Pinsamma saker man gjort

Jag har blivit pinsamt dålig på att känna igen folk. Eller ja, jag kan känna igen dem, men för mitt liv inte minnas deras namn. Eller tvärtom jag minns namn och ansikte, men vet inte varifrån jag känner igen dem. Senast var det en granne jag kände igen väldigt väl, men hon dök upp i "fel sammanhang" så jag visste bara att jag kände igen henne, men inte namn eller varifrån jag kände igen henne. Jag tror dock inte hon märkte något.

Det märkliga är att jag ett antal veckor tidigare inte heller kände igen denna granne; även då var vi i ett annat sammanhang.

Det här är något som kommit sista året/åren. Jag vet inte vad det beror på. Kan vara att jag har ett jobb där jag träffar väldigt mycket människor i olika sammanhang kombinerat med att man i sammanhangen med barnen kan träffa samma personer. Att jag då inte kan komma ihåg om det är så att jag känner igen någon för att den är förälder till barnens kompis eller om jag känner igen den från jobbet eller om jag känner igen den från båda ställena.
 
Vi var och handlade möbler för ett tag sedan. Bland hyllorna nära disken hittar jag en mobiltelefon, och den ringer. Och ringer. Jag ser mig omkring, men ingen noterar. Jaha. Jag tänker ju att det är någon stackare som febrilt försöker hitta sin borttappade telefon, så jag svarar.
"Ja hej? Har ni fått in dendär stolen jag beställde? Det var ju jättelänge sedan!"
"Eh, hej. Jag är bara kund här, vänta ett ögonblick".

Sen lämnade jag telefonen på disken och gick.
 
Jag har blivit pinsamt dålig på att känna igen folk. Eller ja, jag kan känna igen dem, men för mitt liv inte minnas deras namn. Eller tvärtom jag minns namn och ansikte, men vet inte varifrån jag känner igen dem. Senast var det en granne jag kände igen väldigt väl, men hon dök upp i "fel sammanhang" så jag visste bara att jag kände igen henne, men inte namn eller varifrån jag kände igen henne. Jag tror dock inte hon märkte något.

Det märkliga är att jag ett antal veckor tidigare inte heller kände igen denna granne; även då var vi i ett annat sammanhang.

Det här är något som kommit sista året/åren. Jag vet inte vad det beror på. Kan vara att jag har ett jobb där jag träffar väldigt mycket människor i olika sammanhang kombinerat med att man i sammanhangen med barnen kan träffa samma personer. Att jag då inte kan komma ihåg om det är så att jag känner igen någon för att den är förälder till barnens kompis eller om jag känner igen den från jobbet eller om jag känner igen den från båda ställena.
Det där drabbade mig för några år sedan. Kom efter en tid med jobb där jag möter många människor i kombination med lite stress. Nu måste folk se väldigt konstiga ut för att jag ska känna igen dem. Min sambo ser "konstig" ut men det fanns tydligen fler i samma trapphus som hade dreads när vi bodde i lägenhet. Det tog någon dag att få reda på det. Möta sin nonchalanta sambo i porten som inte sa hejdå innan han drog till jobbet och komma in i lägenheten och se att han låg och sov var... Udda ;)
 
Jag glömmer ofta att ta av de där blåa skoskydden. Är väl inte så pinsamt, men skäms ändå lite varje gång jag upptäcker det.
Ähum....
jag lyckades ta mig ända till stationen och medan jag står där och väntar på tåget ser jag ner och upptäcker att de blå skydden från dagis fortfarande sitter på mina skor.
 
Jag hade jobbat på mitt nya jobb i nån månad och vi hade en personalfest. Jag stod och pratade med min chef och vi kom in på namn, jag vet inte varför. Jag sa att jag tyckte att xx(vill inte säga vilket) var det fulaste namnet jag nånsin hört, att alla jag träffat som hette så var idioter, osv. Vi pratade lite mer men chefen blev tystare och tystare och efter en stund undrade jag om nåt var fel. Han harklade sig lite och sa "Min fru heter xx."
 
La visst av månadens värsta fis i bilen och körde ner rutan för att inte spy själv.
Då dyker Pratsamma Grannen upp från ingenstans och vill ha sig ett snack, på huk med armarna i kors (och näsan) innanför rutan.
Jag dog lite och grannen var inte lika pratsam efter detta.
Tur att jag flyttat långt därifrån.
 
Jag har gått i sömnen en gång, på hotell, utomlands ... jag sover naken. :nailbiting: Att vakna i en hotellkorridor, utelåst utan en tråd på kroppen och sedan tvingas ta mig ner till receptionen och be den manlige portieren om hjälp är pinsamt, ännu mer pinsamt att möta samma karl efteråt och han lite diskret undrade om allt var bra, när jag minst av allt ville bli påmind om eländet. :o

Tack och lov är det ett antal år sedan och jag har aldrig sett honom fler gånger. :crazy:
 
Jag har gått i sömnen en gång, på hotell, utomlands ... jag sover naken. :nailbiting: Att vakna i en hotellkorridor, utelåst utan en tråd på kroppen och sedan tvingas ta mig ner till receptionen och be den manlige portieren om hjälp är pinsamt, ännu mer pinsamt att möta samma karl efteråt och han lite diskret undrade om allt var bra, när jag minst av allt ville bli påmind om eländet. :o

Tack och lov är det ett antal år sedan och jag har aldrig sett honom fler gånger. :crazy:


Jag har nästan varit i andra änden, fast inte riktigt så illa. Jobbade som lokalvårdare på en campingplats där vi alltid fick listor om vilka listor som skulle städas upp efter utflyttning. Inte helt ovanligt att gästerna glömmer att låsa efter sig heller, så det kändes inte alls konstigt att tjattra med kollegan och samtidigt slita upp dörren, bara för att upptäcka att den glade laxfiskaren gömt sig just bakom den (Sommarstugor har gärna avslöjande fönster) för att byta om. Han var Helt näck!
Hoppsan! sade jag, och stängde dörren med vad jag hoppades var värdig brådska.
Tror nog att allt hade varit frid och fröjd sedan, om det inte varit för att jag nämnde det för chefen som envisades med att jag borde gå och be om ursäkt. :o Tror att både jag och grabben hade varit mycket bekvämare utan ursäkten, eller om den åtminstone kommit utan kommentar som ett presentkort från receptionisten istället.
 
Jag har blivit pinsamt dålig på att känna igen folk. Eller ja, jag kan känna igen dem, men för mitt liv inte minnas deras namn. Eller tvärtom jag minns namn och ansikte, men vet inte varifrån jag känner igen dem. Senast var det en granne jag kände igen väldigt väl, men hon dök upp i "fel sammanhang" så jag visste bara att jag kände igen henne, men inte namn eller varifrån jag kände igen henne. Jag tror dock inte hon märkte något.

Det märkliga är att jag ett antal veckor tidigare inte heller kände igen denna granne; även då var vi i ett annat sammanhang.

Det här är något som kommit sista året/åren. Jag vet inte vad det beror på. Kan vara att jag har ett jobb där jag träffar väldigt mycket människor i olika sammanhang kombinerat med att man i sammanhangen med barnen kan träffa samma personer. Att jag då inte kan komma ihåg om det är så att jag känner igen någon för att den är förälder till barnens kompis eller om jag känner igen den från jobbet eller om jag känner igen den från båda ställena.

Det där händer mig hela tiden, fast jag kan inte påstå att det har kommit på sistone utan jag har varit så länge. I mitt jobb träffar jag många kollegor (till exempel på diverse föreläsningar), många föräldrar (har jobbat på rätt många förskolor), osv och jag ser ofta folk i mataffären till exempel som jag undrar om jag bör hälsa på... Och i så fall varför... ;)
 
I går på bussen på väg hem från Göteborg horse show satt jag med telefonen och kollade hoppningen med lurarna i öronen för att inte störa, så kom en svensk felfri runda och i sann laganda efter live hoppningen dagen innan ropade jag högt och tydligt JAAAAAA! OCH applåderade duktigt :laugh::o:angel:
ALLA vände sig förvånade om i bussen :angel:

Timmen som var kvar i bussen höll jag en väldigt låg och diskret profil :D
 
I går på bussen på väg hem från Göteborg horse show satt jag med telefonen och kollade hoppningen med lurarna i öronen för att inte störa, så kom en svensk felfri runda och i sann laganda efter live hoppningen dagen innan ropade jag högt och tydligt JAAAAAA! OCH applåderade duktigt :laugh::o:angel:
ALLA vände sig förvånade om i bussen :angel:

Timmen som var kvar i bussen höll jag en väldigt låg och diskret profil :D

Du skulle ha hållit upp telefonen och sagt "Gothenburg Horse Show" :rofl:
 
Jag lyssnar alltid på musik på dom långa hundpromenaderna. Ibland blir jag lite väl inne i musikens värld :angel: och börjar mindre vackert skråla (sjunga) och på toppen av det göra några snygga "moves" i takt med musiken för att plötsligt upptäcka att det går någon bakom mig som håller på att trilla ihop av skratt :o:D
 
Jag lyssnar alltid på musik på dom långa hundpromenaderna. Ibland blir jag lite väl inne i musikens värld :angel: och börjar mindre vackert skråla (sjunga) och på toppen av det göra några snygga "moves" i takt med musiken för att plötsligt upptäcka att det går någon bakom mig som håller på att trilla ihop av skratt :o:D
Det där är min vardag...Jag har en spotifylista med musik från (bl.a.) BodyJam-passen...well...you do the math... :rofl::rofl:
Skulle kanske ställa mig någonstans och sätta fram en mugg...kanske skulle bli rik? :D
 
En "klassiker" som hänt flera ggr är när jag på sommarn "bara" ska ut med soporna eller nåt, så jag orkar inte dra på mig massa kläder när det ändå är så varmt och dom ska av när jag kommer in igen, utan kör ba klänning. Självklart blåser det som fan när jag går i trappen mot soprummet, brevlådan etc, klänningen blåser upp samtidigt som en random person kommer gåendes emot mig och ser hela härligheten :angel:

Jag är fortfarande för lat för att ta på mig trosor, men nu har jag iaf lärt mig att jag måste gå med armarna låsta mot kroppen så den inte flyger upp om det kommer en ev vindpust.
 

Liknande trådar

Hästvård Ska försöka göra denna historia kort.. Det hela började i december 2012, min häst på dryga 160cm född 2006. Att han efter 2!veckors...
Svar
17
· Visningar
2 876
Senast: Vogue
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp