Bukefalos 28 år!

Skrika på andras barn...

Humelibumlan

Trådstartare
Kom inte på nån bra rubrik...

Lite fundering, skriva av mig och För att göra en lång story kort.

Min son är 3,5 år, en ganska snäll o uppfostrad kille men som har kommit i en liten trots ålder, dock är han oftast resonabel.
Vi brukar lösa många trots-konflikter med att han får gå till sitt rum o stänga dörren o komma ut när han sagt förlåt o är snäll. Det funkar bra! :)
Jag skriker inte ofta på honom, men på sistonde har mitt tålamod varit sämre och det har blivit att jag förlorat humöret ibland o skriker istället för att resonera:o. Inget sonen direkt bryr sig om mer än att han ev. blir mer trotsig ;)

Förra helgen var vi hos mormor, vi träffar inte mormor så ofta eftersom hon bor i annan stad, mormor har sen i sommras en ny man/sambo o honom har vi träffat sammanlagt 5 gånger. Har tyckt han är trevlig det lilla vi setts..


Vi kommer dit på fredagen o sen på dagen på lördagen så får vi en trots konflikt, som slutar med att jag först tjatar, sen blir jag arg o han åker in på mormors rum. Som vanligt kommer han ut efter nån minut och allt är frid.

Men sen på kvällen så vill han efter maten spela på sitt piano, något som är irriteraden när man tittar på tv, så jag säger nej.
Sen helt plöstligt tar mormors sambo konfliken o det slutar med att han gapar o skriker som f*n på sonen o ska ha in han i sovrummet.
Jag ser att sonen inte blir rädd, utan som vanligt mer trotsig o det slutar med att han får in sonen i sovrummet med massor av skrik o gap..
Jag går efter o pratar med sonen o allt är ok med honom.

Men så hör jag hur mormor blir förbannad o sen sambon som tycker att det ska F*n inte komma nå barnbarn hit o bestämma när de ska tilla på tv osv osv ..
Alltså sonen är 3,5 år... och hade sambon bara hållit sig lugn så hade jag ordnat saken.. istället gjorde han saken värre.:crazy:

Här blir jag irriterad, något mormor då ser och jag har inga som helst problem att säga vad jag tycker o bli förbannad, men väljer att hålla mig lugn...

Sen på söndagen, så återigen så tillrättavisar jag sonen för något jag nu glömt o då helt plötsligt "backar sambon upp mig" med att börja skrika på sonen...
Jag åker hem..

Nu har det gått en vecka o hans beteende irriterar mig fortfarade, han är vuxen o även om han blir irriterad så behöver han inte skrika på mitt barn på det sättet.
Sonen tog det ju bra, men kunde lika gärna blivit skrämd o då hade det tagit hus i helvete kan jag säga :devil:

Nu känner jag bara att jag inte vill åka dit nå mer, känns inte som vi är välkommna på "barns sätt", utan ska vi vara där så ska sonen minsann "sköta sig" och även om jag höll tyst nu, så är det inget jag kommer fortsätta med.

Jo jag vet, jag ska tala med dem osv..

Men det känns som relationen är förstörd, jag har inget förtroende för honom och han förlorade verkligen humöret jätte fort.. Jag hade haft mer förståelse om sonen varit jobbig hela tiden.. men det Var/är han inte.

Vill nu poängtera att sonen inet tog skada, utan det är Jag som mamma som finner detta irriterande, inte att sonen vart tillsagt, utan på det sättet han blev det.
För mig hade det varit ok att sambon markerat att han blev störd o sen överlåtit det till mig som mamma att uppfostra mitt barn, något jag inte är sen med att göra!

Innan egna tolkningar görs, fråga gärna om det är oklart så får vi en trevlig diskussion :)
 
Sv: Skrika på andras barn...

Usch vilken stil av sambon tycker jag :mad:
Familjerelationer är ett svårt kapitel, men jag tycker att du gjorde rätt som reagerade, men inte tog konflikten framför sonen. Det bästa är väl att prata med mormor + sambo när sonen inte hör och helt enkelt säga att du vill att ni skall ha en plan när sonen trotsar, så att han inte får konstiga signaler? Så kan man ju diskutera lite och komma fram till att det är bäst att DU tar alla konflikter för att han är ju ditt ansvar, typ. Lite smidigt så ;). Jag tror att om du bara exploderar så kommer sambon bli mer avogt inställd till din son. Folk har en förmåga att göra så ...

Min mammas man är också väldigt speciell och har VÄLDIGT kort stubin med barn, så jag förekommer honom alltid, och har haft en sådan 'diskussion' (där jag egentligen sa hur vi skulle göra men fick det att verka som en överenskommelse ;) )

Nu är det ju svårare när ni ses så sällan, förstås. Jag hoppas iallafall att ni löser saken, för det vore ju en förlust för alla inblandade om ni skulle bli osams.
 
Sv: Skrika på andras barn...

På ett sätt är det ju bra att andra vuxna reagerar. Barn ska ju veta att man inte kan göra vad som helst bara för att mamma och pappa inte är närvarandra.

Men någon hejd får det vara. Finns föräldrarna i närheten kan man uttrycka sitt missnöje på städat sätt om det verkar vara på sin plats. Man måste ju kunna säga att man inte vill, eller inte uppskattar något beteende, men som sagt, finns föräldrarna på plats kan man skippa fortsättningen.

Om mina kompisars barn röjer i för hårt i min son, eller skriker oss i örat så säger jag till på ett städat sätt att de ska vara försiktiga med min son eller att jag får ont i öronen om de skriker för högt. Skulle de behövas en tillsägelse låter jag föräldrarna uppfostra sina barn själva.
 
Sv: Skrika på andras barn...

Jo du har ju såklart rätt och jag kommer prata med mormor i första hand.
Jag upplever sambon lite av ett ego så jag är tveksam att det når fram.

Just nu känns det bara otryggt egntligen, han vart verkligen exploderande arg och jag tyckte det var läskigt.
Alltså med en människa som blir så arg på ett litet barn han träffat 1 dag... just för en liten sak.
Det får mig tänka lite längre om du förstår...

Jag tror ju inte vi blir direkt osams, vi ses så sällan.. men det känns trist att han förstörde det roliga med att åka till mormor..

Alltså mormor i detta fallet är min mamma :)
 
Sv: Skrika på andras barn...

På ett sätt är det ju bra att andra vuxna reagerar. Barn ska ju veta att man inte kan göra vad som helst bara för att mamma och pappa inte är närvarandra.

Men någon hejd får det vara. Finns föräldrarna i närheten kan man uttrycka sitt missnöje på städat sätt om det verkar vara på sin plats. Man måste ju kunna säga att man inte vill, eller inte uppskattar något beteende, men som sagt, finns föräldrarna på plats kan man skippa fortsättningen.
Jag håller med!

Jag förstår ju att de vill att han sköter sig när han är där, men samtidigt förstår jag inte vad det skulle göra för nytta att skrika så på ett litet barn :crazy:
 
Sv: Skrika på andras barn...

Jag hade reagerat som du, blivit skitförbannad men inte sagt något då, inte inför barnet.

I min värld så skriker man inte på barn och skulle någon annan skrika på mina barn så hade jag antingen tagit upp det senare eller inte åkt dit mer.

Att barn kommer i en ålder där de ifrågasätter är ju helt naturligt och kan omgivningen inte ta det så tycker jag att de ska säga ifrån att de inte vill ha besök.

Jag mår lika dåligt av att andra föräldrar skriker på sina barn, jag blir så ledsen när man inte kan se att det är endel i deras utveckling att de ifrågasätter:(

Givetvis kan man som förälder både vara trött och irriterad och då höja rösten, det är ju inte det, men att ständigt gapa på sina barn istället för att diskutera med dem, det kan jag inte förstå.
 
Sv: Skrika på andras barn...

På ett sätt är det ju bra att andra vuxna reagerar. Barn ska ju veta att man inte kan göra vad som helst bara för att mamma och pappa inte är närvarandra.

Men någon hejd får det vara. Finns föräldrarna i närheten kan man uttrycka sitt missnöje på städat sätt om det verkar vara på sin plats. Man måste ju kunna säga att man inte vill, eller inte uppskattar något beteende, men som sagt, finns föräldrarna på plats kan man skippa fortsättningen.

Om mina kompisars barn röjer i för hårt i min son, eller skriker oss i örat så säger jag till på ett städat sätt att de ska vara försiktiga med min son eller att jag får ont i öronen om de skriker för högt. Skulle de behövas en tillsägelse låter jag föräldrarna uppfostra sina barn själva.

Absolut håller jag med dig i allt, jag ser inget fel i att andra säger åt mitt barn och har inga problem med att säga åt andras barn.
Men inte skriker, gapar och kastar jag in andras barn på rummet.. Utan säger åt dem på ett vuxet sätt..

Att jag kan bli rasande på min son är ju inget jag är stolt över alls, men jag blir det inte på andras barn.
 
Sv: Skrika på andras barn...

Jag hoppas inte jag framstår som en mamma som bara gapar o skriker på mitt barn, för så är det inte.
Men tyvärr så förlorar jag ibland humöret och skriker istället, det var dte som skedde där först och detvarväl då han såg metoden att han fick gå in på rummet.
Annars brukar det räcka med att jag säger, gå till ditt rum, så skärper han sig.
Gör han inte det så brukar jag inte säger mer, utan lyfta in han :) Men ibland så.. :o
 
Sv: Skrika på andras barn...

Jag håller med!

Jag förstår ju att de vill att han sköter sig när han är där, men samtidigt förstår jag inte vad det skulle göra för nytta att skrika så på ett litet barn :crazy:

Absolut ska han skötas sig, men har är ju ett litet barn, ingen tonåring precis.
Och han är en snällt barn som leker själv, tyst och gör inte så stort väsen av sig.

Kan ju mer förstå att han förlorade humöret om vi varit där längre eller om sonen varit allmänt högljudd och gapig..
Men så var det inte o när han bara började gapa o skrika satt både jag o mamma som 2 frågestecken...
Va lixom hände?
 
Sv: Skrika på andras barn...

>Tjaa det var ju inget egentligt lätt fenomen. Sjävklart ska ungar få ta plats och också precis som vi få argumentera. Sen ibland tycker man att de får alldeles mycket uppmärksamhet av far/morföräldrar. Själv har jag t ex haft ett helvete med min mamma som låtit min son slå henne i ansiktet osv, det blir bara elände av alltihop!!! Men om man ska dra det hela enkelt så är det nog mamma/pappa som har mest rätt, andra generationer får rätta sig efter det! Mamma/pappa har de senaste uppdaterade kunskaperna och det är dessutom deras egna bebbar, mormor/farmor får rätta sig i att ställa sig i nästa led. :cool:
 
Sv: Skrika på andras barn...

>Tjaa det var ju inget egentligt lätt fenomen. Sjävklart ska ungar få ta plats och också precis som vi få argumentera. Sen ibland tycker man att de får alldeles mycket uppmärksamhet av far/morföräldrar. Själv har jag t ex haft ett helvete med min mamma som låtit min son slå henne i ansiktet osv, det blir bara elände av alltihop!!! Men om man ska dra det hela enkelt så är det nog mamma/pappa som har mest rätt, andra generationer får rätta sig efter det! Mamma/pappa har de senaste uppdaterade kunskaperna och det är dessutom deras egna bebbar, mormor/farmor får rätta sig i att ställa sig i nästa led. :cool:

I detta fallet så är det inte precis så att han för göra som han vill hos Mormor..
 
Sv: Skrika på andras barn...

Jag hoppas inte jag framstår som en mamma som bara gapar o skriker på mitt barn, för så är det inte.
Men tyvärr så förlorar jag ibland humöret och skriker istället, det var dte som skedde där först och detvarväl då han såg metoden att han fick gå in på rummet.
Annars brukar det räcka med att jag säger, gå till ditt rum, så skärper han sig.
Gör han inte det så brukar jag inte säger mer, utan lyfta in han :) Men ibland så.. :o

Här skriks det oxå ibland :o
Min 2-åring är skittrotsig och har börjat lägga till sig med nåt sorts skri när saker inte går som han tänkt sig. Skitjobbigt..
Efter långa dagar hemma med honom och 1-åringen så skriker jag oxå ibland.
Han bara flinar :(


Tycker att din mammas sambo kunde pratat med honom, ibland lyssnar ju barn mer om det är nån som de inte känner så väl, men att skrika verkar skumt då ni bara var där och hälsade på.
Och vad välkommet att höra att han störde deras tv-tider :confused:

Min mamma bor 50 mil bort och de få gånger vi kan ses så har hon väldigt tålamod med mina för hon vet ju att de ska hem sen och hennes gubbe skulle gå ut med hunden om det blev för jobbigt.

Prata med din mamma för annars kanske du inte vill åka dit igen..
 
Sv: Skrika på andras barn...

I detta fallet så är det inte precis så att han för göra som han vill hos Mormor..

Nej så klart, jag menade mer fenomenet att den äldre generation alltid ska veta "mer" än vi. Mamma/pappa är tillräckligt kompetenta i 99 procent av fallen, det är inprogrammerat i oss. De som faller utanför är handikappade eller drogberoende av nåt slag. Med andra ord kan vi/ni/de som får smått känna sig trygga i sig själva, vi KAN vi VET vi VILL våra små det bästa, varför skulle vi inte klara dettta?????
 
Sv: Skrika på andras barn...

Här skriks det oxå ibland :o
Min 2-åring är skittrotsig och har börjat lägga till sig med nåt sorts skri när saker inte går som han tänkt sig. Skitjobbigt..
Efter långa dagar hemma med honom och 1-åringen så skriker jag oxå ibland.
Han bara flinar :(


Tycker att din mammas sambo kunde pratat med honom, ibland lyssnar ju barn mer om det är nån som de inte känner så väl, men att skrika verkar skumt då ni bara var där och hälsade på.
Och vad välkommet att höra att han störde deras tv-tider :confused:

Min mamma bor 50 mil bort och de få gånger vi kan ses så har hon väldigt tålamod med mina för hon vet ju att de ska hem sen och hennes gubbe skulle gå ut med hunden om det blev för jobbigt.

Prata med din mamma för annars kanske du inte vill åka dit igen..
Jo, man kände sig ju inte så välkommen när han sa så precis..

Verkligen skrek att inget j*vla liten barnbarn skulle komma o störa i deras liv och ställa krav..
Det är ju inte så att vi är där varje helg, detta var andra gången sen de flyttade ihop, eller att jag skickar sonen till dem..

Min son är människa precis som dem och harväl oxå rätt att ta plats o få göra sin röst hörd.

Mamma har inte hört av sig, men hon känner ju mig o vet det tar ett tag innan jag lugnar ner mig.
Hon såg att jag reagerade..

Men men, å andra sidan har jag ju varit besviken på min mor i egenskap av mormor oxå så, ja jag vet inte..
 
Sv: Skrika på andras barn...

Tänkte skriva, men gör en ny tråd ang mor/farföräldrar
 
Senast ändrad:
Sv: Skrika på andras barn...

Riktigt så illa är det inte här, men nästan...
Mormor var lite mer intresserad förut, men nu är dte ju inet så att hon självmant lyfter på baken när det ropas KLAAAAR från toa..

Hon deklarerade tydligt när vi var där sist att barnbarn är underbart, men detf år ju inte bli för mycket..

Nåja, vi träffas ju inte så ofta o när vi gör det är det kanske en hel helg... :grin:
Hon bor ju inte i samma stad o har han lite då o då, utan jag är ju alltid med.
 
Sv: Skrika på andras barn...

Just nu känns det bara otryggt egntligen, han vart verkligen exploderande arg och jag tyckte det var läskigt.
Alltså med en människa som blir så arg på ett litet barn han träffat 1 dag... just för en liten sak.
Det får mig tänka lite längre om du förstår...

Det är otäckt - jag håller 100 % med. Och jag har sagt till min mamma tex att min dotter inte får vara ensam med hennes man. Jag har ju växt upp med honom och vet ALLTFÖR väl vad han är kapabel till ...

Vad säger mormor (eller, ja, mamma ;) ) om alltihop?

BTW måste jag få säga att du låter som en väldigt bra mamma och jag tycker att det är bra att man kan säga att man tappar humöret på barnet ibland. Det är de perfekta föräldrarna som ALDRIG skrikit en endaste gång (enligt dem själva) som gör mig misstänksam :cool:
 
Sv: Skrika på andras barn...

Jo, jag förstod nästan att du skulle det :)
kom på att jag inte ville förstöra ämnet i din tråd.
Ska försöka knåpa ihop en egen ..
 
Sv: Skrika på andras barn...

Det är otäckt - jag håller 100 % med. Och jag har sagt till min mamma tex att min dotter inte får vara ensam med hennes man. Jag har ju växt upp med honom och vet ALLTFÖR väl vad han är kapabel till ...

Vad säger mormor (eller, ja, mamma ;) ) om alltihop?

BTW måste jag få säga att du låter som en väldigt bra mamma och jag tycker att det är bra att man kan säga att man tappar humöret på barnet ibland. Det är de perfekta föräldrarna som ALDRIG skrikit en endaste gång (enligt dem själva) som gör mig misstänksam :cool:

Jag känner ju inte alls denna man, så jag vet ju inte, men jag tycker inte det är normalt att man gör som han, eller snarare att man blir sååå arg.

Mormor har inte talat än, hon har inte hört av sig alls o jag tror det beror lite på att hon såg på mig att jag reagerade o hon avvaktar tills jag lugnat mig.. :angel:
Men vi får väl se om hon säger något självmant när hon hör av sig, känns som hon borde göra det o bollen ligger lite hos henne...
 

Liknande trådar

Övr. Barn Har en 15 åring som just nu driver mig till vansinne. Han har betygsvarning i SEX ämnen nu inför terminsavslutet i 8an och han skiter...
Svar
18
· Visningar
3 371
Senast: Tassa
·
Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
2 743
Senast: Lhas
·
Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 167
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 458
Senast: Milosari
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp