Regler för en ettåring?

[Mitten]

Alltså, jag och sambon diskuterar en del om hur mycket man kan förvänta sig av Elina. Och vi har lite saker som vi brukar älta ibland, som jag är nyfiken på att höra hur ni tänker/gör/gjorde! Vi pratar alltså om ett barn/bebis som just fyllt ett år.

- När hon slåss. River och sliter i ansiktet och skrattar. River näsan och drar i öronen. Sådär som små barn gör. Jag vet att hon bara uttrycker närhet och att hon måste kolla hur långt man får gå, men hur/när säger man till henne? Skall man istället typ visa att man klappar och inte slår? Mamma börjar se ut som en riktig fighter

- När hon pillar på saker hon bara inte får pilla på - typ eluttag. Tar man bort henne, säger nej, ja, hur säger ni till?

- Maten! Hon vill äta med egen sked. Jättebra. Det blir kladdigt och eländigt men det får man ju tåla. Men när hon tar mat i skeden och slänger iväg den, eller hivar tallriken i väggen. Säger man något alls? Säger nej? Ställer tillbaka tallriken som ingenting?

Ja, alla åsikter välkomna, skönt med lite andra vinklar tycker jag!

 

[Mitten]

Sv: Regler för en ettåring?

Kan ju berätta hur jag/vi gör just nu ...

När hon slåss tar jag tag i händerna och säger nej. Så brukar jag klappa henne på kinden och klappa med hennes hand på min kind. Inte alltid det funkar dock, ibland fortsätter hon bara. Bitas gör hon inte än så länge, tack och lov, men det är ju bra att veta hur jag skall tackla det OM hon gör det.

Eluttag etc säger jag nej till och tar bort henne. Nu räcker det med att jag säger nej lite strängt, så slutar hon och gnäller till lite sårat. Men hon slutar. Oftast.

Maten - här låter jag henne göra vad hon vill, faktiskt. Vill att det skall vara kul och mysigt att äta, vill inte förknippa mat med konflikter. Jag hatar kladd, men biter mig i läppen och är tyst för hennes skull . Jag tänkte att det blir bättre med tiden, sedan kanske man kan lägga in en regel i taget, typ 'släng inte tallriken' kanske är bra första regel. Men när börjar jag med det då?

Man vill ju bara göra rätt...

 

[Sunshine]

Sv: Regler för en ettåring?

Mina tva 15-manaders ar fascinerade av mina glasogon, som jag ibland har pa mig. Vill garna slita av dem och det far de forstas inte sa da sager jag NEJ med strang rost och avleder sedan uppmarksamheten pa ngt annat.
Nar de forsoker klappa katten eller hunden lite for entusiastiskt sa visar jag istallet hur man gor och berommer nar de gor ratt.
Stoppar handerna i uttag eller slass gor de inte (annu) men det hade val blivit pa nagot liknande satt kan jag tanka
Nar mat hivas over hela koket sa tar jag kontroll over skalen en stund och sa far de tillbaka den nar de har glomt bort hur roligt de hade med hivandet alldeles nyss och ater fint igen
Ocksa har de fatt lara sig att mat stannar pa tallriken, inte pa bordet, vi har gjort det till en rolig lek att plocka bitar fran bordet och lagga pa tallriken sa det gor de per automatik nu

 

[Tarzan]

Sv: Regler för en ettåring?

Mitt råd är att alltid ge ett alternativ.

Tex lyft upp skeden och säg så här kan du äta med den (och visa) eller åh så gott du kan klappa mamma på kinden.

De gör ju vad vi bedömer som fel för att de inte vet nåt annat - att bara säga nej ökar ju inte deras förståelse kring vad man i så fall får göra!

Sedan levde jag efter att under två års ålder så behöver man inte göra så stor affär av ett "nej". (Som jag tolkade Anna Wahlgren i den frågan). De är ändå för nyfikna och upptäcktssökande för att kunna stå emot - avledande manövrar eller alternativ upplevde jag fungerade bättre (det blir inte så negativt av det hela då som att alltid säga nej...)

 

[Mammas]

Sv: Regler för en ettåring?

Min son är ju yngre, men vi umgås ganska ofta tillsammans med en gosse som är lite drygt ett år, vi kallar honom Marcus. När han gör något med Loke som innefattar beröring är det två saker som står högt i topp. Antingen kryper Marcus ovanpå Loke, då lyfter vi ner honom och säger att han inte får krypa på Loke, bättre att gå bredvid (han gör det ju får att komma till L's ansikte). Det andra han gör att han bankar med handen i ansiktet på Loke. Då tar jag hans hand och säger "Nej, klappa fint", och visar hur han klappar, dvs stryker handen på Loke. Jag gör även samma på honom, dvs att jag klappar honom fint på kinden för att visa. Det har funkat fint för oss, visst är det inte helt borta men inte lika ofta alls.

 

[Mirre]

Sv: Regler för en ettåring?

Alltså, jag och sambon diskuterar en del om hur mycket man kan förvänta sig av Elina. Och vi har lite saker som vi brukar älta ibland, som jag är nyfiken på att höra hur ni tänker/gör/gjorde! Vi pratar alltså om ett barn/bebis som just fyllt ett år.

- När hon slåss. River och sliter i ansiktet och skrattar. River näsan och drar i öronen. Sådär som små barn gör. Jag vet att hon bara uttrycker närhet och att hon måste kolla hur långt man får gå, men hur/när säger man till henne? Skall man istället typ visa att man klappar och inte slår? Mamma börjar se ut som en riktig fighter Ja vi har tagit hans hand och visat och sagt klappa samtidigt. Nu klappar han mer än slåss.

- När hon pillar på saker hon bara inte får pilla på - typ eluttag. Tar man bort henne, säger nej, ja, hur säger ni till?
Säger nej/ajaj och tar bort honom. Sedan kan man få göra om det 95000 gr per dag men ändå. Ger honom nåt annat och pilla med. Det blir protester men det får man ta.

- Maten! Hon vill äta med egen sked. Jättebra. Det blir kladdigt och eländigt men det får man ju tåla. Men när hon tar mat i skeden och slänger iväg den, eller hivar tallriken i väggen. Säger man något alls? Säger nej? Ställer tillbaka tallriken som ingenting? Säger oftast bara nej inte golvet, stoppa i munnen. Slutar han inte tar vi bara bort tallriken och matar istället. Om det går.

Ja, alla åsikter välkomna, skönt med lite andra vinklar tycker jag!

Så gör vi, Isak är ju också ganska precis nyfylld 1 år.
Han är i en ganska tuff period nu, mycket vilja, skriker mycket och är precis överallt.
River och sliter i allt han ser.

Just nu sitter han och kastar med en ballong vilket är väldigt roande tydligen. Men bara om jag säger bump samtidigt haha.

Sitter han i knäet och slåss, river ner våra glasögon eller bits så får han gå ner och vi säger nej.

 

[Mitten]

Sv: Regler för en ettåring?

Mitt råd är att alltid ge ett alternativ.

Tex lyft upp skeden och säg så här kan du äta med den (och visa) eller åh så gott du kan klappa mamma på kinden.

De gör ju vad vi bedömer som fel för att de inte vet nåt annat - att bara säga nej ökar ju inte deras förståelse kring vad man i så fall får göra!

Sedan levde jag efter att under två års ålder så behöver man inte göra så stor affär av ett "nej". (Som jag tolkade Anna Wahlgren i den frågan). De är ändå för nyfikna och upptäcktssökande för att kunna stå emot - avledande manövrar eller alternativ upplevde jag fungerade bättre (det blir inte så negativt av det hela då som att alltid säga nej...)

Å det kändes jättebra. Gillade ditt inlägg. Så försöker jag göra, just att inte bara säga nej utan ge alternativ och avleda. Men med skeden funkar det väl sådär - det finns ju INGET som är roligare än att 'måla' med maten på bordet och att kolla om man kan träffa katten med den halvfulla tallriken.

Annars känns det som de flesta här än så länge inte heller är 'stränga', utan låter dem få hålla på en del? Utan att för den skull uppmuntra det negativa. Typ.

 

[Mirre]

Sv: Regler för en ettåring?

Lånar tråden lite

Isak har en förmåga att sitta och dunka huvudet i saker.
Helt utan eg anledning Är det nåt man ska säga ifrån eller honom hållas?
Han slutar ju inte när han slår sig heller

 

[Acses]

Sv: Regler för en ettåring?

Alltså, jag och sambon diskuterar en del om hur mycket man kan förvänta sig av Elina. Och vi har lite saker som vi brukar älta ibland, som jag är nyfiken på att höra hur ni tänker/gör/gjorde! Vi pratar alltså om ett barn/bebis som just fyllt ett år.

- När hon slåss. River och sliter i ansiktet och skrattar. River näsan och drar i öronen. Sådär som små barn gör. Jag vet att hon bara uttrycker närhet och att hon måste kolla hur långt man får gå, men hur/när säger man till henne? Skall man istället typ visa att man klappar och inte slår? Mamma börjar se ut som en riktig fighter

- När hon pillar på saker hon bara inte får pilla på - typ eluttag. Tar man bort henne, säger nej, ja, hur säger ni till?

- Maten! Hon vill äta med egen sked. Jättebra. Det blir kladdigt och eländigt men det får man ju tåla. Men när hon tar mat i skeden och slänger iväg den, eller hivar tallriken i väggen. Säger man något alls? Säger nej? Ställer tillbaka tallriken som ingenting?

Ja, alla åsikter välkomna, skönt med lite andra vinklar tycker jag!

När Li slår och river så börjar jag gråta, inte på riktigt då utan jag låtsasgråter och försöker att låta så som hon gör. Då förstår hon att "Attans det där var inte bra", sedan pussas och gosar vi lite istället och jag visar hur man klappar snällt och pussar fint utan att använda naglar och tänder.

Saker hon inte får pilla på så ger jag henne en chans först genom att med bestämd röst tala om - Nej, den där är inte att leka med. Oftast backar hon redan där. Är hon på jävligare humör så ger hon mig bara en kall blick och återgår till pillandet av vad det nu kan vara. Då upprepar jag -Nej! och lyfter henne därifrån. Erbjuder henne några av hennes egna leksaker eller grejjer hon får leka med.

Li är väldigt, väldigt bestämd och har hon bestämt sig för att pilla sönder skrivaren så gör hon det. Oavsett hur jag lyfter bort och erbjuder annat. Då tar jag henne ut från rummet och stänger dörren, ofta under mycket högljuda protester så går vi tillsammans och leker någon annanstans.

 

[Acses]

Sv: Regler för en ettåring?

Lånar tråden lite

Isak har en förmåga att sitta och dunka huvudet i saker.
Helt utan eg anledning Är det nåt man ska säga ifrån eller honom hållas?
Han slutar ju inte när han slår sig heller

Li slår sig själv och slänger sig, dunkar huvudet när hon vill ha uppmärksamhet hon tycker att hon inte får, eller när hon inte får som hon vill.

Scenario: Li ser vasen högst upp i bokhyllan och hon vill ha den. Hon försöker att ta den själv men når så klart inte. Blir ettrig och börjar skrika åt vasen, får ingen reaktion, då slår hon sig i ansiktet, slänger sig på golvet och river sig själv, drar i håret och bankar huvudet i golvet. Skrikande och gråtande.

Vad som funkar för oss är att jag sätter mig intill henne, försöker att få kontakt genom att stryka henne på ryggen eller kinden med handen och prata lugnt med henne. När han har hennes uppmärksamhet så klappar jag hennes kinder och hår mjukt, samtidigt som jag klappar mig själv med andra handen, för att hon ska se att jag är snäll mot mig själv och inte slår. Hon lugnar ned sig rätt fort och då lyfter jag upp henne så hon får titta på den där vasen hon ville titta på.

Det funkar för oss, och jag kan egentligen inte förklara varför jag gör så. Det känns som att jag inte vill trösta henne genom att ta upp och krama och pussa medans hon slår sig själv för det känns som att det skulle signalera att det är ett helt okej beteende. Jag kan vara helt ute på villovägar, men detta att sitta bredvid och få kontakt funkar för mig och tösen iaf och hon har blivit lite snällare med sig själv.

 

[Mirre]

Sv: Regler för en ettåring?

Li är väldigt, väldigt bestämd och har hon bestämt sig för att pilla sönder skrivaren så gör hon det. Oavsett hur jag lyfter bort och erbjuder annat. Då tar jag henne ut från rummet och stänger dörren, ofta under mycket högljuda protester så går vi tillsammans och leker någon annanstans.

Så är Isak också, har en otroligt stark vilja och är envis som synden.
(precis som vi alltså ) Vill han göra si eller så då gör han det också.

 

[domino]

Sv: Regler för en ettåring?

Maja blir 1 år på onsdag.
Hon brukar oftast börja skratta när vi säger nej på skarpen. Vi tar då bort henne och försöker avleda och göra något annat, tex när hon river ut filmer och skivor i bokhyllan, knappar på DVD'n/TV'n/Videon, drar i sladdar osv. Det brukar funka att avleda henne då.
Hon vill gärna hjälpa till med matningen och äta med fingrarna. Slänger ofta iväg pipmuggen (spillfri ) när hon 'druckit klart'.
Vi avvaktar lite än eftersom det är svårt att veta om hon förstår vad nej är än.. utan försöker avleda, få hennes uppmärksamhet på något annat istället. Katterna är hon inte så hårdhänt med än. Hon klappar lite hårt kanske men drar inte i pälsen direkt.. Springer gärna på dom med gåstolen.. Våra hälsenor är dock glada nu när hon inte vill vara i den så mycket längre

Har också en stark vilja och visar tydligt hur missnöjd hon är när hon inte får som hon vill, tex dra i sladdar eller om man stänger badrumsdörren när hon vill leka vid toaletten
Hon sitter i bland i sin stol och slår bak huvudet i ryggstödet utan någon anledning ibland, då tittar hon på oss som om hon väntar på en reaktion från oss.. Förstår inte alls den grejen, varför hon gör så..

 

[mino]

Sv: Regler för en ettåring?

Jag är mycket för tänket att alla människor sätter gränser runt sig själva snarare än runt andra (alltså: jag vill inte att du drar i mina glasögon snarare än du får inte dra i mina glasögon). Det är alltså helt okej att inte vilja att ett barn oavsett storlek river en i ansiktet och än så länge är det ju inga problem för dig att hålla undan henne så att hon inte kan riva dig i ansiktet. Däremot är det rätt meningslöst att börja "uppfostra" genom att neja eller fya eller nåt sånt. Ett så litet barn kan varken förstå situationen eller kontrollera sina impulser. Den enda anledningen till att använda rösten för att bryta/avleda något med en ettåring är när man behöver bryta något direkt, tex om den fått tag i en sladd och man inte har barnet på armlängds avstånd. Lyft bort och håll undan, är mao mitt råd.

 

[jerseyko]

Sv: Regler för en ettåring?

- När hon slåss. River och sliter i ansiktet och skrattar. River näsan och drar i öronen. Sådär som små barn gör. Jag vet att hon bara uttrycker närhet och att hon måste kolla hur långt man får gå, men hur/när säger man till henne? Skall man istället typ visa att man klappar och inte slår? Mamma börjar se ut som en riktig fighter .

Vi säger till Rasmus "Nej Rasmus man ska klappa snällt" och fortsätter han då hårt så tar vi hans hand och klappar (katterna får mest stryk) eller så säger vi åt Rasmus att man ska gosa och kramas, då lägger han huvdet mot katten/axeln
När han rivs mot ansiktet säger vi "Nej Rasmus man ska pussas" och så pussar vi honom (inte så speciellt poppis men hanhar faktiskt kommit och pussat mig några gånger )

- När hon pillar på saker hon bara inte får pilla på - typ eluttag. Tar man bort henne, säger nej, ja, hur säger ni till?

Vi säger Nej och tar bort honom där ifrån, förklarar att det är farligt eller att man inte får pilla (t.ex. på tvn) oftast skarttar han ju bara. Men vi sätter oss i samam höjd som honom och ser till att få kontakt och att han lyssnar och förstår att det inte alls är kul.

- Maten! Hon vill äta med egen sked. Jättebra. Det blir kladdigt och eländigt men det får man ju tåla. Men när hon tar mat i skeden och slänger iväg den, eller hivar tallriken i väggen. Säger man något alls? Säger nej? Ställer tillbaka tallriken som ingenting?

Jag försöker fånga tallriken innan han skickar den. Och då pressar jag ner den i bordet så han inte får loss den eller tar undan och matar honom.
Blir galen på det här. När han är mätt kastar han nämligen ner allting på golvet! Eller om han äter något, tex. korv, och sen vill han ha makaroner, så kastar han ner all korv på golvet! Fast vi förklarar för honom att de faktiskt kan ligga kvar på tallriken. J*vlar vad förbannad han blir!