Sörjtid

[Asko]

Min älskade katt som jag har haft ända sedan jag valde ut henne från hennes syskonskara för nio år sedan avlivas imorgon på grund av att hennes njurar har kollapsat. Jag studerar i en annan stad och hon har fått bo kvar hos mina föräldrar på grund av hennes ålder, och därför har jag tyvärr inte fått möta henne på en månad och inte sett viktminskningen av att hon tappade matlusten. Men hon levde hela sitt liv hos vår familj och jag tror att hon fick ett bra liv hos oss.

Jag kommer att sakna henne och sörjer redan henne djupt men jag känner också redan ett tomrum efter en (eller två) katt, det känns helt enkelt inte bra att vara katt-/djurlös. Och min pappa sa att vi kunde skaffa en ny katt nästa år.

Poängen (jag behövde skriva av mig lite också) var min fråga om vad ni anser om sörjtid? Alltså, väntar ni ett litet tag innan ni skaffar någon ny katt?

Jag känner mig lite itudelad, jag vill inte visa någon respektlöshet för min kära gamla vän men samtidigt så vet jag att hon var en katt trots allt.
Och jag tror att hon isåfall skulle vara mest sur över att någon annan skulle få hennes stol

(Sov gott älskade kattskrälle)

 

[MissFideli]

Sv: Sörjtid

Jag tycker man ska skita fulltständigt i vad andra tänker i den frågan. Gör som DU känner. Du ersätter ju inte katten du förlorat, du ersätter platsen hon hade i hemmet.
Jag förlorade min egenuppfödda Abbie i mars. Hon var den förstfödda hos mig, jag behåll henne av ren kärlek och hon var nästintill perfekt i allt. Tyvärr hade/fick hon 3 diagnoser (2 ovanligt allvarliga) och en av dom gjorde precis som för dig att njurarna kollapsade.
Jag jobbade hårt med henne sista året, det var många veterinärbesök och mycket medicinering. Det tog psykiskt på mig, jag fick ångest. Därför tänkte jag att jag låter bli att köpa ny katt. Jag har hennes mamma kvar och det är i mina ögon en självständig katt, så hon skulle nog klara av att vara själv. Efter 1,5 månad märkte jag på henne att hon blev rastlös och plockade bort päls på magen, nått hon gör vid stress. I samma veva föddes en kull hos en uppfödare jag verkligen ser upp till, det ena ledde till det andra och i augusti flyttade det in en liten tös.
Nu tog det ju tid för mig, men hade jag inte fått den där ångesten så hade jag köpt ny katt snarast. Börjat leta direkt.
Lillan gör inte att jag saknar Abbie mindre, dom går inte att jämföra. Men Lillan fyller upp det tomma hålet här hemma efter Abbie. I hjärtat finns det plats för många katter, var och en har sin plats och kommer alltid ha.

 

[cirkus]

Sv: Sörjtid

Vad fint du beskriver det !

 

[Asko]

Sv: Sörjtid

Tack för svaret, du skrev precis vad jag känner! Jag vill fylla i platsen hon hade och inte henne själv, för det kommer ju aldrig en likadan katt igen.

Nu känns det bättre att andra tänker också så, tack!

 

[CeciliaT]

Sv: Sörjtid

Tänk på att en ny katt kan trösta dig och få dig att förstå hur mycket din gamla katt betydde för dig. Som tidigare talare sa, i hjärtat finns det plats för många katter.

När vi fick ta bort vår gamla häst hade vi redan den nya i stallet. Vi kände oss jättedumma för att vi redan hade planerat att skaffa en ny och skaffade en ny innan vi tog bort den gamle, även om vi visste att ingenting i världen kunde ge honom mer tid.
Men i efterhand var det en stor tröst att det fanns en hals man kunde krama om när man var ledsen och en ny individ man fick lära känna och lära upp och att man då förstod hur mycket gamleman hade lärt oss.
Inga individer är likadana, därför är det omöjligt att ersätta ett djur med ett annat. Men man kan skaffa sig en ny individ att lära känna.

Styrkekramar!

 

[Sandra78]

Sv: Sörjtid

Vi hade två katter från början, Svante och Strippe. När vi fick ta bort Strippe (njurarna) så tog det max en vecka innan vi började leta ny katt, eftersom Svante blev så himla ledsen, han låg bara och stirrade tomt framför sig, tappade aptiten. Vi bokade då en kille på 6 veckor, så vi fick vänta ytterligare 6 veckor på att få hem vår Ojsan.

Tyvärr fick även Ojsan problem med njurarna, och avlivades vid bara 3½ års ålder. Då hade vi även hunnit skaffa en hund, så Svante blev inte ensam fyrfoting. Nu har det gått 2 år sedan Ojsan fick sina vingar och vi har fortfarande bara Svante och hunden.
Vi är nog lite sugna på en kattunge igen, men eftersom Svante har hunnit bli 10 år och har dessutom hjärtfel, så vet vi inte om vi ska skaffa en under hans livstid, han trivs bra som ensamkatt nu och vi vill inte stressa honom i onödan.

Inget är rätt eller fel, vi har sörjt våra kattpojkar precis lika mycket, även om vi "ersatte" den ena väldigt fort. Och trots att Ojsan kom in som ersättare så älskade vi honom precis lika mycket.

 

[black coffee]

Sv: Sörjtid

Jag beklagar verkligen .....jag vet precis vad du går igenom just nu och jag förstår hur du tänker......

Du kan bara avgöra om du ska skaffa en ny katt eller inte...man ersätter inte den gamla katten utan man bara skaffar en ny liten misse som har egna egenskaper ....och det kan lindra ens hjärta efter sin förlust av sin förra katt.

Jag själv tog bort min gamla katt som oxå hade njurproblem och tappade matlusten för ett halvår sen. Det var en katthems katt och vi fick 9 underbara år ihop och jag sörjer honom fortfarande.
Jag har inte skaffat nån ny pga att jag köpte en häst och är inte hemma lika mycket längre.
Jag anser att det inte är snällt mot katten att vara ensam hemma i så många timmar jag är borta ( ca 12 timmar)......

Jag skickar "tröstkram" till dig

 

[MissFideli]

Sv: Sörjtid

Tack

1010

 

[Kakis]

Sv: Sörjtid

Jag fick själv ta farväl av min 9-åriga katt också pga njurarna i somras.

Jag tror att det bara är du själv som kan avgöra när det är tid för att skaffa en ny kisse. Själv har jag bestämt mig för att inte göra det eftersom jag redan innan kände att jag hade för lite tid så min katt var väldigt mycket hos mina fd svärföräldrar som avgudade henne, för jag kände att hon hade det bättre där än ensam hemma hos mig när jag knappt var hemma.

Fd Svärföräldrarna saknade henne enormt (jag saknar såklart också henne), och hon är begravd i sin favoritbuske i deras trädgård. Och de tog steget och skaffade en egen katt en dryg månad efter det att min gått bort. För det blir tomt om man vant sig vid att ha ett djur. Fruktansvärt tomt.

Rätt och fel tror jag inte finns i denna frågan, det som känns rätt för dig är rätt för dig.

 

[cello]

Sv: Sörjtid

Usch vad tråkigt, vet hur ledsamt det är att förlora en kattkompis

Jag tycker som andra sagt att det är du själv som bestämmer det. För egen del skulle jag nog inte uppleva någon risk att "ersätta" den gamla katten, men för vissa kan det nog finnas det. Vet en bonde som bara hade röda katter som hette Emil. Så fort en dog skaffade han en ny Emil. Det är ju viktigt att man inte tränger undan sorgen. Men, som sagt, om det känns rätt att skaffa en katt tycker jag att du ska göra det!