Så otroligt arg, ledsen och besviken! (långt, och förmodligen virrigt)

Fast nu låter det som att du bara målar fan på väggen. De frågar dig ju! Skulle de skita i din åsikt så skulle de troligen inte fråga öht.
Alltså nej. Jag förstår ju att du tror det. Men enda anledningen att de frågar är ju för sitt eget samvete. Hade de velat ha mig med på det här hade de ju låtit mig vara det från början. Och nej mina åsikter har aldrig någonsin räknats what so ever. Och kommer helt enkelt inte göra det nu heller! Så är det bara.
Och ja, jag förstår att det låter tråkigt o.s.v. men så funkar det mellan oss. Och det är just det som har blivit så EXTREMT tydligt nu.

@Amha - DET är en underbar idé! Men nu har de som sagt redan bestämt hur de ska ha det.
Däremot tar jag med den till "min" grej! :banana:
 
Men kan inte trädet vara en del av den platsen, så du kan göra din grej vid sidan av det så ni inte har många olika platser. Om det varit min minneslund, alltså till mitt minne och av mina barn, skulle jag bli ledsen om det var så infekterat att de inte kunde hålla en speciell yta de delade till mitt minne. Ni kan ju kanske svetsa samman era små projekt, kanske med något er pappa vill göra, med en fin häck av något slag bara. Det är kanske olika teman men det är väl knappast hela världen? Ni kan ju spinna på det hur länge som helst. Något som doftar gott, något som smakar gott, något som ger lugn osv och att skylten får en central del i hela platsen.

Hur man ska sälja in det till dina syskon vet jag dock inte men det hade nog blivit så himla fint om man kunde försöka få dem att tänka ett steg längre och göra det till något mer än ett träd. Ärligt talat, hur ofta går man och tittar på ett träd? De måste ju inse att platsen är er mer än er mammas kan man ju tycka.

Jättetråkig sits du sitter i med dina bröder. Ledsamt att ni inte kan jobba tillsammans med varandra även om det verkar ligga mer hos dem än hos dig på din beskrivning.

Har er mamma skrivit någon fin text eller något sånt som finns bevarat som kan sättas på en skylt? Det ihop med slutorden "vi saknar dig" är enkelt och ofta lagom.
 
Jag tror att vi faktiskt kom överens om det gemensamma, så det känns ändå bra (tänker ju inte säga emot i "protest" när de faktiskt tänkt så som jag själv skulle vilja att mamma fick det. Samma blommor och träd som växte utanför sjukhuset där hon gick bort, "lillebror" tyckte ändå samma plakat som jag, plus att jag även vågade föreslå att vi skulle göra något eget/unikt från var och en av oss, något som just vi själva förknippar med henne. Godkänner de det så är jag rätt nöjd ändå, för då HAR jag ju faktiskt fått vara med. Även om det fortfarande svider i hjärtat av känslan över att inte ha fått vara involverad eller fått veta något förrän JAG frågade rakt ut vad DE hade tänkt.
Det är onekligen frestande att fråga varför jag inte fick vara med i planeringen.
Fortfarande inte ett ljud om att de ska åka upp den dagen, eller erbjudande om skjuts, vilket i princip är ett måste för mig, annars blir det ett jätteprojekt som jag faktiskt inte vet om jag skulle orka.
Dessutom skulle det ta sådan tid med tåg o.s.v att de skulle hinna vara klara innan jag kom fram, eller så skulle det ändå kännas som att jag missade allt :(
 
Jättetråkig sits du sitter i med dina bröder. Ledsamt att ni inte kan jobba tillsammans med varandra även om det verkar ligga mer hos dem än hos dig på din beskrivning.


Det är väl självklart att det låter som problemet verkar ligga mer hos bröderna än hos ts, på ts beskrivning. Det finns alltid två sidor av myntet, och lyssnar man bara på den ena sidan och tror att det är hela sanningen, så är man nog mer än lovligt naiv.

Självklart har ts all rätt att reagera som hon gör. Men det är inte samma sak som att det är hela sanningen för det.

"Det är inte ens fel att två träter", stämmer inte alltid. Men oftast.
 
Det är väl självklart att det låter som problemet verkar ligga mer hos bröderna än hos ts, på ts beskrivning. Det finns alltid två sidor av myntet, och lyssnar man bara på den ena sidan och tror att det är hela sanningen, så är man nog mer än lovligt naiv.

Självklart har ts all rätt att reagera som hon gör. Men det är inte samma sak som att det är hela sanningen för det.

"Det är inte ens fel att två träter", stämmer inte alltid. Men oftast.
Eh, ja?

Borde jag ens svara på detta? Spela roll vems "fel" det är. De sitter allihop i en jäkligt tråkig situation med mamman och hade egentligen behövt varandras stöd och som jag förstår det hela har ts försökt på det sätt hon kan.
 
Eh, ja?

Borde jag ens svara på detta? Spela roll vems "fel" det är. De sitter allihop i en jäkligt tråkig situation med mamman och hade egentligen behövt varandras stöd och som jag förstår det hela har ts försökt på det sätt hon kan.
Exakt, precis så! :bow:
 
Min "lillebror" gjorde misstaget att skriva till mig när jag var nyvaken och utan morgonkaffe så nu har jag fått ur mig precis vad jag känner. Och jag erkänner att jag fick godtagbara svar ändå. Så det blev tack och lov inget tjafs.
Han är dessutom vettigare att prata med än "storebror".
Men så kom frågan då:
"Hur hade du tänkt att ta dig till upp och hem från farsan?"
"Jag har inte funderat något på när, var, hur." (Eftersom jag ju inte kunnat planera när jag inte vetat om något)
Kunde åka med honom dit - men inte hem.
Så det är fortfarande ett problem....
 
Min "lillebror" gjorde misstaget att skriva till mig när jag var nyvaken och utan morgonkaffe så nu har jag fått ur mig precis vad jag känner. Och jag erkänner att jag fick godtagbara svar ändå. Så det blev tack och lov inget tjafs.
Han är dessutom vettigare att prata med än "storebror".
Men så kom frågan då:
"Hur hade du tänkt att ta dig till upp och hem från farsan?"
"Jag har inte funderat något på när, var, hur." (Eftersom jag ju inte kunnat planera när jag inte vetat om något)
Kunde åka med honom dit - men inte hem.
Så det är fortfarande ett problem....
Vad bra att du kunde prata med lillebrossan!
Du kan inte höra med honom om han vet hur storebror ska ta sig hem?
Om han tror du kan åka med storebrossan så skicka ett sms till honom och fråga om det finns möjlighet att åka med honom hem?
 
Jag VILL inte åka med "storebror"...verkligen inte :(
Är så långt ifrån trygg med honom som man kan komma i princip...och som bilförare...hmm...näe :eek:
 
Jag VILL inte åka med "storebror"...verkligen inte :(
Är så långt ifrån trygg med honom som man kan komma i princip...och som bilförare...hmm...näe :eek:
Vad tråkigt, men nej, då låter det verkligen inte som om du ska åka med honom.
Finns inget annat sätt för dig att lösa det på? Ska din lillebror inte hem?
 
Jag har ingen koll på avstånden alls, men är det en möjlighet?
Har din pappa råd att låna dig pengar/ sponsra (eller lillebrossan?).

Känns som en väldigt viktig sak för dig att vara med på!
 
Ja, det kändes skönt att få det ur mig...fick mail från "storebror" också men har inte orkat kolla. Har haft en för bra dag för det :p
 
...och så här blev det:
Fullständig kris och katastrof.
Visst, fint träd, fin skylt...men HELA kvällen blev förstörd för att min jävla idiotjävel till "storebror" var så inihelvete dum när vi skulle äta middag.
Här visade han verkligen hur OTROLIGT jävla vidrigt respektlös han är (och han är inte ensam, det finns en i släkten som är exakt likadan och i princip alla har tagit avstånd från det fanskapet) genom att först ens börja prata om ögonoperation. Ok att konstatera att det var en bra grej när det kom upp prat om glasögon...
Men han nöjde sig inte med det, nejnejnej...han berättade I DETALJ om sin operation...om hur de skar upp ögonen o.s.v. Jag BAD honom flera gånger att sluta eftersom vi faktiskt sitter och äter och jag vill inte höra sådant. Dessutom inte vid en middag som faktiskt skulle bli ett tillfälle att minnas mamma. Ju.
Men han verkligen totalignorerade mig och malde på, värre och värre blev han, på riktigt alltså. Och han gav sig inte.
Till slut sa pappa åt honom och då "men varför är hon så jävla känslig?? Då borde hon ju inte ens kunna titta ut, där kan det ju hända saker hela tiden!" :banghead:
Då fick jag nog och gick därifrån.
Pappa också (helt förstörd)
Jag gick och satte mig i soffan i vardagsrummet, då kom brorsans (lillebrors!) tjej och pratade med mig, sedan kom pappa och meddelade att han bokade tågbiljett till mig för jag skulle hem - idag. Storebror också. Och jag förstår honom, fullständigt.
Vi (jag och tjejen) gick till ett av gästhusen och pratade , sedan kom lillebror dit och berättade att "storebror" hade fortsatt - och verkligen uttryckt hur liten och meningslös han anser att jag är..."varför har inte hon körkort då?" "ska hon aldrig skaffa körkort?" "är hon så lat att hon inte orkar jobba och tänker gå på bidrag hela livet?" o.s.v.
Till pappa. Som redan var helt knäckt.
Pappa körde iväg honom, sa att han fick gå därifrån, hur han tog sig iväg var hans problem, men bort skulle han.
Detta berättade lillebror när han kom in till oss, vi satt och pratade en stund om vad som hänt, om saknaden efter mamma o.s.v. det var faktiskt ett himla fint samtal.
Storebror kom inte tillbaka på hela natten (jag vet inte ens om pappa vet vart han tog vägen, men han hade druckit så jag hoppas att han inte tog MC:n ) men sedan på morgonen kom han tillbaka och drack kaffe innan han åkte igen.
Jag höll mig undan, såklart. Pappa kom in med kaffe och sockerkaka för att han skulle få det lugnt i köket (så svårmutad var jag...) så jag stannade kvar i soffan där jag sovit, under täcket, i pyjamas och hade det ganska gött PLUS att jag slapp träffa fanskapet till "bror".
Pappas sätt att hantera den situationen mellan oss var "han retas ju bara med dig". Ja han kan få tro det om han nu faktiskt gör det, eller om det bara var ett sätt att få känna det mindre dramatiskt...typ. (Men jag tror han vet lika väl som jag att det inte var retas det handlade om, och speciellt inte när det dessutom var ett sådant fruktansvärt illa valt tillfälle där dessutom pappa och lillebror blev lidande...)
Sedan gick jag upp och åt frukost med de andra i alla fall :)
Det mesta kändes bättre. Men hemskt såklart att det ska bli sådär en dag som redan var så fruktansvärt tung!

Lillebror och hans tjej åkte iväg till stan och jag skulle med tåget...när jag var på väg hem hade pappa gjort ett inlägg på fb om att det varit ett tungt dygn (såklart inte varför mer än saknaden efter mamma) men att när han kom hem efter att ha lämnat av mig hade lillebror ställt en jättefin present till honom på bordet "...så nu rinner tårarna igen..." och då grät även jag...så fint, så fint :love:
Jag hoppas att jag och lillebror faktiskt kan få en bättre kontakt, men storebror skulle jag mer än gärna säga upp allt med och aldrig någonsin se åt igen.
Pappa undrade när jag och A skulle "bli sams"...det kommer aldrig att hända. Det sa jag förvisso inte utan mer "jag vet faktiskt inte hur det skulle gå till...kanske är det här hans sätt att hantera sorgen...men det är inte okej, någon måtta får det vara!" men helt ärligt avskyr jag A som pesten, efter allt skit han gjort mot mig (ja, det är en lång - helt annan - historia och inget jag tänker dra upp här) det var bara inte läge att tala om det.

Min "bror" är således inte min bror längre, och min bror hoppas jag att jag kan få bättre kontakt med, på något sätt, ändå :)

Men det var faaan inte så här det skulle bli, heller!
 
Din storebror verkar faktiskt som om han inte är riktigt frisk. Så rent elak att det inte liknanr nånting. Det verkar som om det har sjunkit in i fler än dig som är mest drabbad. OM det kan vara någon tröst
 

Liknande trådar

Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
8 953
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 554
Senast: sjoberga
·
Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 387
Senast: tuaphua
·
  • Artikel
Dagbok Ska det inte vara mer än så här? Räcker det inte snart? Igår fick jag ytterligare 2 käftsmällar nu ekonomiskt. Inte nog med att kroppen...
Svar
6
· Visningar
1 165

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp