Rasvalstråd

[Lingon]

Skällandet är mer en uppfostringsfråga. I princip alla hundar ljudar vid nåt tillfälle. En sor hund som ljudar avbryter man. En liten hund likaså. De är inga porslinsdockor

De två fjärilar jag har erfarenhet av har älskat allt och alla oavsett antal ben. Nuvarande plalène är lite väl intensiv för både folk och fä. Kärleken blir väldigt intensiv. Inte alla gillar det. Det går över men första mötet blir ...lite mycket, för visssa hundar.

Jag håller inte med. Det finns hundar som naturligt är väldigt högljudda och skäller/låter mycket och hundar som generellt sett är tysta. Det varierar mellan raser och inom raser.

 

[tanten]

Jag håller inte med. Det finns hundar som naturligt är väldigt högljudda och skäller/låter mycket och hundar som generellt sett är tysta. Det varierar mellan raser och inom raser.

Självklart.
Men om man tillåter dem att ljuda med ursäkten att rasen är sån har man väl gett upp redan från början? De flesta kan ge ifrån sig skall, men det ursäktar inte en halvtimmes oväsen

Är redigt trött på ägare som står med konstant skällande hundar i kopplet och säger -den är sån

 

[tanten]

Jag håller inte helt med om att det skulle vara en uppfostringsfråga. Min lapphund har betydligt närmare till skall och är svårare att bryta än min aussie tex. Vissa raser har ju lättare för att skälla än andra. Men absolut att det också är någonting som går att träna, men det kan vara olika svårt beroende på ras (och individ).

Ja? Självklart är det så.

 

[Fruentimber]

Självklart.
Men om man tillåter dem att ljuda med ursäkten att rasen är sån har man väl gett upp redan från början? De flesta kan ge ifrån sig skall, men det ursäktar inte en halvtimmes oväsen

Är redigt trött på ägare som står med konstant skällande hundar i kopplet och säger -den är sån

Fast det handlar inte om att man inte skulle avbryta hunden. Det handlar om att den har lättare att ta till skall i flera situationer. Mao är det inte en "uppfostringsfråga" i de fallen, utan en avelsfråga. Skallen har ju kommit av en anledning, t ex för trädskällare och renvallare. Att försöka träna bort närheten till skall på en sådan hund är lite som att försöka träna en jakthund att inte förfölja vilt - det går emot deras natur och kommer därför alltid att vara svårare att "arbeta bort", om inte helt omöjligt i många fall.

 

[tanten]

Fast det handlar inte om att man inte skulle avbryta hunden. Det handlar om att den har lättare att ta till skall i flera situationer. Mao är det inte en "uppfostringsfråga" i de fallen, utan en avelsfråga. Skallen har ju kommit av en anledning, t ex för trädskällare och renvallare. Att försöka träna bort närheten till skall på en sådan hund är lite som att försöka träna en jakthund att inte förfölja vilt - det går emot deras natur och kommer därför alltid att vara svårare att "arbeta bort", om inte helt omöjligt i många fall.

Det kokar väl ner till hur vi definierar "skällig" vilket var ursprungsfrågan. Inte hur nära till skall de har. I min hjärna är en skällig hund en som står och nöter - länge.

Frågan gällde papillon och phalène.

 

[Fruentimber]

Det kokar väl ner till hur vi definierar "skällig" vilket var ursprungsfrågan. Inte hur nära till skall de har. I min hjärna är en skällig hund en som står och nöter - länge.

Frågan gällde papillon och phalène.

Fast lätt till skall = "skällig". Jag menar samma sak men använder annan term. Jag vet vad frågan gällde men du skrev ju ur generellt perspektiv och då fortsatte jag på samma spår.

 

[hundtant]

@Lingon @Fruentimber @NadjaW Jag håller med er. Jag har en larmare (papillon) vars själva larmande jag tränar på att begränsa (med skvallerträning) och vi har nått viss framgång där.

Men det är svårt att hon har så nära till skall vid många ljud. Just nu är tv:n ett problem, hon reagerar på dörrklockor där, och ljudet eller åsynen av hundar. Där är det svårare att hinna med nån regelrätt träning, jag vet ju aldrig när ljuden kommer.

