Monkie

Trådstartare
Det hade varit intressant att höra andras tankar!

Jag och min sambo har helt olika behov av närhet. På en skala 1 -10 skattar jag hans behov till 1 och mitt till 8.

Jag respekterar honom och försöker anpassa mig till hans behov. Jag vet att han älskar mig. Men jag är inte nöjd med situationen. Jag saknar kramar och kel såpass att jag fantiserar om andra!

Han är inte villig att kompromissa om läget och jag är ju så illa tvungen eftersom jag älskar honom och inte vill göra slut. Ibland blir det tjafs då jag tjAtar om närhet och han vill vara ifred.

Hur tänker ni, är det en omöjlig relation i längden, eller kan nan lära sig vara utan/med mindre/mer närhet än vad man är bekväm med?
 
Jag har väldigt litet behov av fysisk närhet utöver sex.
Skulle få tokspel på någon som vill kramas och gosa mycket. Jag vill ha mitt eget space!
Så för mig hade det inte funkat i längden.
 
Jag har stort behov av kramar och närhet. Så pass att jag nog haft lite större behov än alla de jag träffat tidigare. Dock inte att det varit så stor skillnad som du beskriver. Tror inte jag hade pallat en sån relation faktiskt.
 
Huruvida det är möjligt att vänja sig är säkert individuellt. Frågan är hur mycket det är värt att försöka ändra på sig själv för att få till just den relationen. I ditt fall skulle det ju kunna finnas i alla fall två alternativ som leder till att ni båda får det ni har behov av utan att tvinga den andra till mer/mindre närhet än den vill ha. Antingen kan ni leva i ett öppet förhållande eller någon variant på det, där du hittar någon annan som ger dig den närhet du saknar (kan vara ett alternativ om er relation i övrigt är allt du vill ha) eller så bryter ni och hittar nya, mer passande partners.

För egen del kan jag säga att jag aldrig igen kommer försöka anpassa mig speciellt mycket. Det enda jag anpassar nu är att jag inte sover i princip på eller helt ihoptrasslat med mannen jag träffar ibland. Han vill sova ifred, jag vill sova så ihoptrasslat att det inte går att röra sig :p Lösningen när vi sovit ihop är att jag sover som jag gör annars, ihoptrasslat med mina hundar. Det fungerar det med. I övrigt har vi lika mycket närhetsbehov och tycker även om samma typ av beröring vid samma typer av tillfällen osv. Ingen av oss behöver egentligen fundera på om den andra gillar något eller inte, det bara flyter på, och det är så jävla skönt när det blir så okomplicerat.
 
Jag respekterar honom och försöker anpassa mig till hans behov.

Han är inte villig att kompromissa om läget
Obalans.
Hur tänker ni, är det en omöjlig relation i längden, eller kan nan lära sig vara utan/med mindre/mer närhet än vad man är bekväm med?
Relationen är fullt möjlig; på bekostnad av någon. Det går att förtränga ett behov eller att fylla det på annat sätt. Frågan är varför. Det är så mycket bättre när något så grundläggande ligger på en mer lika nivå.
 
@Monkie: Var för anpassar du dig när han inte är villig att anpassa sig? Samtidigt förstår jag att han har svårt för att ändra sig, det är ju högst individuellt vilken nivå av närhet man vill ha. Du beskriver ju själv att det är svårt för dig.

Jag har alltid haft förhållanden där vi haft en liknande närhetsnivå. Den kan variera också, är jag dålig vill jag ha mer närhet. Jag somnade mot hans axel en gång när jag var på lasarettet och fick droppbehandling. Det hade tydligen sett väldigt gulligt ut för alla som gått förbi hade dragit lite på smilbanden :D Vi har sas våra signaturberöringar som vi vet den andra gillar (inget snusk, de går att göra offentligt ;) :p). De beröringarna säger så mycket utan ord.

