Små barn stora frågor

[TeamLundVer]

Det kan väl inte bara vara vår son som är extremt frågvis? Visst är ni fler föräldrar där ute som slitet ert hår i era semipedagogiska försök att ingående förklara livets alla mysterier för era barn?

Vår son började fråga ingående runt sin tvåårsdag (han har nyss fyllt tre). Ni vet, det där vanliga varför då.
Det byttes dock i rask takt ut mot mer ingående frågor. Han gick från att vilja veta vad en bulldozer är till vad varenda mojäng på den heter till varför vattenpölar försvinner till hur mossa uppstår till timslånga samtal om mögel (DET var en upplyftande bilresa ) till idag varför man dör, varför det är okej att dö när man är gammal men inte bra när man är ung, var man tar vägen då och vad som händer med ens kropp...

Alltså jag känner mig så lost.
När det gäller regn mm försöker vi förklara ner på molekylnivå för han ger sig inte innan det är helt utrett. Men döden? Han är tre år och med mycket tankar så jag vill ju inte skrämma honom samtidigt som jag vill tillmötesgå hans vetvilja. Jag kom på mig själv i bilen att till slut säga att man kommer till himlen när man dör
Och sonen "ja men då kan vi ju flyga upp och hämta ner dem igen"

Ähum

Hur gör ni andra när era barn ställer alldeles för svåra frågor?

 

[Hyacinth]

Jag svarar på allt. Kan jag inte så letar vi rätt på svaret, faktaböcker eller googlar.

 

[Hyacinth]

Och ang döden berättar jag vad jag tror, finns det inget klart svar så säger jag det också och att man får tro lite vad man vill, hur jag tror och exempel på vad andra kan tro.

 

[Mirtai]

Ang döden har jag svarat att ingen vet säkert vad som händer, men att olika människor tror olika saker. Så har vi pratat om himlen och alla andra varianter som kan finnas

 

[em-pirre]

Jag svarar så gott jag kan och flummar inte med nåt abstrakt eller påhittat. Jag kan säga att "vissa tror såhär" om vissa ämnen som inte har ett enda rätt svar

 

[Soapbubble]

Har du provat att fråga honom vad han tror vare sig det är vattenpölar eller döden? Har han formulerat en fråga, kanske han också har funderat på svaret. Har du tur så får ni en dialog och en diskussion istället för det vanliga fråga-svar-fråga-svar-pratet.

 

[turbofling]

Google är min bästa vän och min man som kan typ allt och är väldigt bra på att förklara.

När det gäller "djupare" frågor så försöker jag vara ärligt och säga vad jag tror och att andra kan tro annat.

 

[TeamLundVer]

Har du provat att fråga honom vad han tror vare sig det är vattenpölar eller döden? Har han formulerat en fråga, kanske han också har funderat på svaret. Har du tur så får ni en dialog och en diskussion istället för det vanliga fråga-svar-fråga-svar-pratet.

Ja vi provar det med och ibland får vi ngt han själv funderat på och ibland får vi bara jag vet inte.

 

[TeamLundVer]

Google är min bästa vän och min man som kan typ allt och är väldigt bra på att förklara.

När det gäller "djupare" frågor så försöker jag vara ärligt och säga vad jag tror och att andra kan tro annat.

Min svägerska är snart färdig ingenjör så en del frågor bollar vi vidare till henne. Väldigt skönt eftersom han inte ger sig innan han fått ett exakt svar. Det är få saker jag kan ner på molekylnivå om jag ska vara ärlig

 

[Tassetass]

Även här duggar frågorna tätt. Tips: på frågan om vad dimma är så svara inte "Det är moln som inte kan flyga". Det kan vara väldigt ledsamt att höra att vissa moln inte kan flyga...

 

[majola]

Det kan väl inte bara vara vår son som är extremt frågvis? Visst är ni fler föräldrar där ute som slitet ert hår i era semipedagogiska försök att ingående förklara livets alla mysterier för era barn?

Vår son började fråga ingående runt sin tvåårsdag (han har nyss fyllt tre). Ni vet, det där vanliga varför då.
Det byttes dock i rask takt ut mot mer ingående frågor. Han gick från att vilja veta vad en bulldozer är till vad varenda mojäng på den heter till varför vattenpölar försvinner till hur mossa uppstår till timslånga samtal om mögel (DET var en upplyftande bilresa ) till idag varför man dör, varför det är okej att dö när man är gammal men inte bra när man är ung, var man tar vägen då och vad som händer med ens kropp...

Alltså jag känner mig så lost.
När det gäller regn mm försöker vi förklara ner på molekylnivå för han ger sig inte innan det är helt utrett. Men döden? Han är tre år och med mycket tankar så jag vill ju inte skrämma honom samtidigt som jag vill tillmötesgå hans vetvilja. Jag kom på mig själv i bilen att till slut säga att man kommer till himlen när man dör
Och sonen "ja men då kan vi ju flyga upp och hämta ner dem igen"

Ähum

Hur gör ni andra när era barn ställer alldeles för svåra frågor?

Om döden har jag svarat så bra och noga jag har kunnat. Mina barn förlorade sin morfar i början av året och ville veta exakt hur det var när han dog och varför han dog. Och det räckte inte att säga att morfars cancer blev så svår att kroppen inte orkade längre, utan vi har om och om igen pratat om att han var sjuk i många delar av kroppen, men när man har tumörer i levern så fungerar den inte längre och kroppen blir förgiftad och det var det han dog av. Och precis hur han sista dagar och timmar var. Barnen tar det sakligare än jag. Och de vet att han är död och borta och inte kommer tillbaka, men vi säger att han lever i våra hjärtan. Det funkar trots att det är lite flummigt och jag har förklarat att vi kan titta på bilder och prata med honom men han kan inte svara.*

Sedan finns det ju frågor som är svåra svara på av andra, betydligt lustigare, anledningar. Nyligen hade jag följande konversation med min sexåring:
"Vad betyder thank you?"
"Tack"
"Och fuck you?"
"Öhhh..."
Där räckte det inte med att säga att det är ett ganska fult uttryck på engelska som jag inte vill att han använder, för han ville helt enkelt veta vad det betydde. "Problemet" var ju att eftersom vi i familjen faktiskt inte använder sådana uttryck så kände han inte till den tyska versionen... På något vis lyckades jag lösa det hela. Prompt kom då följdfrågan:
"Och vad betyder what the fuck?"


*Min dotter nyss fyllda fyra: "Mamma, nu har jag pratat jättelänge med morfar! Nu vill jag faktiskt prata med min tyska farfar (som dog 6 år innan hon föddes), men det är bara morfar som svarar hela tiden!"

 

[Sar]

Jag försöker svara så gott jag kan, googla sådant jag inte vet och vi frågar andra som är mer insatta. Att det ligger i xx natur minns jag dock var ett godtagbart svar på en del frågor när det var svårt att hitta exakta svar.

 

[TeamLundVer]

Även här duggar frågorna tätt. Tips: på frågan om vad dimma är så svara inte "Det är moln som inte kan flyga". Det kan vara väldigt ledsamt att höra att vissa moln inte kan flyga...

Naw
Nej några sådana svar accepteras inte här
Bastian har fått ett fullständigt metrologiskt svar på den frågan.

 

[Tassetass]

Naw
Nej några sådana svar accepteras inte här
Bastian har fått ett fullständigt metrologiskt svar på den frågan.

Vi körde den varianten också, men den hanns inte med på de 750 meter vi har till förskolan.

 

[TeamLundVer]

Att det ligger i xx natur minns jag dock var ett godtagbart svar på en del frågor när det var svårt att hitta exakta svar.

Vad hade jag inte gett före att han skulle acceptera ett sådant svar på vissa frågor.
Vissa saker finns det ju ingen grundorsak till men det accepteras inte här.

 

[Badger]

Det kan väl inte bara vara vår son som är extremt frågvis? Visst är ni fler föräldrar där ute som slitet ert hår i era semipedagogiska försök att ingående förklara livets alla mysterier för era barn?

Vår son började fråga ingående runt sin tvåårsdag (han har nyss fyllt tre). Ni vet, det där vanliga varför då.
Det byttes dock i rask takt ut mot mer ingående frågor. Han gick från att vilja veta vad en bulldozer är till vad varenda mojäng på den heter till varför vattenpölar försvinner till hur mossa uppstår till timslånga samtal om mögel (DET var en upplyftande bilresa ) till idag varför man dör, varför det är okej att dö när man är gammal men inte bra när man är ung, var man tar vägen då och vad som händer med ens kropp...

Alltså jag känner mig så lost.
När det gäller regn mm försöker vi förklara ner på molekylnivå för han ger sig inte innan det är helt utrett. Men döden? Han är tre år och med mycket tankar så jag vill ju inte skrämma honom samtidigt som jag vill tillmötesgå hans vetvilja. Jag kom på mig själv i bilen att till slut säga att man kommer till himlen när man dör
Och sonen "ja men då kan vi ju flyga upp och hämta ner dem igen"

Ähum

Hur gör ni andra när era barn ställer alldeles för svåra frågor?

Försöker svara, någon blandning mellan enkelt och komplicerat. (Typ de slurpar i sig solen genom det gröna på bladen)
Han ställer inte så svåra frågor längre. Efter ett tag övergick han till att knappt lyssna på svaren och bara fråga vidare. Jag började fråga tillbaka Han hävdade att han tycker om att höra min röst när jag förklarar .

Tyvärr är jag lätt knasig och läser mycket vetenskapstidningar och annat så jag har inte haft jätteproblem med det, utom det att det blev för många. Nu har han vuxit ifrån värsta frågetiden tror jag.

Jag svarar/svarade seriöst på 10-20 antal frågor per dag. Sedan under protest.

 

[Badger]

Pinsamt ibland tex om döden när han var liten, alltså alla förklaringar resulterar liksom inte rakt av i hm förståelse. Jag ska bli jord! och sedan ska jag bli en blåcklocka! Eller kanske en fjäril, vad ska du bli mamma? (apropå kretslopp och döden)

Men TROR du på det där? På RIKTIGT? ... så det är för att det står i den där Boken? till diakonen när förskolan besökte kyrkan (fröknarna skrattade fortfarande när vi hämtade). Någon hade kanske sagt att många olika människor tror på många olika gudar och några tror på en och andra tror på många och Oden och Tor o Freja är tex gudar som folk trott på, men också Artemis och Athena. Vi råkade missa själva Gud i det här, trots att vi ofta är i kyrkor för de är fina.

 

[Badger]

Även här duggar frågorna tätt. Tips: på frågan om vad dimma är så svara inte "Det är moln som inte kan flyga". Det kan vara väldigt ledsamt att höra att vissa moln inte kan flyga...

Hehe nu tar jag nog rekordet på dålig mor listan. Om dimma lågt över fält -dansande älvor (Alltså han vet såklart också att det inte finns älvor. Jag gillade verkligen -moln som inte kan flyga.. jag har nog sagt låga moln. Så det har inte varit svar på frågan -vad är det. Utan mer titta A, älvorna dansar!)

 

[Lingon]

Min svägerska är snart färdig ingenjör så en del frågor bollar vi vidare till henne. Väldigt skönt eftersom han inte ger sig innan han fått ett exakt svar. Det är få saker jag kan ner på molekylnivå om jag ska vara ärlig

Uppmuntra det! Läs böcker för honom som egentligen är för äldre barn (men inte läskiga så klart). Stimulera vetgirigheten så mycket som möjligt. Skaffa "så funkar det" böcker och läs osv. Du sitter i ett gyllene läge med ett barn i bästa åldern för att lära sig saker och som vill lära sig saker!

 

[Ray]

Det kan väl inte bara vara vår son som är extremt frågvis? Visst är ni fler föräldrar där ute som slitet ert hår i era semipedagogiska försök att ingående förklara livets alla mysterier för era barn?

Vår son började fråga ingående runt sin tvåårsdag (han har nyss fyllt tre). Ni vet, det där vanliga varför då.
Det byttes dock i rask takt ut mot mer ingående frågor. Han gick från att vilja veta vad en bulldozer är till vad varenda mojäng på den heter till varför vattenpölar försvinner till hur mossa uppstår till timslånga samtal om mögel (DET var en upplyftande bilresa ) till idag varför man dör, varför det är okej att dö när man är gammal men inte bra när man är ung, var man tar vägen då och vad som händer med ens kropp...

Alltså jag känner mig så lost.
När det gäller regn mm försöker vi förklara ner på molekylnivå för han ger sig inte innan det är helt utrett. Men döden? Han är tre år och med mycket tankar så jag vill ju inte skrämma honom samtidigt som jag vill tillmötesgå hans vetvilja. Jag kom på mig själv i bilen att till slut säga att man kommer till himlen när man dör
Och sonen "ja men då kan vi ju flyga upp och hämta ner dem igen"

Ähum

Hur gör ni andra när era barn ställer alldeles för svåra frågor?

Hade en ponny som dog när äldsta var i den åldern. Väldigt intressanta diskussioner!

Jobbigare nu i skolåldern med rädsla för cancer och krig och familj som kan dö... För jo visst kan man få cancer som liten. Finns så mycket hemskt i världen