Saknad

Fan vad jag saknar att ha en familj. Det har hunnit går 5 år nu. Jag fick ett julkort av mamma. Kanske vill hon att allt ska bli som vanligt igen. Det kan inte bli så. Jag kan inte ta den risken.

 

[Motacilla]

Men kan du tänka dig att boka en tid för att diskutera ångest?

 

[Wille]

Men kan du tänka dig att boka en tid för att diskutera ångest?

Nej. Det skulle inte ge något. Det har inte ens gett något att hamna på akutpsyk med kraftig ångest.

 

[monster1]

Nej. Det skulle inte ge något. Det har inte ens gett något att hamna på akutpsyk med kraftig ångest.

Akutpsyk behandlar ju oftast inte utan bara ser till att du överlever, det är öppenpsyk som jag misstänker att du går till nu, som är de som har den långsiktiga behandlingen på sitt bord.

Om jag vore du skulle jag ta upp ångesten och hur mycket den begränsar ditt liv med din läkare. Sen kanske det ändå inte är aktuellt med den behandlingen förrän efter emdr behandlingen är klar. En sak i taget, så man inte överbelastar systemet.

Men om du inte upplever effekt av medicineringen hade jag tagit upp den igen, speciellt om du står på lägsta dos.

 

[Wille]

Akutpsyk behandlar ju oftast inte utan bara ser till att du överlever, det är öppenpsyk som jag misstänker att du går till nu, som är de som har den långsiktiga behandlingen på sitt bord.

Om jag vore du skulle jag ta upp ångesten och hur mycket den begränsar ditt liv med din läkare. Sen kanske det ändå inte är aktuellt med den behandlingen förrän efter emdr behandlingen är klar. En sak i taget, så man inte överbelastar systemet.

Men om du inte upplever effekt av medicineringen hade jag tagit upp den igen, speciellt om du står på lägsta dos.

Öppenpsyk får information av akutpsyk. Så behandlingen fortsätter hos öppenvården när man varit på akutpsyk.

Jag saknar ju inte det där med tv/film och böcker. Det är ju bara omvärlden (folk på Buke) som tycker jag ska ägna mig åt det. Men i övrigt så ja, det är ett stort problem. Har varit i kontakt med akutpsyk ett par gånger sista tiden.

 

[Motacilla]

Som @monster1 skriver: akut planerar väldigt lite, de ser till här och nu.

Precis som om jag går till vanliga akuten med någon åkomma så tar de hand om det som behöver göras där och då. Rehabilitering etc sköter behörig klinik.

Det är klart att du inte behöver titta på filmer eller serier om du inte är intresserad. Men det är uppenbart att din ångest begränsar ditt liv på ett negativt sätt.

Och en läkare KAN hjälpa dig om du låter dem hjälpa dig. Men du måste själv boka tiden och be om hjälpen, vården läser inga tankar.

 

[Wille]

Som @monster1 skriver: akut planerar väldigt lite, de ser till här och nu.

Precis som om jag går till vanliga akuten med någon åkomma så tar de hand om det som behöver göras där och då. Rehabilitering etc sköter behörig klinik.

Det är klart att du inte behöver titta på filmer eller serier om du inte är intresserad. Men det är uppenbart att din ångest begränsar ditt liv på ett negativt sätt.

Och en läkare KAN hjälpa dig om du låter dem hjälpa dig. Men du måste själv boka tiden och be om hjälpen, vården läser inga tankar.

Nä, det finns som sagt ingen medicin mot fobi. Tror jag sagt det tre gånger nu. Och vården känner till problemet.

 

[Motacilla]

Nä, det finns som sagt ingen medicin mot fobi. Tror jag sagt det tre gånger nu. Och vården känner till problemet.

Men det FINNS medicin mot ångest, hur många gånger ska VI behöva säga det?

Och vården kommer inte att komma hem till dig och knacka på.

 

[sweep]

Nä, det finns som sagt ingen medicin mot fobi. Tror jag sagt det tre gånger nu. Och vården känner till problemet.

Men är det en fobi att se på tv/läsa böcker?

Och nej medicin finns inte mot fobier men det finns behandling

 

[Wille]

Men det FINNS medicin mot ångest, hur många gånger ska VI behöva säga det?

Sådan medicin hjälper inte mot ångest triggad av fobin. Det vet vården och jag antar att det är därför jag inte heller fått någon medicin mot det. Vården vet som sagt om problemet.

 

[Wille]

Men är det en fobi att se på tv/läsa böcker?

Och nej medicin finns inte mot fobier men det finns behandling

Dessa kan innehålla sånt som är otäckt. T.o.m. ett avsnitt av Nothing much happens som ska vara lugnande och sövande innehöll en otäck trigger i ett avsnitt. Så nu vågar jag inte lyssna på mer än ett avsnitt som jag vet är säkert.

Jag går på emdr-behandling just nu. Tyvärr har vi inte lyckats rubba fobin. Vi ska prova med ett annat fokus efter helgerna för att se om jag ens är mottaglig för behandlingen. Jag kämpar hårt för att det ska fungera, men känner mig oftast bara tom. Sen får jag krysta fram något.

Tidigare har jag gått i kbt-behandling och hypnosbehandling. Det har inte fungerat.

 

[Motacilla]

Sådan medicin hjälper inte mot ångest triggad av fobin. Det vet vården och jag antar att det är därför jag inte heller fått någon medicin mot det. Vården vet som sagt om problemet.

Och så var vi igen tillbaka vid cirkelns början.

Oavsett vad man än försöker resonera med dig om så kommer man tillbaka till ruta ett för att det finns fyra miljoner orsaker till att du inte kan/inte vill/är så unik att det i världshistorien aldrig funnits någon som du.

Förlåt för sura ord men det känns som att vad man än säger så finns det bara mothugg och negativitet till svar.

Lycka till med allt.

 

[Wille]

Och så var vi igen tillbaka vid cirkelns början.

Oavsett vad man än försöker resonera med dig om så kommer man tillbaka till ruta ett för att det finns fyra miljoner orsaker till att du inte kan/inte vill/är så unik att det i världshistorien aldrig funnits någon som du.

Förlåt för sura ord men det känns som att vad man än säger så finns det bara mothugg och negativitet till svar.

Lycka till med allt.

Men jag vet ju hur det funkar. Det är inte negativt att tala om hur saker funkar (eller inte fungerar).

Jag har som sagt haft den här fobin sedan jag var ett litet barn. Vården har försökt med vad de kunnat men de har inte kunnat hjälpa mig. Så varför skulle jag tro på några på ett forum att fobin går att göra något åt när vården inte lyckats på typ 45 år?

Jag blir faktiskt ledsen när jag inte blir trodd på att både jag och vården försökt göra något åt den här fobin.

 

[Gnist]

Jag har som sagt haft den här fobin sedan jag var ett litet barn.

Fast nu är det ju inte bara blod som utlöser ångest, det verkar som väldigt mycket utlöser ångest och det verkar också som att du utvecklat en fobi för att få just ångest, så minsta lilla som möjligen kan tänkas trigga obehag som kanske kan leda till ångest (program, böcker, resa, sammankomster osv) undviks, så din värld blir bara mindre och mindre hela tiden, vilket i sig verkar ge ångest och obehag.

Utan hjälp kommet det bli värre inte bättre.

 

[Wingates]

Men jag vet ju hur det funkar. Det är inte negativt att tala om hur saker funkar (eller inte fungerar).

Jag har som sagt haft den här fobin sedan jag var ett litet barn. Vården har försökt med vad de kunnat men de har inte kunnat hjälpa mig. Så varför skulle jag tro på några på ett forum att fobin går att göra något åt när vården inte lyckats på typ 45 år?

Jag blir faktiskt ledsen när jag inte blir trodd på att både jag och vården försökt göra något åt den här fobin.

Men du har väl inte provat så mkt medicin egentligen? Du har ju bla vägrat testa vissa mediciner?
Det kan ju vara så att rätt medicin kan göra så att annan behandling fungerar. Det är ju värt att prova - för som du har det nu funkar uppenbarligen inte.

 

[Sel]

Jag tycker också att det låter som om fobin för att få ångest begränsar mer i livet än själva "grundfobin". Det måste vara jättejobbigt att leva i ett mindre och mindre utrymme, jag hoppas verkligen, verkligen att du får hjälp med det!

 

[ainasoja]

Sådan medicin hjälper inte mot ångest triggad av fobin. Det vet vården och jag antar att det är därför jag inte heller fått någon medicin mot det. Vården vet som sagt om problemet.

Om medicinen hjälper mot ångest så hjälper den dig att komma över fobin lättare men du äter ju inte det läkaren rekommenderar så hur tror du då att du ska bli av med ångesten?

 

[karamelldrottningen]

Tar du inte medicin nu? Fast läkaren ordinerat?

 

[tuaphua]

Jag förstår att det känns jobbigt när så många kritiserar dig i dina trådar @Wille . Men jag tror att det är för att man utifrån ser flera olika sätt att lösa en del av de saker som du mår väldigt dåligt av.
Jag personligen blir väldigt ledsen, för din skull, över hur begränsat ditt liv är och hur dåligt du mår av det. Din ångest för att få ångest ger dig ingen frihet.

Jag menar absolut inte att du måste se på tv eller läsa om du inte är road av det. Men att du får så pass stark ångest av så många olika saker som dyker upp dagligdags i de flesta andras liv är väldigt ledsamt och ngt helt annat än att du bara inte roas av läsning etc.
För det begränsar dig ju väldigt i livet annars. Det stoppar dig från att uppleva saker och att knyta relationer.

Sen är det ju så att man blir bra på det man gör alt iaf läser på om. Och om man vill ha relationer måste man öva på att ha det. Och vara tillgänglig eller rent av uppsökande.
Sen behöver man inte tycka om alla och vilja umgås med vem som helst. Men tex är ett av mina största intressen hästar/träningen med dem etc. Jag både jobbar med det och har det som hobby. Min bästa vän har aldrig ridit och aldrig haft ett djur. Men vi har samma humor, samma värderingar, är nyfikna på livet och andra människor. Hon kan berätta om sina intressen och jag lär mig saker och uppskattar hennes historier IOM att hon brinner för det. Precis som hon nu efter många år ändå lärt dig en hel del och hästar etc.
Vår relation håller IOM att vi är öppna, intresserade och inte dömer varann. Vi räknar inte vem som gör mest, betalar mest etc. Och vi försöker alltid anta att den andra gör så gott den kan och minskar då risk för tjurigheter. Skulle en vän inte orka med mina problem för att den själv håller på att gå under finns inte en chans i helvete att jag skulle sura över det! Man kan ju inte alltid lyssna/hjälpa andra på bekostnad av egna hälsan.
Och det finns vänner som kan ta att man mår skit. Man blir inte automatiskt utan vänner för att man går igenom ngt och mår skit. Jag har själv mått piss och haft vänner som gjort det.
Jag skulle absolut få ett gäng personer som svarar om jag lägger ut på FB att jag behöver hjälp. Men då har jag också odlat de relationerna. Tex gjort/sagt saker som får de att må bra, vara glada/stolta/etc för att sprida good vibes. Har de köpt en ful soffa som de älskar håller jag med om att den är superfin och säger inget om min egentliga åsikt. Varför skulle jag liksom?
Och tycker jag ngt bra är jag tvärtom jättenoga med att säga det.
Jag har även hjälpt till själv. Och det utan att ha motkrav och känna mig besviken/sur/överkörd/utnyttjad om jag inte fått lika mkt tillbaks. Man ger för att man vill och har råd att ge. Inte för att genomföra en transaktion liksom.
Sen omger jag mig med givare. Det är en egenskap jag värderar högt och själv försöker vara.

För mig verkar det som att du vill ha umgänge. Men du ger samtidigt en bild av att vara väldigt ointresserad av andra människor. Både att prata med folk live och titta på hur andra gör. Och då blir det ju väldigt svårt!
Jag kan tycka att det är skitspännande att umgås med folk som är olika mig/har andra intressen. Man lär sig ju väldigt och det kan vara himla spännande vad olika liv man lever/levt.

Jag kan ha missat om det skrivits om det i tråden IOM mkt trött. Men har du jobbat med psykologen med fokus på relationer? På att se andras synvinkel, på dina förväntningar, på att du känner dig överkörd/utnyttjad/ej duger etc?
Har ni jobbat med fobin för att få ångest?

 

[Luff]

Wille. Vi har ju tillbringat en hel dag tillsammans och du hade då inga problem att föra ett alldeles vanligt trevligt samtal. Du var mycket socialt kompetent (vilket jag inte alltid är) och på roadtrip genom Sverige. Men jag förstår att du mår så mycket sämre idag. Jag hoppas att du kommer att må bättre. Hade du bott i närheten hade jag gärna tagit en kopp kaffe med dig då och då.

 

[Sel]

Jag har jobbat innom sjukvården,aldrig varit med om att någon inte vill duscha,snarare tvärtom, klaga på maten däremot är mycket vanligt, dock inte på att man råkat hälla såsen på fel ställe

Om du följer andra trådar här i forumet dyker flera användare upp som tycker det är jättejobbigt att duscha generellt och särskilt svårt i andra miljöer än hemmet. Jag älskar att duscha och blev förvånad först (trodde att alla fick värsta ångestsläppen av att stå med huvudet under duschhuvudet i skållhett vatten) men har förstått att det är vanligare än jag trott. Oavsett tycker jag det är rätt onödigt att göra narr av både TS och andras svårigheter.