"Sköt dig själv och skit i andra". Eller?

[rutans]

Jag har lite svårt att se händelser i händelsen som roligt, det är ju/väl p g a otroheten situationen uppstått så som du beskriver det. Hade faktiskt inte kunnat se det roliga i något som handlar om det då, och jag har inga moraliskt höga hästar vad gäller otrohet, förhållande, min eller hennes man etc. Men just detta att det är något som slår sönder någons tillvaro och andra sitter och garvar.

Nej, där går faktiskt någon form av gräns av respekt.

Jag får erkänna att jag skrattade rått när jag via omvägar fick veta att min dåvarande som då var otrogen kom direkt innan han ens fick in den. Det misslyckandet mådde jag lite bättre på.

 

[Lobelia]

Fast nu tog du väl i?

Jag skulle nog tänka så att om en kompis ber mig ta med något gott så kan jag köpa mörk choklad och ett gäng goda frukter och lite grädde t.ex. och ställa mig och göra en smaskig fruktsallad.

Tanken att ta med morötter skulle verkligen inte falla mig in. Men att ta med något oemotståndligt gott - absolut!

Men som det stod var det inte att ta med ett nyttigare alternativ av det efterfrågade utan att inte ta med sig något onyttigt när man blir ombedd.

 

[Lobelia]

Fast det är ju en himla stor skillnad på att påtala ex strukturella problem i samhället, att stå upp mot mobbing, att ta ställning för utsatta grupper i samhället etc och att öppna käften och mästra sin tjocka kompis angående energidrycker?

Ja den tysta massan kan vara ett problem men ibland är det faktiskt rimligare att hålla tyst när det gäller individers val.

Precis. Om den tysta massan börjar tala så lär det totalknäcka den med viktproblem...tänk att får upptryckt i nyllet (om än aldrig så trevligt/diskret) av var och varannan person så lär personen vilja dränka sig efter en vecka.

 

[Lobelia]

Men också: tjock enligt vem? Ska jag sitta som
nån sorts domare och avgöra vem av mina vänner som är smala nog att få en bulle?

Det är ju helt absurt.

Och hur hantera man en underviktig och en tjock, ska man bjuda på olika mat/fika. Varsågod, här har du en smarrig paj med grädde och du ett knäcke med råkost. Och så grädde respektive lättmjölk i kaffet...

 

[TeamLundVer]

Fast det är ju en himla stor skillnad på att påtala ex strukturella problem i samhället, att stå upp mot mobbing, att ta ställning för utsatta grupper i samhället etc och att öppna käften och mästra sin tjocka kompis angående energidrycker?

Ja den tysta massan kan vara ett problem men ibland är det faktiskt rimligare att hålla tyst när det gäller individers val.

Nu var kanske tanken med den tysta massan mer tänkt för otroheten och elaka killen

 

[inverterad]

Fast ibland är det ju så, tänker jag? Person X gör något dumt och dennes nära vän Y säger att "Det där var dumt". Sen känner vi ju varandra tillräckligt bra för att veta att orden "Det där var dumt, vad håller du på med!?" egentligen betyder "Jag tycker att det där var dumt gjort, ska vi prata om det?" och att det i slutändan handlar om just samtal och diskussion. Även om det kanske låter lite hårdare när personen är upprörd.

I fallet med min vän så handlade det om en situation som jag satte mig i där jag riskerade att ta skada, i värsta fall ganska allvarligt. Att min vän reagerade starkt ser jag som ett tecken på att han blev rädd och bryr sig om mig.

Jag har bara så svårt att föreställa mig situationen. Men visst, omtanke i en akut situation kan ju göra att en reagerar på lite extrema sätt. Jag tänker dock att det inte direkt är samma sak som att det ingår i relationen att en person då och då uppfostrar den andre (även om rollerna då växlas om ibland).

 

[gul_zebra]

Generellt skulle jag vilja säga att man kan lägga sig i när det behövs, och såklart beroende på vad det troligtvis resulterar i.

I ditt första exempel behövs det ganska garanterat inte då vännen ganska garanterat inte är så pass bakom flötet att hon inte vet själv. Förmodad utgång av att lägga sig i, hon mår sämre och det i sig bidrar till en ond spiral. Tro mig, på den här fronten talar jag av alldeles för mycket erfarenhet, en erfarenhet som bara gjort mig fetare.

I andra exemplet behövs det tydligen för att hon ska få veta att han varit otrogen. Däremot kan ju om vetskapen är nödvändig diskuteras. Personligen hade jag nog mest konstaterat för den otrogna att han är ett jävla arsel som borde berätta det för fästmön, och hade jag känt henne så hade jag troligtvis i ren ilska hotat med att berätta själv om inte han gör det.

I tredje tycker jag definitivt att man ska lägga sig i, men på ett bra sätt så man inte stöter bort personen. En våldsam relation börjar inte med våld, den börjar med normalisering.

 

[Rialavargen]

Diskussionen om matvanor i dejtingtråden fick mig att tänka på en vän till mig. Hon har ett gäng mindre hälsoproblem som hon inte får bukt på och jag vill säga till henne att hon måste ta tag i sitt osunda leverne, men vad hon äter och dricker är inte min ensak så jag är tyst. Jag vet också att hennes vikt är väldig känslig för henne, så att som normsmal komma och kommentera hennes vanor vill jag inte göra. Samtidigt ser jag ju vart detta är på väg, och jag ser att hon inte mår helt bra.

I helgen var en killkompis till mig otrogen mot sin fästmö med min vän. Jag blundar (efter påtryckning här på Buke ), det är hans relation inte min. Hans killkompisar blundar. Alla blundar. Snart gifter dom sig.

En tredje vän till mig är i en relation med en man som jag tycker är elak. Han slår henne inte, men han trycker ner henne. Hon har så mycket skinn på näsan att hon (oftast) viftar bort hans elaka kommentarer. Jag kokar, men hon verkar okej med det. Ser hon inte att hon förtjänar bättre?

Så nu sitter jag här och funderar, vart går gränsen egentligen mellan när man ska sköta sig själv och skita i andra, och när det faktiskt är mer rätt att säga något? Nu tänker jag inte enbart på mina exempel ovan, utan överlag i livet. Har ni någon grundregel som ni brukar gå efter? Jag har vänner som gör olika, vissa kliver rakt in alltid. På gott och ont. Andra blundar alltid. På gott och ont.

I de fall där det påverkar mig så säger jag vad jag tycker behöver sägas.
När det inte påverkar mig direkt, så brukar jag föra ett resonemang med personen så att denne närmar sig ämnet. Det brukar vara enklare för individer att själva komma insikt när de själva är delaktiga i processen att börja förstå. Man kan försiktigt navigera samtalet mot det man vill beröra.

 

[monster1]

Den enda situationen jag skulle göra något i av de som tagits upp är den som är i en relation med psykologisk misshandel. Jag skulle nog säga att det han gör mot dig är inte ok, jag ser det som händer och jag finns här om du behöver mig.

 

[micaelathegreat]

1. Se @niphredil s svar. Jag håller med henne fullständigt.

2. Som en som varit gift med en man som ständigt var otrogen och "alla" (och deras jävla mostrar) visste så hade jag önskat att NÅGON haft ryggrad nog att berätta för mig. Fy för alla som kom sen och ba; "mmm, jag tyckte att det var så jävla elakt att vara otrogen mot dig blablabla". Jaha?! Men varför sa du inget då?! Jag berättar, ej ok, sånt jävla skitstövleri klarar jag icke av.

3. Håller med @monster1 .

 

[Saeta]

Diskussionen om matvanor i dejtingtråden fick mig att tänka på en vän till mig. Hon har ett gäng mindre hälsoproblem som hon inte får bukt på och jag vill säga till henne att hon måste ta tag i sitt osunda leverne, men vad hon äter och dricker är inte min ensak så jag är tyst. Jag vet också att hennes vikt är väldig känslig för henne, så att som normsmal komma och kommentera hennes vanor vill jag inte göra. Samtidigt ser jag ju vart detta är på väg, och jag ser att hon inte mår helt bra.

Exempel 1: Det är aldrig någonsin okej att lägga sig i andras matvanor och "osunda leverne" om personen inte själv ber om ens åsikt. På vilket sätt tror du att det kommer hjälpa din vän genom att du påpekar att hon måste ta tag i det? Tror du att din åsikt kommer få henne att må bättre? Knappast. Ja, det är jättebra att du är tyst om det. För det är, som du sa, inte din ensak. Vad är det som får dig att tro att hon inte vet om sin situation?

 

[Singoalla]

Vad är det som får dig att tro att hon inte vet om sin situation?

Att hon kommer till mig och pratar om sina hälsoproblem och jag upplever att hon inte gör kopplingen mellan hälsoproblemen och hennes vanor.

 

[Saeta]

Att hon kommer till mig och pratar om sina hälsoproblem och jag upplever att hon inte gör kopplingen mellan hälsoproblemen och hennes vanor.

Hon kanske känner att hon kan ventilera sig hos dig, just för att du kanske har givit en uppfattning av att inte vara dömande? Det låter som en relativt ytlig vän, alternativt att ni inte pratar så ofta?

 

[Singoalla]

Hon kanske känner att hon kan ventilera sig hos dig, just för att du kanske har givit en uppfattning av att inte vara dömande? Det låter som en relativt ytlig vän, alternativt att ni inte pratar så ofta?

Det är min allra bästa vän Självklart skulle jag inte ens tänka tanken på att ta upp en sådan sak med en ytlig vän. Men som jag skrev, jag säger ingenting till henne om hennes vanor eftersom jag dels inte anser att det är min ensak och dessutom vet att det är känsligt för henne. Dock fick det mig att fundera på frågeställningarna som resulterade i denna tråd.

 

[Badger]

Oj, jag skulle verkligen överväga min vänskap med någon som verbalt såg det som sin rätt att "ruska om mig" för något som jag gjort fel enligt denne. Den typen av samtal har jag inte med mina vänner. Jag försöker nog förutsättningslöst lyssna, förstå och prata med mina vänner utifrån vad de säger och utan att lägga så mycket av mina egna värderingar i det. Men sen har jag heller inte särskilt många principer kring vad folk gör i sina egna liv med sina egna relationer, sin egen hälsa, osv osv, så länge det inte drabbar mig i form av åsikter jag inte kan stå ut med, människosyn jag inte kan stå ut med, eller liknande. Otrohet kvalar inte in på den listan. Däremot kan ju vänner såklart diskutera otrohet och varför vännen valt att vara otrogen, om nu vännen själv vill diskutera det förstås. Men det blir knappast en uppläxning, utan istället ett samtal, tänker jag mig.

Jag skulle nog personligen föredra det framför att vännen diskret avslutar vänskapen och ghostar eller dyl. Annars tycker jag ofta det verkar vara en lösning på bukefalos, dumpa vännen eller ghosta. (tex som i exempel, jag klarar inte av att vara vän med någon som skadar sin sambo på det här viset så jag ghostar istället för att säga någonting.).

Jag räknar nog faktiskt med att mina vänner säger till om jag varit elak mot någon utan att tänka på det. Hoppas de gör det. Jag tror inte heller jag alltid jag jamsar med alla gånger om en vän vill diskutera någonting utan jag försöker nog öppna uhm mina perspektiv och sätt jag ser på saker i sådana diskussioner.

Men jag erkänner att jag aldrig säger att den där klänningen är ful om någon inte rakt ut frågar och förhoppningsvis inte köpt den ännu.

 

[Raderad medlem 6459]

Det är min allra bästa vän Självklart skulle jag inte ens tänka tanken på att ta upp en sådan sak med en ytlig vän.

Men alltså... din bästa vän?? Du sitter, fullkomligt oanonym dessutom, och skriver såhär om din bästa vän? Jisses, med såna vänner behöver man inga fiender kan jag känna .

 

[Singoalla]

Men alltså... din bästa vän?? Du sitter, fullkomligt oanonym dessutom, och skriver såhär om din bästa vän? Jisses, med såna vänner behöver man inga fiender kan jag känna .

Noted.

 

[Lipperta]

Hur känner din vän över sin vikt psykiskt? Är hon liksom ok med det eller vill hon förändra något?
Jag menar, om det är din bästa vän måste du väl kunna fråga om hon vill ha lite pepp från dig?
JA, de flesta vet varför de är tjocka men min styvbror är ett praktexemplar på någon som inte förstår. Han blev uppriktigt chockad när jag sa att såspaketet är till 4 personer inte 1, han bad om råd så jag tryckte inte upp det i näsan på honom
Det är lättare att hålla vanor, tex promenad/jogging om någon ''checkar upp'' på en. Eller rent utav följer med.

Jag förstår fortfarande inte vad vikten på den som kommenterar ''tjockisens'' vanor spelar för roll?

Ang otroheten skulle jag ha berättat för tjejen, herregud hon ska gifta sig med ett otroget skithål. Hade mina vänner vetat att min snart make varit otrogen hade jag brytit kontakten, så besviken och äcklad jag skulle vara. Jag förstår att ni inte är vänner, men ni är vän till skithålet och han bryr sig ju uppenbarligen inte om henne.

Har en vän som av någon anledning är jätte attraherad av upptagna tjejer, har sex några gånger och skiter i tjejen efter det.
Om sånt säger jag inget, jag har inte nog med info om varesig tjejen eller killen för att ens få kontakt. De kan ha öppenförhållande. Skulle jag få reda på att de planerade att gifta sig hade jag iallfall försökt få kontakt med killen. Är det ett öppetförhållande så gör det ju liksom inget?

 

[Araminta]

Jag har inte läst tråden mer än första och sista sidan. Lägger mig därför inte i de rådande diskussionerna.

Ursprungsfrågan är för mig inte en fråga utan flera. Det är en hel massa aspekter som spelar in i hur "man bör" förhålla sig till andra. Min grundinställning är en tro att människor sällan ändrar sig på grund av vad jag säger till dem. Man kan stötta, avråda, uppmuntra och, i vissa fall, informera men jag kan aldrig ändra någon. Det är sant för de av mina patienter som inte är villiga att ge upp rökningen trots att det är tobaken som är orsaken till problemen. Det är sant för den vän som behövde två år för att komma loss från en manipulerande pojkvän. Det går att diskutera och uttrycka oro utan att domdera och försöka ändra. "Jag-perspektiv" hjälper: "jag tror inte att han är bra för dig", "jag tror inte det här kommer lösa sig förrän du slutar röka" etc. Förtrolighet, tilltro och fingertoppskänsla är nödvändigheter. Med vissa kan man vara skarpare än med andra. Jag har kallat vänners partners för monster men det har varit i samtal där de sökt diskussionen och där vänskapen har tillåtit det.

 

[Saeta]

Det är min allra bästa vän Självklart skulle jag inte ens tänka tanken på att ta upp en sådan sak med en ytlig vän. Men som jag skrev, jag säger ingenting till henne om hennes vanor eftersom jag dels inte anser att det är min ensak och dessutom vet att det är känsligt för henne. Dock fick det mig att fundera på frågeställningarna som resulterade i denna tråd.

Oj! Kunde inte sagt det bättre än @niphredil !