Hen är av det mindre slaget och fram till nu har det inte gjort någon skillnad om hen sovit med föräldern bredvid sig.
Det är ju tyvärr så att bara det faktum att de inte är hemma gör att rutinerna blir annorlunda.
Jo, det måste ju vara en form av stressreaktion, eftersom hen uppenbarligen reagerar så här när hen är bortrest. Det är ju bara lite förvånande att just det här barnet utvecklat en sådan stressreaktion, för i vardagen är hen ett av de enklaste och tryggaste barn jag träffat. (det var det jag menade med min kommentar i inledningsinlägget, att hen i övrigt är trygg)
Hen har inga problem med magen eller att sköta den.
Frågan är, gör man barnet en tjänst eller en otjänst genom att undvika resor med övernattningar? För stunden är det ju en lättnad för barnet att slippa bo borta, om det nu är stressande för hen. Men i längden? Är det troligt att hen kommer vänja sig, eller kommer det krävas stora trumman med KBT eller nåt sånt?