Sv: "Nyandlighet" - vilken är målgruppen?
Ja du vet ju inte längre om det var en treåring som hittade på det, någon som upplevde någonting, en människa som blev en gudom som blev en sagofigur, någon som försökte skriva om en människas liv som senare byggdes på osv osv, finns oändliga möjligheter till ursprunget.
Bara som exempel enligt Israel Finkelstein (som såklart är en forskare bland andra) så består Bibeln av en del som kan kallas historia och som går att verifiera (efter en viss kung, dvs kungar och händelser och platser "magi" biten diskuterades inte såklart.). En del som kanske skrevs under denne kungs levnad som till en del är sammanfattningar av många olika förflyttningar fram och tillbaka mellan tex Egypten och Israel, till en del är lite legender, till en del är förändrat för att passa ny politik som införts osv. Att kalla det hittepå är ju bara dumt.
eller
eller
Snövit, Askungen, Rödluvan, för komplicerade för att kalla hittepå, finns hur många variationer som helst över hela Europa från olika tider. Sedelärande berättelser? Ngn gudom? Saga? Hittepå? Grund i verkligheten för många tusen år sedan?
Kung Arthur är nog lättare att kalla hittepå i så fall eller Robin Hood. Man kan ju i alla fall nita när de blev populära.
Så när man glömt att det var treåringen som hittade på sagan (som idag är hittepå) så blir den per automatik en möjlig religiös urkund, en saga eller legend?
Antingen har man hypoteser och påståenden som man är intresserad av att veta om de stämmer med verkligheten. Eller så har man hittepå som per definition inte behöver ha med verkligheten att göra. Då är det för mig en saga eller legend, men inget man ska hävda är med verkligheten överensstämmande. Religion tillhör för mig den senare kategorin - dvs det saknas intresse för att ta reda på om det stämmer eller inte. För man tror istället för att vilja veta.
Ja du vet ju inte längre om det var en treåring som hittade på det, någon som upplevde någonting, en människa som blev en gudom som blev en sagofigur, någon som försökte skriva om en människas liv som senare byggdes på osv osv, finns oändliga möjligheter till ursprunget.
Bara som exempel enligt Israel Finkelstein (som såklart är en forskare bland andra) så består Bibeln av en del som kan kallas historia och som går att verifiera (efter en viss kung, dvs kungar och händelser och platser "magi" biten diskuterades inte såklart.). En del som kanske skrevs under denne kungs levnad som till en del är sammanfattningar av många olika förflyttningar fram och tillbaka mellan tex Egypten och Israel, till en del är lite legender, till en del är förändrat för att passa ny politik som införts osv. Att kalla det hittepå är ju bara dumt.
eller
Sagas are stories about ancient Scandinavian and Germanic history, about early Viking voyages, the battles that took place during the voyages, about migration to Iceland and of feuds between Icelandic families. They were written in the Old Norse language, mainly in Iceland. "Saga" is a word originating from Old Norse or Icelandic language. Saga is a cognate of the English word say: its various meanings in Icelandic are approximately equivalent to "something said" or "a narrative in prose", somewhat along the lines of a "story", a "tale", or a "history".[1]
eller
Snövit, Askungen, Rödluvan, för komplicerade för att kalla hittepå, finns hur många variationer som helst över hela Europa från olika tider. Sedelärande berättelser? Ngn gudom? Saga? Hittepå? Grund i verkligheten för många tusen år sedan?
Kung Arthur är nog lättare att kalla hittepå i så fall eller Robin Hood. Man kan ju i alla fall nita när de blev populära.
Senast ändrad: