Bukefalos 28 år!

Orimlig väntetid på akuten efter beslut om inläggning

Eller varför man inte satsade på ett i alla regioner istället för att olika regioner ska byta till olika system... Borde vi inte vara där nu liksom, har inte alla klagomål i årtionden förts fram tillräckligt högt och mycket för att det ska kunna förstås att ett enda journalsystem är önskvärt?
Regionerna är också ett pengahål, de är alldeles för många. Där finns riktigt mycket administration att spara pengar på. Tyvärr bara ett parti som driver frågan, och jag håller inte med dem i andra för mig viktiga frågor.
 
Det är verkligen en grej som jag tror slukar pengar, dessa digitaliseringar.

Jag är inte emot smarta system och lösningar, men hittills har jag inte sett någon faktisk effektivisering av att man köper in nytt. Som strålande exempel vill jag gärna ta upp Millenium, ett nytt journalsystem som ska vara mycket bättre än vårt gamla Melior. Och det är det kanske, men tiden och pengarna som lagts på att få detta amerikanska system att fungera för svenska förhållanden är skrattretande.

Första gången jag fick höra att vi snart skulle byta till Millenium var mer än 6 år sedan, jag loggar fortfarande in på Melior varje dag. Det finns redan i Sverige 4-5 olika journalsystem, jag fattar inte varför man köpte in ett helt nytt, oprövat, istället för något som man ändå visste funkade.
Ja, ibland framstår det nästan som man vill uppfinna hjulet på nytt liksom. Har förresten ställt upp som patientrepresentant vid kursmoment till läkarutbildningen vid KI där de skulle ta fram en "tjänst", i stil med något digitalt. Känner kanske att NPM gått lite för långt då.

Nu minns jag inte vilka system det gällde, men det har väl hyfsat nyss lett till fängelsedomar mot tjänstemän som tagit mutor vid upphandling av digitala vårdverktyg.
 
Regionerna är också ett pengahål, de är alldeles för många. Där finns riktigt mycket administration att spara pengar på. Tyvärr bara ett parti som driver frågan, och jag håller inte med dem i andra för mig viktiga frågor.
Ja, för lite folk i golvet som roddar vården och för mycket pappersvändare känns det som. Det har blivit snett någonstans.
 
Frågan är om det är bra eller dåligt? Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket, faktiskt...

Anledningen är ju någonstans dålig, eftersom det innebär någon sorts underbetyg till den allmänna sjukvården. Hade man tyckt att den "gratis" skattefinansierade sjukvården var bra nog eller snabb nog så hade man ju inte betalat pengar för en sjukvårdsförsäkring, liksom.

Samtidigt så kan man ju hävda att de där privata sjukvårdsförsäkringarna är bra, eftersom de dels ger totalt sett mer pengar till vård och dels "får bort" en del individer från den allmänna sjukvårdskön så att de som inte har motsvarande försäkring får vård snabbare. Förutsatt, då, att de som får vård via sjukvårdsförsäkring får det privat "hela vägen", dvs via privata läkare, kliniker osv.

Själv har jag privat sjukvårdsförsäkring som jobbet betalar (jag bara förmånsbeskattas för den), det tror jag är ganska vanligt bland tjänstemän i den privata sektorn. Jag har också provat den en gång när jag skadade mig på en skidresa anordnad av jobbet. Fick supersnabb hjälp på idrottsklinik och därtill 10ggr hos sjukgymnast, så ur personligt perspektiv är jag ju såklart positivt inställd till dessa försäkringar.
Som person med en kronisk sjukdom så är jag livrädd för att det ska bli standard, eftersom att personer med underliggande sjukdomar oftast inte får teckna någon. Vilket bara kommer öka klyftorna ytterligare, och de som är i störst behov av vård kommer stå längst ifrån den. För om privata vårdalternativ får välja, så riktar de in sig till lönsamma hyfsat friska patienter, och den offentliga vården får utföra mer avancerad vård. Och det är förövrigt så redan nu, att den de med privat sjukvårdsförsäkring, i de fall då de remitteras till den offentliga vården, får gå före i kön. Den allmänna sjukvårdskön finns alltså kvar.
 
Jag säger också njae - är inte beredd att köpa den "sanningen" rakt av att privat sjukvård "stjäl" från det allmänna. Visst är det säkert så att personal "flyr" från den allmänna sjukvården till privata arbetsgivare pga den personalpolitik du nämner (där tror jag du har helt rätt, nämligen!), men hade de privata alternativen inte funnits hade kanske de personerna helt lämnat vården? Kanske är det så att privata vårdgivare och privata sjukvårdsförsäkringar gör vårdsektorn totalt sett större? I så fall tycker jag att det är bra att de finns.
Är också nja. Har några bekanta som jobbat/ jobbar inom vården. Dom som lämnat den allmänna sjukvården till förmån för den privata valde inte mellan att stanna kvar i allmänna eller gå över till privata utan börja jobba i privata eller byta till något helt annat jobb.
 
Är också nja. Har några bekanta som jobbat/ jobbar inom vården. Dom som lämnat den allmänna sjukvården till förmån för den privata valde inte mellan att stanna kvar i allmänna eller gå över till privata utan börja jobba i privata eller byta till något helt annat jobb.
Även om jag rent allmänt faktiskt tycker att den privata vården har negativa konsekvenser för den offentliga, så är jag bra mycket mer positivt inställd till privata vårdmottagningar jämfört med privata sjukvårdsförsäkringar. Det är verkligen något helt annat.
 
Fick sen reda på att min släkting iallafall ligger i korridoren på en vårdavdelning. Så det är ju uppenbarligen så att de fått trycka in ett antal vårdplatser där då släktingen tydligen inte är den enda som behöver ligga där. Men är väl ändå lite bättre än akuten. Man kan ju hoppas på en sal idag men vet inte i hur stor utsträckning de skriver ut folk på helgerna.
 
31 timmar är länge, förstås, men tror nog det är jobbigast för patienten, inte för personalen.

Klart det är jobbigast för patienten eftersom hen är sjuk. Jag får ju betalt för att vara på akuten.

Men det är Riktigt tungt att jobba i ett system där patienter blir kvar på akuten och där vårdplatserna inte räcker till. Då måste man ha ansvar över allihop och ha koll på både ”inlagda”, otriagerade och akut sjuka. Där någonstans missar man lätt att någon håller på att bli dålig eftersom det är för många patienter att hålla uppsyn över..

Så att personalen inte ser stressade ut när det är mycket att göra har mer att göra med att man 1. Är professionella och 2. Är vana att jobba under så pressade förhållanden. Kaos, stress och press blir till slut det normala.
 
Fick sen reda på att min släkting iallafall ligger i korridoren på en vårdavdelning. Så det är ju uppenbarligen så att de fått trycka in ett antal vårdplatser där då släktingen tydligen inte är den enda som behöver ligga där. Men är väl ändå lite bättre än akuten. Man kan ju hoppas på en sal idag men vet inte i hur stor utsträckning de skriver ut folk på helgerna.

Går det att koordinera skrivs det ut på helgen också (dvs om patienten behöver tas om hand efter sjukhusvistelsen). Så det beror säkerligen på mottagande kommun.
 
Frågan är om det är bra eller dåligt? Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket, faktiskt...
För alla som av en eller annan anledning inte kan teckna en privat sjukvårdsförsäkring är det ju totalt katastrofalt. Vi behöver ju inte titta speciellt noga på det Amerikanska systemet för att se att det INTE FUNGERAR ALLS med ett sjukvårdssystem baserat på privata försäkringar och privata vårdgivare.
 
Klart det är jobbigast för patienten eftersom hen är sjuk. Jag får ju betalt för att vara på akuten.

Men det är Riktigt tungt att jobba i ett system där patienter blir kvar på akuten och där vårdplatserna inte räcker till. Då måste man ha ansvar över allihop och ha koll på både ”inlagda”, otriagerade och akut sjuka. Där någonstans missar man lätt att någon håller på att bli dålig eftersom det är för många patienter att hålla uppsyn över..

Så att personalen inte ser stressade ut när det är mycket att göra har mer att göra med att man 1. Är professionella och 2. Är vana att jobba under så pressade förhållanden. Kaos, stress och press blir till slut det normala.
Jag blir lika beklämd varje gång jag ser hur vårdpersonalen har det, och hur patientsäkerheten ständigt prioriteras ner :(
 
Jag blir lika beklämd varje gång jag ser hur vårdpersonalen har det, och hur patientsäkerheten ständigt prioriteras ner :(
Ja, hur mår man som vårdpersonal när en patient har blivit sjukare, skadat sig eller till och med dött på grund av att man inte har kunnat ha den koll man ska ha haft? Det är ju systemet som är fel, inte personalen som gjort fel, men de flesta människor är ju skapta med samvete som trots att man vet att det inte är ens fel ändå pockar på och petar i ens känslor om att det här hade kunnat undvikas "om bara jag hade...". Skakar man av sig något som händer hur lätt som helst? Jag hade inte gjort det.
 
Ja, hur mår man som vårdpersonal när en patient har blivit sjukare, skadat sig eller till och med dött på grund av att man inte har kunnat ha den koll man ska ha haft? Det är ju systemet som är fel, inte personalen som gjort fel, men de flesta människor är ju skapta med samvete som trots att man vet att det inte är ens fel ändå pockar på och petar i ens känslor om att det här hade kunnat undvikas "om bara jag hade...". Skakar man av sig något som händer hur lätt som helst? Jag hade inte gjort det.
Ja, rapporterna om folk som dött bakom skynken på akuten - hur jäkla tungt och frustrerande det måste kännas för vårdpersonalen som har alla i bakhuvudet men inte hinner vara på alla platser samtidigt? Helt sanslöst att nån med en gnutta samvete kan ställa sig och hävda att det är patientsäkert och en OK arbetstillvaro för personalen. Skämmes, ta mig faen.
 
Jag blir lika beklämd varje gång jag ser hur vårdpersonalen har det, och hur patientsäkerheten ständigt prioriteras ner :(

Ja det är helt makalöst. Mest provocerad blir jag när direktörer och chefer gång på gång påpekar att patientsäkerheten inte är hotad. Det är ju ett skämt, vi alla som jobbar vet precis hur hotad säkerheten är när vårdplatser inte finns. Men det blir ju som något slags normalläge med det också.
 
Det är hemskt för både patienterna och personalen. Jag slutade jobba på akuten i somras efter tio år där, jag orkade inte mer. Det är ett jätteroligt och stundtals väldigt varierande jobb men det är så otroligt slitsamt. Vissa tider på dygnet är det lugnare men sedan vårdplatsbristen blivit såpass allvarlig har de där lugnare stunderna blivit allt färre. Det finns heller inte resurser att vårda de patienter som ligger kvar pga brist på platser och på en akutmottagning finns inte heller de läkemedel som vissa av de inneliggande patienterna står på.

Som någon redan skrivit så är det fel i så många led. Primärvården måste steppa upp, det behöver kanske finnas vårdcentraler som är öppna även kvällstid och deras tillgänglighet per telefon måste förbättras. Kommunerna behöver också göra mer för sina äldre och det måste gå snabbare att skicka hem en färdigbehandlad patient från en vårdavdelning som ska ha utökade kommunala insatser.

Jag och mina gamla kollegor har verkligen full förståelse för att det är jättetråkigt att vänta på sin tur till läkaren, vi tycker också att det tar lång tid. Men då ska man komma ihåg att om man får vänta länge på läkaren så är man i alla fall inte livshotande sjuk just nu. Man ska däremot bli mer orolig om det kommer in fler sjuksköterskor, undersköterskor och läkare. Då kan det var mer allvarligt, och då är man glad över att det finns ett väl utarbetat prioriteringssystem som gör att den sjukaste får hjälp först.
 
Det är hemskt för både patienterna och personalen. Jag slutade jobba på akuten i somras efter tio år där, jag orkade inte mer. Det är ett jätteroligt och stundtals väldigt varierande jobb men det är så otroligt slitsamt. Vissa tider på dygnet är det lugnare men sedan vårdplatsbristen blivit såpass allvarlig har de där lugnare stunderna blivit allt färre. Det finns heller inte resurser att vårda de patienter som ligger kvar pga brist på platser och på en akutmottagning finns inte heller de läkemedel som vissa av de inneliggande patienterna står på.

Som någon redan skrivit så är det fel i så många led. Primärvården måste steppa upp, det behöver kanske finnas vårdcentraler som är öppna även kvällstid och deras tillgänglighet per telefon måste förbättras. Kommunerna behöver också göra mer för sina äldre och det måste gå snabbare att skicka hem en färdigbehandlad patient från en vårdavdelning som ska ha utökade kommunala insatser.

Jag och mina gamla kollegor har verkligen full förståelse för att det är jättetråkigt att vänta på sin tur till läkaren, vi tycker också att det tar lång tid. Men då ska man komma ihåg att om man får vänta länge på läkaren så är man i alla fall inte livshotande sjuk just nu. Man ska däremot bli mer orolig om det kommer in fler sjuksköterskor, undersköterskor och läkare. Då kan det var mer allvarligt, och då är man glad över att det finns ett väl utarbetat prioriteringssystem som gör att den sjukaste får hjälp först.

Jag tycker att det är jättetragiskt att se främst äldre, multisjuka, kanske dementa som blir liggande. Ofta ligger de och ropar pga smärta men också i stor grad förvirring. De kanske vill gå på toaletten men ingen har tid/möjlighet att hjälpa dem. Och jag har förståelse för att personalen inte kan förklara gång på gång varför de är där osv. men det är ju ändå hemskt att höra dom ropa. Vissa ropar på mamma/pappa och det är väl ngn slags primal grej vid ångest och förvirring tänker jag.

Vid ett tillfälle när jag var på akuten fick en ung tjej ett grand mal utan att någon personal fanns tillgänglig. Min första tanke när jag såg henne ur ögonvrån var att hon hade en cp-skada, men sen när det accelerade så förstod jag vad som hände.
Personalen kom först när jag drog av mig mina ekg-elektroder och sprang in i hennes rum/bås för att hjälpa henne.
 
Jag tycker att det är jättetragiskt att se främst äldre, multisjuka, kanske dementa som blir liggande. Ofta ligger de och ropar pga smärta men också i stor grad förvirring. De kanske vill gå på toaletten men ingen har tid/möjlighet att hjälpa dem. Och jag har förståelse för att personalen inte kan förklara gång på gång varför de är där osv. men det är ju ändå hemskt att höra dom ropa. Vissa ropar på mamma/pappa och det är väl ngn slags primal grej vid ångest och förvirring tänker jag.

Vid ett tillfälle när jag var på akuten fick en ung tjej ett grand mal utan att någon personal fanns tillgänglig. Min första tanke när jag såg henne ur ögonvrån var att hon hade en cp-skada, men sen när det accelerade så förstod jag vad som hände.
Personalen kom först när jag drog av mig mina ekg-elektroder och sprang in i hennes rum/bås för att hjälpa henne.

Låter alldeles fruktansvärt 😔
 
Ibland undrar jag, vad kan vi göra för att faktiskt lösa vården? Javisst, mer pengar är ju alltid bra, men det finns gränser hur mycket skatt vi kan ta ut. Det finns gränser hur mycket det går att "effektivisera".
 
Det är hemskt för både patienterna och personalen. Jag slutade jobba på akuten i somras efter tio år där, jag orkade inte mer. Det är ett jätteroligt och stundtals väldigt varierande jobb men det är så otroligt slitsamt. Vissa tider på dygnet är det lugnare men sedan vårdplatsbristen blivit såpass allvarlig har de där lugnare stunderna blivit allt färre. Det finns heller inte resurser att vårda de patienter som ligger kvar pga brist på platser och på en akutmottagning finns inte heller de läkemedel som vissa av de inneliggande patienterna står på.

Som någon redan skrivit så är det fel i så många led. Primärvården måste steppa upp, det behöver kanske finnas vårdcentraler som är öppna även kvällstid och deras tillgänglighet per telefon måste förbättras. Kommunerna behöver också göra mer för sina äldre och det måste gå snabbare att skicka hem en färdigbehandlad patient från en vårdavdelning som ska ha utökade kommunala insatser.

Jag och mina gamla kollegor har verkligen full förståelse för att det är jättetråkigt att vänta på sin tur till läkaren, vi tycker också att det tar lång tid. Men då ska man komma ihåg att om man får vänta länge på läkaren så är man i alla fall inte livshotande sjuk just nu. Man ska däremot bli mer orolig om det kommer in fler sjuksköterskor, undersköterskor och läkare. Då kan det var mer allvarligt, och då är man glad över att det finns ett väl utarbetat prioriteringssystem som gör att den sjukaste får hjälp först.


Ja det håller jag med om att däremot bli kvar på akuten i drygt 30 timmar efter beslut om inläggning är däremot katastrof men återigen inte personalens fel såklart. Lägger ingen skuld på dem på golvet utan det är något annat som är rejält snett i vården. Men sen är det självklart så att den sjukaste går först det är det en akut är till för.

Sen tror jag precis som du skriver att en bov i det hela är primärvården. Själv blev jag nekad vård på en jourcentral med ett knä som hade blödit i fem timmar utan att jag kunde få stå på det. Fick bara beskedet att du är skriven på fel vårdcentral, ingen hänvisning vidare. Sen drog de igen dörren. Var på helgen. Blev ett i mitt tycke onödigt akutbesök på sjukhuset.
 

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
8 056
Senast: Juli0a
·
Kropp & Själ Hur får man en anhörig som de senaste åren (ca fem) inte riktigt fullt ut klarat av att ta hand om sig själv att förstå behovet av hjälp...
6 7 8
Svar
145
· Visningar
12 425
Kropp & Själ Skrev detta nyss men via en länk till min blogg och det får man ju inte göra så jag gör så här i stället ;) Blev friskskriven pang...
Svar
12
· Visningar
2 274
Senast: kryddelydd
·
Övr. Hund Berättelsen om Rix Tarras, eller Rix som vi kallar honom för är vår första jämthund och kom in i våra liv en kall februaridag...
2
Svar
34
· Visningar
4 150
Senast: Gnist
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp