Den sista valpen lär iofs inte behöva öppna någon födselkanal
Just nu jobbar jag ju för fullt med lamning i Norge, på en fårras som får upp till 5 lamm per tacka. Jag ser absolut att ett felläge hos första lammet kan stanna upp hela värkarbetet, det kan räcka med ett felslaget framben. Det finns liksom vissa "triggerpunkter" som först vattenblåsan och sedan lammkroppen måste komma åt för att sätta igång de olika värkarna. Likaså ser jag en oerhörd skillnad i tackornas förmåga att hantera detta, och kraften i värkarna, beroende på hur mycket mineralfoder de fått. Nu pratas det mycket om på får att fellägen i sig är ett avelsproblem - tydligen främst orsakat av baggen?
Varför skulle det inte kunna vara samma på hund?