Bukefalos 28 år!

"Sköt dig själv och skit i andra". Eller?

När det gäller osunt leverne så kommenterar jag aldrig någon annans val. Däremot vägrar jag bidra till det och om jag ska hälsa på någon med kostrelateade hälsoproblem och personen ber mig köpa med något den inte mår bra av, då gör jag inte det. Ska jag sedan bjuda på något så blir det alltid något vi båda mår bra av.

.
Fast nu tog du väl i?

Jag skulle nog tänka så att om en kompis ber mig ta med något gott så kan jag köpa mörk choklad och ett gäng goda frukter och lite grädde t.ex. och ställa mig och göra en smaskig fruktsallad.

Tanken att ta med morötter skulle verkligen inte falla mig in. Men att ta med något oemotståndligt gott - absolut!

Ja, om någon ber en ta med något gott, så kan man ju ta med det man själv tycker är gott. Det jag svarade på var @Red_Chili s kommentar där hon säger att hon skulle vägra köpa med sig något som en person med kostrelaterade problem mår dåligt av. Tex om jag som är tjock skulle be henne specifikt ta med Marabou mjölkchoklad när hon kommer till mig på vischan och jag glömt handla det, och hon då istället kommer med något nyttigare med hänvisnig till att jag är tjock. Otroligt konstigt och mästrande beteende. Jag tycker inte man ska uppfostra andra vuxna på det viset.
 
Ja, om någon ber en ta med något gott, så kan man ju ta med det man själv tycker är gott. Det jag svarade på var @Red_Chili s kommentar där hon säger att hon skulle vägra köpa med sig något som en person med kostrelaterade problem mår dåligt av. Tex om jag som är tjock skulle be henne specifikt ta med Marabou mjölkchoklad när hon kommer till mig på vischan och jag glömt handla det, och hon då istället kommer med något nyttigare med hänvisnig till att jag är tjock. Otroligt konstigt och mästrande beteende. Jag tycker inte man ska uppfostra andra vuxna på det viset.
Jag håller med dig om det. Som om tjocka inte visste att de var tjocka, som om de inte visste vad man blir tjock av.

Säger någon Köp med dig fikabröd, då köper jag fikabröd. Oavsett personens matchvikt.
 
Alltså jag har lätt för att öppna käften och säga vad jag tycker och tänker. Det är tack vare den tysta massan som skit kan fortgå. Den enda gången jag drar mig för att säga ngt är i hotfulla situationer om jag har mina barn med mig då jag inte vill utsätta dem för fara.
Fast det är ju en himla stor skillnad på att påtala ex strukturella problem i samhället, att stå upp mot mobbing, att ta ställning för utsatta grupper i samhället etc och att öppna käften och mästra sin tjocka kompis angående energidrycker?

Ja den tysta massan kan vara ett problem men ibland är det faktiskt rimligare att hålla tyst när det gäller individers val.
 
Just kostråd tror jag man ska vara oerhört försiktig med och respektera andra. Tjocka vet redan, de behöver inte en klämkäck och vältränad kompis som förklarar självklarheter för dem, om de inte faktiskt frågar om något.
Men också: tjock enligt vem? Ska jag sitta som
nån sorts domare och avgöra vem av mina vänner som är smala nog att få en bulle?

Det är ju helt absurt.
 
Fast det är ju en himla stor skillnad på att påtala ex strukturella problem i samhället, att stå upp mot mobbing, att ta ställning för utsatta grupper i samhället etc och att öppna käften och mästra sin tjocka kompis angående energidrycker?

Ja den tysta massan kan vara ett problem men ibland är det faktiskt rimligare att hålla tyst när det gäller individers val.

Jag håller med, men jag tycker ändå att det är en intressant balansgång. Jag gjorde en dum sak i våras och en av mina närmsta kompisar gav mig en avhyvling och sa "Singo, för i helvete! Du är bättre än så och det vet du om. Ryck upp dig!". Många i den här tråden hade nog ansett att vännen inte ska lägga sig i då detta är min ensak, men jag fick en riktigt tankeställare. Ja för i helvete, tänkte jag, jag är ju faktiskt bättre än såhär.. och ärligt talat lär jag nog inte göra om samma sak igen. I det fallet var jag glad för min väns ärlighet.
 
Jag håller med, men jag tycker ändå att det är en intressant balansgång. Jag gjorde en dum sak i våras och en av mina närmsta kompisar gav mig en avhyvling och sa "Singo, för i helvete! Du är bättre än så och det vet du om. Ryck upp dig!". Många i den här tråden hade nog ansett att vännen inte ska lägga sig i då detta är min ensak, men jag fick en riktigt tankeställare. Ja för i helvete, tänkte jag, jag är ju faktiskt bättre än såhär.. och ärligt talat lär jag nog inte göra om samma sak igen. I det fallet var jag glad för min väns ärlighet.

Ja, men då ska man känna sin kompis bra för att kunna säga det på rätt sätt. Dvs det är inget man gör till någon man inte känner väldigt väl.
 
Ja, men då ska man känna sin kompis bra för att kunna säga det på rätt sätt. Dvs det är inget man gör till någon man inte känner väldigt väl.

Precis. Och risken att det blir fel är så stor att jag aldrig skulle ta risken. Dessutom känns det enormt märkligt med den typ av relation där den ene har mandat att säga till den andra hur den bör leva sitt liv. Såna relationer har jag inte med mina vänner, och det är jag glad för.
 
Ja, men då ska man känna sin kompis bra för att kunna säga det på rätt sätt. Dvs det är inget man gör till någon man inte känner väldigt väl.

Det håller jag helt med om. Själv har jag inte ens energi till att moralpredika för folk till höger och vänster :p Även om jag av någon anledning skulle få för mig att det är min uppgift. Men med nära vänner tycker jag att det är lite annorlunda.

Jag pratade precis med en killkompis (faktiskt han som läxade upp mig lite i våras) om denna otrohetsaffär som skedde i helgen. Han känner de inblandade någorlunda bra, och jag sa att det verkar som att gänget kommer lägga locket på angående det här. Han svarade att det kommer dom förmodligen, och att det är en utav anledningarna till att han inte är nära vän med dem. Han säger att han aldrig skulle komma undan med en sån sak utan att få en rejäl avhyvling av sina nära vänner, och att det är vad han förväntar sig i nära vänskap. Vänner som ruskar om än när man är snett ute. Så det kanske hänger samman lite, hur mycket man själv lägger sig i andras liv, och hur mycket man förväntar sig att ens egna vänner kliver in vid behov?
 
Precis. Och risken att det blir fel är så stor att jag aldrig skulle ta risken. Dessutom känns det enormt märkligt med den typ av relation där den ene har mandat att säga till den andra hur den bör leva sitt liv. Såna relationer har jag inte med mina vänner, och det är jag glad för.

Nej, backa bandet. Det är väl aldrig så att den ene har mandat att säga hur den andre ska leva sitt liv. För det första så finns det varken ett mandat inblandat, och för det andra är det inte ensidigt. Denna vän hade önskat samma behandling om han gjort samma sak som jag.
 
Det håller jag helt med om. Själv har jag inte ens energi till att moralpredika för folk till höger och vänster :p Även om jag av någon anledning skulle få för mig att det är min uppgift. Men med nära vänner tycker jag att det är lite annorlunda.

Jag pratade precis med en killkompis (faktiskt han som läxade upp mig lite i våras) om denna otrohetsaffär som skedde i helgen. Han känner de inblandade någorlunda bra, och jag sa att det verkar som att gänget kommer lägga locket på angående det här. Han svarade att det kommer dom förmodligen, och att det är en utav anledningarna till att han inte är nära vän med dem. Han säger att han aldrig skulle komma undan med en sån sak utan att få en rejäl avhyvling av sina nära vänner, och att det är vad han förväntar sig i nära vänskap. Vänner som ruskar om än när man är snett ute. Så det kanske hänger samman lite, hur mycket man själv lägger sig i andras liv, och hur mycket man förväntar sig att ens egna vänner kliver in vid behov?

Oj, jag skulle verkligen överväga min vänskap med någon som verbalt såg det som sin rätt att "ruska om mig" för något som jag gjort fel enligt denne. Den typen av samtal har jag inte med mina vänner. Jag försöker nog förutsättningslöst lyssna, förstå och prata med mina vänner utifrån vad de säger och utan att lägga så mycket av mina egna värderingar i det. Men sen har jag heller inte särskilt många principer kring vad folk gör i sina egna liv med sina egna relationer, sin egen hälsa, osv osv, så länge det inte drabbar mig i form av åsikter jag inte kan stå ut med, människosyn jag inte kan stå ut med, eller liknande. Otrohet kvalar inte in på den listan. Däremot kan ju vänner såklart diskutera otrohet och varför vännen valt att vara otrogen, om nu vännen själv vill diskutera det förstås. Men det blir knappast en uppläxning, utan istället ett samtal, tänker jag mig.
 
Nej, backa bandet. Det är väl aldrig så att den ene har mandat att säga hur den andre ska leva sitt liv. För det första så finns det varken ett mandat inblandat, och för det andra är det inte ensidigt. Denna vän hade önskat samma behandling om han gjort samma sak som jag.

Jag skulle inte uppskatta en relation där det sker den formen av maktförskjutning, även om det skulle gå åt båda hållen vid olika tillfällen.
 
Haha! Jag skrattar faktiskt åt det här. Blotta tanken att en besökare till mig som ombeds köpa med choklad eller liknande kommer med morötter istället, eftersom jag är tjock är hysteriskt komisk. Gör folk så? Har du verkligen gjort något liknande?
.
Nu läser du in saker jag inte skrivit.

Jag har blivit ombedd att köpa saker som en person mår dåligt av när jag ändå var i affären på väg till personen. Det personen bad om var sådant som utan större problem kan göra personens mående så dåligt att hen inte ens kan duscha utan hjälp, för att kroppen snabbt reagerar så negativt på just det jag ombads att köpa. Därför sa jag att jag inte hittade det personen bett om, sa att det var slut eller att jag glömde.

Sedan, om vi skulle träffas för att fika eller likande, då ordnade jag sådant som vi båda mådde bra av. Jag förstår inte vad som ska vara så konstigt med det?
 
En person vet bättre än den andra personen och berättar hur personen ska göra för att göra "rätt". Låt vara att rollerna växlas.

Fast ibland är det ju så, tänker jag? Person X gör något dumt och dennes nära vän Y säger att "Det där var dumt". Sen känner vi ju varandra tillräckligt bra för att veta att orden "Det där var dumt, vad håller du på med!?" egentligen betyder "Jag tycker att det där var dumt gjort, ska vi prata om det?" och att det i slutändan handlar om just samtal och diskussion. Även om det kanske låter lite hårdare när personen är upprörd.

I fallet med min vän så handlade det om en situation som jag satte mig i där jag riskerade att ta skada, i värsta fall ganska allvarligt. Att min vän reagerade starkt ser jag som ett tecken på att han blev rädd och bryr sig om mig.
 

Liknande trådar

Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
24 465
Senast: alazzi
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 634
Senast: Imna
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag måste skriva av mig lite, och kanske kunna få lite goda råd. Varning för långt och troligtvis rörigt inlägg. Det har varit jävligt...
2 3
Svar
44
· Visningar
9 884
Senast: Hyacinth
·
Relationer Jag vet verkligen inte hur jag ska bemöta min pappa längre. Han är ständigt sur, bitter och tycker extremt synd om sig själv. För ett...
2
Svar
23
· Visningar
7 875
Senast: Lipperta
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Uppdateringstråd 29
  • Valp 2023 -den andra

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp