Sömnparalys

Singoalla

Trådstartare
.. med hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Är det någon här på Buke som drabbas av det ibland? Jag har för mig att jag skrev en tråd om detta för länge sedan och att vi fick igång en intressant diskussion.

Nu ska jag hur som helst bli intervjuad till en tidning som vill uppmärksamma det här fenomenet i helgen, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga :nailbiting: För mig kommer det här med en känsla som jag inte alls kan sätta ord på. Jag hoppas att journalisten är duktig på att ställa rätt frågor så att vi lyckas få ihop en intressant artikel. Jag är också rädd för att dom som läser ska tro att jag är knäpp, även fast det inte är mindre naturligt än en vanlig mardröm. Men hallucinationer har ju en tendens att få folk att tänka på psykisk sjukdom. Hur som helst så ställer jag upp på den här intervjun för att uppmärksamma fenomenet. Det är så många som drabbas och misstolkar vad som hänt. Jag vet inte hur många genom tiderna som måste ha förväxlat det här med religiösa uppenbarelser, alien abductions eller spöken :D Jag såg senast i veckan ett av alla dom här spökprogrammen som går på TV, och kvinnan berättade att "Det var precis när jag höll på att somna, men hade inte riktigt somnat ännu, som jag såg..." och sedan beskrev vad som lät på pricken likt en typisk sömnparalys.

Jag är nyfiken på andras erfarenheter, så berätta gärna allt ni vill! Det är också en annan sak som jag hemskt gärna skulle vilja få hjälp att hitta svar på, nämligen frågan - varför? Jag har läst en del om sömnparalys och jag förstår vad det är som händer. Du somnar, eller i vaknar, i ett tillstånd som kroppen inte är synkad. Funktionen att röra dig är inte vaken men du är vid medvetande, vilket gör att du upplever att kroppen är paralyserad. Så långt förstår jag. Sedan, för vissa (ink. mig) kommer hallucinationerna. Jag vill ha svar på varför man hallucinerar. Vad har det egentligen med paralysen att göra alls? Är det någon form av error som uppstår i huvudet när en upplever skräck av att inte kunna röra sig? Varför är alla människors hallucinationer så lika varandra? Är det helt enkelt samma sak som att mångas mardrömmar är lika varandra (man blir jagad, det är någon i huset, spöken osv..)?

Här är en dokumentär på ämnet för den nyfikne. Det finns på Netflix. Det är en budgetdokumentär, så dom har inte lyckats hela vägen med att illustrera dom här hallisarna. Men jag tycker att dom lyckas med att fånga känslan på ett sätt som jag aldrig skulle lyckas återberätta. För mig var den jättestark. Har man inte sömnparalyser själv så kanske den är jättelarvig, jag vet inte :p

 
Jag och min syster drabbas/har drabbats av sömnparalys, båda två. Det händer väl något sånär regelbundet men jag kan faktiskt inte minnas när senaste gången var. Däremot minns jag första gången! Jättemärkligt ju. :D Har dock aldrig hallucinerat i samband med det.
 
Har dock aldrig hallucinerat i samband med det.

Vad glad för det! :nailbiting:

Hur reagerade du efter första gången då? Trodde du att det hade varit en dröm att du inte kunde röra dig, eller att nåt var fel i kroppen? Eller visste du vad det var för någonting redan innan det hände?
 
Vad glad för det! :nailbiting:

Hur reagerade du efter första gången då? Trodde du att det hade varit en dröm att du inte kunde röra dig, eller att nåt var fel i kroppen? Eller visste du vad det var för någonting redan innan det hände?

Nej, jag hade ingen aning om vad det var! Jag kände hur kroppen inte svarade när jag försökte röra mig och fick väl lite panikkänsla, kändes som en evighet, men när jag vaknade igen kunde jag inte riktigt avgöra om jag hade drömt eller ej. Sen pratade mamma om det efter ett seminarium hon varit på och då sa jag att det hade hänt mig, syrran satt bredvid och sa att det hade ju hänt henne också! Så då fick vi reda på vad det var.
 
Åh, sömnparalys hade jag några få gånger när jag var yngre, dvs under 20 år. Tog ett tag innan jag visste vad det där var, var ju läskigt att vara på väg och vakna och inte kunna röra på sig...! Jag kände det som att jag fick "ta sats" ur sömnen och "ta sats" för att kunna röra mig, (var ju säkert då paralysen släppte) alltså känslan är himla svår att förklara. Har aldrig hallucinerat.
 
Min sambo drabbades för första gången förra veckan, han berättade för mig att han drömt mardröm, hur mardrömmen gått till osv, då kom jag på att jag läst om fenomenet här på buke (vad skulle man göra utan buke??) och googlade fram vad fenomenet hette. Han låg i fosterställning, kunde inte röra sig och hörde massa röster. Va jätterädd när han vaknade. Han googlade fram sägner om sömnparalys, så dels kan man drabbas om en katt hoppar över ens odöpta barn (vi har odöpt barn och katt) och även om nattmaran kommer. Nattmaran uppenbarar sig som en röd katt många gånger, vår katt är röd. Nu förstår vi ju också att det inte är den verkliga förklaringen till sömnparalys, men sambon blev rätt skärrad så då var det skönt med lite sägner i det hela!
 
Nej, jag hade ingen aning om vad det var! Jag kände hur kroppen inte svarade när jag försökte röra mig och fick väl lite panikkänsla, kändes som en evighet, men när jag vaknade igen kunde jag inte riktigt avgöra om jag hade drömt eller ej. Sen pratade mamma om det efter ett seminarium hon varit på och då sa jag att det hade hänt mig, syrran satt bredvid och sa att det hade ju hänt henne också! Så då fick vi reda på vad det var.

Tillägg: när det hänt efter första gången har tiden som tillståndet suttit i känts "kortare".
 
@Singoalla berätta hur DU upplever det, inte andras erfarenheter. Och be reportern att få läsa texten innan publicering, då får du möjlighet att rätta till eventuella missförstånd.

Ja, det är min plan! :) Jag vill bara få igång tankeverksamheten lite inför intervjun, eftersom jag själv inte riktigt lyckas sätta ord på mycket så hjälper det ibland att läsa hur andra beskriver!

Ska absolut be att få läsa igenom texten innan den publiceras! Det är ju ganska personligt, så vill absolut inte att det står något märkligt i texten.
 
Nej, jag hade ingen aning om vad det var! Jag kände hur kroppen inte svarade när jag försökte röra mig och fick väl lite panikkänsla, kändes som en evighet, men när jag vaknade igen kunde jag inte riktigt avgöra om jag hade drömt eller ej. Sen pratade mamma om det efter ett seminarium hon varit på och då sa jag att det hade hänt mig, syrran satt bredvid och sa att det hade ju hänt henne också! Så då fick vi reda på vad det var.

Skönt att få svar! Det är alltid lite enklare efter att man har fått en förklaring till varför något händer, tycker jag.
 
Min sambo drabbades för första gången förra veckan, han berättade för mig att han drömt mardröm, hur mardrömmen gått till osv, då kom jag på att jag läst om fenomenet här på buke (vad skulle man göra utan buke??) och googlade fram vad fenomenet hette. Han låg i fosterställning, kunde inte röra sig och hörde massa röster. Va jätterädd när han vaknade. Han googlade fram sägner om sömnparalys, så dels kan man drabbas om en katt hoppar över ens odöpta barn (vi har odöpt barn och katt) och även om nattmaran kommer. Nattmaran uppenbarar sig som en röd katt många gånger, vår katt är röd. Nu förstår vi ju också att det inte är den verkliga förklaringen till sömnparalys, men sambon blev rätt skärrad så då var det skönt med lite sägner i det hela!

Förstår att han blev skärrad, stackarn! Jag trodde också att det var en mardröm första gången det hände mig. En ovanligt stark mardröm som hängde kvar i flera dagar, jag berättade om den för alla och kände mig frustrerad över hur ensam jag kände mig i upplevelsen. Sedan fick jag några till under samma sommar så jag Googlade varför man drömmer att man inte kan röra sig. Fick då svar, och kunde lugna mig själv snabbare vid kommande tillfällen. Ja, när jag väl vaknat då. Under själva paralysen var jag fortfarande lika vettskrämd.

Hade min senaste i juni. Kunde knappt koncentrera mig på jobbet den dagen.
 
Åh, sömnparalys hade jag några få gånger när jag var yngre, dvs under 20 år. Tog ett tag innan jag visste vad det där var, var ju läskigt att vara på väg och vakna och inte kunna röra på sig...! Jag kände det som att jag fick "ta sats" ur sömnen och "ta sats" för att kunna röra mig, (var ju säkert då paralysen släppte) alltså känslan är himla svår att förklara. Har aldrig hallucinerat.

Ja, precis så upplever jag det också. Att jag försöker ta sats. Dock händer ingenting alls förutom att fingret kanske rycker till lite :p
 
Jag drabbas också av det ibland. Oftast om jag är stressad och ligger på rygg. Jag antar att hjärnan inte är direkt vaken och att man typ drömmer samtidigt och då upplever hallucinationer? Men jag vet inte. Jag ser oftast inte saker sådär, men har en känsla av att någon hotfullt finns i närheten. Jag brukar också kunna se rummet jag är i, alltså jag tittar samtidigt som hjärnan lägger till konstiga känslor kring det jag ser (en fläck på väggen kan vara livsfarlig tex haha). Tror nog att du kan beskriva det så som du gjorde i ditt inlägg. Och jag har slagits av samma tanke som dig, att folk som upplever utomjordiska möten osv kanske egentligen är i någon form av sömnrubbning.
 
Ja, precis så upplever jag det också. Att jag försöker ta sats. Dock händer ingenting alls förutom att fingret kanske rycker till lite :p

Jag läste någonstans att man inte ska kämpa emot. Att det går över snabbare om man tar det lugnt och slappnar av. Kanske inte funkar för alla, men på mig verkar det som att det stämmer. Men det är svårt ibland och det krävs ju att man är så pass medveten om vad som händer undertiden.
 
Det finns ett Institutet-avsnitt där de pratar om sömnparalys dels med en som upplever det ofta och dels med en forskare/doktor som kan förklara vetenskapligt vad som sker. De tar även upp hallucinationer där.

Institutet är alltså en vetenskaps/humor-podcast med Karin Gyllenklev och Jesper Rönndahl, finns på iTunes och är helt sjukt bra! Kan leta upp avsnittet till dig om du inte redan lyssnat och vill göra det. :)
 
Jag drabbas också av det ibland. Oftast om jag är stressad och ligger på rygg. Jag antar att hjärnan inte är direkt vaken och att man typ drömmer samtidigt och då upplever hallucinationer? Men jag vet inte. Jag ser oftast inte saker sådär, men har en känsla av att någon hotfullt finns i närheten. Jag brukar också kunna se rummet jag är i, alltså jag tittar samtidigt som hjärnan lägger till konstiga känslor kring det jag ser (en fläck på väggen kan vara livsfarlig tex haha). Tror nog att du kan beskriva det så som du gjorde i ditt inlägg. Och jag har slagits av samma tanke som dig, att folk som upplever utomjordiska möten osv kanske egentligen är i någon form av sömnrubbning.

Tycker att din avatar är ganska passande i den här diskussionen :D :p

Jag har haft många olika hallucinationer, en del väldigt tydliga och andra lite mer diffusa som du beskriver. En gång såg jag en jättestor ballong i hörnet av rummet, som var blommönstrad. Men det där mönstret rörde på sig och bildade ett ansikte som såg väldigt groteskt och hotfullt ut. Sedan när jag vaknade märkte jag ju att mitt påslakan hade samma mönster :p
 
Det finns ett Institutet-avsnitt där de pratar om sömnparalys dels med en som upplever det ofta och dels med en forskare/doktor som kan förklara vetenskapligt vad som sker. De tar även upp hallucinationer där.

Institutet är alltså en vetenskaps/humor-podcast med Karin Gyllenklev och Jesper Rönndahl, finns på iTunes och är helt sjukt bra! Kan leta upp avsnittet till dig om du inte redan lyssnat och vill göra det. :)

Åh vad spännande, hemskt gärna! :)
 
Jag får inte sömnparalys (kan alltså röra mig) men däremot hypnagoga hallucinationer väldigt ofta. I perioder är jag rädd att jag ska bli galen eftersom jag får såna problem. För mig är det väldigt kopplat till stress.

Jag ser personer i rummet, så tydligt att det känns till hundra procent som att de är där.
 
Jag läste någonstans att man inte ska kämpa emot. Att det går över snabbare om man tar det lugnt och slappnar av. Kanske inte funkar för alla, men på mig verkar det som att det stämmer. Men det är svårt ibland och det krävs ju att man är så pass medveten om vad som händer undertiden.

Jag är nog inte så medveten tyvärr :nailbiting: Förrän jag vaknat helt, då förstår jag såklart vad som hänt.
 
Jag får inte sömnparalys (kan alltså röra mig) men däremot hypnagoga hallucinationer väldigt ofta. I perioder är jag rädd att jag ska bli galen eftersom jag får såna problem. För mig är det väldigt kopplat till stress.

Ja, visst känner man sig helt galen tyvärr. För mig är det också kopplat till stress, eller annan sömnstörning. Under perioder när jag varit stressad så händer det betydligt oftare, men det kan också hända om jag sovit för mycket på dagen. Om jag exempelvis varit trött och velat ta en nap som råkat bli 2 timmar lång. Då sover jag sämre på natten och kan drabbas.

När dyker hallucinationerna upp för dig, om de inte är kopplade till paralys?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Såg idag dokumentären The Nightmare, eller ja, första halvtimmen av den. Det kändes som att den handlade om nåt helt annat än...
Svar
0
· Visningar
359
Senast: Hedinn
·
Kropp & Själ Följer en hyfsat känd bloggare som häromdagen skrev om sömnparalys och hennes upplevelser av det. Jag tycker själva fenomenet är...
2
Svar
21
· Visningar
2 847
Senast: Heulwen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp