ) fick ett diskbråck. Har fått acceptera att jag kommer ha problem med detta resten av livet. I det akuta skedet kunde jag knappt röra mig, tappade känseln i benen och underlivet osv. Det jag måste göra är att rehabträna och verkligen göra mina övningar från sjukgymnast. Jag har fortfarande känselbortfall, stickningar i händer och fötter osv och känner av ryggen dagligen.
Inte så upplyftande svar tyvärr, men ibland kan inte alla skador liksom fixas av vården. I mitt fall ligger allt på mig i nuläget, välja arbetsställningar, rehabträna regelbundet (jag slarvar med det då och då och det känns direkt att ryggen blir sämre). Mina övningar gör jag hemma så inget gym behövs.
Din syster kanske kan få ett individanpassat träningsschema av sjukgymnast?

Hon fick det i våras. blev inte bättre.

 

[Raderad medlem 68338]

Shockwave? Halleluja. Kunde kanske vara något för mitt onda ben, en del dagar är jag helt halt. Behöver man läkarbedömning innan?

Rekommenderar detta, hjälpte oerhört för mig! Jag behandlades med detta hos sjukgymnasten. Tror inte du behöver läkarbedömning innan!

 

[Raderad medlem 68338]

Hon fick det i våras. blev inte bättre.

Hur länge tränade hon? Det är ju viktigt att det blir långsiktigt för att man ska få resultat. Jag gick 2 ggr i veckan hos sjukgymnasten och tränade 2 ggr dagligen hemma i ungefär ett halvår. Märkte klart resultat.

 

[MissFideli]

Hur länge tränade hon? Det är ju viktigt att det blir långsiktigt för att man ska få resultat. Jag gick 2 ggr i veckan hos sjukgymnasten och tränade 2 ggr dagligen hemma i ungefär ett halvår. Märkte klart resultat.

6 månader tror jag. Eftersom nått verkade sitta fast, så var träningen anpassad efter det. Dvs väldigt lätt.

 

[Raderad medlem 68338]

6 månader tror jag. Eftersom nått verkade sitta fast, så var träningen anpassad efter det. Dvs väldigt lätt.

Ok kolla med henne hur länge hon gick och hur mycket hon tränade hemma. Hon lär behöva träna sitt program dagligen hemma för att få resultat, samt träffa sjukgymnasten regelbunden för att stämma av. Att träningen är lätt gör däremot ingenting, jag kunde knappt röra mig när jag började så bara att lyfta ett ben i en viss vinkel kunde utgöra träning

 

[MissFideli]

Jag ger info efter vad hon har sagt.