Hon har också benägenhet att ta till rösten när hon vill något. Pip och smågroffande är inget problem, då pratar vi, men när hon skäller så behöver jag hantera det för att bryta.

Med en ras som har nära till skall behövs det mer hantering och träning än hos en som inte har det, tänker jag.

@tanten Fick du bukt med din förra hunds skällande alltså? När jag läste om skällande i fb-grupperna såg jag att du frågade om råd för din förra hund som skällde på precis allt.

 

[tanten]

@Lingon @Fruentimber @NadjaW Jag håller med er. Jag har en larmare (papillon) vars själva larmande jag tränar på att begränsa (med skvallerträning) och vi har nått viss framgång där.

Men det är svårt att hon har så nära till skall vid många ljud. Just nu är tv:n ett problem, hon reagerar på dörrklockor där, och ljudet eller åsynen av hundar. Där är det svårare att hinna med nån regelrätt träning, jag vet ju aldrig när ljuden kommer.

Hon har också benägenhet att ta till rösten när hon vill något. Pip och smågroffande är inget problem, då pratar vi, men när hon skäller så behöver jag hantera det för att bryta.

Med en ras som har nära till skall behövs det mer hantering och träning än hos en som inte har det, tänker jag.

@tanten Fick du bukt med din förra hunds skällande alltså? När jag läste om skällande i fb-grupperna såg jag att du frågade om råd för din förra hund som skällde på precis allt.

Jodå.
När jag väl insett att han var ett måndagsexemplar och behövde hjälp med magkatarren och de allmänna rädslorna så löste det sig.

Skällandet kom sig mest av den allmänna osäkerheten som förvärrades av att han i stort ett hela tiden hade lite ont imagen.
Men det visste ju inte jag eftersom han kom tillmig sådan. Träningen gav inte helt önskat resultat så länge han hade magknip.

 

[hundtant]

Jodå.
När jag väl insett att han var ett måndagsexemplar och behövde hjälp med magkatarren och de allmänna rädslorna så löste det sig.

Skällandet kom sig mest av den allmänna osäkerheten som förvärrades av att han i stort ett hela tiden hade lite ont imagen.
Men det visste ju inte jag eftersom han kom tillmig sådan. Träningen gav inte helt önskat resultat så länge han hade magknip.

Stackars honom, hade han ont var det ju jättesynd om honom, måndagsexemplar låter lite hårt.

Hur behandlades magkatarren?

 

[tanten]

Stackars honom, hade han ont var det ju jättesynd om honom, måndagsexemplar låter lite hårt.

Hur behandlades magkatarren?

Altså - det var hunden i mitt hjärta, han var min sambo och ständiga följeslagare.

Men, han hade underull vilket papppisar inte ska ha och fällde mängder året runt. . Han hade kassa bakknän. När han kom var han rädd för allt. Hela utomhuset var skitläskigt. Torrt gräs, riset i skogen. Vattenpölar. Knäppandet i mitt gamla timmerhus osv osv.

Till slut kräktes han och matvägrade ständigt. Vi hamnade hos veterinär flera gånger. Han slutade äta och behövde socker.salt lösning med pipett för att inte torka ut. Akuresor till klinik. Så många kurer med fortiflora, andapsin alltid i medicinskåpet. Bakknäna var kass. Ena knäet opererades eftersom han hade ont av att det låg permanent ur läge. Kollades UA vid ett års ålder. Vid operationen sa kirurgen att man inte korrekt kan bedöma knäna förrän vid åtminstone ett par års ålder.

Till slutlyckades han få ett stopp i tarmen och fick operera bort 20 cm. Stygnen sprack till slut och han fick somna på sjukhuset.

Kom från välrespekterad seriös kennel. Bra föräldradjur etc. Men han var måndagsexemplaret i kullen. Mycket var fel. Vilket intemärktes förrän efter ett tag när han växte.

 

[hundtant]

Altså - det var hunden i mitt hjärta, han var min sambo och ständiga följeslagare.

Men, han hade underull vilket papppisar inte ska ha och fällde mängder året runt. . Han hade kassa bakknän. När han kom var han rädd för allt. Hela utomhuset var skitläskigt. Torrt gräs, riset i skogen. Vattenpölar. Knäppandet i mitt gamla timmerhus osv osv.

Till slut kräktes han och matvägrade ständigt. Vi hamnade hos veterinär flera gånger. Han slutade äta och behövde socker.salt lösning med pipett för att inte torka ut. Akuresor till klinik. Så många kurer med fortiflora, andapsin alltid i medicinskåpet. Bakknäna var kass. Ena knäet opererades eftersom han hade ont av att det låg permanent ur läge. Kollades UA vid ett års ålder. Vid operationen sa kirurgen att man inte korrekt kan bedöma knäna förrän vid åtminstone ett par års ålder.

Till slutlyckades han få ett stopp i tarmen och fick operera bort 20 cm. Stygnen sprack till slut och han fick somna på sjukhuset.

Kom från välrespekterad seriös kennel. Bra föräldradjur etc. Men han var måndagsexemplaret i kullen. Mycket var fel. Vilket intemärktes förrän efter ett tag när han växte.

Fy fan vilken mardröm, stackars liten!

Jag funderar över min hunds mage ibland, det var därför jag undrade om magkatarren. När hon var bara några månader blev hon som din, hon tacklade av över knappt ett dygn och ville inte äta så jag åkte in så fort jag insåg att det var något riktigt galet. Hon blev inlagd och hade akut magkatarr, inget som stoppade i tarmen utan sannolikt nån bakterie hon fått i sig ute. Så hon repade sig. Men magkatarr kan ju bli kronisk och hon är jäkligt begiven på gräs, pinnar och småsten i perioder så jag funderar över hennes mage ibland.

 

[tanten]

Fy fan vilken mardröm, stackars liten!

Jag funderar över min hunds mage ibland, det var därför jag undrade om magkatarren. När hon var bara några månader blev hon som din, hon tacklade av över knappt ett dygn och ville inte äta så jag åkte in så fort jag insåg att det var något riktigt galet. Hon blev inlagd och hade akut magkatarr, inget som stoppade i tarmen utan sannolikt nån bakterie hon fått i sig ute. Så hon repade sig. Men magkatarr kan ju bli kronisk och hon är jäkligt begiven på gräs, pinnar och småsten i perioder så jag funderar över hennes mage ibland.

Blir de låga så försök få i vätska med lite socker och salt. Det hjälper tills veterinären kan bistå.

Märkte på min att när magen var sämre åt han mer skräp ute.

Ha bakteriepulver och andapsin hemma och ge underhållsdoser i preventivt syfte så fort du misstänker?

 

[hundtant]

Blir de låga så försök få i vätska med lite socker och salt. Det hjälper tills veterinären kan bistå.

Märkte på min att när magen var sämre åt han mer skräp ute.

Ha bakteriepulver och andapsin hemma och ge underhållsdoser i preventivt syfte så fort du misstänker?

Hennes mage verkar okej nu, hon bajsar som hon ska. Hon kräktes upp nåt skit häromdagen, det visade sig vara ludd från en leksak som samlats i magen på henne. Så det var ingen omotiverad spya, eller vad man nu ska kalla det. Men hon fick fortiflora efter det för att få ordning på magen igen,

När hon blev dålig åkte jag först till lokala veterinären (utan hund) och köpte nån supergod pasta från Hills i nån pytteliten burk, det fick hon i sig lite av. Och jag hade det i hennes vatten så då drack hon. Så dålig att hon helt stänger av hoppas jag att hon aldrig hinner bli, då åker jag innan det. (Förra gången blev det 20 mil en fredagkväll )

Just nu består fodertillskottet mest av harskitar , det verkar inte påverka hennes mage i nån negativ riktning.

 

[tanten]

Just nu består fodertillskottet mest av harskitar , det verkar inte påverka hennes mage i nån negativ riktning.

Här kör vi med rådjurspluttar.

Finns litervis eftersom rådjuren gräver på hela gräsmattan på jakt efter ekollon. Fibertillskott

 

[Bri]

Jag tänkte direkt på en fräck mellanpudel när jag läste dina kriterier, du slipper fällandet men det är klart att pälsvård tillkommer istället. Jag har själv haft pudel och tycker inte att pälsvården är särskilt betungande för en vardagsfrisyr, till utställning krävs förstås desto mer.

Slänger in Dansk-svensk gårdshund som ett förslag, men tror att vissa kan vara svårare att ha lösa pga jaktlust.

Jag skulle nog kunna tänka mig mellanpudel, men där är mannen anti. Vi har haft flera i vår närhet och han har inte fastnat för rasen. Dansk-svensk gårdshund verkar poppis hos hästfolk, kanske bör undersökas närmare

 

[Praefatio]

Jag skulle nog kunna tänka mig mellanpudel, men där är mannen anti. Vi har haft flera i vår närhet och han har inte fastnat för rasen. Dansk-svensk gårdshund verkar poppis hos hästfolk, kanske bör undersökas närmare

Är han anti om han får se helt nerklippta pudlar? Sådana som är nerklippta även i ansiktet. Upplever att många (speciellt män!) har en lite skev bild av pudlarna pga de klassiska frisyrerna. Jag gillar inte heller dem, men ääälskar nerklippta pudlar. Var själv sugen på storpudel ett tag, men där fick priset avgöra. Pudlar har skenat iväg en del i pris sedan doodle-varianterna blev populära.

 

[Praefatio]

En bild till, mellanpudel tror jag?

 

[Tajger]

Jag skulle nog kunna tänka mig mellanpudel, men där är mannen anti. Vi har haft flera i vår närhet och han har inte fastnat för rasen. Dansk-svensk gårdshund verkar poppis hos hästfolk, kanske bör undersökas närmare

Be honom åka och titta på en agilitytävling, så många fräcka mellanpudlar

 

[Åsa A]

Nej. Hade det inte varit för "vara lös i skogen" så hade det kunnat fungera, men vinthundarna är självständiga hundar och även om whippet generellt är den "hundigaste" av vinthundarna så är de fortfarande utan will to please. Vill man ha en fysiskt aktiv, lättsam hund att träna lite med för skojs skull så kan vinthundarna vara perfekta. Men tänker man att man vill ha en hund som är kvick i träningen så är vinthundarna fel.

Ja, förutom att kunna vara "lös i skogen" så tycker jag nog rasen stämmer jättebra i övrigt. Har ju mina två första whippets nu och jösses vilka roliga hundar! Att de skulle vara så träningsvilliga hade jag inte riktigt räknat med, förvisso har de väl inte "will to please" men väldigt mycket "will to work for rewards" och jag har inte märkt av att de inte gärna vill repetera samma moment 10 gånger, sånt som annars sägs mycket om dem, att man måste variera träningen så de inte blir uttråkade, det blir mina aldrig tycker jag.

I övrigt otroligt lättsamma hundar, lagom stora (jämfört med beauceronerna på 35-40 kg är det himla enkelt med 15-17 kg whippet), glada och vänliga, positiva, ingen direkt pälsvård (vår ena fäller en del, den andra verkar inte fälla överhuvudtaget, fast det gör han nog men det är så lite att det inte märks) och definitivt kvicka och livliga när de väl är igång; resten av tiden märker man ofta inte av dem speciellt mycket.

 

[Bri]

Är han anti om han får se helt nerklippta pudlar? Sådana som är nerklippta även i ansiktet. Upplever att många (speciellt män!) har en lite skev bild av pudlarna pga de klassiska frisyrerna. Jag gillar inte heller dem, men ääälskar nerklippta pudlar. Var själv sugen på storpudel ett tag, men där fick priset avgöra. Pudlar har skenat iväg en del i pris sedan doodle-varianterna blev populära.Visa bifogad fil 136423

De är jättefina nedklippta, jag föredrar dem också så. Det är nog mer personligheten han inte riktigt gillar, det där lite clowniga och impulsiva som i alla fall de vi känner är. Ja, det har jag hört också, att pudelpriserna stuckit iväg ordentligt på senare år...