Saknad

Fan vad jag saknar att ha en familj. Det har hunnit går 5 år nu. Jag fick ett julkort av mamma. Kanske vill hon att allt ska bli som vanligt igen. Det kan inte bli så. Jag kan inte ta den risken.

 

[Görel]

Tillslut är det försent och personen finns inte längre.
Vi väljer inte våra föräldrar men vi kan välja hur vi ska vara mot dem.

För mig blev det en oerhörd lättnad när jag insåg att allt negativt man gjort mot mig inte berodde på utstuderad elakhet utan på att man helt enkelt inte förmådde bättre.

 

[Motacilla]

För mig blev det en oerhörd lättnad när jag insåg att allt negativt man gjort mot mig inte berodde på utstuderad elakhet utan på att man helt enkelt inte förmådde bättre.

Det som hjälpt mig i väldigt många situationer är tanken "de gör så gott de kan utgående från sina förutsättningar."

Väldigt få människor vill vara elaka/klumpiga/taktlösa med flit, men MÅNGA förstår inte hur deras egna handlingar landar hos andra.

 

[Zpunk]

Det som hjälpt mig i väldigt många situationer är tanken "de gör så gott de kan utgående från sina förutsättningar."

Väldigt få människor vill vara elaka/klumpiga/taktlösa med flit, men MÅNGA förstår inte hur deras egna handlingar landar hos andra.

Och jag brukar tänka på att detsamma gäller för mig själv, jag har säkert trampat i klaveret av misstag många gånger som jag inte vet om.

(OBS, egen reflektion, inte nödvändigtvis kopplat mot TS och dennes situation)

 

[Motacilla]

Och jag brukar tänka på att detsamma gäller för mig själv, jag har säkert trampat i klaveret av misstag många gånger som jag inte vet om.

(OBS, egen reflektion, inte nödvändigtvis kopplat mot TS och dennes situation)

Ja det har du rätt i. Vi gör ju alla misstag och där ingår att göra dumheter av olika slag som ibland sårar folk fast det absolut inte varit meningen.
Ingen är ofelbar och man kan inte förstå mer än man har fått insikt om, ifall du förstår vad jag menar.

 

[zinnia]

Acceptans, acceptans, acceptans. Det kan en bra terapeut hjälpa dig med. Klart du får känna saknad, du känner det du känner, men det är kontraproduktivt att år efter år älta samma sak om du ändå vare sig inte tänker göra något åt det själv eller ta emot en utsträckt hand.

 

[Saeta]

Ja, jag vill ha en relation med dem, men det går inte. Jag har i hela mitt liv försökt få mamma att respektera mig men hon kör bara över mig hela tiden. Hur ska det någonsin kunna ändras? Och mitt ena syskon har sagt att hen inte vill ha kontakt med mig. Den andra svarar inte på tilltal.

Jag ser bara hur jag demoniserats av dem. Jag är den onda, den elaka.

Respekterar du din mamma?

 

[Wille]

Om din mamma skickar saker du inte vill ha har jag två lösningar: 1. Sälj dem, 2. Släng dem.

Varför låter du dina syskon definiera vem du är/hurdan du är? Deras åsikt är väl inte mer värd än din?

Problemet är att jag orkar inte. Det tar energi jag inte har. Och det är därför det blir ett jätteproblem att få saker jag inte vill ha. Det dränerar mig.

Jo, alla andras åsikter är alltid mer värda än min egen. Mina åsikter har aldrig varit värda ett skit.

Och om du känner att det verkligen inte går, bränn då breven, blocka din mamma så hon inte kan kontakta dig och acceptera sedan att du inte vill ha med din familj att göra. Att älta hjälper dig inte och förändrar inget.

Mamma går inte att blocka. För prick ett år sedan skrev jag ett mejl till henne att jag hade flyttat, bara för att hon skulle sluta skicka saker till mig. Jag fick ändå ett julkort. Så uppenbarligen fungerar inte min lögn.

Hon svarar för övrigt aldrig på digital kommunikation.

Men snälla du. Min pappa är 76 och jag kan också säga åt honom 100 gånger om något, tex att han ska tvätta sig och borsta tänderna. Han gör det inte ändå. För att han GLÖMMER det, inte för att reta mig. Äldre har ofta problem med närminnet utan att vara dementa. Tänkt på det?

Du kräver att andra ska vara perfekta mot dig, men du vill aldrig försöka vara det själv. Alla ska rätta sig efter dig, man får inte säga fel sak, göra fel sak osv. Hur tror du någon KAN vara vän med dig? Det är en omöjlig uppgift att aldrig göra ett fel. Männskligt liksom.......skrivet i all välmening, du måste ändra din syn på hur andra fungerar och din egen del i samverkan med människor.

Men jösses. Jag försöker verkligen vara så perfekt jag kan. Men jag duger aldrig. Alla andra får göra fel men inte jag. Jag straffas alltid när jag inte är perfekt nog.

Tillslut är det försent och personen finns inte längre.
Vi väljer inte våra föräldrar men vi kan välja hur vi ska vara mot dem.

Jag vet det tyvärr. Och det gör det hela också så tungt.

Respekterar du din mamma?

Tycker jag väl att jag gör.

 

[TinyWiny]

Fan vad jag saknar att ha en familj. Det har hunnit går 5 år nu. Jag fick ett julkort av mamma. Kanske vill hon att allt ska bli som vanligt igen. Det kan inte bli så. Jag kan inte ta den risken.

Saknar du dem eller den familj du önskar att du hade? Precis som för @Görel blev det lättare för mig när jag började tänka att de inte kunde bättre. De var överjävliga och utstuderat elaka på så många vis men de kunde inte bättre. Precis som att en människa med brutet ben inte kan springa maraton. Endel människor borde inte få barn och helst skulle de bo på en öde ö så de inte kan skada människor i sin omgivning men tyvärr får även sådana barn och det ger såklart långtgående negativa effekter på barnen.

Men, vi kan faktiskt välja. Vi kan sörja de föräldrar vi aldrig hade och försöka sluta vara avundsjuka på de som har en fin relation med sina föräldrar och som sörjer föräldrarna så som de faktiskt var den dag de dör. Vi kan försöka se att blod inte är tjockare än vatten och välja vilka människor vi har i vår närhet. Som barn kunde vi inte välja men det kan vi nu.

Vi kan välja att sluta hoppas på att föräldrarna ska vilja vara föräldrar i ordets rätta bemärkelse. Vi har faktiskt det valet. Om vi faktiskt på riktigt släpper det så frigörs väldigt mycket energi.

Min mamma dumpar en massa skit här med. Hon kommer hit utan förvarning för hon vet att jag säger nej om hon ringer. Har jag tur ser jag henne i tid och då öppnar jag inte men är jag ute så är det såklart kört. Det är saker som inte ens varit mina utan ofta mina syskons. Jag har frågat varför, sagt att det inte är mitt och om inte syskonet ska ha sina grejer men får oftast inget svar. Jag har bestämt mig för att inte lägga mer energi på det utan slänga det som inte har något värde och sälja eller ge bort det som har ett värde. Ja det tar energi men att tjafsa med henne och tillåta mig själv att bli arg, ledsen, förbannad osv. tar mer.

 

[Wille]

Saknar du dem eller den familj du önskar att du hade? Precis som för @Görel blev det lättare för mig när jag började tänka att de inte kunde bättre. De var överjävliga och utstuderat elaka på så många vis men de kunde inte bättre. Precis som att en människa med brutet ben inte kan springa maraton. Endel människor borde inte få barn och helst skulle de bo på en öde ö så de inte kan skada människor i sin omgivning men tyvärr får även sådana barn och det ger såklart långtgående negativa effekter på barnen.

Men, vi kan faktiskt välja. Vi kan sörja de föräldrar vi aldrig hade och försöka sluta vara avundsjuka på de som har en fin relation med sina föräldrar och som sörjer föräldrarna så som de faktiskt var den dag de dör. Vi kan försöka se att blod inte är tjockare än vatten och välja vilka människor vi har i vår närhet. Som barn kunde vi inte välja men det kan vi nu.

Vi kan välja att sluta hoppas på att föräldrarna ska vilja vara föräldrar i ordets rätta bemärkelse. Vi har faktiskt det valet. Om vi faktiskt på riktigt släpper det så frigörs väldigt mycket energi.

Min mamma dumpar en massa skit här med. Hon kommer hit utan förvarning för hon vet att jag säger nej om hon ringer. Har jag tur ser jag henne i tid och då öppnar jag inte men är jag ute så är det såklart kört. Det är saker som inte ens varit mina utan ofta mina syskons. Jag har frågat varför, sagt att det inte är mitt och om inte syskonet ska ha sina grejer men får oftast inget svar. Jag har bestämt mig för att inte lägga mer energi på det utan slänga det som inte har något värde och sälja eller ge bort det som har ett värde. Ja det tar energi men att tjafsa med henne och tillåta mig själv att bli arg, ledsen, förbannad osv. tar mer.

Jag har alltid krav på mig att jag ska vara glad och perfekt. Varför ska andra slippa undan krav? Är det bara jag som ska pressas hela tiden?

 

[Motacilla]

Jag har alltid krav på mig att jag ska vara glad och perfekt. Varför ska andra slippa undan krav? Är det bara jag som ska pressas hela tiden?

Tyvärr kan man inte påverka någon annan än sig själv.

 

[Wille]

Tyvärr kan man inte påverka någon annan än sig själv.

Och alla andra påverkar också mig. Jag försöker vara så perfekt jag kan och vara till lags. Och när jag misslyckas får jag skit för det.

Känner att det här med krav är så ojämnt. Det är alltid jag som har de hårdaste kraven på mig.

 

[MiaMia]

Och alla andra påverkar också mig. Jag försöker vara så perfekt jag kan och vara till lags. Och när jag misslyckas får jag skit för det.

Känner att det här med krav är så ojämnt. Det är alltid jag som har de hårdaste kraven på mig.

Bör inte den relevanta frågan då vara varför du lägger så mycket fokus och ansträngning på att vara perfekt och vara till lags?
Varför gör du så? Varför hanterar du andras reaktioner på det sättet? Vad lägger du in i den "perfektionen" som du eftersträvar?

Och varför envisas du med att drömma om att umgås/ha nära relation med någon som, enligt vad du upplever, enbart sysslar med att döma dig? Vad tänker du dig att det umgänget egentligen ska tillföra dig i det större perspektivet?

 

[EmmaBovary]

Och alla andra påverkar också mig. Jag försöker vara så perfekt jag kan och vara till lags. Och när jag misslyckas får jag skit för det.

Känner att det här med krav är så ojämnt. Det är alltid jag som har de hårdaste kraven på mig.

Jo, men andra försöker förmodligen också göra så gott de kan, misslyckas och får skit för det.

 

[Nevermind]

Jag har alltid krav på mig att jag ska vara glad och perfekt. Varför ska andra slippa undan krav? Är det bara jag som ska pressas hela tiden?

Du tror alltså att du är ensam om att uppleva press från omgivningen? Ok.

Varför vill du umgås med din familj om det nu bara är så dåligt för dig? Kanske bättre att inte göra det då? Men då kan du såklart inte gå runt och vara ledsen över det heller. Krasst sett får du välja, umgås och acceptera att din mamma är som hon är, eller inte ha någon kontakt och inte fundera på det alls.

 

[Motacilla]

Jo, men andra försöker förmodligen också göra så gott de kan, misslyckas och får skit för det.

Ja det ska gudarna veta!!

 

[karamelldrottningen]

Jag har alltid krav på mig att jag ska vara glad och perfekt. Varför ska andra slippa undan krav? Är det bara jag som ska pressas hela tiden?

Det är väl just precis det här som är en del av problemet. Att du har så höga krav på dig själv. Du pressar dig själv.

 

[Wille]

Bör inte den relevanta frågan då vara varför du lägger så mycket fokus och ansträngning på att vara perfekt och vara till lags?
Varför gör du så? Varför hanterar du andras reaktioner på det sättet? Vad lägger du in i den "perfektionen" som du eftersträvar?

Och varför envisas du med att drömma om att umgås/ha nära relation med någon som, enligt vad du upplever, enbart sysslar med att döma dig? Vad tänker du dig att det umgänget egentligen ska tillföra dig i det större perspektivet?

Jag vill bli omtyckt någon gång. Det har jag längtat efter i hela mitt liv. Jag vill inte leva i ensamhet resten av mitt liv. Men tyvärr är jag oönskad och ratad. Det har jag sett så många gånger.

Jo, men andra försöker förmodligen också göra så gott de kan, misslyckas och får skit för det.

Jag tror inte de försöker. Och de drabbas ju inte på något sätt för att de inte skärper till sig.

Det är väl just precis det här som är en del av problemet. Att du har så höga krav på dig själv. Du pressar dig själv.

Ja, naturligtvis. Är jag inte perfekt så är det ingen som tycker om mig.

 

[karamelldrottningen]

Wille ingen är perfekt. Ingen!
Inte konstigt att du inte orkar med någon annan när du tänker så

 

[nullo-modo]

Jag tror inte de försöker. Och de drabbas ju inte på något sätt för att de inte skärper till sig.

På vilket sätt drabbas inte din mamma som tycks vilja ha kontakt med dej?

 

[Wille]

Wille ingen är perfekt. Ingen!
Inte konstigt att du inte orkar med någon annan när du tänker så

Andra klarar sig ändå fast de inte är perfekta. Det gör inte jag. Jag blir bara ensam och utesluten. Hela tiden.