Jag (trots att jag är särbo) hade inte velat vara med någon som inte vill ha ganska mycket närhet. Det går igenom på telefonen också, vi har ett nära förhållande trots det geografiska avståndet.
 
jag är ju så illa tvungen eftersom jag älskar honom och inte vill göra slut.
Jag har provat att ha det så som du beskriver i en relation. Länge. Det är inte något jag rekommenderar. Jag insåg inte vidden av mina uppdämda behov förrän i nästkommande relation. Det är så mycket bättre att vara lika. Närhetsbehov är så grundläggande.

Ibland skulle en vilja leva livet baklänges. Tänk att få ha med sig erfarenhet och insikt redan från scratch. Men det är ju inte så det är tänkt.
 
Jag har provat att ha det så som du beskriver i en relation. Länge. Det är inte något jag rekommenderar. Jag insåg inte vidden av mina uppdämda behov förrän i nästkommande relation. Det är så mycket bättre att vara lika. Närhetsbehov är så grundläggande.

Ibland skulle en vilja leva livet baklänges. Tänk att få ha med sig erfarenhet och insikt redan från scratch. Men det är ju inte så det är tänkt.

Jag brukar säga att jag var ett pucko tills jag var ca 30. Från ca 35 blev det mer stabilt. Jag har alltid varit lite sen av mig :D
 
Det hade varit intressant att höra andras tankar!

Jag och min sambo har helt olika behov av närhet. På en skala 1 -10 skattar jag hans behov till 1 och mitt till 8.

Jag respekterar honom och försöker anpassa mig till hans behov. Jag vet att han älskar mig. Men jag är inte nöjd med situationen. Jag saknar kramar och kel såpass att jag fantiserar om andra!

Han är inte villig att kompromissa om läget och jag är ju så illa tvungen eftersom jag älskar honom och inte vill göra slut. Ibland blir det tjafs då jag tjAtar om närhet och han vill vara ifred.

Hur tänker ni, är det en omöjlig relation i längden, eller kan nan lära sig vara utan/med mindre/mer närhet än vad man är bekväm med?

Relationen kan vara möjlig i längden men frågan är hur du kommer må på sikt. Nu har han det som han vill ha det och du lägger dig platt eftersom du älskar honom och inte vill göra slut.

Om han hade varit engagerad i relationens mående och kramats lite mer samtidigt som du accepterat att det inte kan vara precis så mycket som du önskar, så hade det säkert blivit bättre. Det är kramar och kel vi pratar om, inte som om du bad honom äta hundbajs till frukost och lunch. Men för en del är det kompromisslösa den enda vägen, för andra motsatsen.
 
Det hade varit intressant att höra andras tankar!

Jag och min sambo har helt olika behov av närhet. På en skala 1 -10 skattar jag hans behov till 1 och mitt till 8.

Jag respekterar honom och försöker anpassa mig till hans behov. Jag vet att han älskar mig. Men jag är inte nöjd med situationen. Jag saknar kramar och kel såpass att jag fantiserar om andra!

Han är inte villig att kompromissa om läget och jag är ju så illa tvungen eftersom jag älskar honom och inte vill göra slut. Ibland blir det tjafs då jag tjAtar om närhet och han vill vara ifred.

Hur tänker ni, är det en omöjlig relation i längden, eller kan nan lära sig vara utan/med mindre/mer närhet än vad man är bekväm med?

Jag tror inte att det går att lära sig dämpa ett behov av närhet när det är sån stor skillnad mellan er två, och bara den ena är villig att kompromissa.
En lösning vore ett öppet förhållande, har själv levt i ett sånt en period, och det fungerade väldigt bra. Varken jag eller min partner låg med andra under den tiden, men det kändes skönt att ha den friheten och valmöjligheten.
Där gäller det att verkligen ha full tillit till varandra för att det ska fungera och inte bli sura miner. Fördelen är att du kan stanna i din relation när en andra partner kan fylla tomrummet din nuvarande partner lämnar.

Om det inte är ett alternativ så är jag ytterst tveksam till ifall det går att leva lycklig i ett så obalanserat förhållande en längre period. Du kommer må psykiskt dåligt om du inte får den närhet du behöver. Din partner kommer förmodligen känna sig otillräcklig om han inte orkar eller mår bra av mer fysisk närhet. Däremot tycker jag att man ska kunna mötas någonstans på vägen, om man tycker att relationen är värd det. Kramar, pussar och sånt kostar inte så mycket.
 
Hade aldrig kunnat leva med någon som inte hade liknande närhetsbehov som mig.
Är inte mycket för kroppskontakt generellt, snarare tvärt om, men med partner är det annorlunda. Som tur är min sambo likadan.
 
Jag och min sambo har olika behov, jag vill ha kramar lite närsomhelst. Pussas gärna ute. Han vill hellre vänta tills vi kommit hem och mysa i soffan, och det tycker jag är så tråkigt.
Jag tog upp det som ett problem, nu får jag lite spontana kramar och han får lite mys i soffan.

Jag hade övervägt att skaffa en cuddlebuddy om vi inte kommit överens.
 
Jag och min sambo har olika behov, jag vill ha kramar lite närsomhelst. Pussas gärna ute. Han vill hellre vänta tills vi kommit hem och mysa i soffan, och det tycker jag är så tråkigt.
Jag tog upp det som ett problem, nu får jag lite spontana kramar och han får lite mys i soffan.

Jag hade övervägt att skaffa en cuddlebuddy om vi inte kommit överens.

Jag är samma på det området. Tycker om att ge spontan kramar eller pussar i hissen eller på promenaden. Hade ett ex dock som aldrig ville hålla handen och det saknade jag. Tycker det är mysigt att göra de ibland :)
 
Jag är samma på det området. Tycker om att ge spontan kramar eller pussar i hissen eller på promenaden. Hade ett ex dock som aldrig ville hålla handen och det saknade jag. Tycker det är mysigt att göra de ibland :)
Så olika det kan vara. Något som känns som en väldigt enkel sak att göra för mig, kan vara riktigt jobbigt för en annan. Väldigt talande inlägg ang hålla handen.
 
Det hade varit intressant att höra andras tankar!

Jag och min sambo har helt olika behov av närhet. På en skala 1 -10 skattar jag hans behov till 1 och mitt till 8.

Jag respekterar honom och försöker anpassa mig till hans behov. Jag vet att han älskar mig. Men jag är inte nöjd med situationen. Jag saknar kramar och kel såpass att jag fantiserar om andra!

Han är inte villig att kompromissa om läget och jag är ju så illa tvungen eftersom jag älskar honom och inte vill göra slut. Ibland blir det tjafs då jag tjAtar om närhet och han vill vara ifred.

Hur tänker ni, är det en omöjlig relation i längden, eller kan nan lära sig vara utan/med mindre/mer närhet än vad man är bekväm med?
Det är ju helt klart mycket lättare med förhållanden där jag slipper anstränga mig.

Lätt och enkelt. Det finns så många andra slitningar i ett förhållande så jag hade inte klarat av det om inte grunden var väldigt enkel och där jag bara kan vara mig själv.
 
Fast just i det läget är det ju svårt att göra tvärt om- man kan ju inte tvinga någon till fysisk kontakt, det är ju samma som att det inte är ok att behöva säga ja till sex om man inte vill?
Jobbigt läge hur som förstås!
Jag tänker att problemet inte är skillnaden map "närhetsbehov". Problemet är den ojämbördighet som består i att hon försöker anpassa sig, medan han inte gör det. Där hade diskussionen rört sig om det gällt ett förhållande som jag ingick i.
 

Liknande trådar

Relationer Hej Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni...
Svar
11
· Visningar
1 814
Senast: Twihard
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 089
Hästhantering Jag har ett helt fantastiskt halvblodsto som alltid har fungerat med alla hästar hon gått med. Unga, gamla, stora som hus, småttingar...
Svar
5
· Visningar
1 909
Senast: Stereo
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 827
Senast: jemeni
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2023 -den andra
  • Hundrädda
  • Hjälp mig utvärdera rasförslag?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp