psykosomatisk sjukdom

[monster1]

Hen är av det mindre slaget och fram till nu har det inte gjort någon skillnad om hen sovit med föräldern bredvid sig.
Det är ju tyvärr så att bara det faktum att de inte är hemma gör att rutinerna blir annorlunda.

Jo, det måste ju vara en form av stressreaktion, eftersom hen uppenbarligen reagerar så här när hen är bortrest. Det är ju bara lite förvånande att just det här barnet utvecklat en sådan stressreaktion, för i vardagen är hen ett av de enklaste och tryggaste barn jag träffat. (det var det jag menade med min kommentar i inledningsinlägget, att hen i övrigt är trygg)
Hen har inga problem med magen eller att sköta den.

Frågan är, gör man barnet en tjänst eller en otjänst genom att undvika resor med övernattningar? För stunden är det ju en lättnad för barnet att slippa bo borta, om det nu är stressande för hen. Men i längden? Är det troligt att hen kommer vänja sig, eller kommer det krävas stora trumman med KBT eller nåt sånt?

Det bästa är att ta kontakt med vården och få någon som vet vad den gör. BUP kan helt säkerligen hjälpa till.

 

[akleja]

Faktiskt var jag lite sån i tio-tolvårsåldern. Jag blev alltid förkyld när det var något särskilt och kräktes vid ett par tillfällen när vi sov borta. Jag hade inget emot att resa bort och var inte något särskilt otryggt barn. Men nåt måste jag ju ha reagerat på, dvs utan att jag själv hade koll på vad det var eller på minsta sätt medvetet styrde förloppet. Hade det varit mitt barn hade jag nog låtit bli övernattningar ett par år - ingen större uppoffring. Chansen att det försvinner spontant är nog ganska stor. Alternativt kunde man testa att diskutera medicinering (typ antihistaminer) med nån psykiater. Lite beroende på vad barnet vill.

 

[Vingra]

ja, barnet är pratbart, men har lite svårt att sätta ord på hur hen känner

Jag vet vuxna människor som lider utav likande problem och det är svårt även för vuxna människor att prata om det, då det för dem känns som att de är sjuka på riktigt och det oftast kommer av att de undantrycker de egentliga känslorna och därför bara känner sig sjuk.

 

[Rialavargen]

Om familjen är borta på en resa i en vecka, typ en utlandsresa, fortsätter barnet att kräkas hela veckan?
Kräks barnet på kvällarna i samband med nattning, eller under dagen?

 

[stjarnhimmel]

Hur fungerar det med psyk-framkallad sjukdom? När det blir tydligt fysiska symptom, fast det inte verkar finnas några logiska orsaker.

Det finns misstanke om något liknande hos ett barn i min närhet, som blir rejält magsjuk "andra natten", varje gång familjen sover borta - hos någon annan än sina kusiner. Det har hänt varje gång, utan undantag, de senaste åren. Och misstanken är ju att barnet på något sätt framkallar detta pga att hen är obekväm med att vara på platser där hen inte känner igen sig. Ett av skälen att man misstänker att det inte är "riktig" magsjuka är att ingen annan i familjen har blivit sjuk vid något av dessa tillfällen.
Barnet är tryggt i sig själv i övrigt.

Någon som har tips på hur man gör för att komma förbi en sån här sak?

Förutom att kräkas- hur mår barnet borta? Dvs är hen stressad i de situationerna eller är det bata kräkningarna?

 

[ameo]

Om familjen är borta på en resa i en vecka, typ en utlandsresa, fortsätter barnet att kräkas hela veckan?
Kräks barnet på kvällarna i samband med nattning, eller under dagen?

Familjen åker inte utomlands. Och som läget är nu, när de insett hur det ligger till, är det absolut inte aktuellt med någon sådan resa.
De har aldrig testat vad som händer om de skulle "utmana" barnet och stanna fler nätter. De har ju - till nu - trott att barnet varit magsjukt "på riktigt" och har då helt enkelt åkt hem.
De flesta gångerna har barnet vaknat mitt i natten och kaskadspytt i sängen.

Förutom att kräkas- hur mår barnet borta? Dvs är hen stressad i de situationerna eller är det bata kräkningarna?

Såvitt jag vet så har barnet verkat må bra och fungera normalt.

 

[caballus]

De har ju - till nu - trott att barnet varit magsjukt "på riktigt" och har då helt enkelt åkt hem.
De flesta gångerna har barnet vaknat mitt i natten och kaskadspytt i sängen.


[/QUOTE]

Väldigt intensiva mardrömmar kan ibland komma med kräkningar.

Om barnet är fysiskt opåverkat i övrigt hade jag vågat härda ut dagarna, normaliserat för att minska pressen och försökt se vad som händer. Att alla packar i panik bidrar till skräckupplevelsen att kräkas på en otrygg plats. Det kan bli som en ond tankespiral.

Är det psykogent så är exponering inte helt fel. Att gå emot panikkänslorna att fly hemåt.

 

[MiniLi]

Jag är ignen expert på barnterapi men jag är inte så säker på att man jobbar med exponering med små barn. Jag tror faktiskt inte det.
Vill inte rekommendera att föräldrarna experimenterar själva med sånt.

Jag tror inte att barnet kommer få men för livet om man under en period i barnets liv undviker resor. Små barn behöver trygghet och det finns inte så stor poäng med att göra en massa saker som bli obehagligt för barnet. Men för föräldrarnas skull låter det ju som om de kanske skulle må bra av att ha någon i vården att prata med detta kring?
Med små barn jobbar man oftast främst/bara med föräldrarna ändå.

 

[Rialavargen]

Familjen åker inte utomlands. Och som läget är nu, när de insett hur det ligger till, är det absolut inte aktuellt med någon sådan resa.
De har aldrig testat vad som händer om de skulle "utmana" barnet och stanna fler nätter. De har ju - till nu - trott att barnet varit magsjukt "på riktigt" och har då helt enkelt åkt hem.
De flesta gångerna har barnet vaknat mitt i natten och kaskadspytt i sängen.


Såvitt jag vet så har barnet verkat må bra och fungera normalt.

Knivigt fall.
I det fallet skulle jag backa och strunta i att sova borta inom närmsta halvåret/året.
Efter ett halvår skulle jag börja med att försöka hitta ett ställe dit man kan åka (typ mormor, sommarstuga) och skola in där. Ha fredagsmys där och sedan åka hem. Så skulle jag fortsätta tills barnet är lugnt och tryggt. Och sedan efter många kvällar skulle jag prova att sova över. Tillsammans med barnet skapa mycket rutiner som följs slaviskt så att barnet vet exakt vad som kommer att hända. Lite som att köra in en unghäst :-) Kanske också låta barnet skapa rutinerna. Vill barnet ha just chips så är det samma chips varje gång ni övar.
Jag är säker på att det går över:-)

 

[Sleepy]

ett av de enklaste och tryggaste barn jag träffat.

barnet är pratbart, men har lite svårt att sätta ord på hur hen känner

Att ett barn är "enkelt" betyder inte alltid att det mår bra. Kan vara tvärtom. Kan bära sina problem inom sig.

 

[ameo]

Att ett barn är "enkelt" betyder inte alltid att det mår bra. Kan vara tvärtom. Kan bära sina problem inom sig.

Det är förvisso sant. Men det finns inget som tyder på att barnet ifråga mår dåligt.
Om inte annat så OM hen mått dåligt så borde det nog visa sig på något mer sätt än att barnet kräks andra natten när hen sover borta några enstaka gånger om året, kan man tycka.

 

[Sleepy]

OM hen mått dåligt så borde det nog visa sig på något mer sätt än att barnet kräks andra natten när hen sover borta några enstaka gånger om året

Mm. Vill bara väcka tanken, eftersom det ibland är så att det snälla barnet som inte är till besvär är det som mår dåligt. Det kan vara bra att öppna sig för signaler man kanske inte tänkt på; det är ju inte alltid de ber om hjälp när de behöver det.

En annan idé: matallergi?

 

[Líf]

Jag hade väldigt lätt för att kräkas när jag var liten, kunde kräkas flera gånger i veckan. Misstänker att övre magmunnen inte var riktigt utvecklad än. Det räckte med en lätt förväntan, exempelvis besöka biblioteket, för att jag skulle kaskadkräkas mitt på golvet. Kan det vara något sådant?

 

[ameo]

Mm. Vill bara väcka tanken, eftersom det ibland är så att det snälla barnet som inte är till besvär är det som mår dåligt. Det kan vara bra att öppna sig för signaler man kanske inte tänkt på; det är ju inte alltid de ber om hjälp när de behöver det.

En annan idé: matallergi?

Fast "enkel" kan nog tolkas på olika sätt kanske. Det är bra att du väcker tanken, men barnet stämmer inte in på beskrivningen "det snälla barnet som inte är till besvär är det som mår dåligt". Framförallt inte när det bara visar sig de få gånger familjen inte sover hemma.

Hade det varit matallergi så samma sak där, det borde visa sig även vid andra tillfällen än just andra natten när de sover borta.

 

[phie]

Om man inte reser så är det inget problem. Detta är en familj som inte åker bort särskilt ofta.

Men, frågan ställs ju för att få en hint om hur man kan hitta tips om hur man hjälper barnet ifråga.
FÖRLÅT att jag är så förbannat dålig på att formulera mig! Försök se förbi det, tack!

Nu har jag inte läst alla inlägg, men jag antar att barnet är i en ålder där man kan prata med det och få åldersadekvata svar tillbaka? Då kan man självklart höra lite hur barnet tycker att åka bort, om det känns läskigt någonstans i kroppen, om barnet faktiskt hellre vill vara hemma än att åka bort.

Tror absolut att det rör sig om oro. Problemet när oro sitter i s.k "släta muskler" såsom i magen, huvudet et.c. så är vi generellt inte mottagliga för att prata om oron utan oron/ångesten måste regleras först. Det sker exempelvis genom att man försöker prata om hur det känns, och inte vad man tänker. Man försöker med andra ord bryta tankarna som ger upphov till oron genom att locka fram lite "mindfulness" genom att befinna sig när och nu med reflektioner om känslan och inte i ångesten.

När barnet åker bort och börjar kräkas vid övernattning (eller sker det bara under resan bort=åksjuk?), ska man med andra ord reglera oron redan där.