Släkting som "ignorerar" allergier - hur hantera?

[svea]

Alltså, självklart kan man inte anpassa sig efter alla när man bjuder på mat. Men en normalbegåvad person bör klara att anpassa sig efter sin närmaste familjs allergier utan att behöva trä på sig offerkoftan, om det inte rör sig om jättekrångliga saker som t ex någon som reagerar även på pyttesmå spår av ett ämne. Man behöver inte heller vara hjärnkirurg för att steka på ett par vegobiffar.

Att vara en god värd handlar inte om att visa vilken mästerkock man är och vilken fin servis man äger, det handlar om att få alla gäster att känna sig välkomna.

 

[bettysmatte]

Alltså, självklart kan man inte anpassa sig efter alla när man bjuder på mat. Men en normalbegåvad person bör klara att anpassa sig efter sin närmaste familjs allergier utan att behöva trä på sig offerkoftan, om det inte rör sig om jättekrångliga saker som t ex någon som reagerar även på pyttesmå spår av ett ämne. Man behöver inte heller vara hjärnkirurg för att steka på ett par vegobiffar.

Att vara en god värd handlar inte om att visa vilken mästerkock man är och vilken fin servis man äger, det handlar om att få alla gäster att känna sig välkomna.

Fast visst kan det vara rätt krångligt? Att, till exempel, baka en fin fylld och dekorerad tårta till en vegan är inte helt enkelt. Inga ägg, ingen grädde, inget smör, inget gelatin, osv. Det är faktiskt inte helt lätt. Tycker inte jag i alla fall.... Visst finns det ersättningsprodukter, såsom havre- och sojagrädde, men de uppför sig och smakar inte alltid helt likt. Det är en utmaning.

 

[Lager]

Läst igenom svaren och jag tycker @TinyWiny mfl har många poänger.

Välj dina strider. Även om släktingen vill göra allt så kanske hen inte orkar idag, som hen gjorde tidigare. Det kan ändå vara viktigt för hen att få vara värdinnan och ha den samordnande rollen.

Jag skulle aldrig ställa till en scen mitt under middagen hemma hos någon annan, släkting eller ej. Ta med egen mat (paj/gratäng/tårta), bjud och gör det på ett vänligt sätt. Inte med sarkasm.

Du betalar inte för maten som hen lagar, du blir ju serverad allt och kan mycket väl välja att inte komma. Enklaste lösningen är att ta med två egna grejer som kan stå framme till alla.

 

[Masqueradee]

Men om det handlar om att köpa prinskorvar av märke A istället för märke B för att TS ska kunna äta så ser jag verkligen inte varför inte värdinnan kan köpa märke A. Varför envisas med att köpa märke B "bara för att" när alla utom en kan äta den medan om man köper märke A så kan alla vid bordet äta? Det är i alla fall så jag uppfattar det när det gäller prinskorven. Då känns det mer elakt än att TS borde anpassa sig för att TS blir bortbjuden liksom.

 

[Lager]

Men om det handlar om att köpa prinskorvar av märke A istället för märke B för att TS ska kunna äta så ser jag verkligen inte varför inte värdinnan kan köpa märke A. Varför envisas med att köpa märke B "bara för att" när alla utom en kan äta den medan om man köper märke A så kan alla vid bordet äta? Det är i alla fall så jag uppfattar det när det gäller prinskorven. Då känns det mer elakt än att TS borde anpassa sig för att TS blir bortbjuden liksom.

Fast vad är målet? Att skapa drama och "få rätt"? Att ha en trevlig kväll?

 

[Pilot]

Alltså, jag är en sån människa som gillar ett märke när det kommer till mat och har skitsvårt att köpa ett annat att äta.
Hade det varit jag hade jag antagligen gjort något helt annat som ALLA kan äta.
Men om det är så att det är alltid släktningen som står för allt. All kostnad, all förberedelse o.s.v. men aldrig blir tillbaka bjuden kan jag förstå att man "törnar" och vill ha sina jäkla prinskorvar som hen tycker är gott.

Enklast är väl att ringa 1,5 vecka innan och sonikt säga; jag tänkte ta med prinskorvar, köttbullar och efterrätt. När passar det att jag kommer?

 

[YorkWann]

Fast visst kan det vara rätt krångligt? Att, till exempel, baka en fin fylld och dekorerad tårta till en vegan är inte helt enkelt. Inga ägg, ingen grädde, inget smör, inget gelatin, osv. Det är faktiskt inte helt lätt. Tycker inte jag i alla fall.... Visst finns det ersättningsprodukter, såsom havre- och sojagrädde, men de uppför sig och smakar inte alltid helt likt. Det är en utmaning.

Jo, fast då kan du ju säga det innan personen kommer till dig, så denne får en chans att då ta med eget? TS har ju också erbjudit sig att hjälpa till, vilket skäktningen inte vill. I ditt fall, hade det väl varit en utmärkt ide att ta hjälp av veganen i fråga.

 

[Masqueradee]

Fast vad är målet? Att skapa drama och "få rätt"? Att ha en trevlig kväll?

Nej? Jag påstår inte att målet skulle vara att skapa drama eller att få rätt. Om jag ska bjuda på påskmiddag och får ett samtal att "hej, jag kan tyvärr inte äta prinskorvar av märke B utan bara av märka A pga jag spyr av kryddorna, skulle det gå för sig att köpa märke A?", då är det självklart att jag köper märke A!
Det känns ju dessutom som att TS inte ens krävt att få specialkost utan erbjudit sig att både ta med egen mat/hjälpa till med maten och att de ska ha knytkalas istället. TS har ju inte bara meddelat sina allergier utan 1) informerat om vilka märken/sorter som fungerar 2) erbjudit att ta med sig egen mat och 3) frågat om de kan ha knytkalas. Att sitta ned och äta middag är en av de viktigaste sociala tillställningar som existerar, och att då gång på gång inte kunna deltaga fullt ut i gemenskapen trots upprepade försök att vara till lags tycker jag är fel. Det är fel att kräva specialkost utan att försöka erbjuda hjälp eller ge förslag på ersättningar/ta med egen mat, men jag får uppfattningen av TS att så inte är fallet. Dessutom, anser jag, att det är skillnad på att bli bortbjuden av vänner/bekanta eller familj.

 

[bettysmatte]

Jo, fast då kan du ju säga det innan personen kommer till dig, så denne får en chans att då ta med eget? TS har ju också erbjudit sig att hjälpa till, vilket skäktningen inte vill. I ditt fall, hade det väl varit en utmärkt ide att ta hjälp av veganen i fråga.

Fast nu tänker jag mer på när man tar med sig något och bjuder på, till exempel på jobbet. Jag vill ju göra en tårta som alla kan äta! Det är långt ifrån alltid som personen i fråga har kläm på vad som funkar att ersätta med, och det är ju inte så konstigt. I mitt fall blir det tyvärr oftast så att jag struntar i att ta med något över huvudtaget.

 

[Lager]

Mm, och jag hade tagit med eget oavsett vad släktingen sade. Särskilt om det hänt ett flertal gånger att släktingen (av vilken orsak det nu vara månde) inte köper rätt sorts korv etc.

Så hade jag löst det, och inte blivit bjuden år efter år, gått dit år efter år, och jagat upp mig över att det blivit fel igen år efter år. Det är inte så produktivt.

 

[Wysiwyg]

Om jag ska bjuda på påskmiddag och får ett samtal att "hej, jag kan tyvärr inte äta prinskorvar av märke B utan bara av märka A pga jag spyr av kryddorna, skulle det gå för sig att köpa märke A?", då är det självklart att jag köper märke A!

Jamen herregud det är väl en självklarhet för de flesta, tror ingen på buke kommer säga emot dig. Däremot ÄR ju inte situationen sådan nu med TS och hennes släkting oavsett vad vi hade gjort i samma situation. Då är det smidigare att bara anpassa sig till den och ordna med egen mat istället för att bråka och ställa till med scener. Inte för att TS inte har RÄTT utan för att det helt enkelt är smidigare socialt.

 

[mandalaki]

Nej? Jag påstår inte att målet skulle vara att skapa drama eller att få rätt. Om jag ska bjuda på påskmiddag och får ett samtal att "hej, jag kan tyvärr inte äta prinskorvar av märke B utan bara av märka A pga jag spyr av kryddorna, skulle det gå för sig att köpa märke A?", då är det självklart att jag köper märke A!
Det känns ju dessutom som att TS inte ens krävt att få specialkost utan erbjudit sig att både ta med egen mat/hjälpa till med maten och att de ska ha knytkalas istället. TS har ju inte bara meddelat sina allergier utan 1) informerat om vilka märken/sorter som fungerar 2) erbjudit att ta med sig egen mat och 3) frågat om de kan ha knytkalas. Att sitta ned och äta middag är en av de viktigaste sociala tillställningar som existerar, och att då gång på gång inte kunna deltaga fullt ut i gemenskapen trots upprepade försök att vara till lags tycker jag är fel. Det är fel att kräva specialkost utan att försöka erbjuda hjälp eller ge förslag på ersättningar/ta med egen mat, men jag får uppfattningen av TS att så inte är fallet. Dessutom, anser jag, att det är skillnad på att bli bortbjuden av vänner/bekanta eller familj.

Enligt hennes egna inlägg har hon inte erbjudit sig ta med mat. Däremot har sällskapet föreslagit knytkalas. Vad hon själv gjort, enligt hennes inlägg, är att hon brukat ringa om sina allergier någon vecka innan och i år blivit sur och skippat påsktillställningen.

@Dressyrtjejen_97 Jag tror inte att du kommer vidare i det här så länge som du reagerar med tjurighet. Den här tankefiguren är den i de flesta sammanhang den sämsta ever:

Att köpa med sig egen mat till bara mig skulle ju kunna vara ett alternativ, men det känns som att det inte ska behövas (uppenbarligen gör det ju det, men ska det inte räcka att ringa och påminna inför varje högtid egentligen?)

Hur kan du tänka att "det känns som att det inte ska behövas" - i 20 år? Uppenbarligen behövs det ju, i det här fallet. Om grannen cyklar över min gräsmatta i 20 ska jag väl inte behöva sätta upp staket? Jo, uppenbarligen behövs det i det här fallet.

 

[purity_666]

Eftersom du vet att det här kommer inträffa år efter år så är det nog du som måste hitta lösningen, istället för att bli irriterad.

Så jag hade helt enkelt tagit med mig det jag kan äta. Stekt mina specialkorvar så det bara var att värma på plats, eller tagit med något helt annat. Bjuda de andra eller bara ha som "specialkost" spelar ju ingen större roll. Sen köpa en bakelse till efterrätt. Så, då slipper du vara irriterad, du slipper vara hungrig och problemet är löst. Kanske tycker värdinnan att det blir såpass pinsamt så hon fixar alternativ till nästa år..eller så tar du med eget att äta då också. Gör det inte svårare än det är.

 

[cirkus]

Alltså, jag är en sån människa som gillar ett märke när det kommer till mat och har skitsvårt att köpa ett annat att äta.
Hade det varit jag hade jag antagligen gjort något helt annat som ALLA kan äta.
Men om det är så att det är alltid släktningen som står för allt. All kostnad, all förberedelse o.s.v. men aldrig blir tillbaka bjuden kan jag förstå att man "törnar" och vill ha sina jäkla prinskorvar som hen tycker är gott.

Enklast är väl att ringa 1,5 vecka innan och sonikt säga; jag tänkte ta med prinskorvar, köttbullar och efterrätt. När passar det att jag kommer?

Att handla av en sorts märke till sig själv är väl en sak - men jag hoppas att du inte förutsätter att andra handlar rätt sort när du blir bortbjuden?

 

[Elementary]

Alltså, jag tycker ju också att lösningen på detta är att utan tjafs ta med egen mat. Inget annat funkar ju. Jag är bara emot att "försvara" släktingen eftersom det är ett sånt otrevligt beteende, speciellt när personen år efter år säger att hen "glömde" och att "det inte ska hända igen". Men skriv en lapp när ni pratar i telefonen då! Arghle.
Att någon i släkten som jag träffar varje högtid konstant "glömmer" att jag inte kan äta nån ordentligt mat hemma hos dem skulle jag nog ta som att personen skiter fullständigt i mig.

 

[Dressyrtjejen_97]

Alltså, jag tycker ju också att lösningen på detta är att utan tjafs ta med egen mat. Inget annat funkar ju. Jag är bara emot att "försvara" släktingen eftersom det är ett sånt otrevligt beteende, speciellt när personen år efter år säger att hen "glömde" och att "det inte ska hända igen". Men skriv en lapp när ni pratar i telefonen då! Arghle.
Att någon i släkten som jag träffar varje högtid konstant "glömmer" att jag inte kan äta nån ordentligt mat hemma hos dem skulle jag nog ta som att personen skiter fullständigt i mig.

You nailed it fullkomligen!
Vad lösningen är, är väl rätt så uppenbart. Men just det här försvaret av släktingen. Absolut om de hade varit några ytligt bekanta, gärna på en lite mer "officiell" bjudning, då hade jag liksom inte ens frågat, utan bara tagit med mig eget. Men när det liksom är en släkting, ganska nära sådan också, som känt mig hela mitt liv, då känns det faktiskt lite sådär. Mina allergier är ju som sagt inte jättesvåra på något sätt, så det borde inte vara så svårt att lösa. Särskilt som personen i fråga förvägrar sig att ha knytkalas också. Då anser jag liksom att antingen fixar man mat som alla tål, eller så tillåter man knytkalas.

 

[clusia]

Jag är laktosintolerant (jag gillar dessutom inte sill, gravad lax, skaldjur så halva påskbordet går bort för mig). Brukar nämna det när jag blir bjuden på middag hos någon. Ibland blir det rätt ibland blir det fel. Skulle aldrig tjura när det blir fel. Jag äter det jag kan/gillar och sen är det bra.

Ibland erbjuder jag mig att baka eller laga något. Då säger jag "jag tänkte baka/laga xxx" istället för som en fråga för då får man oftast höra att det inte behövs.

 

[cirkus]

Generellt sett så tycker jag att det är väldigt enkelt att tillgodose allergier bara jag vet om dem. Vi har alla möjliga varianter ibland våra släktingar och vänner. Jag gör inte gärna specialmat till någon - då äter vi hellre alla av samma sort men att den är anpassad för just den människan. Typ om det kommer en vegan så gör jag vagansk mat eller om det kommer en med laktosintolerans så gör jag på laktosfria varor etc. Alternativt - jag frågar den som inte kan äta...vad det nu är...vad kan jag göra istället för en fiskbit/köttbit/what ever

Om jag missar upprepade gånger skulle jag tycka jag var kass. Jag uppskattar inte om folk ska med att ta med egen mat varenda gång - då känner jag det mer som ett underkännande av den maten jag lagar.

Om folk är så kinkiga att bara speciella märken duger så vetefan hur jag skulle göra

 

[mandalaki]

You nailed it fullkomligen!
Vad lösningen är, är väl rätt så uppenbart. Men just det här försvaret av släktingen. Absolut om de hade varit några ytligt bekanta, gärna på en lite mer "officiell" bjudning, då hade jag liksom inte ens frågat, utan bara tagit med mig eget. Men när det liksom är en släkting, ganska nära sådan också, som känt mig hela mitt liv, då känns det faktiskt lite sådär. Mina allergier är ju som sagt inte jättesvåra på något sätt, så det borde inte vara så svårt att lösa. Särskilt som personen i fråga förvägrar sig att ha knytkalas också. Då anser jag liksom att antingen fixar man mat som alla tål, eller så tillåter man knytkalas.

Du gillar alla inlägg som säger att släktingen gör fel och att hon borde göra annorlunda. Men hur tänker du att det ska lösa problemet?

Jag tycker det ser ut lite som att din släkting ser dig som ett barn som man inte behöver lyssna så noga på. Men då finns ingen annan lösning än att sluta reagera som ett barn och istället reagera som en vuxen.

 

[Pudlan]

Känns väl egentligen lite för personligt att skriva detta såhär öppet, då jag har tillräckligt mycket info ute här för att man lätt ska kunna lista ut vem jag är IRL. Men snälla, om någon känner mig IRL, försök "bortse" från det.

Till att börja med: Jag är allergisk mot fisk, koriander och mandel. Reaktionen är att jag kräks.
Min släkt här är inte heller så stor, vi är inte ens 2-siffrigt antal personer.

Hursom. Då är det så att det är en släkting som återkommande brukar hålla i de flesta högtiderna (jul, påsk osv.) då denne har störst hus och mest plats. Jag har absolut ingenting emot varken henne eller hennes familj. Absolut inte. Men hon verkar ha något emot mig, eller jag vet inte vad.
För hon "ignorerar" mina allergier. Och har gjort så hela mitt liv.

Trots att hela min nära släkt (inte bara denna och dennes familj) bor nära, träffas vi max 5-6 ggr/år. Tyvärr. Men hursom. Då brukar jag ringa och påminna "festfixar-släktingen" om mina allergier någon vecka innan varje högtid (för när det går flera månader emellan kan man ju faktiskt glömma!), och även passa på att tipsa om märken som passar (t.ex. prinskorv utan koriander, chokladtårta utan mandel osv.). Men ändå misslyckas släktingen varenda gång med att köpa/hitta på saker utan sådant jag är allergisk emot. Varje gång är det prinskorv med koriander, 51530 sorters sill, lax, kokt potatis och prinsesstårta. Alltid slutar det med att jag äter kokt potatis och (vid påsk) en ägghalva till huvudrätt, och en banan medans övriga äter tårta.

Efter snart 20 år har jag lessnat, och idag stod jag t.om. över påsklunchen för att jag bara blir så förbannad.
Att någon annan av oss andra släktingar skulle hålla i högtiderna är tyvärr inte möjligt. Endera är de för gamla eller så har de (gäller oss) för litet hus med för dålig planlösning. Och nej, denna "glömska" släkting är inte gammal. Hon är idag i 55 års åldern.
Att köpa med sig egen mat till bara mig skulle ju kunna vara ett alternativ, men det känns som att det inte ska behövas (uppenbarligen gör det ju det, men ska det inte räcka att ringa och påminna inför varje högtid egentligen?)

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. För utöver ovanstående problem har jag ingenting emot denna släkting. Hennes familj har jag absolut ingenting emot, och vill gärna passa på och träffa de, då vi ju som sagt träffas så få gånger per år. Men jag är så förbannat trött på kokt potatis, kokt ägg och banan. Jag vill kunna äta korven som de andra, jag vill kunna ta mig en tårtbit till efterrätt. Kan tillägga att jag varje gång brukar "skälla" lite och påtala att jag minsann ringde 1,5 veckan innan och påminde om mina allergier, men då kontrar hon bara med att "Oj förlåt, jag glömde bort. Det ska inte hända igen.". Men det gör ju det ändå.

Hur ska jag hantera problemet? Att ringa och påminna hjälps ju uppenbarligen inte. Ska jag behöva ta med mig en egen korg med mat? Eller ska jag skita i att komma varje gång, fast jag egentligen vill träffa släkten?

Mycket bra fråga!
Vet ej hur man löser problemet, men har matallergi o har samma problem med en släktig. Slutat åka dit för jag viill inte äta rostmacka utan något på när de andra äter smörgåstårta eller äta en potatis o inlagd sill, skinkskiva som julmat. Släktingens kommentar- oj jag glömt eller det är laktosftitt. Men jag tål inte mjölkprotein - ja laktosfritt.... e ingen ide känns det som.
Erbjudi mig att fixa samma mat som de ska äta o ta med men inte ens det går att tala om vad de ska äta så jag tröttat o stannar hemma i stället.