Det där med practical jokes är SKITsvårt.
Det kan vara så roligt och faktiskt bli HELT rätt, MEN risken är också jättestor att det slår helt fel när man minst anar och menar det.
På ett tidigare jobb så var det några som pysslade med sånt, vid ett tillfälle gick det nästan helt käpprätt.... En i en grupp mycket nära kollegor/vänner fick i uppdrag att vara tf chef under ordinarie chefs semester. Kollegorna/vännerna ville skoja med henne (trodde väl aldrig hon skulle tro på det hela); en av dem ringde upp och låtsades vara en underställd medarbetare till just honom. Han förställde sin röst och låtsades att han blivit sexuellt trakasserad av sin chef pga att han var gay (han visste att hon var mycket aktiv i HBTQ-kretsar och brann för dessa frågor).
När hon (chefen) fick samtalet satt kollegorna och tittade på hennes reaktion (vi satt i kontorslandskap). Sen säger hon i telefonen att hon ska agera utifrån uppgifterna; avslutar samtalet och går iväg till högsta chefens rum, knackar på och stiger in och börjar prata. De försöker hinna stoppa henne, men hon säger "Jag har en VIKTIG sak jag måste ta med chefen". Nåväl, killen ifråga får helt enkelt tvinga in sig i rummet o berätta att det var han själv som ringde o ville skoja.
Det föll inte ALLS väl ut med andra ord.
På min arbetsplats spelade vi ett tag "skitgubbe" på rasterna, och på en stor whiteboard stod det "veckans skitgubbe xx xx". Då hade en medarbetare från annan avdelning gått förbi och trodde någon blev mobbad! Men vi på min avd var ju alla med på det men efter det tog vi bort det, just för att saker o ting kan misstolkas så...