Bukefalos 28 år!

Ouppfostrade hästskrällen.

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Jag anser precis som du, att uppfostran, om den ö.h.t ska ske, kräver rutinerat folk med ett tydligt kroppsspråk och ett lugn och en säkerhet i sig själva. Det finns inget mer förödande för en häst än en människa som egentligen är rädd, som försöker "uppfostra" en häst. I ditt fall låter det som du har en ganska skarp och därmed intelligent individ som ser igenom sånt direkt, och därmed ifrågasätter.
Jag har sett samma grejer som du redovisar genom åren, och det blir katastrof varje gång - både för de som hanterar och för hästen själv.
Har förmånen sen många år tillbaks att stå i ett stall där inget orutinerat folk existerar, och de få gånger nya kommer till så är det rutinerat vant folk som är säkra och har ett naturligt förhållningssätt till hästarna. Aldrig några problem - trots att de som tar in och ut cirkulerar, för alla har samma kroppsspråk och lugna självklara pondus de få gånger hästarna skulle vara lite röriga.

KL
Jag är nyfiken på de som diskuterat runt huruvida hästar ska uppfostras av andra än ägaren osv: Det är inte helt ovanligt att hästar uppför sig klockrent med ägaren, men inte när andra hanterar den. Hur ställer ni er till det? Hur ska ägaren träna hästen, om den uppför sig helt som den ska när ägaren hanterar den - men inte med övriga?
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Jag har en sån ponny. Han går lös efter mig, går dit man pekar eller visar med kroppen, bugar, ligger etc etc på kommando. Går att ställa lös och lämna, rida i halsring etc. Utbildad rätt högt i dressyren.
Men med alla utom mina tränare och mig i stort sett så kan det bli cirkus. Han kan slita sig vid in/utsläpp, kan är rädd för för saker både uppsuttet och avsuttet och kan då braka iväg i full panik och bli helt blockerad.
Jag låter därmed inte andra rida honom annat än i situationer då jag vet att han sköter sig och jag är med.
Jag låter heller inte vem som helst promenera honom eller ta in/ut.

Vårt stall sköts av en rutinerad kvinna som oftast inte har några som helst problem med honom. Men några gånger har han "skojat till det" och dragit.
Samma även då någon annan skött utsläpp/insläpp vid kris om hon varit akut sjuk. Då är det ännu större risk iom att de dessutom är nya.

Alla är införstådda med att han är sån. Och att det faktiskt går att kontrollera om man är kunnig nog. Han är så van vid TYDLIGT kroppsspråk att han ser direkt vilka som inte kan läsa honom eller märker då han börjar småtesta. Han är en otroligt intelligent individ som vid 29-års ålder också blivit väldigt slipad. Är de luddiga i sitt språk så talar han om det.
Man måste vara väldigt lugn och bestämd med honom. Man får inte vara vare sig ängslig, agressiv, vek eller stressig. Och vara helt konsekvent i allt.

Uppsuttet kräver han också en lugn och bestämd ryttare. Man måste också vara snabb, känslig och balanserad.

Han har haft en tufft liv och testar alla innan han anser dem värdiga att lita på. Så innan dess är han osäker, rädd och blir då agressiv och tar över. När man bevisat sig i hans ögon är han inte rädd för mycket och väldigt lik en hund.

Jag var tydlig då jag kontrollerades för inflytt om hur hästen var. Och alla köpte det. Om han skulle försöka dra och de känner att de inte är säkra så har jag sagt att de bara ska släppa(reservpersonal och hon som sköter allt eg). Det är en stark liten häst som inte går att hålla med styrka. Har man inte teknik/känsla nog så förlorar man. Våra får mat i hagen på morgonen (och lunch) och mat vid insläpp inne. Så han sticker bara dit maten är iaf.

Tom mina tränare frågar om de får fostra mina hästar. Iom att jag litar på dem har de fria tyglar. Men jag skulle inte uppskatta om "vem som helst" gick loss på min häst.

Jag kan ge dem tips om hur de ska hantera honom. Men jag kan inte fostra hästen så han inte testar andra. Han var för förstörd då jag fick honom.
Därför står jag inte i kollektiv hur som helst med honom. Vissa hästar funkar sånt för. Men inte denna.

Jag tar ibland stallets fodringar och in/ut om ordinarie är sjuk och jag hinner. Då har jag fria tyglar av alla ägare att fostra bäst jag vill. De har tom bett mig träna bort vissa grejer om jag hinner.
Men så jobbar jag ju med sånt med.
Man har ju sett i kollektiv hur vissa som ska sköta saker har problem med vissa hästar. Medans andra inte har några problem alls med dem. Där kan ju inte ägaren göra mycket. Då är det ju människan som gör ngt fel.
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Men gud :crazy:

Sådan behandling står jag absolut inte bakom i alla fall! Det är ju verkligen att gå för långt..
Så jag förstår om du är negativ.

Det var inte så häftig eller våldsam korrigering jag menade.

Ska man korrigera andras så gäller ju det att alla har någorlunda syn på hur man hanterar dem, tillvägagångssätt och att alla är med på det.

Nu menar jag mer lättare fall, klassiska typ som att dra lite i grimskaftet på väg till hagen där man kanske måste påminna brunte om att bromsa upp lite, eller morra när brunte testar smita ur boxen eller en häst som behöver påminnas om att jag inte är en tuggleksak.
Det är där jag tycker det är konstigt om man inte får säga till alls, men det får ju inte gå till överdrift som att skrika eller ställa sig utanför en box och slå med pisken :mad:

Fixar man det inte eller är rädd själv och inte kan hantera situationen måste man ju prata med hästägaren.

Jag har faktiskt aldrig varit med om att vara i ett stall där alla har olika tillvägagångssätt eller hanteringsmetoder, så jag har aldrig tänkt på att 10 olika personer kan hinna berömma men även bestraffa för samma beteende. Tråkigt om det måste vara så.
 
Senast ändrad:
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

KL
Jag är nyfiken på de som diskuterat runt huruvida hästar ska uppfostras av andra än ägaren osv: Det är inte helt ovanligt att hästar uppför sig klockrent med ägaren, men inte när andra hanterar den. Hur ställer ni er till det? Hur ska ägaren träna hästen, om den uppför sig helt som den ska när ägaren hanterar den - men inte med övriga?

I ett sånt läge tycker jag träna de andra människorna på hur det funkar bäst så att det fungerar för alla.
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Jag tror inte jag är övertygad riktigt om det gulliga än ;)

Du har ingen video där man kan få se vad du menar??
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Jo faktiskt, jag skickar PM.
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Hon fick videon 2012-01-21, 23:36 och har svarat på mitt PM också,så du kan lägga ner den där överlägsna attityden för det är iallafall ingen som bryr sig!
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Ja det blir ju väldigt rörigt om alla gör precis olika varandra, inte konstigt om hästen blir förvirrad, det skulle jag blivit om jag var häst. Att vara konsekvent är ju a och o. Låter som din häst är lite introvert, lätt att låsa in sig i sitt skal och det är ju inget roligt. Kul att han mår bättre idag :). Hur en häst mår har ju så stor betydelse för vad den sen ev kan prestera. flocken, människorna i dess närhet, foder omgivning, ja allt spelar roll. En häst som inte trivs i sin flock märker man ju blir förändrad, antingen mer nedstämd/inbunden, lr mer utåtagerande. Samma med hästar som saknar flock, har ju lättare för att bli "jobbiga", men det handlar ju om behov som inte blivit tillfredsställda.
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Du glömde skriva att det var en islandshäst, vilket hade ju förklarat en del ;). Och folk som tror att de bara är små söta töltmaskiner :rofl:...
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Jag AVSKYR ouppfostrade hästar. Det är det värsta jag vet. De är stora djur och hästar som inte har respekt för människor kan vara farliga. Min egen häst är uppfostrad och mycket trevlig. Folk är imponerade och förvånade över hur bra hon är i stall och hantering. Vadå förvånade? ALLA hästar borde vara så!

Jag har inte uppfostrat min häst, men håller så klart efter det. Inte ens chans att min häst får dra i jackan, vara i ansiktet och buffla sig eller stå och skrapa på gången. Då blir den tillsagd några gånger. Hjälper inte det får den sig en smäll (kanske inte skrapandet i sig, men buffliga, gnagande hästar som går över folk). Funkar inte det blir det en hårdare smäll. Att stå och tramsa lite, dra ner saker och så är väl helt ok, klart en häst ska få vara lite busig, men att buffla i ansiktet, att gå på folk, att trängas är allvarliga saker anser jag. Nu menar jag hårdhänt bufflande, inte mysgos där den inte menar att vara hårdhänt.

Det finns en häst i stallet, stor 3årigt halvblod, som är just så, hon bara går dit hon vill, hon trängs, hon vägrar flytta sig när jag släpper ut eller in min häst i hagen, hon nafsar och drar i mig, gnager i mitt hår när jag går förbi osv. Jag står inte ut!!!! Jag gapar på hästen ibland, ignorera funkar inte. Ryta ifrån funkar inte egentligen, men vad ska jag göra? Ägarna har haft den sedan den var föl och hon säger inte till den heller. Några skyller på att hon är ung, men vad tusan, sådant lär man hästen när den är föl!!

Hästbus behöver inte vara våldsam och hårdhänt, så varför ska jag acceptera just sådant?

Jag har haft en egen häst som var våldsam och respektlös av sig. Min första häst, 1 år gammal hingst när jag köpte den, som tonåring.... Jag är ingen ledare och det såg han och behandlade mig som skit rent ut sagt. Jag har blivit sparkad, trängd, stampad på, biten till och med i ansiktet. Jag försökte med en massa, försökte visa vem som bestämde, och försökte i ett år... Men det var inte förrän jag tog ett spö med mig in i boxen och slog till honom över röven när han trängde mig, som han slutade med det. En gång var allt som behövdes. När han skulle bita mig i fingrarna, med öronen bakåt, för att han blev sur på mig så nöp jag hårt honom i läppen. tre fyra gånger så slutade han. Strax därefter började han lyssna på allt jag sa, inga öron bak och följde mig som en hund. Visade att hej matte, vad kul att du kom, istället för att säga flytta på dig ditt pucko, här ska jag fram. Han visade mig respekt och självklart visade jag honom detsamma.

Många daltar med sina hästar hela tiden, de får uppföra sig hur som helst. De är ju hästar och man får inte slå dem eller kränka dem på annat vis. Visst är det så, men hästar kan också ge varandra en rejäl åthutning med hovarna eller tänderna om den andra inte lyssnar på den. Varför kan inte jag få göra det när hästen inte lyssnar på mig utan tvärtom är farlig?

MacGyver, jag har gärna min häst i köket när jag bakar sockerkaka, men jag är ogärna en utsmetad blodfläck på väggen för att hästen fått för sig att jag är en fluga som stör och som man mosar. Den får lära sig att vänta på maten även i mitt kök ;) Att då och då nafsa lite busig och menar att leka och busa är helt ok för mig, men att bita är en viss skillnad. Nafsa gör inte ont normalt sätt. Jag har varit cm ifrån att få en spark av en bakhov i ansiktet, kände vinddraget på ena sidan och "repades" till av jord på andra hoven på andra sidan ansiktet. Detta var den 1 åriga hingsten och jag accepterade det som bus för att han kom ut i hagen igen och att han råkade glömma matte, men om min 19 åriga dam hade gjort det hade jag inte accepterat det lika lätt. Hon vet bättre än så.

Jag gjorde dock just så man inte får göra när man släpper in hästar i hagen, jag ledde rakt in och knäppte loss grimskaftet och stod kvar, han travade några steg och sparkade bakut.... Mitt eget fel, javisst, jag var 17 år och tänkte inte riktigt på hur man släpper en häst i en hage. Men jag lärde mig :angel:
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

det tråkiga är att man får hålla på i ett. för min häst var lika dan.
men jag hade stenkoll på honom när jag mockade för han är ögontjänare nr 1!!!
så direkt när jag ser signalerna att han täcker börja så ryter jag åt honom. Och ger han inte fan i de så smällde jag till honom på rumpan för att markera att detta är inte okej. Det är oftast ett tecken på att dom är uttråkade, en ren protest. Vissa hästar är starkare än andra i huvudet. Kämpa på!
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Har du fått något film än?:angel:

Yes.

Men avsändaren ville inte att filmen skulle läggas ut direkt och därför
svarade jag i PM:et som jag fick.

Kort om det jag såg för att slippa frågor om filmen;

Visade en häst som varit usatt för rätt hårdhänt hantering, mycket stryk för att den ansågs varit
aggresiv. I själva verket såg man en häst som varit mycket osäker och vantrivts i sin miljö - försökt säga till/ ifrån ihopp om att få vara i fred, men fått stryk i stället.
Där han snarare ignorerade dessa beteenden (som oftast blir befasta permanent) även om de egentligen inte "betyder något" - osäkerhet som ligger kvar och hästen har varit van att göra så länge.

I ett sånt läge hade jag också ignorerat än skällt. Men jag är ärlig när jag säger att jag inte tycker att det är speciellt gulligt heller - och tycker att man ska vara försiktig! En spark är en spark för mycket..Vi är så mycket mindre än vad de är.

Så det har inte ändrat min personliga uppfattning eftersom att det är stora djur, som ska hanteras säkerhetsmässigt likväl som med respekt, från båda håll. Sen gäller det givetvis att man hanterar dem som individer. Man våldsför sig i alla fall inte på någon häst.
Däremot tillsägelse/korrigerin ska de klara av.
 
Senast ändrad:
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

I ett sånt läge tycker jag träna de andra människorna på hur det funkar bäst så att det fungerar för alla.

riktigt så enkelt är det ju dessvärre inte, för har du en rädd människa i ena änden av snöret så ser hästar inte sällan igenom och känner av detta, och en lite mera aktivt mental häst ifrågasätter då inte helt sällan varför en sån människa "påstår" saker så att säga. så frågan blir ganska komplex just i de fall vi har hästar som är väldigt lyhörda och läser folk. När de uppför sig klockrent för ägaren blir det hela lite komplext - vad är det ägaren ska träna hästen på då?
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Hästbus behöver inte vara våldsam och hårdhänt, så varför ska jag acceptera just sådant?
Finns ingen anledning, hästarna är faktiskt så smarta att dom fattar att vi inte håller till att använda som boxbollar.

MacGyver, jag har gärna min häst i köket när jag bakar sockerkaka, men jag är ogärna en utsmetad blodfläck på väggen för att hästen fått för sig att jag är en fluga som stör och som man mosar. Den får lära sig att vänta på maten även i mitt kök ;) Att då och då nafsa lite busig och menar att leka och busa är helt ok för mig, men att bita är en viss skillnad. Nafsa gör inte ont normalt sätt.
Bita är en j*vla skillnad, det är ICKE acceptabelt. Det måste vara lite stil och finess på buset annars är det nåt helt annat än just bus. Som sagt, hästarna vet vad vi tål.
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Där han snarare ignorerade dessa beteenden (som oftast blir befasta permanent) även om de egentligen inte "betyder något" - osäkerhet som ligger kvar och hästen har varit van att göra så länge.
Första gången jag hanterade Madam var när hon kom med transporten, jag fick lossa henne själv och direkt vi kom in i stallet och jag släppte henne i boxen vände hon snabbt och kom i full karriär med strukna öron och blottade tänder, jag bara garvade, kramade henne och gav henne en morot och ett äpple och sa "välkommen hem lilla vän". Hon slutade aldrig med sina "anfall" och jag slutade aldrig krama henne och handmata henne, det gjorde jag varje kväll i 17 år.

Just "anfallen" blev hennes grej, hon kunde tom. HOPPA från ena boxhörnet mot mig ungefär som en katt som tar en mus men ALDRIG att hon skulle skadat mig, det var ju, som sagt, hennes grej. Jag höjde aldrig rösten utan pratade alltid i vanlig samtalston och kunde be henne om vad som helst, hon gjorde som jag sa (och jag gjorde som hon ville.) :o

Osäker var det minsta hon var, den delen i hennes liv försvann när hon kom till mig, hon testade hur långt hon kunde gå, och konstaterade att det var nästan hur långt som helst i sin hantering av mig. :o Hon var inte ett dugg farlig, däremot smart och när vi lekte så kunde hon ju slå en bakut men bara med ena benet, det som var från mig, hon hade full koll på var jag var och var skitförsiktig. Skulle jag ha däng blev det en kospark i baken lite försiktigt bara.

Jag skulle kunna skriva en roman om alla hennes upptåg och egenheter, och allt tok vi hittade på tillsammans. 17 år är en lång tid och en sån häst hittar jag aldrig igen så jag har lagt ner hästeriet för gott.
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

riktigt så enkelt är det ju dessvärre inte, för har du en rädd människa i ena änden av snöret så ser hästar inte sällan igenom och känner av detta, och en lite mera aktivt mental häst ifrågasätter då inte helt sällan varför en sån människa "påstår" saker så att säga. så frågan blir ganska komplex just i de fall vi har hästar som är väldigt lyhörda och läser folk. När de uppför sig klockrent för ägaren blir det hela lite komplext - vad är det ägaren ska träna hästen på då?


Jag har aldrig sagt att det är enkelt. Dessutom är det säkert inte många som skulle klara av att erkänna att de är rädda, eller att någon talar om hur man ska göra..

Det är inte ägaren som ska träna hästen återigen, den ska träna de andra hur de ska/kan göra om man får problem. Helt problemfri är nog ingen häst för någon, så ägaren om den känner sin häst rätt bör veta hur man kan göra i en osäker situation, kanske varför hästen gör si eller så.

Sen kanske inte extremt rädda personer ska hantera hästar heller? Åtminstonne inte andras.
 
Senast ändrad:
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Osäker var det minsta hon var, den delen i hennes liv försvann när hon kom till mig, hon testade hur långt hon kunde gå, och konstaterade att det var nästan hur långt som helst i sin hantering av mig. :o

Jag tror fortfarande att en osäkerhet ligger kvar hos dessa hästar, på något vis av ett tidigare trauma är de inställda på försvar "för säkerhetsskull", ett beteende som blir befäst och svårt att sluta med.
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

En gammal kompis brukade skoja om att han var en demon eller satans son eller sålt sin själ till djävulen. Hennes häst delade hage med det lilla ponnymonstret. När hon skulle ta in sin häst så stod mitt lilla liv ca 6-7 meter bort och kollade. Låtsades obrydd. När hon hakade loss grinden och skulle ta in sin så kastar han sig fram och attackerar henne eller hennes häst. Så han kunde komma ut. Hon fick ta med sig långt spö ett par dagar för att freda sig. Helt ok för min del. Om jag var med så stod han vackert och kollade på håll. Men var hon själv så attackerade han. Det var en stor, fin hage med mycket gräs och annan hästkompis.Iom att beteendet var helt livsfarligt så fick hon gärna ha med spö och skydda sig själv med. Så där får en häst bara inte göra. Givetvis var det ingen som tvingade henne dela hage med min eller fostra honom. Det var ok för henne.
Förr jagade han folk i hagen eller attackerade då de öppnade boxen. Det bara smattrade till och så kom han. Då fick jag flytta honom ur de hagarna och själv sköta in/ut och be dem fodra genom lucka i boxdörren.
Sånt beteende finns inte mer i honom. Jag tror han dels är för gammal. Men också tryggare och även hålls efter dagligen av mig.

Islänningar är envisa, energiska små krabater som slåss för sin sak. Men jag har faktiskt aldrig mött en Isis som var så förstörd som min var.
Dock har jag mött många Isisar som har alldels för mkt flykt i sig. Envisheten och energin älskar jag!:love:
 
Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Jag tror fortfarande att en osäkerhet ligger kvar hos dessa hästar, på något vis av ett tidigare trauma är de inställda på försvar "för säkerhetsskull", ett beteende som blir befäst och svårt att sluta med.
Befäst beteende, ja kanske men den här damen hade inte det minsta osäkerhet kvar efter ett halvår. Jag tillät att hon fick behandla mig ganska respektlöst bara hon inte skadade mig och lyssnade när det var allvar och den dealen hade vi hela tiden. Det var en häst med rejält med humor men knappt något humör och vi kom iallafall aldrig ihop oss utan hade kul istället och fick hon bara köra lite ledarskapsövningar med mig så var hon hur nöjd som helst, hon var trygg ihop med mig. Synd bara att det inte finns mera filmmaterial annars hade du fått se när hon bla. vallat in hästrädd mamma (inte min) i stallet för att trycka upp henne i ett hörn och försöka pussa ihjäl tanten. :p
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 495
Hästhantering Jag har haft min häst sedan 2015 nu och vi kommer väldigt bra överens. Hon är väldigt ranghög och bestämd, visar tydligt missnöje men...
Svar
3
· Visningar
1 620
Ridning Hej! Jag har ett sto på åtta år som jag haft i ganska precis två år. Innan jag köpte henne hade hon haft fem hem på tre år och lärt sig...
2
Svar
21
· Visningar
7 492
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Då ska jag försöka sammanfatta vår resa til Norsk Varmblod's Eliteskue lite "kort". (Eller långt... :angel: ) Vi åkte hemifrån i...
Svar
0
· Visningar
914
Senast: sorbifolia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp