Qodrofenia
Trådstartare
Finns det fler där ute?`
Jag måste få gnälla av mig bland folk som kanske förstår.
Hur klarar ni av frustrationen när kroppen inte vill som ni vill?
Jag tror jag kommer bli vansinnig på min kropp snart .
Jag har gradvis blivit sämre och sämre kordinationen är inge vidare stundtals och hjärnan och kroppen kopplar trögt och balansen är inte som det borde.
Jag känner sådan enorm frustration över att jag inte fungerar normalt längre .
(Har inte fått diagnos på papper än .det lutar just nu åt någon av MS MG ALS eller en bunt till med sjukdommar som man förkortar kan det oxå vara vilka jag inte kommer på namnet på)
Ridningen är svår för det känns verkligen som om kroppen motabetar mig .
Armarna flaxar hit och dit .Benen bär åt olika håll och hela överlivet åker hit och dit. Känns som om jag tappat all stabilitet (stavas?) som jag tidigare hadde.
I bland känns det som om jag tappar verklighetsuppfattningen .Kan rida runt på en volt och inte få kroppen att göra någonting .. Och när jag väl kommer igång igen är jag yvig i hjälpgivningen..
om hästen puttar mig åt vänster vilket är väldigt lätt för honom att göra eftersom jag inte är så stabil. Känns det som det tar evigheter för mig att få kroppen att komma på hur den ska göra för att komma mitt över hästen igen.
Och timingen.. ja den uteblir och jag ger hjälpen för sent.
Hur ska jag tackla det här på ett bra sätt? Just nu känns det som om jag vill gräva ner mig under en sten.
Jag har dagar då kroppen fungerar hyffsat oxå. Vilket gör att det känns ännu mer eländigt när den funkar sämmre .
tycker min kropp kan vara på timeout när jag bara ska skritta i skogen.. inte när det är mer aktiv ridning på tapeten.
Uppgiven
Jag måste få gnälla av mig bland folk som kanske förstår.
Hur klarar ni av frustrationen när kroppen inte vill som ni vill?
Jag tror jag kommer bli vansinnig på min kropp snart .
Jag har gradvis blivit sämre och sämre kordinationen är inge vidare stundtals och hjärnan och kroppen kopplar trögt och balansen är inte som det borde.
Jag känner sådan enorm frustration över att jag inte fungerar normalt längre .
(Har inte fått diagnos på papper än .det lutar just nu åt någon av MS MG ALS eller en bunt till med sjukdommar som man förkortar kan det oxå vara vilka jag inte kommer på namnet på)
Ridningen är svår för det känns verkligen som om kroppen motabetar mig .
Armarna flaxar hit och dit .Benen bär åt olika håll och hela överlivet åker hit och dit. Känns som om jag tappat all stabilitet (stavas?) som jag tidigare hadde.
I bland känns det som om jag tappar verklighetsuppfattningen .Kan rida runt på en volt och inte få kroppen att göra någonting .. Och när jag väl kommer igång igen är jag yvig i hjälpgivningen..
om hästen puttar mig åt vänster vilket är väldigt lätt för honom att göra eftersom jag inte är så stabil. Känns det som det tar evigheter för mig att få kroppen att komma på hur den ska göra för att komma mitt över hästen igen.
Och timingen.. ja den uteblir och jag ger hjälpen för sent.
Hur ska jag tackla det här på ett bra sätt? Just nu känns det som om jag vill gräva ner mig under en sten.
Jag har dagar då kroppen fungerar hyffsat oxå. Vilket gör att det känns ännu mer eländigt när den funkar sämmre .
tycker min kropp kan vara på timeout när jag bara ska skritta i skogen.. inte när det är mer aktiv ridning på tapeten.
Uppgiven