Sommar, sol - och sexuella trakasserier?

Jepp, bättre att säga fy fan vd ful du är i dag ...

Om en tjejkompis säger samma sak som ovan svävar objektet på moln hela dagen, men om en man sgjer det är det plötsligt sextrakaserier ??? get for fuckin real...
Fast det är jätteskillnad om en tjejkompis säger det! Så ja låt bara bli. Säger du -Vad fin du är idag! Läckra ben! till dina killkompisar på samma sätt så får det väl iofs passera ;). (speciellt om de kvinnliga kollegorna vet om det).

För ja och jo sex (om än kanske inte trakasserier förrän det händer ofta) för många män är hetero och många kvinnor med. Så det känns skillnad om en hetero tjej säger till en hetero tjej att hon är jättesnygg och om en hetero kille säger till en hetero kille att han är supersöt.

Än om en hetero kille säger det till en hetero tjej (lite ansträngt, vill han ligga? ragga? vad har han för rätt att bedöma mig?). En homo kille säger till en homo kille som är gift att han är jättejättesöt (raggar?) eller om en homo tjej säger det till en homo tjej (kanske kommer undan för man är så van vid tjejkomplimanger. Möjligen att det fungerar för bögar med, vet inte hur kulturen är).

Så just hetero stor kille säger komplimang till tjej är mer komplicerat för, sex (om han är okänd, möjligt våld).

Om du stannar en tjej på gatan (på kvällen) och pratar så är hon ju normalt lite rädd/försiktig/medveten om möjligt våld. Även om hon är jättetrevlig och fnissar för att dölja det. Även om hon tycker du är trevlig, vet hon att du kanske är farlig.*
(Åt vilket håll ska du? (e andra såklart! vilket trodde du!?) veet inte. Vad har du för telenr (Hjälp! han är knäpp!) haha eh, glömt. Var bor du? (ahrg säger jag aldrig!) -åh häromkring, någonstans. Jag kan följa dig så du känner dig trygg (Nej! Hjälp!) haha nejdå allt är ok.)

*Ja nu är läge att tänka på att du är 10 cm längre, 20 kg tyngre, har större muskelmassa, sannolikt är snabbare. Alla de där manliga sakerna som män skryter om när de vill vara bäst och glömmer när de raggar en mörk natt.
 
Senast ändrad:
Otroligt spännande och intressant diskussion med olika perspektiv och upplevelser. Jag tror att ett av problemet är att normaliseringsprocessen börjar, omedvetet, redan i mycket unga år. Duktiga flickor och pojkar som får ta plats. Redan där, i förskolan, befästs könsrollerna. Flickor/kvinnor accepterar att vara en slags andra klassens medborgare och anpassa sig efter patriarkatets normer. Beteendet fortsätter sedan under uppväxten. Kvinnor fokuserar på de normer som av patriarkatet ses som kvinnligt, dvs utseende och yttre attribut som inte hotar män eller inkräktar på deras sfär,styrelser, finans, politik osv. Tittar man tex på vad ffa unga kvinnor och män tar in för intryck är de mycket långt ifrån varandra. Bloggar, instagram osv följs ofta av ett kön och läser man båda inser man hur långt ifrån varandra män och kvinnor faktiskt upplever världen. Män tenderar att blogga om politik, sport, personliga upplevelser men nästan aldrig om utseende. Medan många kvinnliga bloggare fokuserar på mode, utseende och mammarollen.

Ett eget exempel, min systerdotter (10 år) är en typisk 'duktig flicka.' Ansvarstagande, mogen, snäll osv. Hon placerades bredvid den stökigaste och mest utåtagerande pojken i klassen eftersom läraren hoppades att hon skulle ta ansvar för att lugna ner honom. Systerdottern tyckte det var fruktansvärt jobbigt och min syster behövde gå till skolan och fick då den förklaringen. En flicka ska alltså ta ansvar för en pojkes problematik. Jag tvivlar på att det omvända skulle ske.

Att patriarkatets problematik inte bara följer heteronormer visar ju LGBT där män fortfarande tar störst plats, diskursen förs om deras problematik och på deras villkor. Det finns flera exempel där lesbiska kvinnor har skapat egna strukturer just för att de ser sig själva som, återigen, andra klassens medborgare.
 
Om du stannar en tjej på gatan (på kvällen) och pratar så är hon ju normalt lite rädd/försiktig/medveten om möjligt våld. Även om hon är jättetrevlig och fnissar för att dölja det. Även om hon tycker du är trevlig, vet hon att du kanske är farlig.*
(Åt vilket håll ska du? (e andra såklart! vilket trodde du!?) veet inte. Vad har du för telenr (Hjälp! han är knäpp!) haha eh, glömt. Var bor du? (ahrg säger jag aldrig!) -åh häromkring, någonstans. Jag kan följa dig så du känner dig trygg (Nej! Hjälp!) haha nejdå allt är ok.)

*Ja nu är läge att tänka på att du är 10 cm längre, 20 kg tyngre, har större muskelmassa, sannolikt är snabbare. Alla de där manliga sakerna som män skryter om när de vill vara bäst och glömmer när de raggar en mörk natt.
Och samma med kollegan i kopieringsrummet, ensamma, komplimanger kan kännas obehagligt om utseende nämns.
 
Otroligt spännande och intressant diskussion med olika perspektiv och upplevelser. Jag tror att ett av problemet är att normaliseringsprocessen börjar, omedvetet, redan i mycket unga år. Duktiga flickor och pojkar som får ta plats. Redan där, i förskolan, befästs könsrollerna. Flickor/kvinnor accepterar att vara en slags andra klassens medborgare och anpassa sig efter patriarkatets normer. Beteendet fortsätter sedan under uppväxten. Kvinnor fokuserar på de normer som av patriarkatet ses som kvinnligt, dvs utseende och yttre attribut som inte hotar män eller inkräktar på deras sfär,styrelser, finans, politik osv. Tittar man tex på vad ffa unga kvinnor och män tar in för intryck är de mycket långt ifrån varandra. Bloggar, instagram osv följs ofta av ett kön och läser man båda inser man hur långt ifrån varandra män och kvinnor faktiskt upplever världen. Män tenderar att blogga om politik, sport, personliga upplevelser men nästan aldrig om utseende. Medan många kvinnliga bloggare fokuserar på mode, utseende och mammarollen.

Ett eget exempel, min systerdotter (10 år) är en typisk 'duktig flicka.' Ansvarstagande, mogen, snäll osv. Hon placerades bredvid den stökigaste och mest utåtagerande pojken i klassen eftersom läraren hoppades att hon skulle ta ansvar för att lugna ner honom. Systerdottern tyckte det var fruktansvärt jobbigt och min syster behövde gå till skolan och fick då den förklaringen. En flicka ska alltså ta ansvar för en pojkes problematik. Jag tvivlar på att det omvända skulle ske.

Att patriarkatets problematik inte bara följer heteronormer visar ju LGBT där män fortfarande tar störst plats, diskursen förs om deras problematik och på deras villkor. Det finns flera exempel där lesbiska kvinnor har skapat egna strukturer just för att de ser sig själva som, återigen, andra klassens medborgare.

Även mäns våld normaliseras i mycket ung ålder. "Boys will be boys". Hur många är vi inte som växt upp med bortförklaringen "han är nog kär i dig" för att en pojke slagit en på dagis?

Helt sjuk är normaliseringsprocessen.
 
Otroligt spännande och intressant diskussion med olika perspektiv och upplevelser. Jag tror att ett av problemet är att normaliseringsprocessen börjar, omedvetet, redan i mycket unga år. Duktiga flickor och pojkar som får ta plats. Redan där, i förskolan, befästs könsrollerna. Flickor/kvinnor accepterar att vara en slags andra klassens medborgare och anpassa sig efter patriarkatets normer. Beteendet fortsätter sedan under uppväxten. Kvinnor fokuserar på de normer som av patriarkatet ses som kvinnligt, dvs utseende och yttre attribut som inte hotar män eller inkräktar på deras sfär,styrelser, finans, politik osv. Tittar man tex på vad ffa unga kvinnor och män tar in för intryck är de mycket långt ifrån varandra. Bloggar, instagram osv följs ofta av ett kön och läser man båda inser man hur långt ifrån varandra män och kvinnor faktiskt upplever världen. Män tenderar att blogga om politik, sport, personliga upplevelser men nästan aldrig om utseende. Medan många kvinnliga bloggare fokuserar på mode, utseende och mammarollen.

Ett eget exempel, min systerdotter (10 år) är en typisk 'duktig flicka.' Ansvarstagande, mogen, snäll osv. Hon placerades bredvid den stökigaste och mest utåtagerande pojken i klassen eftersom läraren hoppades att hon skulle ta ansvar för att lugna ner honom. Systerdottern tyckte det var fruktansvärt jobbigt och min syster behövde gå till skolan och fick då den förklaringen. En flicka ska alltså ta ansvar för en pojkes problematik. Jag tvivlar på att det omvända skulle ske.

Att patriarkatets problematik inte bara följer heteronormer visar ju LGBT där män fortfarande tar störst plats, diskursen förs om deras problematik och på deras villkor. Det finns flera exempel där lesbiska kvinnor har skapat egna strukturer just för att de ser sig själva som, återigen, andra klassens medborgare.
Jo och så filmer, för barn. Jag har flera gånger försökt uttrycka för min son (7 år) (diskret, är ju så svårt att säga också på rätt sätt så de inte uppfattar det fel) att de flesta flickor inte gillar när killar gör "sådär", komplimanger rätt ut på stan, förföljer, visslar, tjatar, kladdar osv. De gör till och med det i tecknat. Och de subtila ansiktsuttrycken de ibland har på tjejen går inte fram till 5 åringar alla gånger. De ser ju att hon fnissar och undviker att säga NEJ! för att vara artig de vuxna tecknarna tror att de visar NEJ med gester men femåriga pojken ser inte det. Femåriga flickan ser det och lär sig att man inte får säga NEJ! utan det kan såra.

Senast visade de tre killar som trängde in tjej i ett hörn med komplimanger, men visade sedan henne "räddad" av hjälten (så sa jag inget det var ju meningen att hon inte uppskattade det). Men man vet ju inte hur tydligt det går fram till små barn att det första inte var uppskattat. Pokemon.
 
Senast ändrad:
Även mäns våld normaliseras i mycket ung ålder. "Boys will be boys". Hur många är vi inte som växt upp med bortförklaringen "han är nog kär i dig" för att en pojke slagit en på dagis?

Helt sjuk är normaliseringsprocessen.

Ja, och jag undrar ibland vem det är som skadas mest. Män tvingas ju också in i sina könsroller som inte heller får avvika från normen. -- Du som är pojke ska väl tåla lite. - Äsch var inte en mes nu. Det som är intressant är forskning om att det ofta är männen som faktiskt får mest problem efter en skilsmässa. Kvinnor har ofta ett större socialt nätverk och klarar därför av en separation/skilsmässa bättre. Kvinnor verkar allmänt mer synkade med sina känslor och har ofta nära väninnor som kan stödja och hjälpa.

Jag tror att problematiken, som tråden ursprungligen handlade om inte är ett kvinnoproblem utan ett mansproblem. Och att det är där vi måste börja. Jag vet att man i USA, tror jag, gjorde ett experiment där män fick gå mellan kvinnor som tafsade på honom, rörde honom intimt, tog på hans kön. Tvärtemot vad som skulle antas upplevde männen ett stort obehag och negativitet. De kände att de tappade makten och var hjälplösa.

http://www.expressen.se/halsoliv/darfor-klarar-inte-man-en-skilsmassa/

https://www.svd.se/man-samre-rustade-for-skilsmassor-an-kvinnor
 
Ja, och jag undrar ibland vem det är som skadas mest. Män tvingas ju också in i sina könsroller som inte heller får avvika från normen. -- Du som är pojke ska väl tåla lite. - Äsch var inte en mes nu. Det som är intressant är forskning om att det ofta är männen som faktiskt får mest problem efter en skilsmässa. Kvinnor har ofta ett större socialt nätverk och klarar därför av en separation/skilsmässa bättre. Kvinnor verkar allmänt mer synkade med sina känslor och har ofta nära väninnor som kan stödja och hjälpa.

Jag tror att problematiken, som tråden ursprungligen handlade om inte är ett kvinnoproblem utan ett mansproblem. Och att det är där vi måste börja. Jag vet att man i USA, tror jag, gjorde ett experiment där män fick gå mellan kvinnor som tafsade på honom, rörde honom intimt, tog på hans kön. Tvärtemot vad som skulle antas upplevde männen ett stort obehag och negativitet.

http://www.expressen.se/halsoliv/darfor-klarar-inte-man-en-skilsmassa/

https://www.svd.se/man-samre-rustade-for-skilsmassor-an-kvinnor
Ja precis! De skadar unga pojkar på det här sättet! (mitt vanliga, inte läsa, inte rita, inte plugga, inte...).
Med små barn tror jag det är svårt att värdera vem som skadas mest. Men när de blir äldre, tweenies så får ju killarna rida på mansvågen och känna sig bättre.

(Min son, -många tycker killar är coolast, men jag tycker tjejer är lika coola. (redan har många lärt sig killar bättre) Min man (vi försöker ignorera att kvinnor anses dåliga i samhället eller har en viss plats) -ja och många tycker tjejer är coolare än killar, men de är lika coola!)
 
Att patriarkatets problematik inte bara följer heteronormer visar ju LGBT där män fortfarande tar störst plats, diskursen förs om deras problematik och på deras villkor. Det finns flera exempel där lesbiska kvinnor har skapat egna strukturer just för att de ser sig själva som, återigen, andra klassens medborgare.
Här måste jag bara fråga, vad är det för egna strukturer du menar? :)
 
Jag tänker att "Inte alla män"-männen försöker hantera sin smärta genom att objektifiera kvinnor; sin smärta efter att ha blivit avvisade av någon kvinna. Det är därför de tycker att det är så synd om dem.
 
Jag såg nedanstående artikel. Det intressanta är allas kommentarer i sociala medier dvs att en man klär av sig någon meter från en kvinna samtidigt som han spänner ögonen i henne med uppenbart syfte att göra henne obekväm samtidigt som killar omkring skrattar... Ja det är inget problem enligt massa kommenterarer på nätet;

https://www.svt.se/kultur/medier/l-2
 
Jag såg nedanstående artikel. Det intressanta är allas kommentarer i sociala medier dvs att en man klär av sig någon meter från en kvinna samtidigt som han spänner ögonen i henne med uppenbart syfte att göra henne obekväm samtidigt som killar omkring skrattar... Ja det är inget problem enligt massa kommenterarer på nätet;

https://www.svt.se/kultur/medier/l-2
Skall man döma efter hur reaktionerna på den här videon där samtliga(?) kvinnor skrattar och tycker det är jättekul när en kvinna sexuellt ofredar bla. högvakten i Stockholm så verkar det omvända minst lika accepterat också.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp