"Sköt dig själv och skit i andra". Eller?

[Singoalla]

Diskussionen om matvanor i dejtingtråden fick mig att tänka på en vän till mig. Hon har ett gäng mindre hälsoproblem som hon inte får bukt på och jag vill säga till henne att hon måste ta tag i sitt osunda leverne, men vad hon äter och dricker är inte min ensak så jag är tyst. Jag vet också att hennes vikt är väldig känslig för henne, så att som normsmal komma och kommentera hennes vanor vill jag inte göra. Samtidigt ser jag ju vart detta är på väg, och jag ser att hon inte mår helt bra.

I helgen var en killkompis till mig otrogen mot sin fästmö med min vän. Jag blundar (efter påtryckning här på Buke ), det är hans relation inte min. Hans killkompisar blundar. Alla blundar. Snart gifter dom sig.

En tredje vän till mig är i en relation med en man som jag tycker är elak. Han slår henne inte, men han trycker ner henne. Hon har så mycket skinn på näsan att hon (oftast) viftar bort hans elaka kommentarer. Jag kokar, men hon verkar okej med det. Ser hon inte att hon förtjänar bättre?

Så nu sitter jag här och funderar, vart går gränsen egentligen mellan när man ska sköta sig själv och skita i andra, och när det faktiskt är mer rätt att säga något? Nu tänker jag inte enbart på mina exempel ovan, utan överlag i livet. Har ni någon grundregel som ni brukar gå efter? Jag har vänner som gör olika, vissa kliver rakt in alltid. På gott och ont. Andra blundar alltid. På gott och ont.

 

[BernT]

Första exemplet hade jag nog sagt rakt ut. Typ "du äter ihjäl dig/äter dig till dålig hälsa" eller vad personen nu gör.

Andre exemplet, där hade inte hållit tyst. Hade jag varit fästmön hade jag velat veta och sedan dumpar killen. Hade det kommit fram efteråt att du visste men inte sagt något hade jag brutit med dig som vän, hade sett det som ett fruktansvärt svek.

Tredje ver jag inte riktigt, kanske påtala för pojkvännen nästa gång jag hör honom säga något dumt att det inte är okej? Typ "varför säger du sådär?". Svårt om inte hon uppfattar det som ett problem.

 

[athena_arabians]

@Singoalla: Generellt lägger jag mig inte i. Ber någon mig om hjälp är det en annan femma givetvis. Tycker jag att en kompis blir dåligt behandlad av partnern kan jag framföra min åsikt en gång, sedan släpper jag det. Det är som sagt inte min business och inte mitt val.

Vem någon annan pippar med skiter jag fullständigt i

Om det gäller våld i ett förhållande skulle jag lägga mig men försöka hålla det på en nivå så jag inte stöter bort personen i fråga. Blir jag dock vittne till våldet finns det inte en suck i helvete att jag blundar, då klampar jag definitivt in.

 

[Singoalla]

. Hade det kommit fram efteråt att du visste men inte sagt något hade jag brutit med dig som vän, hade sett det som ett fruktansvärt svek.

Jag känner henne inte Däremot kan jag ju tycka att deras gemensamma vänner kanske sviker henne.

 

[BernT]

Jag känner henne inte Däremot kan jag ju tycka att deras gemensamma vänner kanske sviker henne.

Aha uppfattade det som att du kändes henne men såg nu att det var din vän som han var otrogen med. Jag hade faktiskt äcklats lite av vännen (förutsatt att hon visste att han var förlovad och är över 18 år) och haft svårt att umgås med den, men det är bara jag och jag vet att inte alla tänker så.

Inser att jag nog lägger mig i en del ibland, samma på jobbet om någon blir illa behandlad. Karriärsmässigt är det smartare att hålla käften och bara "det är bättre hon än jag" men nä, skulle aldrig kunna göra så.

 

[Red_Chili]

När det gäller osunt leverne så kommenterar jag aldrig någon annans val. Däremot vägrar jag bidra till det och om jag ska hälsa på någon med kostrelateade hälsoproblem och personen ber mig köpa med något den inte mår bra av, då gör jag inte det. Ska jag sedan bjuda på något så blir det alltid något vi båda mår bra av.

När det gäller relationer däremot... Jag har (efter viss tvekan) sagt till en vän att hennes sambo verkar vara dålig för henne. Jag gjorde såklart mitt bästa för att lägga fram det så snyggt som möjligt, samt var tydlig med att jag står på hennes sida och att hon alltid kan höra av sig om hon vill prata om något. Tyvärr kan jag inte avsluta relationen åt henne, men den dag hon själv vill så kan jag hjälpa henne. Skulle han däremot komma med elaka kommentarer i närheten av mig... då skulle jag ryta ifrån rejält.

När det gäller otrohet så tycker jag att det är den som är otrogen som ska berätta.

Så nä. Jag tycker absolut inte om "sköt dig själv och skit i andra", men det går inte heller att lösa andras problem helt och det går inte att hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Jag hjälper gärna andra människor, men inte på bekostnad av mitt eget välmående. Gör jag det, då finns alltid risken att jag själv mår för dåligt för att hjälpa den dag någon är villig att ta emot min hjälp.

 

[stjarnhimmel]

Problemet med folk som "lägger sig i" angående vikt och hälsa är att jag tror inte det leder någonstans. De flesta vet att man ska äta rätt och träna. Men problemet är att många inte klarar av det. Inte att man inte vet vad man borde göra. Att någon säger det blir bara som ytterligare en börda.
Istället föredrar jag att folk kommer med konkreta alternativ. Tex ska vi umgås så behöver vi inte göra det över kladdkaka om tex fika är ett problem. Vi kan ut och promenera istället. Eller prata med personen om vad som är problemet. Jag tror alltså inte att någon överviktig inte vet. Och då är det irriterande om någon pratar till mig som att jag inte fattat det. Jag tycker inte man ska vara rädd att prata om saker men gör det på rätt sätt. Inte för att föreläsa utan genom att fråga.

 

[athena_arabians]

Jag avskyr verkligen rökning och allt nikotin (har astma). Särbon har både rökt och snusat. Jag har hela tiden sagt att han är en vuxen man och det är helt och hållet upp till honom och inte lagt mig i det hela. Detsamma gäller andra rökare, så länge jag slipper röken lägger jag mig inte i. Givetvis är jag enormt glad över att han har lyckats sluta.

 

[Singoalla]

Aha uppfattade det som att du kändes henne men såg nu att det var din vän som han var otrogen med. Jag hade faktiskt äcklats lite av vännen (förutsatt att hon visste att han var förlovad och är över 18 år) och haft svårt att umgås med den, men det är bara jag och jag vet att inte alla tänker så.

Jag har inga problem alls med min väns val, ansvaret för relationen ligger som sagt hos honom. På grund av omständigheterna den här kvällen som var väldigt komiska så skrattade vi en del åt det här dagen efter. Den enda som inte skrattade var den enda i umgänget som själv har pojkvän, jag såg att hon blev illa berörd av hela situationen och att vi dessutom kunde skratta åt det. Då kände jag mig själv lite dum. Här sitter vi och skrattar åt något som kanske skulle rasera en annan människas värld om denne får vetskap. Jag insåg hur mycket jag förändrats med åren, och kan inte bestämma mig för om jag blivit hjärtlös eller bara lärt mig distansera mig själv från andras problem.

 

[Singoalla]

. Jag tycker inte man ska vara rädd att prata om saker men gör det på rätt sätt. Inte för att föreläsa utan genom att fråga.

Tummen upp på den!

 

[BernT]

Jag har inga problem alls med min väns val, ansvaret för relationen ligger som sagt hos honom. På grund av omständigheterna den här kvällen som var väldigt komiska så skrattade vi en del åt det här dagen efter. Den enda som inte skrattade var den enda i umgänget som själv har pojkvän, jag såg att hon blev illa berörd av hela situationen och att vi dessutom kunde skratta åt det. Då kände jag mig själv lite dum. Här sitter vi och skrattar åt något som kanske skulle rasera en annan människas värld om denne får vetskap. Jag insåg hur mycket jag förändrats med åren, och kan inte bestämma mig för om jag blivit hjärtlös eller bara lärt mig distansera mig själv från andras problem.

Ja alltså jag tycker det är vidrigt av dig/er att sitta och skratta åt en sån sak. Sorry men usch, hoppas jag aldrig kommer ha såna människor i min närhet.

Jag känner ju inte dig, du är säkert supergullig, men just det där tycker jag är riktigt vidrigt gjort.

 

[inverterad]

Jag undviker att kommentera och lägga mig i andra människors livsval eftersom jag skulle uppleva det som enormt kränkande om andra la sig i mina. Att stötta en vän i en dålig relation som uppenbart far illa är för mig något fullständigt väsensskilt från att tycka saker om vänners sexualliv eller matvanor. Men inte heller i fallet med vännen i den dåliga relationen skulle jag helt naturligt och oombedd utgjuta mig om hur hemsk jag tyckte killen var, utan mer kanske prata allmänt om relationer och försöka fånga upp om vännen själv uttryckte att hon inte mådde bra med killen. Det måste ju vara vännen som avgör om hon mår dåligt eller inte, och framför allt när hon är redo att ta tag i det hela. Välvilliga kommentarer i fel läge kan nog både vara lönlösa och faktiskt göra så att vännen dras längre in i det dåliga förhållandet.

 

[stjarnhimmel]

Sen beror det helt på situationen om man ska lägga sig i tycker jag. Jag har haft nära vänner som pratat med mig om min förra relation. Och ja.. de hade väldigt rätt när de såg att relationen var på väg att bli osund och att jag var olycklig. Min vän som jobbar med dessa saker och en vän som varit i en osund relation såg igenom mig. Så jag vill definitivt att vänner tex reagerar om relationer. Man kan ju vara så blind själv..

 

[trazel]

Många skulle nog anse att jag lägger mig i alldeles för ofta. Jag är van med obehagliga samtal och det gör att jag inte räds att ta dem.

 

[Lovisaleonora]

Här sitter vi och skrattar åt något som kanske skulle rasera en annan människas värld om denne får vetskap.

Det här tycker jag är helt fruktansvärt lågt, till den grad att det äcklar mig en smula. Sitta och skratta åt något man vet kommer förstöra någons tillvaro om/när denna får veta det. Att det sedan inte eller är din sak att berätta, är en annan femma.

 

[Singoalla]

Ja alltså jag tycker det är vidrigt av dig/er att sitta och skratta åt en sån sak. Sorry men usch, hoppas jag aldrig kommer ha såna människor i min närhet.

Jag känner ju inte dig, du är säkert supergullig, men just det där tycker jag är riktigt vidrigt gjort.

Vi tänker olika kring det! Jag är som sagt kluven så jag säger inte helt emot dig. Samtidigt lever vi vårt liv och fokuserar på det, inte andras relationer. Om min framtida partner skulle vara otrogen mot mig så hade jag haft full förståelse för om den inblandade tjejen och hennes kompisar haft kul åt hur min partner gjort bort sig den kvällen. Jag hade inte alls tyckt att hon hade haft någon skyldighet att se allvaret i situationen.

Sen vill jag väl förtydliga att det inte är någon som tycker att otroheten i sig var särskilt rolig, gällande den så var alla ganska allvarsamma och tycker inte alls att det var särskilt bra gjort. Det vi skrattade åt var andra omständigheter under kvällen som var komiska.

 

[Ninnurur]

Första exemplet hade jag nog sagt rakt ut. Typ "du äter ihjäl dig/äter dig till dålig hälsa" eller vad personen nu gör.

Skulle någon säga så till mig skulle det resultera i att jag mådde ännu sämre och tröståt ännu mer. Tro mig, vi "fetton" vet mycket väl hur man ska äta och så, att få pekpinnar uppkörda i ansiktet hjälper föga.

 

[Singoalla]

Det här tycker jag är helt fruktansvärt lågt, till den grad att det äcklar mig en smula. Sitta och skratta åt något man vet kommer förstöra någons tillvaro om/när denna får veta det. Att det sedan inte eller är din sak att berätta, är en annan femma.

Se mitt svar till @BernT

 

[Badger]

Diskussionen om matvanor i dejtingtråden fick mig att tänka på en vän till mig. Hon har ett gäng mindre hälsoproblem som hon inte får bukt på och jag vill säga till henne att hon måste ta tag i sitt osunda leverne, men vad hon äter och dricker är inte min ensak så jag är tyst. Jag vet också att hennes vikt är väldig känslig för henne, så att som normsmal komma och kommentera hennes vanor vill jag inte göra. Samtidigt ser jag ju vart detta är på väg, och jag ser att hon inte mår helt bra.

I helgen var en killkompis till mig otrogen mot sin fästmö med min vän. Jag blundar (efter påtryckning här på Buke ), det är hans relation inte min. Hans killkompisar blundar. Alla blundar. Snart gifter dom sig.

En tredje vän till mig är i en relation med en man som jag tycker är elak. Han slår henne inte, men han trycker ner henne. Hon har så mycket skinn på näsan att hon (oftast) viftar bort hans elaka kommentarer. Jag kokar, men hon verkar okej med det. Ser hon inte att hon förtjänar bättre?

Så nu sitter jag här och funderar, vart går gränsen egentligen mellan när man ska sköta sig själv och skita i andra, och när det faktiskt är mer rätt att säga något? Nu tänker jag inte enbart på mina exempel ovan, utan överlag i livet. Har ni någon grundregel som ni brukar gå efter? Jag har vänner som gör olika, vissa kliver rakt in alltid. På gott och ont. Andra blundar alltid. På gott och ont.

Neej, jag vet nog att jag gärna skulle vilja lägga mig i. Folk säger ju att man inte ska, men jag hade bara inte klarat av om en av mina vänner skulle gifta sig med någon som är otrogen.

Det är ju ändå vänner, inte bekanta man har kul med ibland men ger sjutton i hur de mår, utan vänner. Vänskap ska ju vara någonting förutom att utnyttja en person för att ha kul och gå på bio.

Inte heller skulle jag kunna låta bli att säga att jag tycker din pojkvän är elak mot dig.

Ätande är ju svårare, de flesta vet ju att de äter dåligt. Nästan alla äter dåligt. Mat smakar olika för olika personer och olika personer är olika hungriga. Men om det verkade som att hon inte visste så skulle jag nog säga ngt. Tex hon -jag har problemet med ajaj ont i magen. och man svarar -jo man blir ju lätt uhm hård i magen av blåbär. Dvs om man kan komma med ngt neutralt. Skulle aldrig våga säga typ -tjock av choklad.

Om någon som aldrig tränar säger att de har ont i axlarna så nog kläcker jag ur mig att träning ofta hjälper och med ryggskott säger jag nog att det är visat att rörelse är bättre än soffligg.

 

[Lovisaleonora]

Se mitt svar till @BernT

Jag har lite svårt att se händelser i händelsen som roligt, det är ju/väl p g a otroheten situationen uppstått så som du beskriver det. Hade faktiskt inte kunnat se det roliga i något som handlar om det då, och jag har inga moraliskt höga hästar vad gäller otrohet, förhållande, min eller hennes man etc. Men just detta att det är något som slår sönder någons tillvaro och andra sitter och garvar.

Nej, där går faktiskt någon form av gräns av respekt.