Bukefalos 28 år!

Snälla hjälp mig! Jag står inför ett dilemma.

bananabambi

Trådstartare
Ett rackarns svårt ett.

Mina katters mamma har nu idag påbörjat en födsel till. Bondkatter. (Jag har förr skrivit en tråd här om hur arg jag är för att de (mina föräldrar) slarvar med p-pillerna, jag har erbjudit mig att betala en kastration/sterilisering av katten, men nej. Katten är ju deras så jag har egentligen inte så mycket att säga till om.) Alla katterna "avlivas" på äkta bondvis, ihjälslagna. Nu har jag nästan övertalat sambon om att ta en kattunge av de som kommer. Jag tycker så synd om mamman som är så stolt över sina ungar, och så dödas de :cry:

Åh, hela det här känns så hemskt, jag vill egentligen bara sticka huvudet i sanden och inte bry mig. Men kattmamman är så go, hon la sig i mitt knä och ville föda. Hon följer mig vart jag än går, med ungar halvt ute ur kroppen. Jag känner mig som en bödel, trots att det inte är mitt fel, jag kan inte styra över mamma och pappa.

Efter den här födseln kommer jag ringa och beställa en tid för sterilisering, oavsett vad mamma och pappa tycker. De vill ju heller inte ha kattungar, men "det verkar så krångligt" är deras argument :mad:

Jag måste bestämma mig nu ikväll, ska jag uttöka min kattfamilj med en till?

Åh hjälp mig, jag vet egentligen inte för vems skull jag tar en kattunge till. Jag känner mig mindre rutten om en för överleva, men egentligen är det lika hemskt ändå, de andra kommer ju slås ihjäl. Hur kommer en unge må som får växa upp själv? Hur kommer mamman må?
 
Det allra bästa om man ska ta bort ungarna från mamman är att ta dom såfort dom kommer. Då hinner dom inte stimulera igång mjölken och honan tror oftast att dom är dödfödda. Grymt, men ibland det enda möjliga. Så gör dom uppfödare som måste nappa sina första dygnet (blodgruppstrubbel).
 
Ja, det är ju så dom gjort tidigare, tagit dom direkt, innan mamman hunnit vänja sig.

Men för honans skull, ska jag behålla en eller är det bäst att ta bort alla?
 
Stackars dig! Det hedrar dig att du berättar så här öppet - du riskerar ju få en massa skäll som dina föräldrar borde ha.

Jag tror att jag tycker så här: det absolut ENDA du ska tänka på är att få honan kastrerad, oavsett vad dina föräldrar säger. Om jag var du skulle jag försöka tänka så lite som möjligt på ungarna och bara få henne kastrerad. Då har du gjort en STOR insats.

Om du däremot räddar livet på en enda liten unge - alltså, vad är det värt i ett större perspektiv? Försök koncentrera dig på kastreringen i stället. Men visa gärna dina föräldrar hur förtvivlad du är över att de är så ansvarslösa.

Fast hur du än gör är du värd respekt, du tänker helt rätt.

mandalaki
 
Dets pelar ingen större roll för hennes skull. Tar du alla tillbakabildas mjölken. Ibland kan man få sätta dom på antibiotika för att det inte ska bli stockning, men det är olika. Yoga fick ju en dödfödd och hon klarade det galant, tittade knappt på ungen. Sen somnade hon. Det var alltså bara en i den kullen.

Jag vet att ungar som blir själva i sin kull kan bli jobbigare att hanteras med sen, för dom har inga andra katter att busa med och att liksom lära sig av. Men då måste båda ungarna vara kvar hos mamman i 12 v, annars är det ingen idé.
 
stackars dig!! :( är det ingen som vill ha kattungarna? annonsera på blocket eller nåt,det kannske finns nån därute som vill ha en lite kattunge...
 
Stackars dig! Det hedrar dig att du berättar så här öppet - du riskerar ju få en massa skäll som dina föräldrar borde ha.

Jag skrev en tråd för något halvår sedan, och det är som du säger. Jag fick en känga trots att det inte är min katt. :crazy: Men just nu riskerar jag det eftersom jag är i så stort behov av råd och stöd. Jag känner mig hemsk :cry:

Jag tror att jag tycker så här: det absolut ENDA du ska tänka på är att få honan kastrerad, oavsett vad dina föräldrar säger. Om jag var du skulle jag försöka tänka så lite som möjligt på ungarna och bara få henne kastrerad. Då har du gjort en STOR insats.

Ja, att få honan kastrerad är no1 på min "att göra lista" just nu. Att få kull efter kull som bara slås ihjäl... Anledningen till att de är ovilliga till det är att "det går ju så bra med p-piller". Visst, hur bra har det gått hittills? Man ska faktiskt komma ihåg att ge dom också... Plus att de tycker att det verkar bökigt att ha en opererad utekatt inomhus den tiden efter en operation

Om du däremot räddar livet på en enda liten unge - alltså, vad är det värt i ett större perspektiv? Försök koncentrera dig på kastreringen i stället. Men visa gärna dina föräldrar hur förtvivlad du är över att de är så ansvarslösa.

Jag vet så väl. En kattunge, ja jag vet inte. Vill jag så gärna ha en katt till skulle jag kunna ta en omplaceringskatt, eller från något katthem. Eller köpa mig en raskatt som jag så gärna vill ha :love: Samtidigt, hur rutten är jag inte nu då när jag avstår från att rädda en.

Fast hur du än gör är du värd respekt, du tänker helt rätt.

Tack :bow: :cry:

Just nu slits jag mellan de två valen. Gråten sitter i halsen och jag vet varken ut eller in.

Pratade just med mamma på telefon, katten har inte börjad föda ännu, hon vankar omkring rastlöst. Måtte det gå väl detta. Föder hon under natten blir ungarna inte dödade förren i morgon kväll. Då hinner honan vänja sig vid dom...
 
Vi (Näe, dom, jag är inte inblandad i det) har gjort så förr, vid de tidigare oönskade födslarna. Mjölken brukar försvinna ganska snabbt, och MammaKatt brukar faktiskt inte bry sig så mycket om att ungarna är borta. Hon går in emellanåt i badrummet och tittar på födsloplatsen, och går därifrån när hon ser att det är tomt. Men eftersom hon inte hunnit börja föda ännu, och troligtvis kommer göra det under natten, kommer ungarna inte att bli ihjälslagna förren i morgon kväll.

Okey, då är ju det ett argument emot, att de kanske blir jobbigare. Men jag förstod inte vad du menade med: "Men då måste båda ungarna vara kvar hos mamman i 12 v, annars är det ingen idé"?
 
Akta för att ge bort till vem som helst och berätta för allt i världen inte att dom kommer att avlivas om ingen tar hand om dom för då är det lätt att någon tycker synd om dom söta kattungarna och sen inte vill ha dom när dom inte är "små och söta" längre.. Sen överger dom den.. jag hatar när folk skriver att djuren kommer att avlivas om ingen tar dom. snacka om att be om att få ge dom till någon mindre nogräknad som bara tycker synd om den... Men! nu skall jag inte dra alla över en kam.. SORRY! många är ju seriösa men är dom seiösa tar dom dem endå.. jag varnar bara..
 
Mamma gillar inte katter, hon har aldrig velat ha någon katt. Inte ens denna vill hon ha. MammaKatt var/är en stykarkatt från granngården intill. Hon valde att bosätta sig hos oss, och vi tog över henne. Hon blev vår lilla familjemisse, och min älskling. Min skyddsling. Mitt lilla hjärta. Det är ju mig hon kommer till när hon ska föda, det är alltid mig hon kommer till. Hon litar på mig. :love: :cry: Jag kunde inte ta med henne till lägenheten mitt inne i stan, hon skulle inte må bra av det, plus att det inte är min katt. Så hon fick stanna kvar på landet, hos mamma och pappa där hon alltid bott. Men de vill inte ha mer ansvar än att de matar henne.

Mamma vill inte ha några kattungar, hon går knappt med på att behålla en till mig.

Att jag sedan skulle kräva att de går med på att ta kullen och sedan annonsera, det går inte. Jag jag vill inte sitta ansvarig för att en fem kattungar på 12 veckor ska behöva avlivas. Då ser jag hellre att de avlivas nu.
 
Vi har satt ut annonser på hennes ungar förr, och de är aldrig svårsålda. Trots att de är bonnkatter försöker vi vara så seriösa vi kan med försäljningen.

En familj kom och hämtade två ungar för ett par år sedan, året efter när katterna var stora lämpades de av utanför mamma och pappas hus och sedan for bilen iväg som en raket :mad:
 
Usch stackars dig ha sådana föräldrar. Hade det varit mina hade jag gett dom ett helvete. Dom är visar ju noll ansvar!

Kan inte du ha katten hos dig dom 12v hon ska ha ungen/ungarna hos sig då? Jag hade inte vågat lita på att dom ser till att ungen du behåller föds upp på ett bra sätt. Dom kräver ju mat, vacc, avmaskning mm mm.

Har du provat ha katten hos dig? Oftare än man tror går det alldeles utmärkt omskola utekatter till innekatter speciellt om det varit en strykarkatt.

Stor heder till dig som visar sån omsorg över denna stackars oönskade katt. Tror vad du än säger hon skulle ha det MYCKET bättre hos dig inomhus än oönskad hos dina föräldrar utomhus. Är det NÅGON som pratar, klappar och gosar med denna lilla katt?

Fy för sådana människor som dina föräldrar. :devil:
 
Nu vill jag av naturliga skäl inte hålla med om att mina föräldrar är vidriga människor. :p

Katten får kärlek och ömhet där hemma, det vet jag. Mina föräldrar är inga onda människor. Katten sover hos pappa på nätterna och är mest inomhus hela dagarna. Ibland går hon ut och fångar någon råtta. Hon mår bra och trivs där hemma, gjorde hon inte det skulle hon säkerligen inte stanna kvar.

Men de visar som sagt ganska lite ansvar för katten. Men från början ville de inte ha henne ens. Nu har de accepterat att ha henne inomhus när hon själv vill och mata henne regelbundet. Men krånglet med kattungar vill de inte ha.

Som min situation ser ut nu är det en omöjlighet att ta hem katten och hennes ungar. Vi bor i ett nyköpt hus och har renoveringskillar med stora bullriga maskiner springandes här större delen av dagen. Dörrar och fönster är ständigt på vid gavel och det sågas och spikas och är defenitivt ingen bra miljö för en katt som precis fått ungar att flytta in i. Därav att jag tvekar att ens ta hem en misse om 12 veckor, arbetet är på långa vägar inte färdigt då.
 
Jag kan nu meddela att jag ringde mina föräldrar och sa att jag inte ska ha någon kattunge. Kassen har fortfarande inte börjat föda, hoppas för allt i världen att det går bra när hon väl börjar.

Har sagt att jag tar med kissen till veterinären när jag i augusti ska vaccinera mina, och att de då får sterilisera henne.

Jag vill inte tänka mer på dessa små kattungar nu mer, hjärtat säger en sak och huvudet en annan. Just nu har jag lyssnat på den senare. :cry:
 
Usch så jobbigt för dig! :cry:
Sambons föräldrar gör på precis samma sätt, och det går bara inte att få dem att kastrera katterna.

Kanske hjälper det lite att påminna om att p-piller har mycket allvarliga biverkningar, men tycker de att kastrering verkar jobbigt så bryr de sig väl inte om att behandla cancer heller.

En stor :bow: till dig som gör något åt det, tänk inte mer på det nu...
 
Jag förstår att du känner ångest och dåligt samvete.
Du borde inte göra det eftersom du bär ingen skuld, men det är ju lättare sagt än gjort.

Det är iaf bra att du kommer att kastrera henne fast dina föräldrar spjärnar emot. Tänk som så att du räddar alla kattungar som skulle kommit till om du inte gjort det! :)
 
Därför att om du behåller 2 kattungar för att en av dom ska få sällskap, så missas poängen om man tar den för tidigt.
 
Blodgruppsdilemma med raskatter? Berätta mer... har jag faktiskt aldrig hört om. Jag som trodde jag var duktig på katter :o
 

Liknande trådar

Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 349
Senast: Migo
·
Övr. Katt Min väninna har kattungar, de är sex små pojkar som blir 8 veckor på lördag. Min bror ska ha en av kattungarna när de är stora nog...
2
Svar
22
· Visningar
8 107
Senast: Majvi
·
Katthälsa I fredags när vi skulle gå och lägga oss sa sambon att "det ligger jättemånga bebisar i spjälsängen..." "VA????" Kattmamman hade valt...
Svar
7
· Visningar
1 487
Senast: bengeten
·
A
Katthälsa Hej! Jag undrar om det är någon som har erfarenhet av kattungar och därmed lite råd / tips / stöd. Jag och min kille plockade...
Svar
3
· Visningar
1 254
Senast: Vagis
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp