Ni som tagit en paus från hästarna...

Sv: Ni som tagit en paus från hästarna...

Jag red på ridskola i 6 år, slutade när jag var 14 då jag ville skaffa hund och mina föräldrar inte hade råd med både ridning och hund. Kände att jag inte utvecklades på ridskolan just då och hade nog tröttnat lite har jag kommit fram till efteråt.

Jag pausade i 5 år.
Efter 5 år blev hunden sjuk, han fick epilepsi och problem med ryggen och jag kunde inte träna honom lika hårt som tidigare (jakthund/apportör). Då kom tankarna på hästar och ridning tillbaks och jag började på ridskolan igen.

Efter 2 terminer började jag tycka att 1 dag/vecka var för lite och jag längtade efter att vara i stallet flera dagar. En släkting på min sambos sida var då gravid och behövde extra hjälp med sin häst så jag började rida honom men vi passade inte ihop så jag slutade några månader senare.

La ut annons om medryttarhäst och letade medryttarhäst på nätet. Till slut hittade jag en annons där en kvinna inte alls långt från mig behövde hjälp med tre hästar. Jag drog med en kompis som också ville börja rida igen, vi provred och sen var jag fast!
Jag slutade på ridskolan en termin senare och rider fortfarande i privatstallet, snart tre år senare och jag är så glad att jag började rida igen! Det var ett av de bästa besluten jag tagit..

Här är min vackra medryttarhäst

26368_10150151543510573_839025572_11892651_4217553_n.jpg
dscn3868_76538283.jpg
 
Sv: Ni som tagit en paus från hästarna...

Jag tog ett hästuppehåll. I knappt två månader :angel:

Tog bort min häst i början av sep. Tredje hästen på lite mer än 1 år, och efter flera år med dålig ekonomi och trasiga hästar så bestämde jag mig för att inte skaffa mig någon ny.
Hade tänkt att jag skulle ha ett uppehåll åtminstonde till vårterminen drog igång, men jag kunde inte redigt hålla mig så jag började på (ny) ridskola för några veckor sedan. :p

Nu vet jag inte hur länge jag kommer hänga kvar där, för ridskola är verkligen inte min grej. Jag har bara ridit privathäst de senaste ~4 åren och känner att det är mer givande och känns bättre.

Så vi får se hur det blir. Kommer rida nästa termin också sen kommer jag förhoppningsvis flytta och då om jag har tid/ork ska jag leta efter en medryttarhäst istället.


Ts: Om du verkligen saknar hästarna så finns det ju alltid lösningar. :)
Köp dig en superbillig bil och skaffa dig en medryttarhäst. ;)
Annars kanske det finns bussar till något stall?
 
Sv: Ni som tagit en paus från hästarna...

Jag tappade helt motivationen förra sommaren. Det blev inte kul längre av flera olika anledningar. Sedan på tidiga hösten var allt ännu sämre, råkade ut för en olycka, kvaddade bilen, hade problem med sambon osv osv. Tillslut var det chefen i stallet jag jobbade i då som hade så jäkla tråkig attityd att jag bara "dog". Jag tappade allt och hade väldig ångest över stallet.

Jag sålde hästen för exakt ett år sedan, slutade rida helt och såg inte en häst på jag vet inte hur länge. Det var ganska skönt i början. Men mer och mer funderade jag på vad det var kvar? Precis som du säger, det var ju jag, jag med hästen. Nu då?

På våren började jag sakna det mer och mer. Hade som tur är en god vän, vars hästar jag fick komma och klappa på då och då!

Sen kom slumpen. Eller Hnokki som han heter:p Denna goda vän jag tidigare klappat hästar hos, hade en annan vän som skulle flytta utomlands. Hon hade tre hästar som skulle ut på foder. Jag började fundera....
Träffade denna människa tillslut, och herre gud jag blev ju förälskad i hästen?! Av någon finurlig anledning passade vi sjukt bra ihop, och detta är hästen som inte alls funkar med alla. För två veckor sedan flyttade han upp till mig, och nu finns det stor risk att han aldrig kommer att komma härifrån:D

149766_455854676813_541216813_6168435_2003590_n.jpg



Mitt tips till dig är att börja kolla medryttarhästar! Det kan vara ett väldigt bra alternativ när man vill börja igen :)
 
Sv: Ni som tagit en paus från hästarna...

Fick min första häst när jag va 11½ år tillsammans med syrran. Hade bara hängt med kompisar lite tidigare. Hade kvar stoet och shettisen(som vi köpte lite senare) tills den 12 april 2009. Vi hade då haft dem i tre år. De såldes pga att mamma trodde inte vi skulle bry oss om dem när vi började bli äldre och det blev mer med pojkvän och allt det där. Kommer nog aldrig förlåta henne för att hon sålde dem innan vi ens fick bevisa att vi satt dem före alla pojkvänner i världen. Så, iallafall så blev jag medryttare ganska så snabbt en månad efter de sålts. Men det kändes väldigt opersonligt, samma häst hade minst 4 medryttare och man kunde inte riktigt bestämma vad man ville göra. Och dte är ju klart det känns så efter att ha haft egen i tre år. Så det rann ut i sanden och nu har jag varit hästlös sen juni 2009. Sist jag satt på en häst var september -09, då jag hade praktik på ridskolan. Hade haft sån hästabstinens så att få galoppera runt i ridhuset gjorde att jag kände mig hel igen.
Sedan dess har jag inte rört en häst och det är lika jobbigt varje dag. I våras var jag inne på att skaffa igen, men då rökningen kostar alldeles för mycket skulle jag aldrig haft råd. Nu är jag inne på det hela igen, har slutat röka och sparat pengar för att kunna köpa mig en häst till våren. Längtar sönder :D
 
Sv: Ni som tagit en paus från hästarna...

Tror många hästmänniskor tar en paus någon gång. Själv började jag efter åratal av tjat på ridskola som 10-åring och malde igenom kurs efter kurs i sex år. Sista åren kom även medryttarhästar in i bilden.

Sen kom gymnasiet som var på annan ort och killar in i bilden och hästarna hamnade på hyllan tills jag var 19 år. Då hade jag åter igen flyttat och jag fick kontakt genom en slump med en kvinna som ägde flera hästar. Började motionsrida dem i skogen när lusten föll på lite sporadiskt men snart blev jag fast i hästarna igen. Dock lärde jag mig inte så mycket. Efter två år flyttade jag till Göteborg och då skrev jag in mig på ridskola igen samt skaffade medryttarhäst. Hade det så i två år innan jag fick hemlängtan och flyttade tillbaka hem.

Hade knappt hunnit flytta tillbaka hem innan en kompis från "kvinnans" stall ringde. Hon undrade om jag ville börja som medryttare på en häst där. Sen tuffade det på. Blev fodervärd, köpte egen och så höll det på i nästan åtta år i samma stall.

Sen fick jag problem med ryggen. Jätteproblem. Min häst åkte iväg på foder men kom tillbaka i trasor. Jag blev bara sämre. Insåg att jag inte kunde ta hand om min häst längre så han såldes efter att ha frisknat till så bra som det gick. Jag slutade helt med hästarna. För alltid. Jag hade fått äga min drömhäst tillslut och jag såg inga möjligheter p.g.a min hälsa att fortsätta.

Träffade sambon, fick barn och tänkte inte mer på hästarna så mycket. Vi flyttade och köpte hus och annat blev viktigt.

Men så träffade jag en mamma på öppna förskolan som red på ortens ridkola. Åhh..vad sugen jag blev. Vi verkade ligga ganska lika på kunskapsstegen och min kropp var nu bättre. Va fan tänkte jag. En gång i veckan får kroppen tåla.

Guuud så kul det var :laugh: Och det tog bar tre terminer så hade jag skaffat medryttarhäst igen. Den tog jag sedan på foder. Och så i somras frågade ägaren om jag ville ta över henne :banana:

Så nu är jag hästägare igen. Helt oplanerat. Jag som skulle sluta för gott och hade ägt min drömhäst :o Pyttsan.

Det är nog så att hästlukten går aldrig ur en riktig hästtjej..

Min lillebror var superallergisk under min uppväxt så jag vet hur det känns att ha kläderna ute. Överlever hästintresset att byta om i -20 så överlever det nog det mesta.

Ha lite tålamod och försök komma in i ett nytt stall som medryttare när du känner att både du och tiden är mogen för det.

Lycka till// Voff
 
Sv: Ni som tagit en paus från hästarna...

Men vart är det du ska börja plugga? Är du säker på att du kommer in? Varför flyttar du inte dit på en gång då?

Jag siktar på att plugga i Uppsala, är inte säker på att komma in men tror att jag gör det. Har fast jobb här dessutom, visserligen är det ingen jättesvår bransch att få nytt jobb i men i och med att jag inte är 100 på att komma in känns det onödigt att chansa, jag orkar ju inte flytta igen.
 
Sv: Ni som tagit en paus från hästarna...

Ts: Om du verkligen saknar hästarna så finns det ju alltid lösningar. :)
Köp dig en superbillig bil och skaffa dig en medryttarhäst. ;)
Annars kanske det finns bussar till något stall?

Ja, alltså helt omöjligt är det ju absolut inte även om det säkert låter så på mig. :p
Vad som också har en viss roll i att jag inte planerar att börja rida igen medans jag bor är min mammas man. Dels är han ju superallergisk, men det är inte det som är problemet egentligen utan att han har väldigt lätt att starta ett stort bråk om minsta lilla grej. Och jag vill inte vara anledningen till att det brakar ihop totalt här hemma (igen) så jag försöker hålla mig på min kant så länge och inte ge någon anledning till att få skit.

En möjlighet är ju förstås om det finns ett stall med möjlighet till att byta om ordentligt, så man slipper dra in ridkläderna alls. Och som man kan åka buss till.
 
Sv: Ni som tagit en paus från hästarna...

Min lillebror var superallergisk under min uppväxt så jag vet hur det känns att ha kläderna ute. Överlever hästintresset att byta om i -20 så överlever det nog det mesta.

Ha lite tålamod och försök komma in i ett nytt stall som medryttare när du känner att både du och tiden är mogen för det.

Lycka till// Voff

Haha ja om inte annat så har jag ju fått intresset testat ordentligt om vintrarna ;) Men det har ju alltid varit värt det.
Tack :)
 
Sv: Ni som tagit en paus från hästarna...

Du som någon gång i ditt liv tagit en kortare eller längre paus från hästarna, berätta gärna! Varför tog du en paus? Hur länge? Vad fick dig att komma tillbaka? Hur kändes det när du inte hade hästarna i ditt liv?

Jag har min häst utlånad på foder sedan den 1/8 i år. Vi har skrivit kontrakt t.o.m. 2011, efter det får vi se vad som händer - vi har idag inte bestämt något. Sedan dess har jag haft totalt break från hästeriet, med undantag för två dagar under hösten då jag var och hälsade på (f.v. arbetade så jag fick rida och sköta hästen, hälsade på nära vänner som har häst i samma stall).

Jag trodde inte att jag skulle sakna ridningen i sig, hästeriet i sig. Och det gör jag egentligen inte heller till vardags, denna känsla infann sig endast då jag mockade då jag var och hälsade på hästen - inget jag känner i vanliga fall. Det är klart att vissa dagar känner jag att "Åh..det hade varit perfekt att rida dit och dit idag...", men lika många dagar känner jag mig lättad över att inte behöva.
Men jag saknar min häst, henne. Det gör jag. Något oerhört, jag kan inte förklara. Det är tomt.

Jag hade flera anledningar till att låna ut hästen, men den största var att jag helt enkelt inte orkade längre. Jag har hela tiden försörjt henne själv, precis som jag köpte henne själv. Jobb, gymnasiestudier med teoretiska ämnen parallellt med praktik, hästen. Dessutom har jag alltid varit, och är, väldigt ambitiös. Hästen behöver ridas 5-6 dagar/vecka för att må riktigt optimalt, det är då hon trivs bäst. Dygnet har 24 timmar, jag hade behövt åtminstone 30. Till alltihop är mitt psyke inte stabilt. Jag mår fruktansvärt dåligt, nästan konstant, och i perioder faller jag som en sten ur ett flygplan. Dessa perioder kan vara ett par dagar eller flera månader. Flera gånger under min gymnasietid höll jag helt enkelt på att springa med huvudet före in i stenväggen.
Under förra vintern kom en sådan period, och i kombination med en väldigt tung vinter blev det för mycket. Hästen lades t.o.m. ut på annons. Mor hjälpte mig lite, och jag bet ihop. Hästen reds långt ifrån så mycket som hon rent mentalt behövt, men det gick. Men våren kom, och det blev inte bättre. Energin var som bortblåst. Kroppen orkade nog, men jag blev ofta trött inombords av bara tanken att rida. Det krävdes en enorm ansträgning för att jag skulle sadla. Bara sadeln kom på, så kom vi ut, men ofta orkade jag helt enkelt inte. Jag längtade efter något annat, efter att få vara en vanlig, "ansvaslös" tonåring. Att bara ha mig själv att ansvara för. Att kunna ligga i sängen och gråta eller stirra i väggen en dag om jag behövde det. Att kunna åka bort när jag behövde det. Och jag insåg allt mer att jag inte skulle orka med jobb+högskolestudier+hästen sen. Våren gick, och början av sommaren kom. Till slut gav jag upp och genom nära vänner fann jag den f.v. som hästen nu är hos.

Jag vill gardera mig för kommentarer om hjälp med psyket o.s.v. Jag vet att jag borde gå tillbaka til BUP, där jag varit tidigare, men jag orkar inte börja om på den resan, och ärligt talat tvivlar jag på att det hade hjälpt i det läge jag befann mig i.
 
Senast ändrad:
Sv: Ni som tagit en paus från hästarna...

Vi verkar ha ganska lika erfarenheter. :)

Jag har tidigare haft ett uppehåll på drygt ett halvår när jag var iväg utomlands, men då höll jag på att bli tokig, så jag slängde mig iväg till stallet i stort sett samma dag jag kom hem :p
Nu får det nog vänta lite längre tyvärr... Enda pluset är att pojkvännens mamma har hästar som jag kan gosa med lite då och då :D

Haha, ja, det kan man säga!

Jo, det blir ju ett ordentligt knip i magen när hästarna hamnar för långt bort. Men tur att du har någon att få gosa med i alla fall, då får du ju lukta lite häst :)

Första gången som jag skulle mocka själv igen efter uppehållet tyckte jag att det var jättejättehärligt, bara att få göra något så vanligt. Att mocka är fortfarande urmysigt men jag har blivit lite mindre lyrisk inför det :angel:
 
Sv: Ni som tagit en paus från hästarna...

jag red på ridskola när jag var yngre, hade medryttarhäst, gick naturbruksgymnasium häst/natur och jobbade med hästar efter gymnasiet. det sista jobbet knäckte mig fullständigt, jag ville inte ens se åt en häst igen kändes det som!

flyttade in till stan, började jobba (på hästavdelningen i en djuraffär :grin:) och ca ett halvår efter att jag slutat hästjobbet hittade jag en medryttarhäst. men kombinationen sjukt mycket på jobbet + behöva åka buss långt ut till stallet + januari/februari gjorde att det rann ut i sanden.

under 2½ år hade jag knappt någon hästkontakt alls och jag tror jag behövde det. red en gång hos en kompis och var med på tävling, det var allt. men det började klia i ridmusklerna och när jag började plugga var det en kursare som hade tagit med sin häst. jag red ett par gånger i veckan tills hon flyttade hem honom igen när det blev för tungt med häst + skola några månader senare (vi blev på köpet jättebra kompisar i alla fall!).

igen hästlös - ofrivilligt denna gång! grät när jag packade ner ridkläderna i förrådet, grät som en tok och blev fly förbannad på sambon när vi pratade om häst i framtiden och han påpekade att jag kanske inte skulle ha tid med det! okänsliga kräk.. ;) letade medryttarhäst men jag är kanske lite kräsen, vill att det ska stämma med häst såväl som ägare och har inte råd att betala nåt så det var inte helt lätt.

i somras var det olidligt, så plötsligt så kom en jobbarkompis på att hennes grannes dotter behövde hjälp med sin häst! provred, allt funkade fint och nu är jag lycklig igen... :love: men jag längtar ändå så det värker i hjärtat efter min alldeles egna häst. har lagt så mycket tid och kraft på andras hästar så en dag är det min tur att få se de långsiktiga resultaten...
 
Sv: Ni som tagit en paus från hästarna...

kl

Jag började på ridskola som 6 åring. Red på ridskola tills jag var 13 år samtidigt som jag red på olika privathästar. När jag slutade på ridskolan (som lade ner) red jag på en häst som tillhörde en av mammas kompisar, hon skulle skiljas och jag fick ta över hästen. Ända sedan jag började på ridskola har jag haft den turen (eller dumdristigheten?) att aldrig vara rädd, vilket medförde att jag fick rida de hästar inga andra vågade rida, både privat o på ridskolan. Hästen jag fick ta över var en sån häst.

Efter 2 år insåg jag att jag behövde börja rida på ridskola igen så jag började på en annan ridskola, red där en gång i veckan samtidigt som jag red min egen häst.

Från de att jag var 15 år tills jag var 18 år red jag på ridskolan, när jag blev tvungen att ta bort min älskade häst (hon var då 25 år gammal och blind) så fortsatte jag på ridskolan tills jag flyttade till annan ort för att plugga.

En klasskompis till mig hade hästar, så jag var med henne till stallet några gånger och det var nog tack vare det jag över huvud taget överlevde.

7 månader senare bestämde jag mig för att nu fick det vara nog, jag flyttade hem igen och tog hem en häst. Hästen var galen och jag som aldrig tidigare varit rädd fick plötsligt panik bara över tanken att sätta mig på hästryggen... Tack vare att ovan nämnda klasskompis blev gravid så fick jag chansen att ta hennes häst, den absolut snällaste hästen som gått i ett par järnskor. Kan utan tvekan säga att utan den hästen hade jag aldrig mer satt mig på en häst.

Nu har jag haft honom nästan 8 månader och jag trivs som sjutton med hästlivet igen :)
 
Sv: Ni som tagit en paus från hästarna...

Allt började sommaren 2009 när jag flög av min häst och kunde inte rida eller göra nått på 3 månader. Skadade nån rygg muskel. Nå, efter de funkade ingenting.. Slutade skolan, satt bara hemma och grät för allt var för jobbig och gick inte bra med pojkvännen.. Försökte då och då dra mig tillstallet men nä, de kändes inte bra. Satt och storlipa i hästens box och ville inte ens rida..
Nå kronggel i livet fortsatte jag inblandade mig i dumma saker som jag åkte fast för och sen var helvettet lös!

Tillslut bestämde vi att du är de dags att sälja häste, jag behöver paus att ta hand om mig själv. Hästen åkte 400km bort på foder i ett halvår för senare köp..
Nå dom köpte inte honom utan hade han ett år på foder och nu i år efter midsommar hade jag fått mitt liv i ordning och längtade tillbaka till hästar.
Tur som jag hade att jag inte hann sälja honom utan fick hämta hem min gulleplutt i somras.

Ett helt år var jag utan hästar, tänkte inte ens på dom, ville aldrig ens se en häst nån mer, mådde så dåligt..
Men nu är jag här med min häst igen och de känns fint!

Snabbt skrivet när man sitter i smyg på datorn i skolan ;)
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite. Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller...
2
Svar
28
· Visningar
2 545
Senast: bobbbo
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 115
Hästmänniskan Hej! I början av det här året fick jag ta bort min gamla ponny som jag haft i 13 år, sedan jag var 14. Redan efter en vecka var jag...
Svar
10
· Visningar
1 478
Senast: Fiorano
·
Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 633
Senast: tanten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp